Inlägg i kategorin Frågor från läsarna

Fråga från en läsare om hovslagarbyte

En fundering som jag skulle vilja lyfta här. Hur gör man på bästa sätt slut med sin hovslagare? Jag har beslutat mig för att byta till en annan hovslagare pga att jag inte är nöjd med den nuvarande. I korthet för att jag inte delar hovslagarens uppfattning om hur mina hästar bör verkas och skos. Det är jobbigt för jag har haft samma hovslagare i flera år och känner mig dum nu. Vi har kunnat prata om skoningen flera gånger tidigare och haft ett ganska bra samarbete. Men nu vill jag alltså bryta. Hovslagarkretsen häromkring är ganska liten och jag vill inte smutskasta eller riskera att själv bli utsatt för detsamma. Hur har ni andra gjort? Eller har allt varit frid och fröjd kring era anlitade hovslagare?

En mycket intressant och alltid lika aktuell frågeställning vill jag påstå!

Jag har stött på fenomenet ganska många gånger, inte för egen del så mycket som för andras och en del historier har jag följt på nära håll då det varit vänner och/ eller stallkamrater till mig som drabbats.

För min erfarenhet är att det är vanligare att det är hovslagaren snarare än hästägaren som ”gör slut” med motparten men it goes both ways, absolut.

Jag tycker personligen att det finns flera sätt att avsluta ett samarbete.

Det absolut sämsta jag har varit med om i detta fallet var en hovslagare som lovade att sko en hästägares häst en sista gång efter att hen hade flyttat hästen för långt bort för hovslagaren att fortsätta sko.

För att hästen inte skulle bli ”lidande”, dvs riskera att stå oskodd innan ny hovslagare hade hittats lovade hovslagaren alltså att sko den och skulle höra av sig om tid.

Hovslagaren valde därefter att göra sig fullständigt onåbar för hästägaren som både försökte ringa, talade in meddelande på telefonsvararen och skickade sms- helt utan respons.

Det tråkiga i historien var att hovslagaren hade skott hästen i över 10 år och hästägaren hade alltid trott och uppfattat samarbetet som gott.

Men så mycket var hen alltså värd efter alla dessa år….inte ens ett sms!

Hade JAG varit hovslagaren hade jag, om jag nu av någon anledning inte ville sko hästen som jag lovat, skickat ett sms och bara kort och gott skrivit något i stil med ”har tyvärr ingen möjlighet att sko som jag lovade”. Det hade inte behövt vara märkvärdigare än så….

Jag vet att det finns folk som både hatar att prata i telefon i allmänhet och är konflikträdda i synnerhet men vad hade det kostat att skicka ett sms?

Nåväl….detta var alltså enligt mig ett kasst sätt att avsluta ett mångårigt samarbete men man kan så klart göra mycket bättre val.

Det modigaste är väl att ringa upp och säga som det är men jag har all förståelse för om man tycker att detta är obehagligt/ pinsamt.

Man kan som jag nämnde ovan skicka ett sms där man också förklarar varför man inte kommer att anlita hovslagaren mer eller så väljer man den ”fegaste” men ändå inte ojusta (enligt mig) vägen och hör helt enkelt inte av sig mer.

Det sista alternativet förutsätter givetvis att man inte har bokat fler tider med hovslagaren.

Om jag ska GISSA så är det så många väljer att avsluta sina samarbeten med inte bara hovslagare utan även tex tränare.

Och jag TROR att dessa är ganska vana vid detta och inte fäller några större mängder tårar? Det ÄR ju trots allt ganska vanligt att man vänder sig till andra ”servicegivare”, vad det än handlar om.

Så tycker jag; vad tycker ni?

Fråga från en läsare om fodertillskott!

Onödigt?

En läsare skriver:

Hej! 
Tack för fin blogg, jag har varit trogen läsare länge! 
Skulle inte du kunna göra ett inlägg om fodertillskott? Tänker både vitaminer, mineraler och andra ”färdiga” tillskott. Skulle gärna vilja höra dina åsikter, vad du fodrar med men också dina läsares åsikter 🙂 I vårt stall har vi alla möjliga olika; vissa ger bara grovfoder och andra fodrar med 100 olika tillskott och skulle nog kunna öppna egen butik. 
Kram!

