Inlägg i kategorin Frågor från läsarna

Fråga från en läsare om Kreons sår

En läsare (Lina) frågade nyligen hur det står till med Kreons sårskada.

Ta i trä så står det mycket bra till efter 37 sorger och bedrövelser och med tanke på att det har gått 4 månader men jag vågar knappt säga/ skriva det faktiskt.

Jag tänkte att vi kunde ha en ”favorit i repris” och köra down memory lane och minnas hur det såg ut under resans gång:

Så här såg såret ut från början. Inte speciellt stort i omkrets men ganska djupt.

Efter bara några dagar hade omkretsen ökat men djupet minskat.

Ännu grundare. Tack och lov för alla kompresser med uppsugningsförmåga- det kom mängder med sårvätska.

Nu börjar det arta sig.

Men så blev det lite sämre och veterinären misstänkte att det var mina 15-minuterspromenader som var boven i dramat.

Vila i boxhage och nu börjar såret åter hämta sig.

Men det var seeeegt…veckorna gick…

Varje gång vi tog av bandaget (1-2 gånger i veckan) såg det bättre ut…..

…..men jag var ändå mycket deppig under denna tid.

Här ser man tydligt att omkretsen minskat.

Några gånger var veterinären också tvungen att skära bort svallkött.

Ännu mindre sår.

Nu börjar det verkligen hända grejer….

…och det var väl när såret såg ut ungefär så här som jag började rida.

Sedan gick det snabbt!

Och så här såg såret ut länge, mer eller mindre. Någon gång kliade Kreon upp det lite men på det stora hela så har såret nog sett ut så här som längst, i flera veckor.

Äntligen! Inga spår av såret om man inte lyfter på pälsen, då ser man fortfarande en liten sårskorpa.

Framifrån ser man inte att kotan är deformerad men tittar man på den så här från sidan, och framför allt på morgonen så ser man en viss svullnad som går ner när man har ridit.

Det återstår att se om det alltid kommer att vara så, jag tror faktiskt inte det men även om det blir så så tycker jag ändå att det blev en mycket bra läkning trots allt.

Fråga från en läsare om Archies försäljning

Idag fick jag nedanstående fråga från en bloggläsare:

Jag är nyfiken på hur det känns såhär ett år efter att du sålde A? Jag vet att du känner att du gjorde rätt, men hur KÄNNS det att ha sålt mer specifikt? Hur mycket tänker du på A och vad tänker du då t ex?

Jaaa, vad ska jag svara på detta?

Jag har nog redan nämnt det flera gånger med jag är så otroligt glad att jag fick sålt Archie efter ”bara” 8 veckor som kändes som en evighet för mig.

Jag skulle kunna rabbla hur många hästar som helst som varit till salu i måååånga månader, någon till och med ca 1 år och det scenariot hade varit rena mardrömmen för mig.

Jag ser ju hur de som vill sälja sina hästar i många fall helt tappat intresset, hästarna står mer eller mindre och samlar damm i stallet och det ökar ju inte chanserna till att de ska bli sålda tror jag även om jag ”förstår” ägarna.

Eller förstår och förstår…JAG hade ridit vare sig jag hade lust eller inte men vi är alla olika.

Jag valde att gå ner i pris rätt så rejält för att få Archie såld och inte heller det grämer mig det minsta- jag hade redan ”hittat” Kreon och behövde tack och lov inte få ut en viss summa för Archie för att ha råd att köpa Kreon.

Jag är också glad att jag sålde till en ridskola och inte till en privatperson, hur motsägelsefullt det än kan låta i vissas öron så känns det mer seriöst för mig.

Hästar som Archie, utan ”specialbegåvning” men med saker i bagaget (i hans fall hans tidigare fång-anfall) är inte lättsålda och att dessutom riskera att en köpare får någon ”idé” i skallen och vill lämna tillbaka honom skulle också vara ett mardrömsscenario.

Nu låter jag kanske överdrivet paranoid men jag minns fortfarande försäljningen av Décima som med facit i hand inte kunde ha förvånat mig mer.

Som en parentes kan jag berätta att jag sålde henne till vad jag trodde var ett livslångt hem och fick 5 månader senare veta att hon var till salu igen då köparen (en vuxen kvinna) kommit på att hon hellre ville ha en islandshäst.

Så ja, ALLT kan hända men en ridskola förstår enligt min erfarenhet på ett annat sätt än en privatperson att ”sålt är sålt” och dessutom inbillar jag mig att Archie måste ha känts som rena drömvinsten för dom- en vacker och snäll häst och fullt tillräckligt utbildad till deras ändamål.

