Inlägg i kategorin Frågor från läsarna

Fråga från en läsare om stallplatser

En läsare har skrivit och frågat vad jag tycker att man ska tänka på när man letar stallplats.

Jag skrev ett inlägg om detta i höstas och väldigt uttömmande så man kan läsa både det och en aningens kortare version här nedan.

Jag har genom åren tittat på ganska många stallplatser då jag tycker att det är bra att ha koll om, ifall, att man någon gång skulle vilja flytta hästen.

Och i detta inlägget tänkte jag förklara vad JAG tänker på och tittar efter vilket så klart kan variera massor utifrån vem man är, vad man har för typ av häst och vad man söker.

Har man tex en brötig häst som är jobbig att fånga i hagen, leda osv ska man enligt mig inte leta stallplats där utsläpp/ intag sköts kollektivt av många; det är bäddat för både irritation, skaderisk och att andra försöker ”uppfostra” hästen vilket jag anser är ägarens uppgift och dessutom ska göras konsekvent och inte på 5 olika sätt beroende på vem som för dagen håller i grimskaftet.

Men här är en del av mina ”viktiga punkter”:

* Vad blir den TOTALA kostnaden för uppstallning? Vad ingår och vad måste köpas till? Är det lätt att köpa till det som behövs och finns det lagringsutrymme för detta?

* Vad blir bensinkostnaden för att köra till stallet och därifrån till aktuell tränare? Hur är vägen till stallet? Mestadels motorväg eller slingrande grusvägar kan göra enorm skillnad och påverkar också slitage på bilen. Att ständigt skumpa fram och kryssa mellan hålor i vägen skadar bilen mer än vad man kanske tänker på.

* Hur ser ridhusbotten ut? Vad är det för underlag och sköts det? Hur ofta vattnas och harvas det? Jag har sett både ridhus som har varit ökentorra och så djupharvade att jag inte hade vågat skritta där= farligt och därför oanvändbart.

*Hur är förvaringsutrymmena för ens saker? Är det fuktigt i sadelkammaren? Är allmänna utrymmen skitiga och spelar detta mig någon roll? Om stallet däremot är pedantskött- kan jag ställa upp på detta eller kommer jag att bli stressad över att inte ett halmstrå får ligga på stallgången utan att man ska få det påpekat för sig?

*Hur ser hagarna ut? Och vilka tider går hästarna ut och in? Är det olika tider beroende på årstid/ väder? Får man lägga ut foder i hagen? Lunchfodras det och av vem? Finns sjukhage?

*Vilka åtaganden förväntas jag utföra som inackorderad? Kan jag köpa mig fri från stallpass? Vad gäller om jag eller min häst tar sönder något? Vem lagar/ köper nytt?

*Hur ser uteridningsmöjligheterna ut och hur viktigt är detta för mig? Hur mycket måste man rida på trafikerade vägar? Finns det flera alternativ på vägar eller handlar det mest om att rida på en och samma grusväg fram och tillbaka?

*Hur ser mina möjligheter till att åka till stallet mer än en gång om dagen ut (om hästen blir skadad/ sjuk tex). Kan jag få hjälp av någon om jag inte själv kan åka ut flera gånger om dagen?

*Hur många ska dagligen hantera min häst och hur bekväm är jag med att det kanske inte alltid är jättevana personer som gör detta? Är min häst ”säker” nog att hanteras av ”vem som helst” (vet ställen där man tex har praktikanter med olika funktionsnedsättningar och utan tillräcklig handledning = potentiell skaderisk som jag ser det).

*Vilket rykte har stallet? Jag vill ändå påstå att ”ingen rök utan eld” och stall som ständigt annonserar att de har lediga boxplatser ska man verkligen vara på sin vakt mot.

Ja, det finns massor att ta hänsyn till tycker jag och säkert mycket jag missat men hoppas att läsaren fick lite vägledning i alla fall.

Fråga från en läsare om passageinlärning

En läsare undrade hur jag har lärt in passage tidigare och om man inte alltid börjar med att göra det ur samlad trav.

Jag skulle vilja säga att det inte finns något ”alltid” vare sig det gäller piaff eller passage eller när/ hur/ om man lär hästen detta.