Om jag ska svara för min egen del har jag alltid varit ganska restriktiv med diverse tillskott.

Ska jag generalisera så tror jag att effekten av en majoritet är ingen eller ringa rent krasst, däremot kostar de oftast väldigt mycket och kan i enstaka fall rent av vara skadliga vid överdosering eller ge utslag vid dopingprov.

Jag har för väldigt många år sedan provat gurkmeja, vitlökspulver och djävulsklo för att ta några exempel; som säkert många med mig har jag i perioder drabbats av ”jag är redo att prova allt” när hästen drabbats av hosta, gallor eller vad det nu kan ha handlat om men jag kan inte påstå att jag har märkt någon som helst effekt.

Rekommenderades också att prova magnesium till en häst som ofta blev spänd; även där märkte jag ingen som helst effekt.

Det enda jag har gett alla mina hästar har varit E-vitamin även om jag ska erkänna att jag bara ”duttar i” några skvättar i fodret någon gång i veckan (denna vitamin kan lagras hos hästen till skillnad från tex B-vitamin som kissas ut om behovet inte finns).

Om det är väldigt varmt ute och Vicke svettats mycket ger jag extra salt i fodret; i övrigt förlitar jag mig på saltstenen i boxen.

Om jag ska ge ett generellt råd angående tillskott så tycker jag att man ska konsultera en veterinär om man misstänker att hästen har någon brist som kan avhjälpas med tillskott.

Att bara köpa burkar och flaskor ”i blindo” eller för att någon annan tycker sig ha uppnått effekt av whatever skadar mest plånboken och dom pengarna är det bättre att lägga på ett bra grovfoder i första hand.

Så jag hade inte så mycket att komma med på tillskottsfronten men vad säger övriga läsare; ger ni tillskott, vilka och vad upplever ni för effekt av dessa?

Fråga från en läsare om schabrak

En irriterad läsare ställer nedanstående fråga och vi undrar båda; hur gör ni?

Lite tips på diskussion på bloggen: Schabrak. Själv håller jag på att kräkas varje dag (pga stanken) jag kommer in i sadelkammaren och där hänger ett tiotal skitiga, svettiga schabrak ”på tork”, nästa dag hänger samma schabrak lika svettiga igen och knappast renare… Jag kanske är udda men jag skulle ALDRIG lägga på ett sådant på hästen! Har det blivit lite päls i fälltider så helt ok då ”återanvänds” det ngn gång till, men svettigt – nä då tvättar jag det! Undrar i mitt stilla sinne om dessa människor tar på sig en svettig tröja som de bara låtit torka…nä, tror inte det…

Fråga från en läsare om eget företag

En hästägare jag är bekant med planerar att köpa en egen gård där det finns ett stall.

Bekanten funderar på att hyra ut ett fåtal boxar; dels för att få sällskap till den egna hästen och lite hjälp med tex hästpassning vid semester men också för att få in lite pengar.

Jag är ju den första att anse att det inte ligger någon större förtjänstmöjlighet i box-uthyrning per se men om vi lämnar summor och eventuell förtjänst därhän så hade bekanten några frågor som jag inte kunde svara på men kanske ni?

Till att börja med undrar bekanten hur man ska redovisa inkomsterna från stallet?

Kan man räkna uthyrning av 2-3 boxar som hobbyverksamhet eller bör man registrera någon form av företag? Om ja, hur gör man detta enklast? Finns det några ”lägsta belopp” man får lov att tjäna innan man ska skatta för de pengar man får in?

Är det en bra idé att ta hjälp att starta eget företag?

Något annat man bör tänka på när man tar emot andras hästar om man vill göra det ”lagligt” och inte riskera en massa juridisk (och annat?) bekymmer?

Finns det någon läsare som själv driver stall och kan berätta hur ni gör?

