I morse blev det tömkörning i ridhuset- med fokus på lång och låg och att verkligen få upp ryggen i galoppen utan att jag satt på.

Nu var det en evighet sedan jag såg Vicke på töm men jag blev inte besviken,  det såg bra ut och jag kunde få honom att springa på bra och verkligen ÖKA.

När jag sitter på tycker jag inte alltid att det blir så bra ökningar, ibland blir det lite dubbla spår, för lite reaktion för skänkeln eller båda delarna eller så blir det bra men först efter en stund.

Jag tror jag ska använda mig mer av tömkörningen framöver- det kan nog vara ett bra komplement för att verkligen ”få loss” ryggen ännu bättre.

Att jag har pausat med arbetet på töm beror delvis på att Vicke ju varit under igångsättning länge och jag har velat jobba honom mer ”rakt fram” än vad i alla fall jag gör när jag tömkör.

Sedan kan man för all del springa som ett jehu bakom hästen när man tömkör men det är lite väl svettigt tycker jag ha ha!

Sommarkänslan fortsätter- värme och sol har varit (och är) dagens väder.

Jag red i ridhuset i morse och tränade på skolorna, tempoväxlingar i trav och galopp, några få galoppombyten och desto fler enkla byten.

Mycket fin känsla även idag och framför allt i traven och det var nu mycket länge sedan jag inte kände så efter ett pass.

Jag brukar på helgerna försöka passa  på att fixa med en del som jag bortprioriterar på vardagarna; trädgårdsjobb, skurande av boxväggar där Vicke har slafsat med maten, kloklippning och en massa annat smått och så har det även varit igår och idag.

Soya började löpa igår och går nu med sina rosa bikinibyxor inomhus, bädden jag köpte åt henne i Ullared är en ny favorit och hon växlar mellan denna och ”sin” fåtölj.

Vi har varit ute och cyklat i solen och det har verkligen varit skönt.

Dagens höjdpunkt var när jag bjöd henne på renstek- vi fick en fin köttbit för ett tag sedan men eftersom ingen av oss gillar detta så har vi haft biten liggande i frysen ett tag men nu tillagade jag alltså detta till Soyas enorma förtjusning.

HON tyckte till skillnad från oss verkligen om renen och till och med satte tassarna på diskbänken för att försöka nå det ännu inte svalnade köttet- något hon ( så klart) aldrig gör annars 🙂 .

Det var inte sååå många veckor sedan jag satt och red på denna åker- nu frodas redan en ny gröda.

Om jag sa wow när jag red i morse ”måste” jag även säga wow om dagens väder- rena sommaren! Sol och hur varmt som helst (minst 16 grader).

Det är onekligen mer behagligt när man slipper täcka av och på både hund, häst och sig själv och jag tycker absolut att man är mer ”väderberoende” med än utan djur.

Om det ösregnar en hel dag vill jag varken rida i detta, ha hästen stående i hagen i många timmar eller gå på 3 promenader med Soya, så är det bara.

Men idag har vi alltså njutit allihop, jag var ute och cyklade med Soya nyss och hade då bara på mig joggingbyxor och en hoodjacka.

Även idag har jag ägnat mig åt att klippa itu löv på gräsmattan- mycket smidigare än att kratta- det lovar jag.

Maken har lagat mat och vi har städat huset så nu tycker jag att jag har gjort mig förtjänt av soffläge resten av dagen.

I kväll sänds sista avsnittet av ”Det blodröda fältet” (tv 1)- en ypperlig engelsk serie som jag har glömt att tipsa er om.

I morse fick jag mig en liten ”ögonöppnare” 🙂 !

Vicke reds ju av X för första gången i fredags eftermiddag, vilade helt igår och idag hoppade jag upp i sadeln, hissade upp stigläderna 6 (!) hål efter X:s ridning och satte igång Vicke.

Och SOM han satte igång!

Nu travade han direkt så ”swingigt” som jag brukar lyckas få honom att göra efter kanske 20 minuters ridning och jag hade god lust att skicka ett sms till X och fråga ”vad f..n gjorde du..och kan du göra det igen nästa vecka” 🙂  🙂  🙂  !

Men efter en liten självanalys insåg jag förklaringen: den handlar om att jag ÄNNU MER måste få upp ryggen på Vicke, exempelvis genom ännu mer ridning i en lägre form.

Enligt mig tar sig hästars eventuella spänningar uttryck på olika vis; i benen, ryggen, munnen, nacken eller flera av dessa kroppsdelar samtidigt.

Vanligast är väl (?) att hästarna blir spända i nacken och/ eller munnen och det kan synas mer eller mindre för betraktaren.

Vicke tar i princip all spänning i ryggen vilket också förklarar varför han de första 1-2 månaderna efter att jag hade köpte honom knappt gick att sitta ner på.

Han SÅG säkert hur lugn ut som helst för betraktaren (och KÄNDES inte spänd), han var följsam i nacken och (för) mjuk i munnen (släppte bettet en del) men man höll på att skaka ur inälvorna om man försökte sitta ner på honom!

Jag har ju jobbat bort detta nästan helt numera men insåg i morse att jag har fått bort kanske 80 % INITIALT och att ytterligare kanske 15-20 % försvinner ”liksom av sig självt” under passets gång.

