Inlägg i kategorin Dagbok

Fredag

I vårt ridhus brukar det hållas hoppträningar på torsdagarna och har man tur (och det har ”man” ofta) så står hinderna kvar på fredag morgon.

Eftersom jag inte ska åka till Ebba idag passade jag i stället på att hoppträna på morgonen- något jag gärna skulle göra oftare men prioriterar bort till förmån för dressyren.

Sedan ÄR det väldigt lösgörande och bra på alla vis att hoppa även med en dressyrhäst, det tycker i alla fall jag som upplever att Archie får bra träning av att lyfta på benen över hinderna.

Få hästar är väl fullständigt obildbara och man behöver ju inte hoppa så högt om man inte vill men en bra omväxling till dressyrarbetet är det absolut.

Idag blev det mest hoppning av en 3-kombination med kryss in och oxer- oxer ut och 2 galoppsprång mellan hinderna och en serie med 5 galoppsprång mellan både hinder 1 och 2 och 2 och 3.

Archie hoppar utmärkt tycker jag men är inte mindre fräck än att han mycket väl kan springa förbi hinder i serier om man inte har honom ordentligt inramad så detta tränade vi på- dvs att fortsätta rakt fram efter alla hinder och komma rakt på det nästkommande.

Även idag hoppade jag, liksom förra veckan, på hacket och kommer att fortsätta med denna betsling just när vi hopptränar.

Efter jobbet åkte jag och hämtade Soya för att därefter promenera bort till stallet för hagintag.

Under vår vandring kunde jag konstatera att den väg som vi red på för 3 dagar sedan och som då var blaskig av halvsmält snö nu hade frusit igen och var täckt av is och mängder av otäcka kratrar efter gamla hovspår. Inte en chans att jag vågar rida där igen innan isen är borta!

När jag tog in Archie såg jag att han hade rullat sig för första gången på månader! Archie är i det avseendet mycket klok och lättskött, han rullar sig inte i vilken dynga som helst som vissa andra lortgrisar. Nej, är marken för hård eller för geggig förblir han stående och gående och det är jag mycket tacksam över. Att borsta lera, vare sig den är våt eller intorkad avstår jag mer än gärna från.

Fick mig ett gott skratt när det var dags att gå hem igen och detta orsakades av min lilla Soya. Den hunden, tycker i alla fall hennes partiska ägare, är ganska smart när det gäller VISSA saker men någon bil-konnesör är hon INTE.

Hon tror att alla bilar som parkeras där jag brukar ställa min tillhör oss och idag satt hon så fint bredvid en stallkamrats bil i väntan på att bli insläppt. Jag fick ropa på henne flera gånger innan hon förstod att vi faktiskt skulle GÅ hem :-)!

Torsdag

Gick från jobbet redan 15.00 och satt i sadeln en timme senare efter lite mockning, ”foder-pilleri” och hagintag.

Idag stod äntligen lite dressyr i ridhuset på schemat och det blev ett bra pass utan störande telefonförsäljare :-).

Jag försökte att tänka på min sits (ner med hälarna, ner med hälarna, ner med hälarna…..) och red lite ”allt möjligt” men försökte tänka på vad som ingår i LA:4 programmet som jag har tänkte rida nästa lördag.

Archie kändes mjuk och fin och vi avslutade passet efter en knapp timme och skyndade hem till stallet i blåsten.

Onsdag (och varför jag hatar telefonförsäljare)

Dagen idag blev ur ridsynpunkt i princip en exakt repris av gårdagen bortsett från att vi skrittade en annan runda idag.

Archie var lika pigg som igår och jag tänkte för mig själv att det vore kul om detta höll i sig tills det är dags för nästa dressyrpass i ridhuset.

Även om det mesta annars var sig likt hände något för oss mycket ovanligt (tack och lov):

Under skritturen passerade vi på ganska långt avstånd en damm där några stora fåglar (svanar tror jag men avståndet var för långt för att jag ska kunna säga säkert) flaxade hej vilt med vingarna för att lyfta från vattnet.

Archie, Mr Stencool (NOT) blev fullständigt skräckslagen av denna åsyn/ ljud, stel i hela kroppen och redo att fly i full galopp om jag inte hade lyckats lugna ner honom vilket jag bara förmådde med nöd och näppe.

