Jag brukar sällan besöka mellandagsreor- dels tycker jag faktiskt att jag har i princip allt jag behöver och vill ha och dels så brukar det enligt min erfarenhet inte finnas så mycket vettigt att köpa utan mest överblivet skrafs som man inte lyckats bli av med på annat sätt.

Idag hade jag dock bestämt mig för att försöka hitta en ny ridväst, mörkblå och helst i dun så jag började med att bege mig till Bengts i Veberöd där man säljer mycket kvalitetsridplagg som också kostar därefter. Men med 50 % rabatt på mycket så kunde det ändå vara värt ett besök tyckte jag- tyvärr helt i onödan visade det sig.

Den enda väst som ens liknade det jag ville ha var en Kingsland-dito som förvisso var mörkblå MEN med oranga ganska framträdande detaljer- inte snyggt tyckte jag.

Eftersom jag nu ändå var ute och körde for jag vidare till My One med samma nedslående resultat. Trots att jag kom dit precis när man öppnade så var rea-utbudet mikroskopiskt och några blå västar fanns över huvudtaget inte i affären.

Team Sportia hade inte heller några blå västar, inte Stadium, H & M, Kappahl, Lindex, Friluftsmagasinet, Engelbrektsboden, EKO, Horze, Hööks och en annan ”sportaffär” som jag har glömt namnet på.

Hööks hade en svart väst som jag noooog hade köpt i ren desperation om den bara hade funnits i min storlek men det var också det närmaste väst jag kom….

Så vi får väl se hur detta potentiella köp slutar…om jag hittar något jag vill ha eller ger upp…

Har ni tips på västar så bring them on!

Muppis fick en vilodag idag och behövde bara aktivera sin lilla hjärna lite under dagens 30-minuters promenad utomhus.

Om HAN får bestämma vill ha gå antingen 3 meter bakom mig eller i min famn (osjälvständig var ordet….), om JAG får bestämma går vi på behörigt avstånd bredvid varandra och så fick det också bli efter att vi hade diskuterat detta en kort stund.

Har precis suttit och skrivit ett ganska långt svar till läsaren Matilda som, som svar på ett annan inlägg (gårdagens ridrapport) mer eller mindre rekommenderar mig att sälja Kreon om jag vill tävla, som också menar att ”så som han beter sig är inte normalt” samt upplyser mig om att ”det ska vara roligt också”.

Tja…som jag svarade henne och som jag trodde att alla som läser bloggen regelbundet förstod (jag har också nämnt det flera gånger)  så tycker jag att det är så otroligt roligt att rida Kreon att jag oftast riktigt LÄNGTAR tills nästa gång jag ska ”få” rida- som en jäkla barnunge.

Men det är en känsla jag är väldigt glad över- jag har genom åren sett så många hästägare som nästan verkat göra ”vad som helst” för att slippa rida regelbundet och som när de väl sitter i sadeln ”river av” ett pass bara för att få ridningen överstökad.

Efter gårdagens härliga pass var jag extra taggad att fortsätta på den inslagna vägen med lite mer press på Kreon och jag hoppades att jag skulle kunna få vara ensam i ridhuset även idag och se om min teori från igår stämde.

Och ensam blev och förblev jag (tur att folk firar jul….) och ett härligt pass fick jag 🙂 !

Jag började med att leka lite med skolor under lättridning och lite lägre form, fortsatte med lugna galoppfattningar från skritt, gjorde en del byten (inte så bra, blev inte alltid på hjälpen) , började successivt samla galoppen och gick ur detta in i trav där jag försökte få till lite schwung.

Kunde hjälpa till bra med spöt i traven utan den minsta protest även om det är långt till en riktig kadens i traven men det går absolut åt rätt håll.

Provade faktiskt lite tramp eftersom Kreon var så lugn och ropade BRAAAAAA så fort det kom något steg i rätt riktning.

Gjorde ytterligare lite samlande arbete i galopp och under fortsatta ”bra-rop” så satte sig Kreon riktigt fint och övergick sedan i en fin avslutande trav.

Jag märker att han trivs när man ”skriker” lite uppmuntrande på honom, ännu ett skäl till att rida ensam och kunna hojta utan att andra ska behöva störa sig (om de nu gör det?).

