Inlägg i kategorin Dagbok

Tisdag- många glada skratt

När jag kom till stallet för hagintag sent i eftermiddags infann sig äntligen den efterlängtade vårkänslan.

Det var vindstilla och solen värmde otroligt skönt utmed den stallvägg där jag satt med Soya och några stallkamrater.

Vi skojade och flamsade, både jag och bloggkonkurrenten Liv har en ibland knäpp humor och framför allt den sistnämnda är mycket lättroad och har nära till skratt så jag lyckades faktiskt glömma Archies hälta för en stund vilket var skönt.

Den svarta gossen tackade mig för att han fick gå ute utan täcke genom att rulla sig så att han numera är grå- får se om jag hinner bada honom representabel innan veterinärbesöket imorgon.

Först ska Pippi och jag åka och jobba i några timmar på morgonen så att inte allt för många timmar på flexen går till spillo och sedan bär det av till veterinären. Håll tummarna!

Måndag- ofrivillig vila

Idag fick Archie gå sina 2 pass i hagen som vanligt och därefter tog vi samma skrittpromenad som igår.

Såret ser fortsatt fint ut och jag tvättar det inte ens- det är helt torrt och jag ser ingen anledning att pilla i det.

Nedräkningen till onsdag 13.30 har börjat!

Söndag- lååååång dag

Konstaterade som många gånger förut hur otroligt mycket tid man har till allt möjligt en helgdag utan varken hund eller hästaktiviteter inplanerade.

Det blev 3 besök i stallet ändå, morgon, lunch och eftermiddag- så är det när man bor så nära att man kan använda stallet som ”mellanlandning” när man rastar hunden :-)!

På eftermiddagen gick jag en halvtimmesrunda med Soya och Archie och när vi kom tillbaka till stallet möttes jag av en trevlig överraskning; Mys mamma bjöd på cheescake som hade blivit över från gårdagens konfirmation.

Jag hade förvisso gjort en ”beställning” på just cheesecake (som jag älskar) när jag hörde om den planerade menyn men hade faktiskt hunnit glömma bort det hela så jag blev väldigt glad (och mätt ha ha).

Nu vill jag bara att det ska bli måndag morgon så att jag kan ringa ”min” veterinär och förhoppningsvis få en tid så snart som möjligt.

Lördag- full rulle med både hund och häst!

Som många andra helgdagar stod flera åtaganden på dagens lista.

Började med att ”känna av” Archie inför morgondagens tävling och blev både besviken och förvånad.

Varför skrev jag igår att jag inte hade några problem med att rida på träns kontra kandar?

NU förstår jag plötsligt varför så många föredrar det sistnämnda!

Archie kändes som om han hade hundra kilo sten i munnen och det var ingen behaglig känsla.

Nej, att rida på kandar flera pass på rad var nog inte så smart tror jag.

Efter ridningen var det dags att tömköra Rocky vars ägare skulle konfirmeras idag varför jag hade lovat att vara hästvakt.

Rocky var lika fin på töm som vanligt, eller till och med finare!

Han kan ibland bli oförklarligt spänd och sprätta iväg men idag var han så lugn och fin hela passet.

Nästa ponny på tur var Mulle, även han en mästare i att bli just ”oförklarligt spänd”.

När han sätter den sidan till skulle han kunna dela med sig av sin ”energi” så att det räcker att få fart på 10 gamla lektionshästar minst och det är verkligen tålamodsprövande för både tränare och ryttare.

Men även idag fick Sally och jag med gemensamma krafter honom att coola ner sig- det lyckas alltid men tar olika lång tid :-).

Inte heller Soya blev bortglömd idag för på hennes schema stod en LC-träning utanför Hörby på schemat.

Detta var första gången en träning hölls där och hade jag inte mött några vinthundsägare när jag var nästan framme hade jag nog irrat runt i området än!

Eniros vägbeskrivningar brukar vara ett säkert kort men som sagt- inte denna gången!

