Idag fortsatte jag med gårdagens övningar på Zack- gjorde i princip samma saker, de enklare ”LB-sakerna” för att kolla av så att det kändes bra och tex den förvända galoppen för att styrketräna i den.

Jag märker som jag skrev igår stor skillnad i Zacks styrka vad gäller just galoppen men ännu har vi inte nått fulländning ha ha.

Jag gissar att Zack tycker att jag är en mycket ohjälpsam ryttare som inte vill ge honom det han säkert helst skulle önska:

* handen som ett femte ben att lägga sig tung i

* ständigt understödjande skänklar som manar på honom

* en friare form där huvudet helst skulle köras upp i vädret

* ett tempo någonstans mellan arbets och mellangalopp

I stället kräver jag lätthet i handen och att han ska gå i form och jag låter benen hänga ganska fritt fast det ibland känns som att han ”trav-galopperarar” eller kommer att bryta av till trav när som helst.

Känns det för oengagerat får han en lätt touch med dressyrspöt då och då för att ta i lite mer och nu har vi faktiskt kommit dithän att spö på baken inte bemöts med ett surt ”vad vill du” utan ett lugnt ”ok, jag fattar”.

Vad gäller att få en bättre bärighet i den förvända galoppen tror jag på samma koncept som jag har använt mig av för att förbättra den rättvända- träning och åter träning, det måste vara lite jobbigt och tröttande för att orken så småningom ska infinna sig.

I början använde jag mig av lätt sits för att göra det lättare och galopperade inte så långa sträckor- ju mer jag tränar desto mer skärper jag kraven och galopperar både längre och med mer och mer samling.

Dagens ryggningar kändes också mycket, mycket bättre än då jag började med dessa- då var det jättespjärnigt och ett ålande utan dess like men även här har jag genom många repetitioner och genom att ibland rygga ganska långa sträckor (tvärtom mot vad man brukar rådas till)  fått dom helt ok.

Viktigt när man ryggar är att man är lugn i hjälpgivningen då många hästar, kanske av tidigare ryttare straffats genom ryck och/ eller dragande i tyglarna och en del ryttare kan också i affekt ”straff-rygga” en häst vilket då kan göra att hästen förknippar ryggning med något negativt.

I Zacks fall tror jag att det handlade om att han inte förstod vad jag ville och på honom fungerar att liksom nöta in grejerna vilket ju inte heller är en metod som alla hästar är bekväma med.

Efter vårt dressyrande skrittade vi ut på en runda som blev längre (50 minuter) än vad jag tänkt då jag red lite vilse och varken Zack eller Soya gjorde något för att stoppa mig :).

Idag var det dags att träffa Zack igen och som vanligt stod det dressyr på vårt gemensamma program.

Det blev inget mer fantasifullt än lite linjer ur LB:3-programmet, jag gissar att jag vid det här laget har något slags rekord; ”kvinnan som har ridit mest 10-meters volter och serpentiner i trav och 15-meters volter i arbetsgalopp och vänd snett igenom i mellangalopp i Sverige inom loppet av 2 månader”.

För att spetsa till det lite 🙂 provade jag även på lite förvänd galopp och den kändes liiiite liiite bättre än förra veckan så det går framåt hela tiden med denna även om det sker med små steg.

Även de ryggningar jag gjorde funkade lite bättre än förra veckan- inledningsvis var de ack så sneda men efter enträgna försök så lossnade det till slut.

När jag avslutade passet i något som faktiskt VAR samlad galopp (halleluja!) mindes jag hur vi galopperade i början- tjohej vad det gick och då var det ett mellanting mellan arbets och mellangalopp som gällde för att inte få travavbrott så nog har vi kommit en bit på vägen tillsammans.

Innan Zack fick gå in i boxen fick han även eskortera Soya runt ägorna 🙂 på ett skrittrunda som dennna gången INTE innefattade ”rulla sig i stinkande grisskit”- det tackade ägaren väldigt för!

