Inlägg i kategorin Dagens fråga

Dagens (ekonomi)fråga

Idag funderar jag över hur världen, eller om vi nöjer oss med Sverige, skulle se ut om alla, alltid var tvungna att köpa allting KONTANT- även bilar och hus tex.
 
Hur skulle vi bo? Skulle husen vara mycket billigare att köpa eller skulle de stå tomma? Vem skulle ha bil? Hade affärer fått slå igen för att de inte fick sålt sina produkter?
 
Ibland kan jag bli lite förskräckt över hur lättvindigt folk tar olika lån och krediter och man behöver inte gå så långt som till ”Lyxfällan” för att se hur det därefter kan gå ”åt skogen”.  
 
Min känsla är att även hästfolket handlar mer och mer på kredit idag.
 
En del tar lån för att köpa själva hästen medan andra har hästsläpet och/ eller sadeln på avbetalning.
 
Bra eller dåligt? Har möjligheten att låna till ”allt” trissat upp priserna på det mesta?    
 

Dagens (årstids)fråga

Vilken årstid kommer efter hösten?

Tja…enligt MIG är det faktiskt ALLTID vintern och för mig är detta är självklarhet med allt vad det innebär men tydligen finns det alltid en mängd människor som blir liiiiika överraskade varje år (med allt vad DET innebär).

”Oj…går det inte att köra med mina blankslitna sommardäck över meterdjupa snövallar”

”Oj…hur kunde jag hamna i diket- jag körde ju bara i 130 kilometer i timmen på den här glashala vägen”.

”Oj…varför tar det 20 minuter extra att ta sig till jobbet- det har ju bara snöat non-stop i 24 timmar”.

”Oj….varför är min lilla skogsväg in the middle of nowhere inte plogad än- klockan är ju faktiskt 6 på morgonen och jag måste till jobbet”.

”Oj…varför tutar det upptaget hos däckfirman när JAG vill byta till vinterdäck NU, GENAST och helst MEDDETSAMMA”.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8098721.ab

Dagens (tids)fråga

Varför ställer man om klockan till vintertid en helgdag?

Det hade väl varit skönare att få sova en timme längre en vardag? På helgen kan man ju oftare bestämma själv när man ska stiga upp (så vida man man inte jobbar skift förstås).

Sker tidsomställningen på helgen för att man vill försöka undvika att så många virrpannor missar viktiga tider en vardag eller vad är skälet tro?

Dagens fråga: har vi en övertro till böjprovet?

Gårdagens fråga huruvida många/ vissa av oss rider på hästar som inte skulle gå igenom en veterinärbesiktning fick mig automatiskt att ställa en följdfråga; litar vi för mycket på böjproven?

Av de svar jag fick på inlägget skulle man nog kunna utläsa att majoriteten svarar JA.

En bloggkommentator, Åsa, refererade till en intressant artikel (tyvärr skriven på engelska) som också gör gällande att så är fallet:

http://www.thehorse.com/ViewArticle.aspx?ID=17028

Forskare ska enligt denna artikel ha kommit fram till (om jag förstod det hela rätt) att framför allt reaktioner på kotor kunde vara missvisande- dvs en häst kunde vara ohalt trots böjprovsreaktion i kotan osv.

Intressant är, tycker jag, att vi i Sverige använder oss så benhårt av just böjprov.

Vet att en veterinär fått mycket kritik för att han använder sig av rullband i stället och har i alla fall hört rykten om att man inte godkänner hans besiktningar inför köp eftersom han alltså inte böjer.

Just böjprovsreaktioner menar även jag att man borde vara mycket försiktig med att förlita sig helt på då jag personligen vet en häst som i många år alltid hade (har) en böjprovreaktion på ett ben samtidigt som den tävlade upp till svår dressyr fullständigt utan problem (och den hästen är uppåt 20 år idag och tävlar än).

Om jag sedan själv hade vågat köpa en häst med böjprovreaktioner är en annan fråga som jag idag inte skulle våga ge ett entydigt svar på då om inte annat försäkringsbolagen kan vara rätt så ”kinkiga” med detta.

Jag vet inte ens om de tex skulle godkänna att man köpte en häst utan böjprov av veterinär, i alla fall inte om man ville försäkra den för ett lite högre belopp. Vad tror/ vet ni?

Sedan är det väl också så som en bloggläsare, Jessica, var inne på kring förra inlägget att vi hästägare/ köpare gärna vill ha garantier så gott det går även om sådana egentligen aldrig kan lämnas.

Eftersom en häst är en så pass dyr ”vara” så vågar de flesta inte ”gambla” och ta chansen med en häst som kanske har någon röntgenförändring/ böjprovsreaktion/ whatever eller så innebär sådana ”defekter” nästan utan undantag en större eller mindre prisreduktion. Att utannonserade hästar för x antal hundratusen efter en misslyckad veterinärbesiktning sedermera säljs för typ hälften av vad säljaren tänkt från början har jag stött på mer än en gång.

Hade en fin häst kostat lika mycket (läs lite) som tex en fin hund hade situationen säkert sett helt annorlunda ut men som det är idag så kan man bli stående med en otroligt svårsåld häst som kanske egentligen hade kunnat fungera hur bra som helst bara för att ingen vågar ”chansa”.

Dagens fråga: rider vi på halta hästar?

