Har ni tänkt på hur många lediga dagar det är under våren till skillnad från hösten?

Personligen skulle jag hellre förlägga dom just till hösten eller ännu hellre vintern när det är mörkt och otäckt ute men jag tackar verkligen inte nej till dom nu heller.

Det är så mysigt att kunna gå och ”pula” i stallet på morgonen i lugn och ro och utan att behöva stressa iväg till jobbet.

Idag passade jag tex på att mocka den gräshage där Vicke går, att gosa lite med fölet och att som sagt ta det lugnt i största allmänhet.

Vicke skrittades ut i 45 minuter, idag på träns för första gången då jag inte vill vänja honom vid den skarpare betslingen för mycket.

Nu har jag precis avslutat en mycket god egenlagad middag-DET händer minsann inte varje dag då just matlagning inte står så högt upp på min prioriteringsagenda.

Grillad lax, nypotatis, en god sås och sallad blev det så det var inget avancerat men som sagt väldigt gott.

Eftersom vi är lediga imorgon har jag nästan hela dagen haft känslan av att det är fredag idag. Undrar hur jag kommer att känna när det ÄR fredag? Som om jag har haft en jättelång vecka bakom mig kanske?

Annars tycker jag att dagarna bara rusar förbi och det är ju skönt just nu när jag har väldigt noga koll på när jag får börja trava.

Jag tog en annan runda idag för att få lite omväxling- det är ju en himla tur att det finns lite vägar att variera bland. Tänk att skritta exakt samma runda i 3 veckor!

Tog mig också tid till en liten gos-stund med fölisen- han är verkligen en liten charmör.

Min egen lille charmör Gullis förärade mig förresten ett besök i stallet i morse- MKT ovanligt.

Jag ser honom knappt numera vilket är tråkigt men inte mycket jag kan göra åt.

När jag såg honom i helgen tyckte jag dessutom att han började bli en aningens ”förvildad” och inte lika kelig som han alltid varit men när han idag tryckte sitt lilla ansikte så kärvänligt mot mitt återfick jag hoppet 🙂 .

Oj vad det blåste när jag skrittade ut idag!

Eftersom solen sken så blev man liksom lite ”lurad” av detta och först när jag satt i sadeln insåg jag hur hårda vindarna egentligen var.

Men vår 45-minutersrunda gick bra och vi kom helskinnade hem.

Dagens övning var för övrigt sluta i skritt 🙂  .

Innan ni sätter kaffet i vrångstrupen…idag var det i alla fall inte Vickes tur att besöka doktorn utan det var tyvärr lilla Soya som fick detta tvivelaktiga nöje.

För att göra en lång historia kort är diagnosen lunginflammation vilket vi märkte då hon började bukandas i helgen.

I vanliga fall är Soya liksom helt stilla i kroppen så det var lätt att se att något var galet även om hon bortsett från denna synliga andning är precis som vanligt.

Enligt veterinären uppmärksammade vi förloppet i ett tidigt stadium så nu är det 10 dagars antibiotika och ny lungröntgen (det är så man konstaterar sjukdomen) som gäller.

Varför Soya åter fått denna sjukdom (precis som förra sommaren) ville veterinären inte spekulera i och själv hoppas jag bara att hon blir frisk snabbt.

Vicke skrittade vidare, idag i 44 minuter. Jag använder mig av tidtagaren i I-phonen för att hålla exakt koll men vet också hyfsat väl hur lång tid mina olika rundor tar.

Idag har jag haft stalljour i vårt stall vilket innebar att jag var på plats redan 06.00, en halvtimme efter att jag som vanligt hade gett Soya hennes medicin.

Vicke har fått gå i den gräshage vår snälla stallägare gjorde åt honom igår och som han invigde en stund redan samma kväll men idag blev det alltså många fler timmar med näsan nerkörd i det gröna.

Som ni ser på bilden är bootsen på plats så nu är det bara att hålla tummarna för att dom tillsammans med den mindre hagen (för att försöka förhindra för mycket spring) gör att skorna stannar där dom ska- på hovarna.

Någon timme efter hagintaget skrittade vi ut samma runda som igår och det var helt odramatiskt och kändes bra.