Fråga från en läsare om ridning utan egen häst

Nedan kommer en fråga som jag hoppas att ni kan hjälpa en fd hästägare med:

Jag har precis pensionerat min häst och tänker inte köpa någon mer (hrm .. det är planen i allafall). Däremot skulle jag kunna tänka mig att rida någon/några gånger i veckan utan några ambitioner alls. Är väl ungefär på Msvb-nivå i ridningen. Om du har lust – kan inte du göra ett inlägg o fråga dina läsare om hur man får tag på hyfsade ridmöjligheter utan häst? Finns det bra ridskolor i skåne? Har de ok storhästmaterial? I stockholm finns det ju ridskolor som specialiserar sig på mer utbildade hästar från msv och uppåt. Finns det här i Skåne? Är lite nyfiken på ridskolor faktiskt 🙂 . Medryttare är ju ett alternativ men då binder man upp sig och det är det jag vill komma loss från. Som sagt ett tips på inlägg som skulle vara värdefullt för mig 😀

Jag vet att jag nyligen läste om en ridskola i Skåne där man har ett fåtal men välutbildade hästar som man ger privatlektioner på men jag kan för mitt liv inte komma på några närmare detaljer.

Medan jag funderar vidare har jag bara detta tips!

Fråga från en läsare om hur det hela började

Igår inkom denna kommentar:

”Off topic: Du kanske har skrivit om det tidigare men kan du berätta om hur det kom sig att du började rida? Har du alltid varit intresserad av hästar? Höll du till på en och samma ridskola när du var yngre? När kom tanken på egen häst? Jag gillar din blogg, du skriver intressant och bra.”

Jag har faktiskt berättat om en del av ovan i ett inlägg som vid det här laget är snart 11 (!!!) år gammalt- det kan man läsa här!

Om jag ska lägga till lite mer text idag kan jag svara att ja, jag har alltid varit en och samma ridskola trogen, red där först i några år och hade sedan min första och kommande hästar uppstallade där i ca 20 år.

Jag tävlar fortfarande för samma klubb, Malmö Civila Ryttarförening (MCR).

Jag köpte min första häst när jag var runt 20 år, jag levde då på studiemedel medan jag studerade till socionom.

Var sambo med en 22 (!) år äldre man (död sedan många år tillbaka).

Hästen kostade 30.000:-, jag hade 10’ sparade och tog ett banklån på 20’ som mina föräldrar gick i borgen för.

Hästen hette Menelli och togs bort pga strålbenshälta efter bara något år.

Jag minns att mina mål med hästeriet då var att kanske, någon gång i framtiden rida LA 🙂 .

Sedan (efter Menelli) köpte jag min fina vän Heron som man kan läsa om under fliken ”Mina hästar”.

Han är trots allt ännu mer en ”once in a lifetime-häst” än Vicks för dels kostade han 30.000 som även på den tiden var ”nästan gratis” och dels  var vi väldigt…tja…framgångsrika med tanke på hur otroligt orutinerad jag var och han var ju bara 4 år när jag köpte honom.

Vi har stått på många prisutdelningar bredvid Royne Zetterman, Peter Eriksson, Ulla Håkansson osv och han både gav mig många underbara minnen och var länge min bästa vän.

Att dessutom tävla på medelsvår nivå i både hoppning och dressyr var och är inte så vanligt.

Jag har skrivit en del om mina öden och äventyr med Heron- vill man läsa så kan man gå in under fliken ”Tillbakablickar” och läsa de sista sidorna där.

Fråga från en läsare om stallrutiner

Hej Birgitta!

Jag är en ny läsare som gärna vill ställa en fråga som jag har funderat på.

Jag står i ett stall som sköts kollektivt enligt rullande schema.

Jag har flera gånger märkt att regler inte följs och att saker inte lagas utan ”alla” tror att ”någon” ska fixa det vilket slutar med att ”ingen” gör det.

Jag har inte stått i stallet så länge och vill inte verka gnällig men skulle ändå egentligen vilja att en hel del sköttes bättre.

Du verkar också stå i ett kollektivatall så jag undrar om du har några råd?