Mes-Birgitta som är fullständigt ovan vid sådant beteende och dessutom bara hade sitt lilla ponnyhack att klamra sig fast i tyckte det var jätteotäckt kan jag meddela.

No more of that om jag får be, Arch!

Och tror ni inte att min telefon, som i princip är tyst som graven för det mesta, ringer just när jag är i full färd med att försöka övertyga Archie om att inte slänga av mig och skena hem det fortaste han kan!

Jag, som av någon korkad princip alltid svarar i telefon, hur upptagen jag än är med vad det än må vara, valde faktiskt i ren självbevarelsedrift att inte svara denna gången och när jag en stund senare kollade på displayen vem som hade ringt så var det någon telefonförsäljare.

Alltså…nu måste jag göra en utläggning/ avvika från ämnet och även om det nu råkar finnas telefonförsäljare som läser detta säga att är det en yrkeskategori som borde skjutas eller i alla fall mista sina arbeten så är det just telefonförsäljarna!

Avskaffa denna yrkesgrupp omedelbart!

Jag vet inte hur många gånger de avbrutit mig mitt i en ritt (innan jag lyckades lista ut vilka nummer de ringer ifrån för det är faktiskt inte allltid helt lätt- de blir listigare och listigare….) eller i något annat långt viktigare än att lyssna på deras dravel.

En gång blev jag så förbannad att jag bara skrek ”ring aldrig mer hit” (Mogna Birgitta 12 år besvarade detta telefonsamtal).

Nå…när jag nu har fått avreagera mig kanske jag ska fortsätta med det som blogginlägget egentligen ska handla om….

Väl hemma i stallet tog jag itu med något som länge varit eftersatt- Archies hår!

Jag upptäckte igår att jag tydligen låtit manen växa så pass att den påstådda dressyrhästen mer såg ut som en luffare och så kunde vi ju inte ha det.

Eftersom Archie har en hårväxt som vilken flintis-benägen karl som helst hade avundats honom fick jag bokstavligen slita av vad som kändes som halva manen innan den prydliga looken var återställd.

Nu lite högintressanta bilder som jag tog igår och idag:


Så här mycket har det töat i mina trakter. Grusvägarna är härligt sviktande att rida på just nu!


Närbild på Archies slitna hack och lilla Mimmi som sitter och väntar på att jag ska fotografera färdigt.


Häst med världens längsta ben (kolla skuggan)?

”Cat-fight” mellan 2 mörkhåriga tjejer? Näää….delar av Archies mega-man!

Tisdag

Gick från jobbet vid 15.30 idag och då äntligen sken den sol som hade utlovats i gårdagens prognos. Dessförinnan var det både isande kallt och en massa snö som virvlade runt så jag var verkligen nöjd över väderförbättringen.

Åkte hem och hämtade Soya, tog in Arch och Bröta från hagen och prick en timme efter att jag stämplat ut satt jag till häst.

Hade ju sedan innan bestämt mig för att byta ut tisdagarnas sedvanliga dressyrträning mot en skritt-tur i naturen och så fick det bli.

Nu är det riktigt ljust till i alla fall halv sex- sex på kvällen och det underlättar massor om man som jag jobbar dagtid men vill hinna rida ut innan mörkret faller.

Det var jätteskönt att rasta även Soya samtidigt som hästen för i ärlighetens namn är jag inte sååå pigg på att vandra omkring i leran för egen del, i alla fall inte efter en lång arbetsdag och så någon timme i stallet på det.

Tog några o-proffsiga kort bara för att visa hur mycket det töat den sista tiden men dom får jag visa imorgon (snabbskriver detta från min I-phone och nu skriker både maten och soffan efter mig).

Måndag

Morgonen inleddes som vanligt i stallet- plusgrader och regn denna dag.

När jag kom tillbaka efter jobbet var regnet utbytt mot lite snö och mycket blåst, inte alls behagligt!

Jag mockade och fixade iordning Archies mat så snabbt jag kunde och sprang sedan bort till hagarna för att skona honom från de hårda vindarna.

Eftersom både Archie och mina tidigare hästar alltid fått gå ute i alla väder utan pjosk så stod han så lugnt i hagen och gnäggade visserligen när han såg mig (mycket ovanligt) men verkade i övrigt inte desperat över att få komma in i värmen (vilket jag var, ha ha).

Efter intaget av honom och boxgrannarna Bröta och Rocky kunde jag hoppa in i bilen och köra hem, glad över att Archies vilodag inföll just idag.

