Idag tyckte jag att Kreon och jag kunde rida ut- något han initialt och som vanligt hade mycket åsikter om, framför allt eftersom jag hoppade upp redan på stallplanen.

Så de 10 första minuterna kom vi typ max 200 meter, mycket ojande blev det men sedan så släppte det verkligen bra och vi kunde rida ut hur fint som helst utan en massa YTTERLIGARE stopp.

Jag både travade och galopperade utan problem så problemet ligger helt klart i ”uppstarten”.

Men nu är jag vid gott mod- dels tror jag att även detta kommer att gå över i sinom tid och dels blir jag inte själv så stressad numera utan jag vet att vi kommer iväg ”någon gång”….

Har jag sällskap blir det ju aldrig några stopp men jag vill av flera olika anledningar KUNNA rida ut ensam utan att vara beroende av andra.

I vintras fanns det bara 2 tillräckligt snälla hästar på anläggningen att ta sällskap av och medan den ena hästen numera galopperar på de evigt gröna ängarna så har den andra hästens ägare många olika åtaganden vilket gör att våra ridtider mycket sällan sammanfaller så jag MÅSTE  nästan rida själv vare sig jag vill eller inte.

Och ärligt talat rider jag hellre själv och bestämmer rutt och tempo tex än att riskera att ha sällskap av en häst som snarare hetsar upp Kreon än lugnar ner honom.

Och även om jag själv alltid har haft supersnälla hästar så har jag efter att ha intervjuat olika hästägare förstått att det inte är så ovanligt med hästar som både glor på saker, bockar och brallar, vill vända hemåt, vill sticka i galoppen och allt vad som nu kan förekomma som försiktiga dressyr-Birgitta inte är det minsta intresserad av.

Dagens dressyrpass i ridhuset började ”intressant”.

Flera hinder stod framme och Kreon skrittade förbi vattenmattan som var något vattenfylld 2-3 gånger utan att reagera.

När jag däremot skulle trava förbi mattan en andra gång var det som att trots-Kreon hoppade fram från ingenstans och tyckte att ”nix pix, jag ska inte ens gå i NÄRHETEN av mattan, än mindre förbi den”.

Men då flög fan i hans ägare som såg en chans att för en gångs skull försöka rida/reda ut en liten fight- bättre att träna på detta hemma än på en tävling men hemma har jag inte fått så många ”bra” tillfällen.

Så i stället för att bli arg eller rädd kände jag bara ”kom igen grabben, make my day” och det måste muppen ha känt för han fann för gott att acceptera mina bestämda skänklar och sluta att oja sig väldig snabbt och under många uppmuntrade rop från mig.

Därefter följde ett härligt pass där jag red många ”gymnastiska skolor”, dvs ibland lite för raka men med överdriven tvärning för att riktigt tänja gränserna.

Jag gjorde också fina galoppökningar med upptagningar till nästan samlad galopp, jag lekte med traven och varierade tempo och steglängd och så avslutade jag med skänkelvikningar som aldrig upphör att glädja mig; Kreon gör dom ungefär en miljard gånger lättare än Archie som bara inte kunde korsa benen korrekt utan stor möda i flera år.

Idag blev det som rubriken säger lite lufs för Kreon- han fick springa runt i min longeringslina i kanske 10 minuter.

Efter att ha haft en ”kolikhäst” (Décima) är jag väldigt noga med att min häst  får röra i alla fall lite på sig även om det inte kan räknas som motion i egentlig mening också de dagar som jag kallar vilodagar.

Och eftersom Kreon motioneras 6 dagar i veckan är han aldrig odräglig och full av överskottsenergi den 7:e dagen utan är nog snarare, gissar jag i alla fall, tillfreds med att få ta det lite lugnt.

En som inte fick ta det lugnt var lilla Soya som jag cyklade med efter stallbesöket. Hon sprang allt vad hon kunde i den hårda vinden och själv trampade jag mig rejält trött och svor över att det inte var vindstilla.

Dagens dressyrpass blev ungefär som lördagens förutom att jag då red på kandar och idag på träns, annars var det fokus på samma saker; det som ingår i MSV C-programmen framför allt.

Jag tragglar vidare med skolorna, försöker få till mer och mer tvärning utan att tappa tempot, tänker på rakriktningen i vänstergaloppen och försöker få till raka ryggningar och korrekta bakdelsvändningar.

Vårt paradnummer är numera de enkla bytena, Kreon gör dom så lugnt och rätt, utan den där hetsen som ibland kunde komma det första galoppsprånget.

Efter ridningen hastade jag vidare till Dalby för att träffa Åsa med storpudeln Vilja; dom har Soya och jag inte träffat på en evighet.

Vi fick en härlig promenad i solskenet i över en timme och nu ligger doggy utslagen i sin fåtölj på ovanvåningen- däckad för resten av kvällen gissar jag :).

Förra helgen blev det ingen hoppning eftersom jag inte vågade riskera något inför Kreons tävling. Jag var framför allt rädd att han skulle trampa av sig någon sko eftersom skoningen hade blivit förskjuten pga hovslagarens semester och ville gärna att han skulle få chansen att klara sitt andra kval till MSV B vilket han ju också gjorde.

