Inlägg i kategorin Frågor från läsarna

Fråga från en bloggläsare om (o)realistiska hästpriser

Skickligt djur med mindre skicklig ägare 🙂 🙂 🙂 !

En bloggläsare som har en egen blogg ställer sig följande frågor:

Jag är ju som bekant hästlös och hänger en hel del på saluhästsidor av olika slag och jag kan inte annat än säga att jag BAXNAR ibland (ganska ofta faktiskt) när jag läser om vad säljare begär för sina hästar! När jag köpte både Aramis och Rigoletto kan jag verkligen inte minnas att dessa fantasisummor figurerade i alls lika hög utsträckning som idag. Idag kan ju en HÖGST medelmåttig häst som typ kvalat till MSVB kosta en bra bit över 200 000. Jag vet inte hur många gånger jag läser annonser där hästen verkligen låter MAGISK – och sedan när jag tar upp filmen så blir jag i 99.9 fall av 100 otroligt förvånad över vad jag ser. Ser jag rätt häst eller har jag sett fel på priset?

Är det verkligen bara jag som tänker så här? Eller är det så att man får löjligt stora summor för dessa rent ut riktigt trista hästar många gånger? Är många ryttare ute i Sverige så ”blinda” att de tror att bara för att det är ett högt pris så är det nog en JÄÄÄÄÄTTEbra häst. Huuu blir inte lätt när jag sätter igång och letar på allvar!

Jag har både skrivit om detta och undrat samma saker många gånger genom åren och så här tror och tänker jag:

Köpare som är privatpersoner och inte jobbar med hästar har generellt en övertro till sin häst, dess förmågor osv.

Sedan kanske man också parat med detta tänker ”går det så går det” men är innerst inne redo att sänka priset en hel del om det skulle behövas.

Jag har också varit med om att ”proffs” begärt priser som jag har tänkt att ingen privatperson skulle vara i närheten av att få ut för sin häst och kanske är det så att de lyckas sälja ”på sitt namn” eller så måste de också gå ner i pris?

Men: det är också så att det sker en form av ”vattendelare” någonstans runt ”har tävlat MSV B på godkända procent” och där en hästs pris kan öka betydligt.

Jag köpte själv Vicke MYCKET mer på det faktum att han hade startat MSV B med godkända betyg på bytena än att jag tyckte att provridningen gick bra för det tyckte jag inte precis att den gjorde.

Men det finns massor av hästar out there som faktiskt inte byter bra eller alls och då är liksom vägen efter LA mer eller mindre stängd.

Känner själv till en hyfsat fin häst som har en miljon placeringar upp till MSV C men den byter inte bra och därför går det jämförelsevis mycket sämre i MSV B och den har delvis pga detta också visat sig ”omöjlig” att sälja trots ett relativt modest pris.

En annan sak som höjer hästens värde REJÄLT är om den kan rörelser som ingår i svår dressyr även om den ej presterat detta på tävling (hej Vicke).

Dels ”vet” en klok köpare att ovan kan bero på nuvarande ryttares oskicklighet (hej Birgitta) och dels finns det en del köpstarka ryttare som inte är intresserade av att tävla men vill ha en häst att sitta och ”krumelura” på hemma.

Det är därför man kan se 16-17 år gamla hästar med mycket mediokra resultat i MSV A och högre som ändå kostar runt en halv mille- det är vad jag tror i alla fall.

Fråga från en läsare om hundpassning

Följande fråga har inkommit:

”Vi har så smått diskuterat hund hemma, men det strandar på att vi jobbar…de vi känner som har hund är nämligen antingen egenföretagare, pensionärer, hushåll där en jobbar natt och en jobbar dag, eller så kan man ha med sig hunden på jobbet…

Men det måste väl finnas hundägare som jobbar vanliga tider??? Hur löser man det då?

Åker man hem på lunchen, har hundrastare eller är det hunddagis som gäller?

Vi fattar ju också att man givetvis tar ledigt och är extra mycket hemma när hunden är ny, men hur länge då??

En valp tex, hur länge måste man vara hemma med den, innan den går att lämna? Man kan ju inte ta ledigt ett halvår för att man skaffar valp, eller är det så ”folk” gör?

Förstår om jag låter okunnig (det är jag nog egentligen inte) men jag är nyfiken och frågvis och vill veta hur andra löst det här.”