Mitt svar:

Du skriver att stallet sköts kollektivt men jag gissar att det ändå finns någon som driver stället, dvs är ytterst ansvarig?

I så fall hade jag pratat med denna person och sett om jag fick gehör för mina åsikter/idéer/ klagomål.

Du skriver inte VAD det är för regler som inte följs och vad som inte lagas och egentligen ska det inte spela någon roll eftersom det ändå säger något om ”andan” i stallet.

Sedan finns det småsaker som man kanske inte behöver riva upp himmel och jord över och ytterligheten; sådant som utgör en direkt risk/ fara och där måste du kanske också bestämma dig för var din nivå är så att säga.

Min erfarenhet av kollektivt skötta saker är att man måste inse att alla inte tycker och gör likadant och skillnaderna kan vara stora, små och allt däremellan.

Man är olika noga med att hålla tider tex, har olika åsikt om vad som är rent vs smutsigt, när man måste städa, slänga saker osv.

En del vandrar obekymrade genom livet oavsett vad, andra stör sig på ”allt”.

Jag vet för lite för att kunna ge dig mer råd än dessa allmänt hållna och kan bara hoppas att du kan ha en bra dialog med den som driver stallet.

Det är egentligen det viktigaste tycker jag; att det finns någon som styr upp verksamheten, är vettig och har sista ordet/ veto så att säga.

Om x viljor ska samsas utan ”ledning” blir det nog väldigt svårt.

Fråga från en läsare om stallplatser

En läsare har skrivit och frågat vad jag tycker att man ska tänka på när man letar stallplats.

Jag skrev ett inlägg om detta i höstas och väldigt uttömmande så man kan läsa både det och en aningens kortare version här nedan.

Jag har genom åren tittat på ganska många stallplatser då jag tycker att det är bra att ha koll om, ifall, att man någon gång skulle vilja flytta hästen.

Och i detta inlägget tänkte jag förklara vad JAG tänker på och tittar efter vilket så klart kan variera massor utifrån vem man är, vad man har för typ av häst och vad man söker.

Har man tex en brötig häst som är jobbig att fånga i hagen, leda osv ska man enligt mig inte leta stallplats där utsläpp/ intag sköts kollektivt av många; det är bäddat för både irritation, skaderisk och att andra försöker ”uppfostra” hästen vilket jag anser är ägarens uppgift och dessutom ska göras konsekvent och inte på 5 olika sätt beroende på vem som för dagen håller i grimskaftet.

Men här är en del av mina ”viktiga punkter”:

* Vad blir den TOTALA kostnaden för uppstallning? Vad ingår och vad måste köpas till? Är det lätt att köpa till det som behövs och finns det lagringsutrymme för detta?

* Vad blir bensinkostnaden för att köra till stallet och därifrån till aktuell tränare? Hur är vägen till stallet? Mestadels motorväg eller slingrande grusvägar kan göra enorm skillnad och påverkar också slitage på bilen. Att ständigt skumpa fram och kryssa mellan hålor i vägen skadar bilen mer än vad man kanske tänker på.

* Hur ser ridhusbotten ut? Vad är det för underlag och sköts det? Hur ofta vattnas och harvas det? Jag har sett både ridhus som har varit ökentorra och så djupharvade att jag inte hade vågat skritta där= farligt och därför oanvändbart.

*Hur är förvaringsutrymmena för ens saker? Är det fuktigt i sadelkammaren? Är allmänna utrymmen skitiga och spelar detta mig någon roll? Om stallet däremot är pedantskött- kan jag ställa upp på detta eller kommer jag att bli stressad över att inte ett halmstrå får ligga på stallgången utan att man ska få det påpekat för sig?

*Hur ser hagarna ut? Och vilka tider går hästarna ut och in? Är det olika tider beroende på årstid/ väder? Får man lägga ut foder i hagen? Lunchfodras det och av vem? Finns sjukhage?

*Vilka åtaganden förväntas jag utföra som inackorderad? Kan jag köpa mig fri från stallpass? Vad gäller om jag eller min häst tar sönder något? Vem lagar/ köper nytt?