Men idag var det dags igen- det blev den sedvanliga studshoppningen och det verkar som att Kreon börjar bli bli lite lätt uttråkade på att hoppa på samma gamla vis. Jag får nog börja hoppa uppsuttet snart känns det som fast jag inte känner mig så sadelfast i min flatback hoppsadel.

På eftermiddagen skrittade jag ut och idag flög fan i mig och jag satt upp redan på anläggningen och valde att skritta ut på en runda jag inte ridit ensam på en evighet- helt enkelt för att Kreon har stannat trettioelva gånger och varit ganska bråkig över lag och rundan går ganska mycket på en ibland rätt så trafikerad väg. Inte så kul att ha x antal bilar i kö bakom sig medan Kreon står tjurigt fastfrusen i marken om man säger så…

Men…kanske håller djuret på att mogna eller så kände han att jag inte var på något lekhumör idag för han gick banne mig hur fint som helst, med sina mått mätt.

Visst blev det några stopp men jag kunde bryta dom väldigt snabbt och det var inte i närheten av fornstora dars mupperier.

Ja, herregud…tänk att man kan tycka att det är FANTASTISKT att ens 8 år gamla häst efter 1½ år klarar av att HYFSAT prestera det som hans föregångare lätt som en plätt gjorde redan som 3 och 4 åringar…

Å andra sidan var ingen av dom i närheten av hans debut i MSV B i torsdags första gången DE startade på denna nivå (och Archie kom inte ens så långt) så det kanske jämnar ut sig…eller nåt…

Konstaterade också idag att min bil såg FÖRFÄRLIG ut efter en lång och hård vinter och insåg att den måste tvättas.

Tyvärr insåg även halva Staffanstorps bilkår detsamma så jag fick köa hur länge som helst innan det blev min tur att köra in i tvätthallen.

Och vad tror ni händer 2 minuter innan jag kör in i denna?

Efter minst en vecka utan en droppes nederbörd börjar det hällregna och därefter kommer även lite snöblandat regn…vad är oddsen?

Men bilen blev till oigenkännlighet ren- måtte den nu inte bli helt nerslaskad snart igen!

Ja, även idag blev det mycket linjer ur MSV C-programmen och så kommer det förhoppningsvis att vara ett bra tag framöver (såvida hästen inte blir skadad) .

Jag red skolor utmed långsidorna där jag varierade mellan förvänd sluta och öppna på ena långsidan och sluta på den andra, slutor utmed diagonalerna, enkla byten över meddellinjen, serpentiner i galopp och några ryggningar.

Jag återupptog också tisdagens övning med galopp upp på medellinjen och försökte tänka på att sitta till vänster i vänstergaloppen och inte låta mig fösas över till högersidan där Kreon vill ha mig.

Jag ska be Christina att vi fortsätter detta arbete på kommande träningar- rakriktningen är ju jätteviktig ur många aspekter, inte minst vad gäller hållbarheten, men jag kan ibland ha svårt att känna fullt ut om Kreon är helt rak eller inte.

Det mesta idag fungerade helt ok och jag avslutade med att träna på en av Kreons akilleshälar; mellantraven.

På nästan alla kritik-papper kan man läsa ”våga mer” eller ”svag” och det handlar dels om att X ibland inte kan trycka på mer för att inte riskera en upprörd galopp i stället men också på att Kreon inte KAN öka ordentligt.

Än så länge blir det mer ”spring spring” än ”häng” när man trycker på även om det visst är skillnad från när jag köpte honom.

Lättast övar jag detta korta sträckor och helst på volt men det är kanske en smaksak vilket som fungerar bäst på vilken häst?

Efter 2 skoperioder (eller var det till och med 3?)  med konstant brodd-gående blev Kreon idag äntligen skodd och befriad från sina klackar och nu är det bara att hoppas att jag inte heller känner något fortsatt behov av dom.

För i ärlighetens namn var det inte så länge sedan som jag var glad att jag HADE broddar för det är fortfarande mer eller mindre fruset i alla fall på morgnarna.

Idag var jag inte lika hård 🙂 mot Kreon som efter söndagens tävling, han fick ta det lite lugnt och bara skritta ut och slippa jobba.

Och när vi kom tillbaka till stallet konstaterade jag att jag nog snart får börja rida 2 varv på den runda vi alltid rider, numera tar hela turen bara 45 minuter medan den under mupp-perioderna tar en timme eller mer.

Det VERKAR som att djuret nu, efter ”bara” 1½ års regelbunden uteridning håller på att bli hyfsat normal men jag ropar inte hej ännu….

”Äntligen får man lite lugn och ro” kanske Kreon tänkte idag efter endast 10 minuters kravlös trav i vår utepaddock.

Det är inte så ofta han får rena vilodagar, jag rider gärna 🙂 men någon gång kan det vara minst lika bra att bara få vila kroppen som att motionera tänker jag.

Och på tal om dagens ”tjockis-diskussion” konstaterade jag leende att Kreon i alla fall inte tillhör de fett-dallrigas skara, han ser tvärtom väldigt lagom ut om jag får säga det själv.

Men jag har också bett X att vara ”extra ögon” OM vikten skulle skena iväg, så att man inte blir hemmablind!