Jag var supernöjd efter 40 minuter och vågade inte pressa vidare även om Kreon inte kändes det minsta trött men det är bättre att han får känna sig duktig och att jag dessutom bygger upp honom och framför allt hans högra bakben långsamt.

Som sagt, ÄNNU ett underbart pass *vinkar till Matilda*, hoppas ni inte tycker att jag är en skrytmåns som skriver så mycket positivt om min trots allt underbara Mupp som jag KANSKE får sälja om han inte skärper sig men som jag under tiden ska fortsätta att njuta av.

Ska kanske börja med att förklara bakgrunden till dagens analys och vad det är jag har gått och funderat på:

1. Igår såg jag en video med en häst som är ungefär lika gammal som Kreon och lika mycket/lite utbildad. Hästen visade förberedande piruettgalopp mycket fint och det slog mig att även om Kreon också kan göra detta lika bra var det väldigt länge sedan han faktiskt GJORDE det. När vi har tränat för Christina de senaste gångerna har han visst samlat/ minskat galoppen men ändå inte alls så bra som jag vet att han kan eftersom han har gjort det tidigare.

2. Det slog mig härom dagen att Kreon snarare är olydigare/ istadigare nu än för några månader sedan och det kan man ju så klart undra vad det beror på. Han kan tvärstanna mitt i ett travsteg, bryta av till trav från galopp, försöka trycka sig mot andra hästar, byta galopp när det inte är meningen, göra en liksom ”rusch” när jag vill att han ska sätta sig lugnt i en galoppfattning osv osv.

Nu ska det ju sägas att allt detta går att bryta jättesnabbt, vi pratar sekunder, men det är ändå sådant som har kommit på senare tid eller förstärkts i stället för att försvinna vilket ju borde vara det naturliga med mer och mer träning.

Om detta kan man så klart ha många teorier varav en ganska naturlig är att hästen har ONT och därför protesterar (brukar vara det första utomstående, ffa de som aldrig sett hästen föreslår) men nu är ju Kreon genomgången av både veterinär och equiterapeut så det utesluter jag faktiskt.

En annan teori är att det kommer fler och fler protester ju högre krav man ställer på en häst- också detta inte helt ovanligt, framför allt om man har en häst med mycket nerv och humör som min.

Hur som helst- dagens ridpass fick mina ögon att öppnas en hel del och nu ska ni få höra vad som hände och mina slutsatser efter detta.

Jag red alltså i ridhuset, helt ensam med endast Soya som sällskap och ”visste” också ganska säkert att ingen skulle komma och störa klockan 14.00 en julafton :).

Jag gjorde ganska många galoppombyten utan att Kreon blev det minsta stressad; nu bytte han inte klockrent alla gånger men vi tragglade på och han bara ”tog det”.

Just byten har knappt varit läge att träna på de senaste veckorna, jag har som mina rapporter har förklarat fått koncentrera mig på mycket mer grundläggande arbete.

Idag provade jag också att verkligen samla galoppen och se där; helt plötsligt galopperade Kreon nästan stillastående, precis så som han KAN men inte har visat utan bara kontrat med att bryta av till trav när jag krävt långt mindre än idag.

Även skolorna var bättre och när vi kom till traven tog jag faktiskt hjälp av spöet för att försöka få mer kadens vilket lyckades sådär men i alla fall visade mig att jag kunde tjonga på rätt så rejält med piskan utan den minsta protest.

Galoppfattningarna var superlugna idag, inte en antydan till att Kreon ville fara iväg och även om det blev ett fåtal protester i galoppen så kunde jag trycka till med skänklarna och i stället för ett avbrott få fortsatt galopp.

Ja, all denna JÄTTESKILLNAD inser jag efter passet beror på precis det jag har skrivit om många gånger; Kreons spändhet så fort det finns andra hästar i ridhuset och/ eller han hör dom utanför.

Jag har ju medvetet helt slutat att rida på morgnarna just för att vänja honom vid ovanstående och även om jag tycker att det är mycket bättre så har jag nog inte insett vilken skillnad det ÄNDÅ fortfarande är förrän idag (just för att jag inte ridit ensam på så länge och haft något att jämföra med).

Visst är Kreon i princip alltid fin att ”grundrida”- att tex vara kärv i munnen eller styv i sidorna vet han inte vad det är men när det kommer till krävande arbete så är han ännu inte mogen att göra det bra när han blir ”störd”.

