Efter några dagar då både jag och andra undrat ”är det slut nu” syftandes på sommaren med dess behagliga väder kändes det idag som att årstiden visade oss att ”nej, jag har inte gett mig av….ÄN”.

Men oj vad mörkt det är när jag stiger upp (05.00) och det lär inte ändra sig till det ljusare…inte på många månader i alla fall.

Än så länge är det i alla fall ljust klockan 6 så jag kunde rida obehindrat på utebanan.

Jag ”körde” de sedvanliga övningarna där fokus låg på skolor, förvänd och mycket samlad rättvänd galopp.

Jag tycker mig känna en ökad styrka hos Vicke; han känns mer mellan hand och skänkel och fäller inte bara in huvudet med släppt rygg.

Så det är bara att ”mala på” så här tror jag.

På eftermiddagen blev det bara ett kort stallbesök för att borsta av honom, smörja hovarna, ta bort några bajshögar ur boxen och fixa några småsaker.

På tal om att smörja hovarna blev Vicke skodd igår och jag vet inte om det är Cornucrescinet, årstiden, allt möjligt eller ingenting alls men hovarna såg verkligen ut att vara i behov av ett hovslagarbesök trots att det bara var 4½ vecka sedan han blev skodd sist.

Förhoppningsvis kommer Vickes obefintliga trakter att växa över tid- det ska bli mycket intressant att se hur hovarna ser ut om säg ½ år.

Frågade ganska nyligen en landslagsveterinär vad HAN ansåg om kilskor och han varnade för att även de, liksom kilsulor, kunde hämma trakt-tillväxten, i alla fall enligt hans erfarenhet.

Vi hann inte utreda frågan till fullo men än så länge vet jag inga bättre alternativ än aluminiumskorna så vi fortsätter med dessa så får vi se.

Idag möttes jag av en perfekt nyharvad bana när jag skulle rida på eftermiddagen- en mycket vacker syn för en sann dressyrälskare 🙂 .

Jag avverkade ett lättare lösgörande pass i 30 minuter där jag mest red runt i trav och galopp med fokus på takt och form och skrittade sedan ut med en stallkamrat. Roligt att få lite sällskap tyckte nog både jag och Vicke som annars nästan alltid är utelämnade till oss själva.

Oj, vilket omväxlande väder vi har haft idag; regn och solsken har verkligen avlöst varandra i en aldrig sinande ström skulle man kunna säga lite ordvitsigt.

Eftersom Vicke har en baksko som sitter väl löst (hovslagaren kommer på onsdag) valde jag att inte utmana ödet och ge mig ut på de regntunga stubbåkrarna och ärligt talat ville jag inte heller riskera att få ett skyfall över mig så det blev inget skrittrunda på dagens vilodag utan det fick räcka med hagvistelsen som ”motion”.

När jag kom till stallet efter jobbet möttes jag av fina nya krubbor i hela stallet och även om jag var fullt nöjd med de gamla så är det, om inte annat SÄKRARE att fodra i dessa eftersom man ju slipper gå in till hästarna.

Fin va?

Även denna morgon blev det dressyr på grusbanan- mest skolor i trav eftersom gårdagens fokus låg på galoppen.

När jag hade ridit klart blev det som vanligt mockning, puts av utrustning och sedan var det dags att ”leka” med ännu fler djur än Vicke.

Först dök Gullis upp för ovanlighetens skull- ibland ser jag honom inte på några veckor.

Avmaskningen verkar äntligen ha hjälpt- från att ha varit smällfet länge har han under våren och sommaren magrat av rejält men nu börjar han lägga på sig igen så jag kände mig väldigt glad efter att ha klappat om honom.

Nästa i tur att bli klappad var Messy, min lilla ”apa” som är lika gosig som sina två väninnor som hon delar hage med. Snällare hästar får man verkligen leta efter och jag har ju följt dom alla sedan de föddes.

Till sist gick jag bort till betet där Sam går (det ligger typ 100 meter från anläggningen) och där fortsatte gosandet.