Ja, dagens fråga började jag fundera över efter att på mycket kort tid följt 2 hästar vars ägare ville sälja dom men där ingen av dom gick igenom den första veterinärbesiktningen.

Häst nummer 1 tränade och tävlade aktivt på MSV A-nivå i dressyr och var i full gång vid besiktningstillfället och ägaren hade givetvis inte en tanke på att hästen kunde vara halt- då hade den varken tränats eller tävlats och givetvis inte heller körts iväg till en besiktning.
Efter en ledbehandling friskförklarades hästen och såldes kort därefter så i just detta fallet gick allt förhållandevis ”smidigt” trots allt.

Häst nummer 2 (6 år) har ridits helt normalt inför försäljningen men gick inte heller denna igenom en besiktning på klinik. Hästen är inte friskförklarad ännu så än så länge står det skrivet i stjärnorna vad som kommer att hända med detta djur.

När jag själv skulle sälja Décima var hon i full tävlingskondition och skulle också ha tävlat nästkommande helg om hon inte hade blivit såld.

Inte heller hon gick igenom sin besiktning så tillvida att hon hade en böjprovsreaktion på ett bakben vilket tack och lov (för min del- för jag var ju inställd på försäljning) ”endast” innebar en prisreduktion och att hon faktiskt såldes.

Men dessa exempel får mig alltså att fundera över hur många av oss som dagligen och stundligen rider på ”halta” hästar?

Om man hade tagit säg 100 slumpvis utvalda hästar och gjort böjprov på dessa- hur många hade ”gått igenom”?

Jag gissar på kanske 50- 70 hästar, vad tror ni?

Imorgon ska vi förresten diskutera en annan intressant följdfråga till ovanstående; litar vi för blint på böjprovet som mätare på om en häst är halt?

Dagens (djur)fråga

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7969290.ab

Efter att ha läst artiklar som denna måste jag fråga mig själv om det är jag som har missat något eller om dessa så kallade djurrättsaktivister är mer än måttligt naiva?

Förstår de inte att deras agerande OCKSÅ leder till att de djur de ”befriar” till största del avlider (ibland kanske mer plåsamt än på en mink-farm- vad vet jag) eller skiter de i vilket på grund av något ”högre syfte”?

Om de hade befriat djuren till ett ställe där de blev omhändertagna hade i alla fall jag kunnat synpatisera mer med dom men att bara göra något så här ”halv-dant” (läs. släppa ut tusentals djur vind för våg) känns verkligen inte OK och då har jag svårt att ta dessa personer på allvar.

Därmed inte sagt att jag rättfärdigar minkfarmar men det måste väl finnas bättre sätt att agera mot dessa?

Dagens fråga: är gladgubben egentligen en surmupp?

Idag funderar jag på om det har gått inflation i ”smiley-gubben” och om han egentligen har en dold agenda?
Är han inte alls så glad som han vill påskina utan tvärtom sur och irriterad?

”Man” hävdar ju ofta hur lätt det skrivna ordet kan ge utrymme för många olika tolkningar och att man i en skriven text kan ha svårt att skönja nyanser och ibland till och med helt missuppfatta ett budskap.

”Det var ju roligt” behöver inte alls betyda att det var speciellt roligt utan tvärtom förfärligt tråkigt osv.

Man skulle ju lätt kunna tro att smiley-gubbarnas intåg- framför allt ”gladgubben” som ser ut så här 🙂 har medfört att folk idag bättre/ lättare förstår vad en skribent egentligen menar men jag börjar tvivla.

Till att börja med anser jag att det på vissa håll har gått inflation i gladgubben som en del använder helt urskiljningslöst och i vilka sammanhang som helst.

”Jag kan fodra hästarna imorgon :)” är ett exempel på en text där jag har svårt att motivera en gladgubbe så vida författaren inte tycker att det är extremt roligt att gå och mata hästar (tveksamt).

”Har någon sett mitt hoppspö :)” är för mig också enbart en fullständigt neutral fråga som inte behöver åtföljas av någon flabbande gubbe.

Att man inte vet riktigt när man ska/ bör förstärka en text med en gladgubbe må väl vara hänt, bättre att vara för glad än en surpuppa kanske man skulle kunna resonera men ibland tror jag också att gladgubben inte alls vill symbolisera just glädje utan en dold irritation som man inte vågar vara rak med.

När folk skriver:

”Inte för att jag vill klaga…..” så är det ju just för att de vill klaga och när någon säger ”ta inte detta på fel sätt” eller ”hoppas att du inte misstycker” så vet den som yppar orden mer eller mindre att den är ute på hal is och att den som får budskapet både kommer att misstycka och att ta något på fel sätt (vad nu fel sätt är för något).

Och jag tror som sagt att det är samma sak med gladgubben ibland.

Jag gissar att vissa ibland blir rent ut sagt djävligt irriterade över något men inte vill stöta sig öppet utan skriver ett ”låtsas-vänligt” budskap i stil med ”kan vi alla hjälpas åt att sopa stallgången bättre :)” medan de egentligen tänker ”det var ju själva fan att folk inte kan sopa efter sig”.

Dagens (allmänmänskliga)fråga

Om man har orkat släpa sig hela vägen till soprummet med sin påse- varför tryter orken plötsligt när det blir dags att lyfta på locket och slänga soporna där de faktiskt hör hemma- inne i sopkärlet och inte utanför?