En del ryttare börjar med dessa rörelser väldigt tidigt, andra mycket sent i utbildningen och andra inte alls- av alla möjliga orsaker.

Minns att jag var på en clinic med Kyra för snart 30 år sedan där hon visade att hon började trampa unghästar på töm väldigt tidigt- hon menade att man kunde ta upp dom till ridhuset ganska frekvent och göra detta några minuter utan problem.

Själv är jag ingen utbildare annat än av egna hästar och jag har gjort lite olika beroende på mina hästars fallenhet för piaff och passage och i samråd med aktuell tränare.

Heron var tex relativt välutbildad men hade ingen fallenhet alls för varken piaff eller passage så jag la aldrig någon tid på detta alls- jag hade så mycket annat jag ville göra med denna häst som dessutom tävlade hoppning och dressyr parallellt i många år.

Décima däremot lärde sig att gå i en fin passage från en dag till en annan nästan och det lärde jag in på töm.

Kreon, den ibland lättupprörda och känsliga hästen piafferade lite grann uppsuttet men jag hade honom ju i bara 2 år och hade fullt upp med en massa annat än att fokusera på piaff och passage.

Vicke visade sig ganska tidigt ha väldigt lätt för piaff uppsuttet, annars hade jag aldrig lagt något tid på det i det skedet av hans utbildning- även om piaffen är väldigt stärkande tex så finns det andra träningsmetoder som ger lika bra effekt.

Han piafferar även fint på töm även om jag tömkör väldigt sällan.

Passagen kommer inte alls lika naturligt men den vill jag träna eftersom jag tror att den, liksom piruettgaloppen, har en mycket bra inverkan på arbetstraven.

Jag kan inte påstå att jag ännu ”brukar” träna just passage på något särskilt vis- än så länge gör jag det för sällan för kunna säga att jag har utarbetat någon plan eller strategi; jag får helt enkelt se hur det lämpar sig bäst att få fram den.

Som jag skrev igår funkade det då bra ur den samlade traven men jag vill inte gå så långt som att hävda att det alltid är så man gör eller börjar.

Vissa hästar är också lättare att få att trampa på töm än uppsuttet och för andra kan uteritt, framför allt på hemvägen, ge den extra laddningen som kan behövas.

Man får helt enkelt prova sig fram och för oss amatörer tycker jag inte heller att detta är något man måste lägga tid och energi på om hästen har stora svårigheter- då är det bättre att träna på annat eller möjligen om man tvunget vill- ta hjälp av en skicklig utbildare.

Ovan lite hyfsad piaff och nedan lite bättre dito!

Fråga från en läsare om mina träningar

Läsaren Cornelia undrar följande:

Känns det inte surt att lägga så mycket pengar på träning och mestadels få 62-64 % på tävling? Eller du tränar inte bara för att tävla?

Jag förstår din fråga Cornelia och ska försöka förklara hur jag tänker:

Jag är 52 år gammal och GISSAR att jag inte kommer att äga mer än 1 på sin höjd 2 hästar till om något skulle hända så att jag inte har kvar Vicke.

Så klart kan ingen veta vad framtiden bär med sig, livet kan ändras oerhört snabbt osv men jag har i alla fall ingen ambition att bli en ny Ulla Håkansson och tävla vid 80 års ålder (inget fel i det i sak men det är få förunnat att ha den hälsan och fysiken då så det är inget jag räknar med).

Den häst jag har idag har visat sig på flera sätt ha lättare för riktigt svåra saker (tex byten i varje) än långt enklare saker som ….tja….travökningar tex 🙂 .

Jag har aldrig haft en så välutbildad häst tidigare och förväntar mig inte heller att få/ lyckas utbilda fler, dels pga min ålder ( jag räknar som nämnts inte med att tävlingsrida i massor av år till) och dels pga att sådana hästar kostar flera hundra tusen i inköp- pengar jag inte har.

Jag vill av denna anledning…ursäkta uttrycket…lite ”suga musten” ur Vicke rent träningsmässigt, dvs träna på så hög nivå som det bara går även om jag aldrig kommer att tävla svår dressyr.