Imorgon tänkte jag skritta ut och hoppas att solen jag såg i tidningens väderleksprognos vill göra oss sällskap.

Söndag

Idag kom våren på besök till Skåne! Strålande sol, lite värme och fågelkvitter! Härligt!

Jag hade bytt stalljour med My som är i Göteborg så idag har jag varit i stallet i flera omgångar för att fodra, släppa ut och ta in, rida osv.

Red ut med Arch och Soya på morgonen och det var ingen höjdare direkt. För mycket tung blötsnö här och var och jag vågade mest skritta.

På eftermiddagen var det dags att återse Sally efter hennes skidresa och konstatera att hon hade alla ben obrutna:-).

Först vid 19.00 var hästeriet över för idag och jag hann faktiskt inte med så mycket mer under dagen.

Lördag

Idag kunde jag smärtsamt konstatera att det är lätt att glömma vad alternativet är under denna årstid när man står med snö upp till knäna (bokstavligen då).

Eller så kanske man kan säga att man inte saknar kon (snön) förrän båset är tomt och ersatt av massor och åter massor av slask och lera.

På väg hem från stallet i morse var mina termobyxor lerprickiga till max och den helt nyligt rosa fleecefilten som Soya ligger på i bilen var idag förvandlad till något brunt och äckligt.

Måtte nu allt torka upp i rekordfart så att vi får en härlig vår med värme, torra hagar och långa soliga dagar. Man kan ju önska i alla fall…

Morgonen i stallet blev osedvanligt lång och inleddes med fodring av alla djur och mockning till Archie innan jag drog upp honom och Soya till ridhuset för ett dressyrpass.

Archie kändes mjuk och fin, ovanligt framåt och jag tycker, om jag får säga det själv att jag lyckades skärpa till mig riktigt bra med min sits.

Efter dressyren skrittade vi ut en liten sväng och jag kunde konstatera att snön håller på att smälta undan i rekordfart eftersom den åker där vi för bara en vecka sedan vadat fram i djup snö nu knappt är täckt av densamma.

Soya fick syn på en kanin på håll och tog sig ett rikigt snabb-race (lugn…kaninen försvann snabbt ner i en håla), någon hon inte gjort på länge pga det tidigare tunga underlaget.

Tillbaka i stallet var det dags att mocka till boxgrannarna Bröta och Rocky och sedan stod longering av den sistnämnde på tur.

Rocky är en d-ponny som ägs av en 15-årig tjej (My) som tävlar honom i dressyr.

Eftersom Rocky precis är igångsatt efter en hälta så ville jag inte longera för länge och nöjde mig också med att bara ta upp honom i grimma till ridhuset.

Var lite nyfiken på vad han skulle säga om Soya (som numera har förstånd nog att mest sitta stilla när andra hästar är i ridhuset) och jag vet inte om det var orden ”gör du något mot min hund så är det det sista du gör” som gjorde att han skräpte till sig eller så hade han inte tänkt göra något i vilket fall som helst.

Rocky visade sig vara en fena på longering; han gick i en jättefin form som sagt endast iförd grimma och det är det minsann inte många som gör enligt min erfarenhet.

Han både travade och tog en liten galopp ”på tygeln”, mycket flott!

Den gossen skulle det vara roligt att prova att tömköra måste jag säga men det får bli en annan gång för denna helgen var det som sagt ”lugna puckar” som var bestämt.

Nu har jag precis kommit hem efter att ha tagit in de 3 boxgrannarna från hagen, de fick gå ute några timmar längre än övriga gänget och det verkade de inte ha något emot.

Fredag

Denna helgen är det Gothenburg Horse Show och även om jag inte själv varit där på många år så har eventet påverkat mig i alla fall indirekt.

Jag är nämligen hästvakt åt i princip halva stallet eftersom deras ägare är där så morgonen ägnades åt mockning till 3 hästar i stället för 1 och imorgon har jag 4 adepter att ta hand om.

Inte mig emot faktiskt, det går ju snabbt när alla står i samma stall och dessutom gör jag det inte gratis. Min träningskassa behöver allt tillskott den kan få och detta är ett lika gott sätt att fylla den som något annat.

Jag har precis kommit hem efter att ha varit hos Ebba med Archie och med risk för att upprepa mig gick det mycket bra som vanligt.

