Då har jag återupptagit även hoppningen efter Vickes vila och inte heller den har bjudit på några otrevliga överraskningar- tvärtom.
Till mig som ändå inte har hoppat ”seriöst” på många år passar han perfekt- har hittills inte visat en tendens till att ens överväga att stanna framför något hinder och är väldigt lätt att reglera- en egenskap som jag tycker är guld värd.
För visst kan vilken kråka som helst häva sig över hinder på runt metern men jag hoppar ju inte för att ”ta mig över”- jag ser det som gymnastik och träning som jag vill utföra med ”stil” och då behöver man kunna ha i alla fall någon form av kontroll över hästen och inte bara låta den hoppa ”som det blir”.
Att Vicke både har en god galopp och bjuder framåt hjälper så klart till mycket- det är i alla fall för mig lättare att hoppa en häst som bjuder rejält men tar förhållningar än en som är liiite långsam och som man behöver driva/ se till så att den är ”med”.
Som jag redan har berättat är min tanke definitivt inte att någonsin hopptävla igen- därtill är konkurrensen för tuff idag och att åka runt och hoppa 90-centimeters banor för att i bästa fall komma runt felfritt- nä…då satsar jag hellre på en högre nivå inom dressyren.
Men att TRÄNA hoppning rätt utfört ser jag bara som något positivt och är väldigt glad att Vicke hittills sköter sig så bra.
Senaste kommentarer