Väl på plats kunde jag till min stora förvåning konstatera att det bara var en whippet till på plats, annars är vi i klar majoritet på alla träningar och det brukar ”drälla” av dom.

Nu fick Soya av naturliga skäl springa med Ville men det har hon gjort utan problem även tidigare så det passade bra.

Annars var mer eller mindre alla de vanligaste vinthundsraserna representerade; greyhound, borzoi, afghan, saluki, varghund, galgo och en podenco (tror jag den minsta hunden var :-), det var ingen italienare i alla fall :-)).

Soya och Ville sprang enligt min amatörmässiga uppfattning ett ”sådär” första lopp där Soya var både snabbast iväg och först i mål men med lite genande på vägen (där är hon minsann ingen ”snigel” som på hundkappen).

Andra loppet, då banan vändes, tyckte både jag och Villes ägare såg super ut vilket domarna instämde i då vi frågade :-).

Som avslutning på djurdagen kunde jag väldigt bekymrat konstatera att Archie har fått ett sår snett ovanför karleden på ett framben.

Såret som sådant oroar mig inte, Archie brukar inte bekommas av sådant, men däremot undrar jag hur han har fått det?

Har han fastnat i något i hagen och kanske vridit till benet olyckligt när han kommit loss? Eller har han sparkat sig på något?

Det som är extra konstigt är att en stallkamrats häst, Aramis, helt nyligen fick ett mycket likartat sår på nästan exakt samma ställe på benet och i hans fall svullnade benet upp och det blev bye-bye planerad tävling då.

Så jag får nog ställa in mig på att det kanske inte blir någon tävling för oss i morgon :-(.

En koll med Argus-ögon och longering på morgonen imorgon (tävlingen är på eftermiddagen) får avgöra hur det blir helt enkelt:-(.

Fredag- mer dressyr

Eftersom alla hinderna var borttagna i ridhuset i morse och jag inte orkade släpa fram några samt eftersom jag dessutom var sugen på dressyrridning (som jag förvisso alltid är ha ha) så blev det det sistnämnda.

Vädet är mulet och kallt; har nog aldrig varit med om ett så kallt första halvår som detta. Igår +5, idag +6 och med blåst på det är det inte alls behagligt.

Archie står med regntäcket på sig och själv låter jag värmefläkten snurra för fullt!

Torsdag- stopp från hopp och slutat att konstra i sluta


Hade Archie flyttat sig lika lätt för höger som för vänster skänkel hade vi besparat oss mycket pust och stånk sedan lång tid tillbaka….

Vanligtvis brukar jag ju hoppträna på torsdagarna men eftersom jag ska tävla på söndag kände jag att jag ville rida dressyr idag i stället.

Kanske hoppar jag några språng imorgon i stället, Ebba-träningen blir inte av eftersom hon har andra åtaganden.

Även idag red jag på kandaret och det är roligt att denna betsling fungerar så bra nu.

Jag vet många ryttare som i valet mellan kandar och träns aldrig skulle få för sig att rida på det sistnämnda eftersom de tycker att de får mycket bättre håll på hästen med kandaret men själv har jag aldrig haft något emot att rida på träns, även i de klasser då man får rida på kandar.

Idag upplevde jag för första gången att det verkligen händer något när jag ger hjälpgivningen för sluta för höger skänkel i galopp, detta har ju varit det som Archie har haft absolut svårast för sedan jag började försöka att flytta honom sidvärts.

Från början hände absolut ingenting eller så blev Archie så sur att han gick emot skänkeln i stället och tryckte sig mot väggen i stället för att lämna den.

Det spelade ingen roll hur starka hjälper jag använde- det var verkligen helt omöjligt.