Ja, vad säger ni läsare?

Själva har vi ju löst passningen genom att jag är hemma på dagarna samt att vi medvetet valde att skaffa en vuxen hund.

Så gjorde jag och fd maken också med Soya och eftersom jag då arbetade dagtid var det maken som hade huvudansvaret eftersom han hade friare arbetstider som säljare och kunde åka hem på lunchen eller jobba hemifrån vissa dagar.

Hunddagis verkar annars vara det vanligaste sättet att lösa passning på men det har aldrig lockat mig.

Dels är det dyrt och dels tycker jag inte att det har passat mina försiktiga säng och soffhundar 🙂 .

Att binda upp sig genom att åka hem på lunchen hade jag aldrig varken velat eller vågat- dels har ”man” oftast en så kort rast att man inte både hinner åka hem och äta något och dels kan det ju inträffa saker som gör att man inte hinner ha sin lunch som planerat och då sitter man där…

Tror också att en del helt sonika lämnar hunden ensam 9-10 timmar även om det inte är tillåtet och det inte talas högt om det.

Fråga från en läsare om sår

En läsares häst har fått sår på huvudet- troligen av tränset som skavt hål när hästen varit svettig.

Läsaren undrar hur hen ska göra för att såret ska läka så snabbt som möjligt och helst vill hen ju kunna rida under tiden om det går.

Mitt eget tips att byta till rundsytt träns har redan provats och utöver det skulle mitt råd vara att linda in sidostyckena i bomull och därefter vira gasbinda utanpå.

Har ni andra/ bättre råd?

Förresten! Kom på att det finns någon form av självhäftande tunt skumgummi men vet varken var man köper det (Apotek, veterinärklinik???) eller om det hjälper!

Fråga från en läsare om rädslor

Fick nedanstående text från en bloggläsare som undrar om detta är något som ni också känner igen/ har varit med om för egen del:

”Det handlar om hästar/ridning och rädslor, ngt jag förstått är ett väldigt tabubelagt ämne – man får liksom inte erkänna att man är rädd.

Känner du igen detta?

Om man erkänner att man är rädd så innebär det per definition att man är en kass ryttare och även hästägare. Jag gjorde själv ”misstaget” och drevet har gått sedan dess….

Då både min häst och jag blev rädda och osäkra i just detta momentet (allt annat funkar) så valde jag att ta hjälp.

Ett litet tag senare pratade jag med en person i stallet och berättade att jag bestämt att inte göra detta när jag är ensam på ett tag – och döm då om min förvåning när jag fick höra att ”du kanske skulle be någon duktigare rida din häst istället?”.

Tilläggas bör att det är inte i just ridningen problemet är, och att jag ridit in och till åtskilliga hästar i mitt liv, det här har aldrig varit något jag varit osäker på tidigare men när jag faktiskt kände att jag (och min häst) tappat lite förtroende för detta moment så har jag inga problem att erkänna RÄDSLA.

Men ska det vara så tabubelagt att erkänna det?

Du kanske är trygg i allt kring din häst och hästhållning men så är du med om en olycka i låt säga hoppning/lastning/uteridning eller vad som helst, ska man inte kunna prata om det då? Eller få erkänna rädsla/osäkerhet?

I förra veckan fick jag höra att snacket går i stallet; jag är en dålig ryttare/jag är rädd för min häst/jag förstör min häst mm.

Tror att det här är ett ganska stort problem i hästSverige, man FÅR helt enkelt inte erkänna rädsla (och om man gör det har man liksom ”blottat strupen”) – speciellt inte om man har egen häst.

För min del är det ju en specifik och isolerad sak men det kan säkert vara lite vad som helst…

Rädslor är ju till för att övervinnas, men det tycker ju jag att man gör genom att upprepade gånger få göra dem när det går BRA och att man därav får förtroende igen och blir säker.

Vad som är lätt att glömma är att även de stora världsnamnen tar hjälp, de sitter inte på sin egen kammare och löser allt, och de har tidvis också problem.

Skitprat är oerhört tråkigt, det är ett tufft klimat i hästvärlden – oavsett om det är på nätet eller IRL.”

Ja, vad säger ni? Känns det igen?