Denna lilla hingst är så galet tillgiven så det knappt är sant och man kan stå och riktigt krama om honom långa stunder.

Hans mamma är väldigt tolerant vad gäller fölgos och så har hon varit med alla fölen hon har fått.

Hon har tagit mycket bra hand om dom men har inte det minsta emot att man kommer och vill fölgosa och Sam kan gå ganska långt ifrån henne utan att varken hon eller Sam själv blir oroliga.

Senare på dagen hade jag mina föräldrar, min bror, svägerska och deras 3-åriga dotter på besök och detta var första gången som dottern följde med till stallet.

Åter kunde jag njuta av vilka underbara djur jag omges av- Vicke var som vanligt godheten själv och lät sig väl klappas och samma sak var det med Messy och Sam.

Vi tog en hel del kort som jag ska visa er när min bror mailar över dom till mig så får ni själva se på finingarna.

Hemma blev Soya överöst av barnets ”omsorger”- hon blev klappad, handmatad och till och med koppelrastad av en 3-åring utan att så mycket som lyfta på örat trots flera timmars intensiv uppmärksamhet- snacka om lämplig barnhund konstaterade jag och maken efteråt, föga förvånade.

Yepp….som många andra veckor gick också den första arbetsveckan efter semestern i rekordfart.

Även i morse blev det en härlig morgonritt på utebanan i solsken- på eftermiddagen har det däremot kommit flera skurar liksom nu på kvällen.

Planen för idag var att träna lite på samlingen i galopp, lite som ren styrketräning och det gick väldigt bra tycker jag.

Jag försökte samla galoppen så mycket jag kunde på både långsidor, mycket små fyrkanter och 15-metersvolter- en mycket bra förberedelse för framtidens piruetter tänker jag.

Dessförinnan hade jag värmt upp i en längre och lägre form än tävlingsformen och då red jag lätt i traven och tränade på skolorna samt  förvänd och rättvänd arbets och mellangalopp.

Dagens pass blev medvetet ett lite kortare sådant för att undvika träningsvärk efter samlingsarbetet och jag avslutade mycket nöjd.

I morse blev det som vanligt tidigt uppstigning (05.00) för att hinna sladda utebanan, rida, släppa ut Vicke i hagen, mocka, rasta hunden, duscha och tvätta håret, byta om samt infinna mig på jobbet innan 08.30.

Medan jag galopperade omkring i underbart och precis lagom varmt och soligt väder tänkte jag ”det här är livet- det är ju detta jag älskar”- en härlig känsla.

Jag TYCKTE att jag ”fick till” skolorna bättre idag och efter tisdagens träning men hade helst önskat mig att Christina stod på marken och sa om det verkligen var i alla fall ok eller om jag tvärade för lite, hade Vicke förböjd eller något annat som jag ibland har svårt att känna.

Hur som helst tycker jag att det går framåt med det mesta om än i mycket långsam takt, precis som det ”är” med dressyr.

Så länge det inte blir uppenbara bakslag eller jag har känslan av att det står stilla i flera pass är jag nöjd- mer begär jag inte.

Idag inledde jag morgonen med en skön skritt-runda på stubbåkrarna med Vicke- som jag har nämnt tidigare tycker jag att det gäller att passa på medan vi kan nyttja dessa.

Efter jobbet blev det bara en väldigt snabb tur till stallet och sedan åkte jag, Åsa, Vilja och Soya till Dalby stenbrott för en långpromenad.

Soya överraskade oss verkligen idag- efter att ha sprungit i detta naturreservat i flera år upptäckte hon just idag att det vimlar av björnbär och började äta från buskarna?!?!?

Vi trodde knappt våra ögon men bildbeviset har ni nedan.

Jag vet att Görel, som äger Soyas syster Zahra har berättat att en av hennes hundar äter blåbär från buskarna men Soya har aldrig tidigare visat detta intresse. Vi fick oss ett gott skratt om inte annat och Soya en lite varierad kost 🙂 !