Och som många hästägare bittert har fått erfara kan man stå utan ridbar häst från den ena sekunden till den andra så det gäller att passa på och utnyttja sin hästs kapacitet medan man kan tycker jag (så klart med hållbarhet osv i åtanke).

Hade jag (eller någon i hela världen) säkert vetat att jag har X år på mig att rida Vicke hade jag kanske satsat mer på att träna det jag de facto tävlar och väntat med tex seriebyten men åter igen; ”allt” kan tas ifrån en såååå snabbt och sedan lär jag inte få fler chanser på DEN nivån…

Som Olof själv uttryckte det härom dagen på tal om något helt annat så är det mycket roligare att rida byten i varje än att rida slutor- det kanske man inte förstår förrän man själv har gjort det?

Massor av hästar kan göra hjälpliga slutor men jag vet då inte så många som gör tex 12 byten i varje…

Så ja; som svar på din fråga; jag tränar inte bara för att tävla utan för att det är så himla KUL att rida mer avancerat.

Och även om jag lägger ”mycket pengar” (allting är relativt….) på mina träningar så är det inte pengar jag tar från något annat så att säga.

Jag har inga andra dyra intressen, jag kan ändå spara rätt många tusen i månaden och unna mig 2 utlandsresor per år- det räcker gott åt mig.

Som avslutning får jag erkänna att jag (ganska givet) hoppas på resultat på mer än de 62-64 % i MSV B som du nämner och vi får väl se om all min träning får mig att nå längre 🙂 .

Fråga från en läsare om dressyrtränare i Skåne

Olof och Vicke

En läsare undrar om ni kan tipsa om dressyrtränare som helst åker ut till sina elever, i detta fall till ett ridhus i Vellinge-området.

Så här skriver hen:

Tränare sökes! Tränare med egna meriter i högre klasser, som även utbildar hästar. Önskar ett koncept där både tränaren kan hjälpa till att utbilda min häst uppsuttet samt hålla träningar för mig. Pga jobb dagtid och barn kan jag bara på kvällar och helger. Hästen står uppstallad i Vellinge och är snäll att både lasta och köra men om möjlighet finns så gärna så nära som möjligt, om det är en tränare som åker till sina elever är det mycket välkommet, vi har mycket fina träningsmöjligheter där hästen står.

Fråga från en läsare om hästsläp

Då har vi fått en ny fråga från en läsare som jag hoppas att ni vill vara med och besvara:

”Hej Birgitta,
Jag är en trogen följare från Värmland som av en slump kom in på din blogg för några år sedan. Skulle nu behöva lite hjälp och råd kring val av hästsläp. Har precis köpt en 7-årig valack som är trevlig på alla sätt dock svårlastad (men det anser jag kommer försvinna med lite träning). Sålde precis mitt baklängessläp då jag ofta reser själv och lastningen i dessa släp blev därmed ganska omständig för min del. Det finns en uppsjö av släp ute på marknaden men frågan är vad ska man välja? Vilka släp håller kvalité och är stadiga? Budgeten ligger kring 60′? Har kikat lite på Ifor Williams men saknar sadelkammare då jag helst inte vill köra grejerna i bilen. Boj känns också som ett bra och stadigt släp. Var och kollade på ett begagnat -04 men visade sig att väggarna var helt uppruttna. Hur stor betydelse har egentligen sadelkammare funkar sadelskåp lika bra? Förslag på märke och modell utifrån er erfarenhet mottages tacksamt! ”

Själv har jag som många av er vet en Boj och det märket har jag haft i många år och varit nöjd.

Boj gick ju i konkurs för några år sedan och köptes av tidigare anställda om jag har förstått saken rätt och heter numera Forzab.

Jag beställde en stänkskärm därifrån i somras och den leveransen var snabb och klanderfri liksom tidigare beställningar genom åren. Upplever inte heller att priserna på reservdelar är orimligt dyra.

Jag har på min transport både sadel och klädkammare och med facit i hand är det sistnämnda heeeeelt onödigt tycker jag personligen- jag har aldrig någonsin använt den. Men det är en smaksak antar jag.

Sadelkammare tycker jag däremot är näst intill oumbärligt om man inte vill smutsa ner bilen med diverse hästutrustning.

I min sadelkammare har jag dessutom en del ”bra att ha i reserv saker” så som extra spö, grimskaft, nummerlappar osv.

