Idag har vi hantverkare på Ryhus- porten på bilden ska bytas ut mot en hållfastare dito. Jag återkommer med bild när det är klart.

Frenchie har ridits i ridhuset och det gick bra.

Såg en artikel om en granne på nätet idag och kan tipsa er som längtar bort denna vidriga vinter men vill hålla er inom Sverige i allmänhet och Skåne i synnerhet om att ni kan åka hit (nummer 2 på Vagabonds lista). The Lodge är en av Ryhus närmaste grannar och ligger typ 1-2 kilometer från oss.

Idag är det Frenchies vilodag och jag har gjort som jag brukar; passat på att lägga lite mer tid på vissa stallsysslor, läs: packat en jäkla massa höpåsar.

När jag deltog i en diskussion nyligen som handlade om vilken som var den tråkigaste stallsysslan svarade jag själv ”hagmockning” men ärligt talat så skulle ”packa höpåsar” kunna dela den förstaplatsen.

Fast i stället för att klaga över denna tråkiga syssla borde jag fortsätta att jubla varje gång jag öppnar en av mina hösilagebalar eftersom allt hittills har varit till sådan belåtenhet.

Jag hade förvisso varit ute och inspekterat på fältet där balarna sedermera packades men visste så klart ändå inte exakt vad jag kunde förvänta mig efter den, ur skördesynpunkt katastrofala sommaren.

Men hittills är jag mer än nöjd och hästarnas hull är det största beviset.

Att hösilaget är i princip lika torrt som hö har varit en enorm bonus eftersom balarna väger runt 300 kilo vilket ändå tar 10-12 dagar för mina hästar att konsumera. Jag var beredd på att behöva slänga en del efter x dagar men har hittills inte slängt ett gram.

Idag erfor jag en riktig ”revelation” medan jag red: jag fattade/ kände äntligen vad Nina har tjatat om en miljard gånger ungefär; hur mycket jag måste hålla ihop Frenchie i bytena.

Jag har inte själv tyckt att ”han är för lång” (Ninas ord) och han har ju gjort själva bytet oaktat vad men när jag verkligen ”höll ihop” honom….wow…då blev kvalitén så mycket högre!

Roligt när man får sådana här uppenbarelser men sorgligt att det behövde ta en sådan tid innan jag verkligen kände och förstod.

Vicke var (är) för övrigt mästare på att byta så honom kunde man sitta baklänges på och knappt ge några hjälper så bytte han ändå…nästan…och det var väl både bra och dåligt. Säkert därför jag lyckades göra 42 byten i varje vid ett tillfälle…det finns inte på världskartan att jag hade klarat av ens en tiondel med Frenchie just nu kan jag säga.

Bilden tog jag bakom vårt hus idag- beviset på att det trots allt finns hopp om våren!

Ahhhh…vilken lycka att vakna till denna prognos….NOT! Not och not en gång till!

Jag har som regel att aldrig motionera Frenchie mer än MAX 3 dagar i rad i ridhus och eftersom det har varit ridning där lördag, tömkörning söndag och ridning måndag så ville och vågade jag inte rida där idag. Eller…ville….klart att jag ville om jag hade fått bestämma fritt men jag är för rädd att överanstränga Frenchie på den lilla ytan och även att han ska ledsna mentalt.

Så det blev till att gå ut och gå i 40 gräsliga minuter medan regnet letade sig in överallt. Enda fördelen var att jag fick tvättat täcket han gick i efteråt.

Sötnosen ser inte allt för bedrövad ut på bilden och han gick villigt ut i hagen efteråt men jag tog båda redan vid 13.00 efter att ha haft dom under uppsikt flera gånger fram tills dess.

Så länge Frenchie betar är det helt ok att de är ute tycker jag, oaktat väder, men när han ställer sig ihopkurad en längre stund är det dags för stallet. Som en vän påtalade så är det inte precis främjande att stå med uppdragen buk (kolikrisk).

Själv förbannade jag mina tankar igår ”åhhh…det har ju TORKAT UPP riktigt bra överallt”…jag borde ha varit tyst för just nu ser det allt annat än upptorkat ut här. Snarare nästan värre än någonsin 🙁 .