Än är jag inte total-less på skrittandet faktiskt och det är kanske tur eftersom det finns en hel del gånger kvar innan tanken är att vi ska börja trava så smått.

Åhhh så mysigt det är med ett litet föl i stallet!

Ni som har följt bloggen i flera år vet att det vid denna tiden på året brukar vara en av mina favoritsysselsättningar i stallet; att gosa med den sommarens föl.

Årets underverk är så tillgiven som bara tänkas kan och jag ska passa på att mysa med honom så mycket jag hinner innan han får tänder ha ha.

Skönt att hans mamma är så bra att ha att göra med också- hon har inget emot att man kommer in och säger hej till den lille och det har hon inte haft med sina andra föl heller.

För Vickes del börjar ”arbetet” *harkel* trappas upp- nu skrittar vi hela 40 minuter- halleluja!

Jag har valt att rida på kandaret sedan jag fick skritta uppsuttet- tycker att det fungerar mycket bra då jag ju för det mesta knappt håller i tyglarna eller vad jag ska säga men OM Vicke och jag skulle vara av olika åsikt huruvida vi ska gå åt ett visst håll eller ha andra meningsskiljaktigheter känns det tryggt att kunna få extra håll på honom.

Än så länge sköter han sig dock med den äran så jag ska verkligen inte klaga.

Ja, hade man sett Vicke efter dagens skrittrunda på ca 35 minuter hade man snarare trott att han hade blivit riden ”för fullt”- han var svettig under sadeln och liiiite skummig under gjorden.

Men så är det också rena sommarvärmen i mina trakter- om jag säger att JAG, erkänt überfrusen person red i t-shirt så säger det väl allt. Mycket härligt.

Fortsatt snäll häst som inte tittade hälften så förskräckt som igår när vi red förbi en hage där det har hamnat en skock får- skönt för de finns både här och där från och med nu och till sen höst.

Tänk att man kan bli så glad över att man får skritta på sin häst igen!

Ja, så kände jag i alla fall i eftermiddags efter flera dagars ofrivillig paus pga avtrampad sko.

Nu kom denna på plats under dagen och jag kunde alltså återuppta den uppsuttna motionen efter att ha lett Vicke i ridhuset i 3 dagar.

Det goda djuret är fortsatt snäll även om han gjorde några förskrämda försök till halvpiruetter när han blev lite rädd för sådant som dök upp som han inte var van att se (en självgående gräsklippare tex) men ett litet extra tag i kandaret fick honom på plats igen.

Efter 35 minuters skrittande var vi klara för dagen och då var det dags att träffa en mångårig bloggläsare som kom på besök till stallet.

Det var roligt att få gnälla av sig lite till någon som förstår- annars försöker jag i alla fall IRL att inte oja mig för mycket utan hålla humöret uppe så gott det går.

Idag, när jag gick med Vicke i ridhuset kom jag som så många gånger förut att tänka på den klassiska gåtan när i alla fall jag var liten:

”Vad är det som går och går men aldrig kommer till dörren- KLOCKAN”.

Ja, jag börjar känna mig som klockan och det hade säkert Vicke också gjort om han känt till denna gåta.

Det blev exakt samma program som igår- 20  minuter i ridhuset, 1 timme i ”gräs-fyrkanten” med lite avborstning och sedan kunde jag köra hem, lika ledsen som varje sen-eftermiddag när det sista jag gör är att känna pulsen i benet.

Än så länge håller sko-skyddet jag köpte igår och även idag tog Vicke och jag en 20-minuters promenad i ett stekhett ridhus. Kanske var det därför djuret var tamt som en….tja tamt helt enkelt 🙂  .

Efter promenaden fick Vicke gå en timme i sin ”hage”, den lilla fyrkanten som jag gör åt honom mellan våra gräshagar och där han kan äta i alla fall lite grönt.

Jag borstade igenom honom rejält medan han stod och mumsade och sedan passade jag på att även borsta på Messy som går i hagen bredvid. Rejält omklappad blev hon också och hon verkar väldigt nöjd med livet.

Svullnaderna i Vickes ben är helt bort nu i alla fall- vad det än var gav det sig ganska snabbt.