Att han sedan slängde över mig åt höger gjorde ju inte saken lättare precis…

Även Ebba hade problem i början- skillnaden mellan höger och vänster öppna i galopp syntes tydligt men idag är den i princip borta och nu börjar alltså även jag kunna få min egen häst att jobba som det är tänkt. Halleluja….ibland får man vara glad för det lilla (eller sådant som andra hästar gör lätt som en plätt….).

Onsdag- ut i naturen!

Idag red Soya, Archie och jag ut tillsammans med 2 stallkamrater och deras hästar, Rocky och Bröta.

Vi skrittade bara och eftersom jag hade Soya i sele kunde vi rida en del av passet utmed en trafikerad väg där jag aldrig rider annars.

Allihop skötte sig utmärkt och vi fick en lagom lång runda i vacker natur.

Tisdag- hellre kort och rapp än lång och slapp!

Dagens träning hos Ebba gav mig en del aha-upplevelser som rubriken antyder.

Jag märkte helt enkelt att Archie fick bättre bjudning om jag verkligen höll ihop honom och även om det förvånade mig lite (det kändes lite ologiskt faktiskt att en mer ihopahållen häst får mer ”fart” än en som tillåts springa lite utanför ramen) så var det bara att inse fakta.

Vi fortsatte också vår träning av mjuuuuka övergångar och så kollade vi av skolorna och skänkelvikningarna.

Med VÅRA mått mätt kan man bedöma skolorna och skänkelvikningarna enligt följande:

vänster öppna: bra

höger öppna: lite för rak, tappar bjudning

vänster sluta: svårt att bibehålla tvärningen annat än korta sträckor

höger sluta; bra

skänkelvikning för vänster skänkel: bra men kan tappa bjudning

skänkelvikning för höger skänkel: blir gärna för lite tvärning och kan tappa bjudning

Red på kandaret för första gången på en Ebba-träning och tyckte att det fungerade jättebra. När jag introducerade kandaret för över 1 år sedan tyckte jag att jag knappt hade något stöd i tyglarna men idag, och de senaste gångerna jag ridit med det på egen hand har det känts lika bra som när jag rider på träns.

Måndag- jobbdag

Eftersom gårdagens uteritt var mer att betrakta som lite av en vilodag så blev det ett lättare dressyrpass på morgonen idag.

Annars har Archie gått i hagen hela dagen och jag överlämnade intaget till hans boxgrannes ägare och åkte hem och höll tidig kväll.

Imorgon åker vi till Ebba för att träna.

Söndag- mina underbara djur!

Dagen skulle man kunna sammanfatta som ”favorit i repris” för den var nästan identisk med förra söndagen.

Jag började med de sedvanliga stallsysslorna strax efter 06.00 och en timme senare släppte jag ut en belåten Archie i en gräshage.

Hundkapp i Landskrona stod på schemat därnäst och Soya sprang denna gången mot två hanhundar som båda sprang om henne. Snigel eller ej men hon sprang rent i alla fall och var lika glad som vanligt!

Vet att en annan whippetägare tog några fina kort på loppet så dessa kommer förhoppningsvis på bloggen snart.

Efter träningen åkte Lisas och Bellas ägare Jeanette och Kenzos ägare Bengt med respektive hundar till Järavallen tillsammans med Soya och mig och vi fick en härlig 40-minuters runda i solen.

Som avslutning på min ”djurdag” åkte jag till mitt gamla stall och red där ut med Soya, Arch och Lena på Birk.

Lenas och mina uteritter har alltid varit ömsesidigt uppskattade ända sedan Archie var ”liten” (för snart 3 år sedan) och även hästarna trivs mycket bra ihop.

Vi fick en underbar tur, nästan bara i skritt, och var ute i lite mer än en timme.

Jag var otroligt stolt över mina fina djur som lyder så bra och är så samspelta och lätta att ha med sig.

Soya lär sova gott i natt men verkade faktiskt inte det minsta ”påverkad” av allt spring, själv tycker jag att mina ögonlock känns tämligen tunga trots att klockan inte ens är sju:-)!