Nej, den som förutspådde dagens väder ljög verkligen inte- det har varit precis så varmt och soligt som gårdagens väderleksprognos lovade.

Vickes ben såg väl inte direkt bättre ut i morse men inte heller sämre.

Jag bestämde mig faktiskt för att börja släppa honom i en våra gräshagar från och med idag- trodde att det skulle göra benen gott att få strosa i sakta mak medan Vicke äter och så blev det också, svullnaderna hann gå ner under hagvistelsen.

De gånger jag tittade till djuret såg han också väldigt lugn ut- det har ju varit av rädsla för att han ska ”springa järnet” som jag inte har vågat ha honom ute annat än i hans egen lilla grushage och den gräsfyrkant jag hägnade in åt honom i början av veckan.

Även under vår hela 20 minuter långa (läs: KORTA ) skritt-tur höll sig Vicke mycket lugn och jag hoppas bara att det fortsätter så.

Soya höll sig också ganska lugn under vår timmes-långa promenad i Dalby i sällskap med Åsa, Vilja och en gammal bekantskap; västgötaspetsen Tyra- värme är inte riktigt hennes grej om hon inte ska ligga stilla och sola sig vill säga- men att rusa omkring, nej, det blir för jobbigt i för många plusgrader.

När jag kom till stallet i morse var Vickes ben nästan så telefonstolpstjocka som jag hade förväntat mig.

Eftersom Vicke var feberfri och verkade som vanligt i övrigt gissar jag att han har ätit något olämpligt så svullnaderna lär väl ge sig om någon dag.

Intressant tyckte jag var att det skadade benet var påtagligt mindre svullet än övriga 3 ben- min lekmannagissning är att detta beror på att det benet ”innehåller kortison” sedan förra veckans injektion och att det är detta som håller svullnaden stången.

Annars var det ”nypremiär” vad gäller ”ridning” idag- vi skrittade ut i 20 minuter enligt tidigare ordination från veterinären.

Nu väntar minst 20 skrittpass till innan jag får börja trava och just idag (det pendlar från dag till dag) är jag så less så less så det finns inte ord.

Har också tänkt mycket på en hästägare som fick ta bort sin häst pga fång idag- DET är en ohyggligt lömsk sjukdom om ni frågar mig.

Dels kan hästen få ett återfall efter många friska år och dels vet man aldrig på förhand vilka hästar som kommer att klara sig.

Det är inte alltid de som är mest illa däran som får tas bort- de kan kvickna till medan en häst som inte har fullt så ont från början aldrig läker trots allt.

När jag kom till stallet efter jobbet idag kunde jag trött konstatera att Vicke var lite tjock i alla benen.

Svullnaderna gick ner under den 15 minuter långa promenaden vi tog och medan han gick i sin minihage men 1 timme senare började benen att kännas tjocka igen så jag kan ju bara tänka mig hur dom kommer att se ut imorgon bitti 🙁 .

Frågan är vad som har hänt; om Vicke har ätit något ”olämpligt” eller om han har fått någon infektion eller….

Ja, jag får väl se vad jag möts av imorgon.

Ja, som synes är det varken en jättehage eller mängder av gräs som jag erbjuder Vicke att gå i en timme på sen-eftermiddagen men han verkar uppskatta vistelsen väldigt mycket oavsett.

Annars går han ju en liten grushage om dagarna, jag vågar inte ha honom i de större gräshagarna OM han skulle få för sig att springa.

När jag kom till stallet efter jobbet möttes jag av en mycket högljudd gnäggning och DET hör verkligen inte till vanligheterna.

Eftersom Vicke inte brukar brumma på detta vis när jag tex kommer med sadeln så kan jag inte tolka hans glädjeyttring på någon annat sätt än:

”Hallå där…snälla, snälla, snälla…säg att du ska ta mig till den där mysiga gräsplätten där jag fick vräka i mig gräs igår”.