Det jag skulle undersöka innn jag köpte ett annat märke på transport är hur pass lätt det är att hitta återförsäljare som kan hjälpa till om det blir något strul och vad reservdelar kostar.

Just Forzabs fabrik ligger i Skåne (Klippan) och det känns tryggt att veta att de om inte någon annan kan fixa precis ”allt” kring släpet.

Fråga från en läsare om omklädningsrum

Så här skriver en läsare:

Häromdagen var det en kvinna i stallet som frågade mig var man byter om någonstans. Jag pekade då glatt på toaletterna och sa att den högra är lite större så den passar säkert bäst för ändamålet. Kvinnan synade mig då uppifrån och ner och sa, ok, då antar jag att ni inte har någonstans man kan duscha efter lektionen. Och tja, det fick jag ju hålla med om att vi inte har…
Då sa hon: Var ligger kafeterian, det är så kallt och hade varit gott med något varmt att dricka, är ju en stund tills jag ska rida.
Jag: Alltså, vi har en kafeteria men den har bara servering när vi har tävling…
Behöver jag nämna att hon blev förvånad.

Efter hennes dialekt att döma kom hon från en annan del av landet och gissningsvis var hon van vid lite andra faciliteter än vad vi har…

Frågan är ju; hur många andra sportanläggningar är det som inte har omklädningsrum/duschar eller där det inte finns mat/dryck??? Är detta speciellt för just ridsporten?? Varför är det i så fall så här? Detta är heller ingen anläggning ”in the middle of nowhere” utan den ligger strax utanför landets tredje största stad och här är x antal hundra barn/ungdomar/vuxna som rider varje vecka.

Jag gjorde faktiskt en liknande reflektion för många år sedan på den ridskola där jag stod uppstallad.

Där FANNS omklädningsrum OCH dusch men ingen använde någonsin duscharna utom jag som ju ofta skulle till jobbet efter mitt ridpass.

Folk valde således att duscha hemma och att sitta svettiga efter ett ridpass på bussen tex och jag vet inte hur vanligt det är att man gör det när man utövat någon annan sport?

Det kan säkert variera beroende på hur långt ifrån stallet man bor, hur svettig man blir osv men ändå konstigt att INGEN på en ridskola med hundratals medlemmar använde duschen?

Fråga från en läsare om ströpellets

En läsare undrar:
Jag måste passa på o fråga vad du (o gärna nån mer) hade ansett vara en lagom mängd ströpellets att lägga in i en 13,5 kvm stor box. Ej bädd, utan mocka ut även kiss varje dag?

Jättesvårt/ omöjligt att svara på då det beror på flera faktorer:

Hur renlig/ grisig hästen är, hur mycket den står inne, mängden mat och dryck hästen äter/ dricker.

Jag lägger in en ny påse varannan/ var tredje dag men min häst är stor, äter mycket och står inne relativt mycket (16-07). Å andra sidan tycker jag att han är hyfsat renlig då han bara bajsar utmed väggarna.

Vad säger ni läsare?

Fråga från en bloggläsare om (o)realistiska hästpriser

Skickligt djur med mindre skicklig ägare 🙂 🙂 🙂 !

En bloggläsare som har en egen blogg ställer sig följande frågor:

Jag är ju som bekant hästlös och hänger en hel del på saluhästsidor av olika slag och jag kan inte annat än säga att jag BAXNAR ibland (ganska ofta faktiskt) när jag läser om vad säljare begär för sina hästar! När jag köpte både Aramis och Rigoletto kan jag verkligen inte minnas att dessa fantasisummor figurerade i alls lika hög utsträckning som idag. Idag kan ju en HÖGST medelmåttig häst som typ kvalat till MSVB kosta en bra bit över 200 000. Jag vet inte hur många gånger jag läser annonser där hästen verkligen låter MAGISK – och sedan när jag tar upp filmen så blir jag i 99.9 fall av 100 otroligt förvånad över vad jag ser. Ser jag rätt häst eller har jag sett fel på priset?