Frenchie tränar vidare mot världsmästerskapet i tömkörning 🙂 och jag lydde Ninas råd och tränade på samlingen i galopp framför allt idag.

Och som jag har nämnt tidigare är det en enorm skillnad på hur jag kan hjälpa till med pisken uppsuttet vs på töm. På töm kan man peta på honom som vilken häst som helst medan han har lärt sig att ryttaren (säkert inte bara jag utan gissningsvis även föregående) blir rädd/ tycker det är obehagligt om han sparkar bakut bara man petar det minsta lilla ”för hårt” (läs: knappt märkbart) på hans lilla rumpa. Suck. Men det har ändå blivit bättre.

De väderintresserade kan jag informera om att det är nya rejäla vindar här på Ryhus; Frenchies täcke stod en halv meter runt honom som en ballong vid intaget.

Och på temat ”better safe than sorry” (förra inlägget) så tog jag faktiskt in djuren en timme tidigare för de såg inte ut att njuta i kastvindarna.

Jag kollade väderleksprognosen för kommande 2 veckor och precis som jag befarade verkar det som att vi går mot de nollgradiga temperaturerna igen.

Jag har inte vågat lägga undan varken fläkt, snöskyffel eller annat förknippat med minusgrader/ snö och det verkar tyvärr som att jag har tänkt helt rätt. Och ibland vill man hellre ha fel…

Nu ska vi äta fläskfilégryta som vi har hjälpts åt att laga och sedan får vi se om vi ska våga oss ut på vägarna i blåsten för att storhandla.

Idag har Frenchie och jag tillbringat en timme i lilla ridhuset och ägnat oss åt det vi brukar där.

Eftermiddagen är vikt åt dop av Henriks andra barnbarn Tindra, han har sedan tidigare sötnosen Theo.

Så kul när jag får positiv feedback på mina tips!

En kvinna som också tränar för Nina köpte renskinnet från Röda stjärnan efter mitt tips och hörde av sig och var supernöjd!

Så jag skrev till företaget och fick en ny rabattkod om fler tycker att deras hästar ser hårt åtgångna ut i hårremmen efter vintern eller vill vara väl förberedda till första klippningen i höst.

Jag använder numera inte schabrak över huvud taget efter klippning och fram till sommarpälsen är väl etablerad och det gäller även på tävling.

Frenchie har vilodag i det tråkiga vädret och själv har jag förberett lite extra höpåsar och halmsäckar från min storbal som jag har haft i flera månader och lär ha lika länge till.

Nu har jag varit bortskämd med fina dressyrpass så pass länge att när det idag inte gick riiiiktigt lika bra märkte jag direkt att jag kände mig lite sur efteråt. Tur att jag kan skaka på huvudet åt mig själv.

Jag tränar på linjerna ur MSV B:5-programmet och det är så svårt och långt och allting kommer slag i slag…och mitt pytteridhus där allting måste komprimeras till råga på allt gör det knappast lättare.

Men…it is what it is…

Nu ska jag gå ut och se om hästarna är kvar i sina hagar eller om de har flugit sin kos.

Det råder näst intill storm här och det enda som räddar det hela är att solen skiner.

Men är det bara som jag inbillar mig eller kommer dessa rejäla vindar allt oftare de senaste åren?

Edit: båda djuren stod på sina platser. Frank kom lunkande medan vinden ven och Bibbi visade att travare visst kan galoppera…snabbt ❤️ (kolla min Instagram).

Tycker ni att Johan Glans i allmänhet och denna monolog i synnerhet är jätterolig kanske ni förstår att jag drog på smilbanden när Nina i morse sa ”röven” 2 meningar i rad (om en sluta jag gjorde).

Ja, hon säger även baken, bakdelen, häcken….precis som jag 🙂 men detta röven tyckte jag som sagt var kul….hälsar Birgitta 6 år!

Lika kul om inte roligare är att saker fortsätter att falla på plats på träningen men faaaan….ursäkta…vad ridning är svårt…eller så är jag tämligen obegåvad. Eller en blandning av båda…..

Frenchie såg så här nöjd ut efter passet (bilderna) men vänta bara tills han får se vad papi kom hem med på lunchen (hemlis: en säck morötter från Börjes) ❤️!