Så klart är det bara att träna vidare med detta- att rida ensam i ridhuset resten av våra liv är verkligen inte ett alternativ givetvis men kanske ska jag ändå ”backa bandet” en aning och i alla fall ibland rida något morgonpass när jag vill komma till mer rejält arbete som ska föra oss framåt.

Jag tror att det grundläggande jobbet med rakriktning, tempoväxlingar osv är minst lika viktigt och det kan jag göra med andra hästar närvarande men vill jag VERKLIGEN träna på tex byten eller försöka få till tramp osv så ska jag nog se till att vara ensam så att Kreon får det lugn han behöver än så länge.

Och givetvis påverkas ju även jag av att ”veta” att Kreon blir mycket mer spänd när det kommer och går hästar i ridhuset- jag vågar om sanningen ska fram inte gå på honom när han är som en fiolsträng i kroppen (och vet ärligt talat inte ens om det hade hjälpt) utan rider säkert både medvetet och omedvetet med egna spänningar i kroppen som Kreon känner av.

Vår gräsbana i bakgrunden- notera bristen på snö :)!

Den skånska vintern fortsätter att gäcka oss.

Först var det sagt att vi INTE skulle få någon vit jul så jag gissar att ganska många ändå blev liiiite glada när snön yrde som värst igår eftermiddag även om det blåste hej vilt och var allmänt trist.

Själv skottade jag bort en hel del från vår uppfart på kvällen samtidigt som jag funderade över:

1. Kommer jag att kunna rida på vår gräsbana imorgon- i den härliga pudersnön?

2. Om jag i stället väljer ridhuset- kommer de snömassor som kanske glider nerför taket att skrämma Kreon?

Tja…ibland är det bra att inte tänka för mycket för när jag vaknade i morse kunde jag konstatera tre saker:

1. Min bil som under kvällen varit övertäckt av ett tjockt lager snö stod skinande svart på uppfarten.

2. Gräsbanan har knappt en ”droppe snö” över sig.

3. Taket på ridhuset är även detta 100 % snöfritt.

Plusgraderna under natten har helt enkelt gjort ett utmärkt jobb och tja…så gick det med den snön….

Jag har i alla fall varit i stallet och hjälpt till med utsläppet, mockat och fixat foder till Kreon och 2 andra hästar och tänkte vänta med ridningen tills alla har trängts färdigt.

Det är väl inte lönt att dra igång några debatter på bloggen idag känner jag- jag gissar att de flesta av er kommer att ha fullt upp med julklappar, Kalle Anka och annat som hör julen till.

Eftersom JAG inte är någon julfirare så kommer det några inlägg under dagen i alla fall- ni kan ju alltid kolla kommande dagar eller nå´t.

Och ja visst ja:, julfirare eller ej; både jag, Muppe-puppe och Soya fastrunner önskar er en god jul och en härlig ledighet!

Ja, det var stallägarinnans kommentar på att jag precis hade sett en JOGGARE komma springande förbi vårt ridhus- i full snöstorm ska sägas!

Ja, vi som brinner för vårt intresse, om det så är golf, löpning eller ridsport låter oss inte stoppas så lätt, det är väl bara att konstatera.

Eftersom Kreon blev motionerad tidigt på morgonen och har rört sig typ 2 meter i hagen (om ens det…..) åkte jag ut på eftermiddagen för att promenera lite med honom i ridhuset- en syssla som jag finner urtråkig och helst undviker och därför oftast ser till att motionera hästen på annat sätt.

Jag är verkligen glad att Kreon inte har någon vintervila så att jag skulle behöva göra detta dagligen- huuuu så trist.

Annars har dagen gått i slapphetens tecken och jag har inte gjort mycket mer än pysslat med allt kring Kreon, mockat och fixat med foder till 2 andra hästar på anläggningen och gått en promenad med Soya.

Vädret inbjuder inte till så mycket mer faktiskt- innan snöstormen kom så har jag bara gått och väntat på den eftersom den var aviserad och nu när den är här så är det kära soffan som gäller.

Snömupp

Snöväg

”Jaha…tack för en OTREVLIG ritt” sa jag skämtsamt till Maria med Hera när vi hoppade av våra fålar utanför stallet idag.