Till och med vänsterslutan i galopp flöt på som jag aldrig sett den förut och det är så klart mycket glädjande eftersom Archie haft (osedvanligt?) svårt för just denna rörelse för höger skänkel.

Allt Ebba gjorde idag (skänkelvikningar, öppnor och slutor i trav och galopp, förvänd galopp, bakdelsvändningar osv) flöt på lätt och okomplicerat och det var faktiskt inget som inte gick som det skulle.

Det enda tråkiga idag var att Ebba meddelade att hon ska ha semester till den 10 mars vilket jag tycker ska bli trist men det får ju gå det
med.

Torsdag

Idag, med ridhuset ”fullt” av hinder passade jag på att byta ut det sedvanliga tömkörningspasset mot ett hopp-dito.

Passade även på att byta ut tränset mot hacket och det var som förväntat inga som helst problem. Jag kan inte minnas att jag just hoppat med hack tidigare men Archie är ju inte svårstyrd på några vis så det var som sagt helt friktionsfritt och ett bra tillfälle att ”vila munnen” när vi ändå inte skulle ”dressera”.

Började med att trava över samma serie som igår (se bild under gårdagens blogginlägg) och fokus låg på att rida i så låg form som möjligt så att Archie skulle komma upp med ryggen. Trav-arbetet över bommarna gick lika bra som igår och vi övergick till att hoppa i trav och sedan galoppera över detta lilla hinder:

Efter ett fåtal språng i trav och galopp på Sverige-hindret (baksidan visar Danmarks flagga :=)) så hoppade vi nedanstående studs-serie i galopp.

Avståndet mellan hinderna kan vara mellan 3-3,5 meter beroende på hur stor och/ eller smidig häst man har, ju lägre hinder desto kortare avstånd kan man använda.

Enklast blir det om det första hindret är riktigt lågt; kommer man väl in rätt är det bara att följa med i sprången och man kan höja hinder 2 och 3 allt eftersom hoppningen fortskrider.

Dock ska man tänka på att studs-serier är väldigt ansträngande för hästen så några högre höjder ska man aldrig hoppa oavsett hur bra det går.

Efter studs-hoppningen hoppade jag serien nedan som bestod av 3 hinder med 2 galoppsprång mellan både hinder 1 och 2 och hinder 2 och 3.

Även här är det enklast att hoppa in lågt och höja de andra hinderna successivt.

Ja, detta var dagens ridpass.

Nu återstår några timmars ångest inför körningen till hästtandläkaren. Ingen ångest inför själva besöket som sådant utan snarare inför om man ens ska lyckas ta sig dit.

Som vanligt är det diverse varningar om halkor, underkylda regn osv utfärdade och just Österlen är ökänt för sina vinterväglag.

Lina har lovat att följa med och stå och hålla Arch om vi kör fast i en snödriva så det känns ju tryggt i alla fall :=).

Onsdag

Idag var planen att träna på det som gick mindre bra på gårdagens träning och jag måste säga att det lyckades över förväntan.

Vet inte varför det ofta blir så att det som fungerat otillfredsställande ena dagen går mycket bättre/lättare nästa dag men förmodligen beror det på att jag helt enkelt skärper mig.

Planen var att fokusera på 4 saker:

1. Rida med bättre sänkta hälar och inte dra upp skänklarna så for jag ska driva- gick bra och jag lyckades faktiskt också tänka på detta HELA passet.

2. Få Archie att bjuda fram bättre i traven och få respons på eventuell ”såsning” omedelbart- gick också ypperligt efter att jag hade fått ge honom en rejäl klatsch i baken, DÅ ”flög” han villigt fram resten av passet.

3. Rida med mer tvärning i både skänkelvikningarna åt vänster (för höger skänkel) och höger öppna utmed långsidorna- även detta fungerade bättre, framför allt i lättridning.

Summa summarum blev det ett härligt pass och Archie kändes framåt och fin.

Jag passade på att trava över serien som ni ser på bild och det märks att Archie är van vid cavallettina: han jobbade på jättebra i båda varven.

Faktum är att Archie redan som 3 åring hade otroligt lätt för att gå över bommar på marken, DET är något som alltid har fungerat i alla fall :=).

Ridningen avslutades med en skrittur utomhus så att även Soya (som legat i bilen ) fick röra på sig och sedan var det bara att ställa in hästen i boxen, fixa med fodret, prata med bloggskribenten Aramis lite och sedan köra hem!