Och visst- Vicke fick gå i min egengjorda hage idag också- det är egentligen gången mellan våra gräshagar som jag har spärrat av till en lagom ruta där Vicke kan gå och mumsa.

I ärlighetens namn är det inte något direkt BETE att tala om men för den timme Vicke går där räcker det bra.

När vi gick tillbaka till stallet för lite avborstning tyckte jag att djuret såg väldigt nöjd ut- tänk att lite gräs kan betyda så mycket 🙂 .

Eftersom Vickes ”hage” gränsar till Messys passade jag på att klappar om henne rejält.

Hon är ingen blyg viol det lilla livet, det kan jag säga efter att ha sett henne bita tag i sin 1 år äldre kompis rumpa som den mest självklara sak i världen- hon verkar inte känna av att hon är yngst i skaran det minsta.

Men det är inga elaka bett utan bara lite spel för galleriet när jag står och tittar på känns det som, ungefär som när småbarn ibland ”spelar över” när familjen får besök och barnen vill ha lite extra uppmärksamhet 🙂 .

Vilket oflyt: i exakt samma stund som jag gick ut med Vicke för att släppa ut honom i den provisoriska gräshagen jag har gjort åt honom bredvid Messy och hennes kompisar så började det regna och dropparna övergick på bara någon minut till ett skyfall utan dess like. Ni vet så där så att det börjar rinna små åar i marken.

Herr Gräsbesatt verkade inte ens notera att det vräkte ner så jag lät honom stå kvar i sin lilla gröna ruta i en knapp timme och de sista 20 minuterna kom äntligen uppehållet.

Jag får ju verkligen säga att jag imponerades av det ofodrade Horseware-täcket jag köpte sist jag var i Ullared- det var SNUSTORRT (!!!!)  på utsidan också när jag tog in Vicke och då vet jag inte hur många liter vatten som hade hunnit skölja över det. Snacka om att bekänna färg!

Även idag fick Vicke ägna sig åt vad som tycks vara hans favoritsysselsättning; att beta.

Den som höll i grimskaftet i en TIMME (!!!) medan detta pågick var inte en tusendel så road men vad gör man inte för sin kära häst?

Betandet och en avborstning var det jag ägnade mig åt med honom idag och jag kunde under den sistnämnda lite sorgset konstatera att den gigantiska hals som djuret satte de sista månaderna jag red honom har övergått till den förvisso rejäla men ändå ”klenare” hals han hade innan dess. Men men…jättehalsen går väl att rida tillbaka igen 🙂 .

Idag blåste det kallt- då passade det bra med combat-täcket!

Fast jag hävdar att jag inte är förtjust i fuxar i allmänhet och fux-ston i synnerhet tycker jag ändå att lilla ”fölan” är oemotståndlig.

Hon måtte vara den enda åringen i Skåne som blir borstad på betet men jag vill pyssla lite med henne då och då. Hennes 3-åriga syster håller vakt bakom.

Vågade inte skicka detta kort till hennes ägare- risken är att de hade trott att hon har dött!

Men lilla Messy är i allra högsta grad levande och verkade hur nöjd som helst med sina två tjejkompisar.

Till Vicks gjorde jag idag en provisorisk hage mellan de ordinarie gräshagarna.

Han fick ha Messy och friends som sällskap och höll sig helt lugn- annars hade jag avbrutit detta projekt direkt eftersom han ju ska hålla sig i stillhet.

Efter 45 minuter (jag tog av täcket under tiden om ni undrar) fick det räcka för idag.

Kort stalldag blev det idag- Vicke fick beta lite gräs medan jag borstade honom och sedan var det tack och hej i princip.

Men bara att jag nu har x antal dagar att förhålla mig till innan jag kan börja skritta, trava, galoppera och slutligen rida ”för fullt” gör att det känns lättare än på flera veckor-det är verkligen som ”man” säger; att ovissheten oftast är värst.

Nu kan jag i alla fall räkna ner dagarna och ”veta” när jag ska/ kan göra vad och famlar inte bara omkring i blindo.