Vissa skulle kanske säga att jag har haft en jäkla tur med vädret- strålande sol under nästan hela min semester och nu regnigt och ruggigt lagom till att jag har börjat jobba men jag känner mest ”NEEEEJ….inte än”.

Jag kom till jobbet i klänning och sandaler men fick faktiskt byta till STÖVLAR (!!!) när det var dags att plaska ut till diverse hembesök- så mycket har det regnat idag.

Dock fanns det flera ljuspunkter under dagen- både god lunch för kollegor som skulle sluta och en ännu godare eftermiddagsfika (se bild nedan) som de bjöd oss på. Nice men allt detta frossande ”krävde” en 45-minuters powerwalk med Soya när jag kom hem :).

På hästfronten inget nytt mer än att jag idag ringde och förhörde mig om vissa saker på den klinik där min tilltänkta häst ska besiktigas men mer om detta i morgondagens inlägg.

Då var det tyvärr men föga förvånande dags igen- jag har så att säga räknat dagarna och i morse fick Soya ett nytt EP-anfall.

Det var över på gissningsvis 2 minuter och inte så allvarligt tyckte jag och hon verkade bara dämpad efteråt- inte vinglig eller ”konstig”.

Det jobbiga för mig är att sjukdomen är så oberäknelig- hade jag bara vetat att hon tex skulle få ett anfall varannan fredag så skulle det vara mycket lättare.

Nu vet man inte om nästa anfall kommer ikväll, om 2 veckor, om 3 månader eller ett halvår och det gör att i alla fall jag aldrig kan slappna av riktigt.

Fast det kändes faktiskt ändå rätt OK idag eller hur jag ska säga- min minnesbild av senaste anfallet var liksom värre (fast anfallet egentligen nog inte VAR värre) och efter att ha genomlidit dagens 2 minuter så kände jag ändå att ”nämen…det är inte så himla farligt…”.

Så klart skulle jag ge ganska mycket för att slippa anfallen alls men att tex börja överväga avlivning finns liksom inte ens på värlskartan- lååååångt därifrån.

Nu på eftermiddagen har vi varit ute och gått och Soya är exakt som vanligt- min sötnos :)!

Oj, att börja jobba var tydligen jobbigt :).

Redan en timme innan arbetsdagens slut drabbades jag av en jättetrötthet och skulle lätt ha kunnat gå och lägga mig direkt- något som dock fick vänta tills jag kom hem.

Tror inte det hade varit så uppskattat om jag hade lagt mig raklång över skrivbordet och somnat….

Under semestern har jag ofta tagit en power-nap när andan fallit på så det tar väl lite tid att vänja sig vid att vara back in business på heltid :).

Det enda jag orkade göra innan jag åkte hem för att slänga mig på sängen var att åka och handla falukorv åt Soya- Citygross har extrapris på denna (10 kronor styck) och just falukorv är Soyas ”medicinmat” som jag petar ner hennes EP-tabletter i och som äts mer än gärna.

Det är inte många dagar som jag inte har besökt något stall sedan jag blev hästlös- är det inte typiskt oss hästtjejer att aldrig släppa hästeriet helt 😕

Idag var jag tillbaka i mitt ordinarie stall för att ha stalljour- denna faller på min lott var 7:e söndag och jag kan inte påstå att det är en speciellt betungande syssla- särskilt nu under sommaren när vårt 7-hästars stall är halvtomt.

Således behövde jag bara släppa ut 3 (!) hästar i hagen, en var på tävling  och dess ägare hade dessutom morgonfodrat åt mig.

Intaget tog inte heller många minuter lite senare på eftermiddagen och en annan stallkamrat ska kvällsfodra så denna söndagen kom jag verkligen lindrigt undan :).

En långpromenad med Soya och make i Dalby har också avverkats men annars har jag mest tagit det lugnt denna sista dagen innan det är dags att börja arbeta igen.