Vanligtvis brukar jag tacka för motsatsen och i ärlighetens namn var både Maria och Hera fullständigt oskyldiga till min negativa känsla.

Faktiskt var även Muppis också utan skuld- i stället lastar jag det hemska vädret.

På stallbacken märkte man inte mycket av den vidriga blåst som förföljde oss hela vägen ut, det nästan stormade runt oss och vi satt ihopkrupna och tysta och försökte ta oss fram över de hårdpackade snömassorna.

När vi vände hemåt var det en helt annan känsla tack och lov-då hade vi äntligen vinden i ryggen.

Nej, det var i sanning inga sköna 45 minuter och att det är så otroligt svårt att hitta någonstans där man ens KAN rida gör inte saken bättre.

Flera vägar är fullständigt istäckta och jag vågar inte rida där ens med broddarna- inte med min knäppis. Kreon har vid tidigare tillfällen visat sig sakna självbevarelsedrift- inte så bra att rida på is då kanske?

Någon väg är helt igensnöad och hindrar framkomlighet till ANDRA vägar där man HADE kunnat rida så vi är tämligen strandsatta just nu och kunde därför inte vara ute länge än dessa ynka 45 minuter.

Men men…vintern lär väl inte pågå för evigt och det är inte lönt att reta sig på sådant man ändå inte kan påverka (såvida jag inte köper 50 ton salt, skaffar mig en bandvagn eller försöker rensa alla vägar på annat sätt….).

Ja, idag fick Kreon verkligen träna sina små nerver- på att hålla dom i schack that is.

Jag hade gärna avstått från denna typ av träning men tyvärr råder jag inte över vad andra ryttare och hästar gör, varken frivilligt eller ofrivilligt och då har jag antingen att gilla läget eller att rida i ottan i min ensamhet.

Dagens dressyrpass inleddes nästan omgående med att en ponny kastade av sin lilla ryttare, detta föregicks av en kortare skentur i häcken på Kreon typ och han blev ju minst sagt….tja…upphetsad av detta.

Barnet hade inte mer än hunnit landa i marken (oskadd tack och lov) förrän nästa ryttare satte igång.

Människan smackade KONSTANT och när jag skriver KONSTANT så menar jag verkligen KONSTANT.

Jag höll säkert på likadant när jag red på seg-Archie utan att tänka på det men tro mig….NU tänkte jag verkligen på det.  Tack och lov verkade Kreon inte lika lättstörd som sin ägare och det är verkligen ett positivt framsteg mot förra vintern då han blev ganska uppjagad om andra ryttare satt och tjoade på sina hästar.

Men som sagt; fck jag välja skulle jag gärna avstå både avramlande barn och smackande vuxna!

Jag lyckades i alla fall arbeta med det jag hade föresatt mig, det vill säga det gamla vanliga.

Femtusen galoppfattningar från skritt och trav, förvänd sluta i trav, tempoväxlingar i trav och galopp och ….tja…det var nog det hela.

När passet var över och jag skulle åka hem noterade jag ett par skarpa strålkastarljus i närheten av vår största hage och det visade sig vara en liten bil som hade halkat av vägen och var halvvägs ner i diket och på väg in i hagen.

Jag och 4 andra starka rådiga 🙂 lyckades med förenade krafter återföra fordonet till vägen igen och med dagens goda gärning i bagaget kunde jag bege mig hemåt (gissa om jag krypkörde efter DEN incidenten….).

Som jag misstänkte redan efter att jag hade lyckats trassla mig ur sargen igår kväll kände jag av detta missöde i morse när jag vaknade stel och öm både här och där.

Roligt att i alla fall så många haft sååå roligt åt detta- allt för publiken säger jag 🙂 !

Jag hade i alla fall inte mer ont än att jag med lätthet svingade mig upp i sadeln i eftermiddags och red ett dressyrpass i ridhuset.

Idag fokuserade jag på galoppfattningar, både från skritt och trav och i princip alla, och de var många, blev väldigt bra.

Jag har märkt att det inte finns något som Kreon gör så dåligt som just galoppfattningar, framför allt när han ska fatta vänster galopp när/ om han är upprörd över något.

Då kan det bli bakutsparkar, sidohopp, ignorerande  av hjälperna osv och just därför har jag bestämt mig för att göra fattningar så ofta att Kreon ska kunna göra dom i sömnen (och om han är upprörd).