Jag skulle vilja säga att det kanske inte är så konstigt om man tycker att andra människor är rädda för vad det än må vara OM man inte är rädd för samma sak själv.

På högstadiet hade jag en klasskamrat som var livrädd för fåglar utomhus- det störde mig rejält när hon kastade sig för gråsparvar men det var ju hennes rädsla.

Och jag vet att när en ryttare köpte en häst som hon inte vågade galoppera med på en evighet efter köpet så tyckte jag att detta var hur märkligt som helst men å andra sidan ska jag ju faktiskt inte ens bry mig, eller hur?

För egen del minns jag att jag sa att det nog inte hade behövts att Kreon hade kastat av mig max 2-3 gånger innan jag inte hade vågat rida honom mer för han var så otroligt beräknande och saknade helt självbevarelsedrift medan en stallkamrat på fullt allvar tyckte att jag skulle prova att dra omkull honom nästa gång han stegrade sig ?!?!?

Så det är nog lätt att råka ut för oförstående och rent av elaka kommentarer kring vad ANDRA uppfattar som obefogad rädsla/ överdrift osv.

Har ni några bra tips på hur man löser detta?

Fråga från en läsare om försäljningsupplägg

En läsare skriver följande:

”Jag annonserade nyligen ut min häst och fick kontakt med en köpare som ville ha den för utsatt pris under förutsättning att jag stod för besiktning och röntgen, en kostnad på ca 6000:–.

Eftersom jag ville bli av med hästen snabbt gick jag med på detta och besiktning är nu bokad.

Under tiden har jag dock blivit mer eller mindre nerringd och det finns folk som utan att ha sett hästen vill betala mer än utsatt pris.

Jag ångrar nu att jag gick med på att stå för i vart fall röntgen- det kommer ju ändå att minska vad jag får ut för hästen med flera tusen.

Min fråga är om jag rent moraliskt/ juridiskt kan meddela tilltänkt köpare att jag ångrat mig och att jag inte längre vill bekosta röntgen.

Förstår ju att det är väldigt fräckt om inte annat.

Vad tycker ni och hur hade ni gjort?”

Fråga från en läsare om uppstallningskostnader

En hästägare som vanligtvis har sin häst på lösdrift har varit tvungen att ställa hästen på box på samma anläggning eftersom hästen blivit sjuk.

Nu kräver stallägaren fullpris för både boxplats och lösdriftsplats trots att det står tomma boxar, dvs ingen kö eller ekonomisk förlust för stallägaren för att hästen temporärt nyttjar en box.

Hästägaren anser att det vore rimligare att tex endast betala kallhyra för lösdriften medan hästen står på box för vilken fullpris betalas eller någon annan lösning som inte involverar fullt pris för två platser varav endast en nyttjas.

Vad anser ni är skäligt?

Observera att det inte finns något skriftligt kontrakt som någondera part kan luta sig mot och åberopa.

Fråga från en läsare om sporrar

En läsare undrar vad jag och ni använder för sporrar och varför?

Om jag ska svara för egen del så har jag dessa när jag tränar:

Tycker de ger bra effekt samtidigt som de är skonsamma dvs risken för skav/sår minimeras.

Eftersom man inte får ha dom på tävling har jag dessa då i stället och tycker att skillnaden är obefintlig även om jag inbillar mig att risken för skav är större:

Och vad svarar ni?

Fråga från en läsare om hönät

En läsare undrar följande:

Jag är lite nyfiken på vilka erfarenheter du och dina bloggläsare av har finmaskigt hönät?
Är det bra att hästen kan sysselsätta sig under längre tid, eller är det en
onaturlig ätställning och kan hästen bli frustrerad/stressad?

Fråga från en läsare om täcke och päls

En läsare undrar följande:

Funkar det inte å täcka för å slippa päls?
Kanske ett eget inlägg om det för å höra dina/folks erfarenheter.
Jag vet nog faktiskt inte vad jag tror om det hela… / Linda

Jag är som sagt skeptisk till om man kan minska pälssättning genom att täcka hästen och oavsett så vill jag gärna slippa täcken i alla fall till september/ oktober och hellre klippa tidigt och 2-3 gånger på hösten/ vintern.

Även om det är en tråkig syssla så går det snabbt och min häst är ju mycket snäll och står helt stilla.

Men vad svarar ni på Lindas fråga?