Är det verkligen bara jag som tänker så här? Eller är det så att man får löjligt stora summor för dessa rent ut riktigt trista hästar många gånger? Är många ryttare ute i Sverige så ”blinda” att de tror att bara för att det är ett högt pris så är det nog en JÄÄÄÄÄTTEbra häst. Huuu blir inte lätt när jag sätter igång och letar på allvar!

Jag har både skrivit om detta och undrat samma saker många gånger genom åren och så här tror och tänker jag:

Köpare som är privatpersoner och inte jobbar med hästar har generellt en övertro till sin häst, dess förmågor osv.

Sedan kanske man också parat med detta tänker ”går det så går det” men är innerst inne redo att sänka priset en hel del om det skulle behövas.

Jag har också varit med om att ”proffs” begärt priser som jag har tänkt att ingen privatperson skulle vara i närheten av att få ut för sin häst och kanske är det så att de lyckas sälja ”på sitt namn” eller så måste de också gå ner i pris?

Men: det är också så att det sker en form av ”vattendelare” någonstans runt ”har tävlat MSV B på godkända procent” och där en hästs pris kan öka betydligt.

Jag köpte själv Vicke MYCKET mer på det faktum att han hade startat MSV B med godkända betyg på bytena än att jag tyckte att provridningen gick bra för det tyckte jag inte precis att den gjorde.

Men det finns massor av hästar out there som faktiskt inte byter bra eller alls och då är liksom vägen efter LA mer eller mindre stängd.

Känner själv till en hyfsat fin häst som har en miljon placeringar upp till MSV C men den byter inte bra och därför går det jämförelsevis mycket sämre i MSV B och den har delvis pga detta också visat sig ”omöjlig” att sälja trots ett relativt modest pris.

En annan sak som höjer hästens värde REJÄLT är om den kan rörelser som ingår i svår dressyr även om den ej presterat detta på tävling (hej Vicke).

Dels ”vet” en klok köpare att ovan kan bero på nuvarande ryttares oskicklighet (hej Birgitta) och dels finns det en del köpstarka ryttare som inte är intresserade av att tävla men vill ha en häst att sitta och ”krumelura” på hemma.

Det är därför man kan se 16-17 år gamla hästar med mycket mediokra resultat i MSV A och högre som ändå kostar runt en halv mille- det är vad jag tror i alla fall.

Fråga från en läsare om hundpassning

Följande fråga har inkommit:

”Vi har så smått diskuterat hund hemma, men det strandar på att vi jobbar…de vi känner som har hund är nämligen antingen egenföretagare, pensionärer, hushåll där en jobbar natt och en jobbar dag, eller så kan man ha med sig hunden på jobbet…

Men det måste väl finnas hundägare som jobbar vanliga tider??? Hur löser man det då?

Åker man hem på lunchen, har hundrastare eller är det hunddagis som gäller?

Vi fattar ju också att man givetvis tar ledigt och är extra mycket hemma när hunden är ny, men hur länge då??

En valp tex, hur länge måste man vara hemma med den, innan den går att lämna? Man kan ju inte ta ledigt ett halvår för att man skaffar valp, eller är det så ”folk” gör?

Förstår om jag låter okunnig (det är jag nog egentligen inte) men jag är nyfiken och frågvis och vill veta hur andra löst det här.”

Ja, vad säger ni läsare?

Själva har vi ju löst passningen genom att jag är hemma på dagarna samt att vi medvetet valde att skaffa en vuxen hund.

Så gjorde jag och fd maken också med Soya och eftersom jag då arbetade dagtid var det maken som hade huvudansvaret eftersom han hade friare arbetstider som säljare och kunde åka hem på lunchen eller jobba hemifrån vissa dagar.

Hunddagis verkar annars vara det vanligaste sättet att lösa passning på men det har aldrig lockat mig.

Dels är det dyrt och dels tycker jag inte att det har passat mina försiktiga säng och soffhundar 🙂 .

Att binda upp sig genom att åka hem på lunchen hade jag aldrig varken velat eller vågat- dels har ”man” oftast en så kort rast att man inte både hinner åka hem och äta något och dels kan det ju inträffa saker som gör att man inte hinner ha sin lunch som planerat och då sitter man där…

Tror också att en del helt sonika lämnar hunden ensam 9-10 timmar även om det inte är tillåtet och det inte talas högt om det.