*Hur ser uteridningsmöjligheterna ut och hur viktigt är detta för mig? Hur mycket måste man rida på trafikerade vägar? Finns det flera alternativ på vägar eller handlar det mest om att rida på en och samma grusväg fram och tillbaka?

*Hur ser mina möjligheter till att åka till stallet mer än en gång om dagen ut (om hästen blir skadad/ sjuk tex). Kan jag få hjälp av någon om jag inte själv kan åka ut flera gånger om dagen?

*Hur många ska dagligen hantera min häst och hur bekväm är jag med att det kanske inte alltid är jättevana personer som gör detta? Är min häst ”säker” nog att hanteras av ”vem som helst” (vet ställen där man tex har praktikanter med olika funktionsnedsättningar och utan tillräcklig handledning = potentiell skaderisk som jag ser det).

*Vilket rykte har stallet? Jag vill ändå påstå att ”ingen rök utan eld” och stall som ständigt annonserar att de har lediga boxplatser ska man verkligen vara på sin vakt mot.

Ja, det finns massor att ta hänsyn till tycker jag och säkert mycket jag missat men hoppas att läsaren fick lite vägledning i alla fall.

Fråga från en läsare om passageinlärning

En läsare undrade hur jag har lärt in passage tidigare och om man inte alltid börjar med att göra det ur samlad trav.

Jag skulle vilja säga att det inte finns något ”alltid” vare sig det gäller piaff eller passage eller när/ hur/ om man lär hästen detta.

En del ryttare börjar med dessa rörelser väldigt tidigt, andra mycket sent i utbildningen och andra inte alls- av alla möjliga orsaker.

Minns att jag var på en clinic med Kyra för snart 30 år sedan där hon visade att hon började trampa unghästar på töm väldigt tidigt- hon menade att man kunde ta upp dom till ridhuset ganska frekvent och göra detta några minuter utan problem.

Själv är jag ingen utbildare annat än av egna hästar och jag har gjort lite olika beroende på mina hästars fallenhet för piaff och passage och i samråd med aktuell tränare.

Heron var tex relativt välutbildad men hade ingen fallenhet alls för varken piaff eller passage så jag la aldrig någon tid på detta alls- jag hade så mycket annat jag ville göra med denna häst som dessutom tävlade hoppning och dressyr parallellt i många år.

Décima däremot lärde sig att gå i en fin passage från en dag till en annan nästan och det lärde jag in på töm.

Kreon, den ibland lättupprörda och känsliga hästen piafferade lite grann uppsuttet men jag hade honom ju i bara 2 år och hade fullt upp med en massa annat än att fokusera på piaff och passage.

Vicke visade sig ganska tidigt ha väldigt lätt för piaff uppsuttet, annars hade jag aldrig lagt något tid på det i det skedet av hans utbildning- även om piaffen är väldigt stärkande tex så finns det andra träningsmetoder som ger lika bra effekt.

Han piafferar även fint på töm även om jag tömkör väldigt sällan.

Passagen kommer inte alls lika naturligt men den vill jag träna eftersom jag tror att den, liksom piruettgaloppen, har en mycket bra inverkan på arbetstraven.

Jag kan inte påstå att jag ännu ”brukar” träna just passage på något särskilt vis- än så länge gör jag det för sällan för kunna säga att jag har utarbetat någon plan eller strategi; jag får helt enkelt se hur det lämpar sig bäst att få fram den.

Som jag skrev igår funkade det då bra ur den samlade traven men jag vill inte gå så långt som att hävda att det alltid är så man gör eller börjar.

Vissa hästar är också lättare att få att trampa på töm än uppsuttet och för andra kan uteritt, framför allt på hemvägen, ge den extra laddningen som kan behövas.

Man får helt enkelt prova sig fram och för oss amatörer tycker jag inte heller att detta är något man måste lägga tid och energi på om hästen har stora svårigheter- då är det bättre att träna på annat eller möjligen om man tvunget vill- ta hjälp av en skicklig utbildare.

Ovan lite hyfsad piaff och nedan lite bättre dito!