Men X jobbade bort nästan 100 % MEDVETET (och kommenterade också att ländryggen behövde bli ännu lite mer avslappnad för att man ska få bra byten)  och det kan ju jag också göra- nu när jag liksom har blivit medvetandegjord 🙂 .

Jag ska alltså inte VÄNTA på avslappningen utan ÄNNU MER medvetet jobba mot den direkt så blir traven ännu underbarare än vad jag tycker att det har varit den senaste tiden.

Idag var det verkligen en sann njutning att rida omkring och variera travtempot- till den ”riktiga” mellantraven har vi absolut en bit och till verkligt mjuka övergångar utan minsta lilla förändring från mjuka till en aningen spända ben och lite motstånd i handen likaså men det är ändå en milsvid och helt underbar skillnad. Dessutom är hästen som en fåtölj att sitta på- hur mjuk som helst.

Ovan visar om inte annat hur klokt och bra det är att någon gång låta någon annan (helst skickligare) ryttare rida ens häst- man kan få en aha (eller wow)-upplevelse som man därefter kan ”rida på” hur länge som helst!

Trots att jag och min vän Lina slog något av ett hastighetsrekord under dagens Gekåsbesök (vi kom dit vid 9.39 och körde hemåt runt 14.30 och hann  ändå äta en god lunch under tiden) så slog jag nästan personligt köprekord också- jag handlade för nästan 5.000:– och fyllde, som synes på bilden ovan, kundvagnen så att jag knappt kunde köra den till slut.

Som vanligt blev det en blandad kompott av inköp; de vanliga hygienartiklarna (schampo, duschtvål, tvättmedel, wc-rent mm), leversnittar och annat gott till Soya samt en ny hundbädd (överst på kundvagnen i bild), saker till hemmet (badrumsmatta, påslakan, nya kuddar till vår säng, prydnadskuddar, en tavla, massa stearinljus osv), kläder till undertecknad (termobyxor, 3 långärmade bomullströjor och 3  stickade tröjor) samt allt möjligt på hästavdelning (vinterjacka, ridbyxor, svettskrapa, flytande E-vitamin). bla bla bla 🙂 .

En del kommer att ni att få se bilder på imorgon, jag passade också på att fota lite inspo-bilder som ni också ska få se.

Vicke fick heldagsvila medan jag shoppade loss och jag gissar att han njöt av det fina vädret- vi har fortfarande runt 15 grader och sol- snacka om fantastiskt oktoberväder!

Nej, inte alls ISKYLA skulle jag vilja påstå men undrar i mitt stilla sinne om det är vad vissa andra hästägare känner eftersom jag idag såg det första ländtäcket på en häst som reds ut.

Min bils temperaturmätare visade 15 grader och det var vindstilla- själv red jag ut utan jacka och frös inte det minsta, tvärtom, trots en hel del arbete i skritt.

Idag blev det ridning på eftermiddagen- i morse regnade det och framför allt var det på tok för mörkt om jag skulle rida och ändå hinna komma i vettig tid till jobbet.

Det blev lite tempoväxlingar i trav, en kortare galopp och slutor i skritt- sedan var vi hemma igen!

I morse återupptog jag något jag tidigare gjorde ganska ofta men som jag inte har ägnat mig åt på ungefär 1 år; jag red ut med Soya och Vicke tillsammans.

Jag var av olika anledningar tvungen att motionera båda djuren på morgonen och insåg att det smartaste vore om jag kunde ta dom tillsammans- om det skulle gå.

På den tiden jag ägde Archie följde Soya honom ständigt, både kopplad (i en lång lina) och lös men när Mupp-Kreon kom in i mitt liv insåg jag att det hade varit på tok för farligt att låta Soya befinna sig i närheten av honom när han ibland stod och stampade på mer eller mindre samma fläck i en kvart eller så….(oh….ljuva minnen….NOT!!!!).

När jag red Zack kunde Soya åter följa med eftersom han var så otroligt ”iskall” och 100 %-igt pålitlig men därefter har jag faktiskt inte vågat prova med Vicke eftersom han är långt mer vaken än vad både Archie och Zack var.

Sedan ÄR jag ju en koppelmotståndare av stora mått för egen del och vill alltid ha Soya lös och med de elektriska ruscher hon ibland kan ägna sig åt så har jag bedömt att Vicke, hur snäll han än är, troligen inte skulle finna sig i att hon kom farande som en explosion utan att HAN också ville explodera (läs: en viss ryttare hade då högst troligt också exploderat ner på marken).

Men idag tog jag fram selen och min gamla longeringslina som har släpat i marken många mil och så gjorde jag ett försök- i mörker och dimma till råga på allt.

Kanske var det just att man knappt SÅG NÅGOT som gjorde att Vicke gick som en klocka och Soya…tja..hennes tillit till hästar har alltid varit enorm så HON brydde sig inte det minsta.

Kinesen har ju varit med på mängder av dressyrträningar, även när vi åkte till Ebba, hon har tittat på när jag har hopptränat andra och stått framför, bakom och bredvid hinder som jag själv har hoppat så hon är ju minst sagt van vid hästar ha ha.

En skön tur fick vi hur som helst och jag var så stolt över mina älsklingar.

Till skillnad från då jag brukade ha med Soya när jag red Archie och vi både travade och galopperade hur mycket som helst blev det idag bara skritt men något annat hade jag inte planerat för Vickes del heller så båda fick precis den motion jag hade tänkt mig.