På frågan hur ofta jag tänker på Archie och vad jag tänker då så måste jag erkänna att jag ofta tänker på honom ”negativt” eller vad jag ska säga, jag jämför med Kreon och då finns det inte många poäng som Archie kan plocka på den förstnämnde.

Visst; jag ska inte vara orättvis och plötsligt utmåla Archie som ”värdelös” för det var han givetvis inte men till det JAG främst ville ha honom (tävling och träning i dressyr) passade han mig inte.

Däremot vidhåller jag att han hade varit PERFEKT om man ”bara” ville tävla LC/LB och träna på en lite högre nivå samt i övrigt kunna rida ut och ha allmänt kul med sin häst men det är ju inte alls det jag vill.

Oavsett vad som händer med Kreon i framtiden så skulle det aldrig vara ett alternativ att köpa tillbaka Archie- jag tycker att jag gav oss som ekipage otroligt lång tid att försöka överbrygga våra svårigheter och det var ju också så att 3 olika och mycket skickliga tränare avrådde mig från att behålla honom flera år innan han såldes.

Just nu är jag otroligt tacksam över att slippa bli vråltrött av nästan konstant drivning vid dressyrträningar och att kämpa för att ”få till” skänkelvikningar, slutor och byten tex.

Jag är också glad att jag har fått flera positiva rapporter från den ridskola där Archie är och eftersom jag själv har en väldigt gedigen erfarenhet av en storstadsridskola hyser jag inga tvivel om att Archie har det bra vilket räcker för mig.

Samvetsfråga från en läsare

Har en samvetsfråga till din blogg 🙂 Är nämligen i sitsen att jag köpt en grej där företaget sa att de inte kunde ta cash utan ville skicka faktura. De fick adress och tel nr och sen har jag inte fått faktura på prylen som var värd 500 kr + lite tillbehör som jag inte vet vad de skulle kosta. Detta var i slutet av maj, vilket kanske inte är så länge egentligen, men för mig är det en evighet, jag förväntade mig fakturan samma vecka.

Nu till samvetsfrågan – hur gör folk i samma sits?
*ringer och efterfrågar
*väntar några månader till och ringer och frågar om den inte kommit
*struntar i att ringa, vill de ha betalt får de väl hålla reda på sina fakturor

Det är så många som läser din blogg så kanske kan det bli intressanta svar?

Hälsningar XX

Ja, vad säger ni kära läsare?

Jag tänkte vänta med att skriva hur JAG hade resonerat men jag lovar att svara.

Fråga från en läsare om Kreons smeknamn Muppe

Fick en fråga från en läsare som, eftersom hon är ”utlandssvensk” undrar vad en Mupp är för något.

Jag skrattade gott åt hennes kommentar ”För mig är det en Kermit eller Miss Piggy och jag har aldrig fattat varför du kallar din häst så!? Fattar inte ens om det är positivt eller ej”.

Ja du kära läsare…ska man utreda denna fråga närmare blir det inte så lätt insåg jag nyss när jag googlade på ”mupp” och kom till en sida som kallar sig www.slangopedia.se ?!?!?!?!

Där kan man finna flera förklaringar, den ena roligare/ konstigare (välj själv….) än den andra:

Vanligtvis en person som är allmänt dum, störig, dryg och som har dålig smak. Inte alls nödvändigtvis förståndshandikappad rent medicinskt.

Mupp är en glad person som gärna hittar på roliga saker. Muppar går ofta i gäng, de skrattar,flummar och är allmänt muppiga.

En förvirrad, okunnig och impulsiv person. Gör saker och ting ”hellre än bra”.

För egen del kan jag väl säga att vi ”i mina kretsar” använder ”muppa sig” om någon som bär sig knäppt åt- därav att jag tycker att Kreon ibland gör skäl för sitt smeknamn.

(Fast jag kallar honom även för Puppe- dels för att det rimmar på Muppe och dels för att en fd chef kallade HÄSTAR för PUPPAR….”hästapuppar”….har ingen aning om varför men det lät ganska kul och jag är ju lika ofta 12 år som 46).

Fråga från en läsare om hästköp

Hej Birgitta
Jag är en tjej som går i hästköpartankar eller rättare sagt så har jag redan varit och tittat på några hästar, dock utan att hitta någon häst jag vill ha.
Eftersom jag bor i Norrland är det en ganska omständlig affär för mig att åka och provrida (jag har dessutom ingen egen bil) och jag vill helst undvika resor som den då jag hade åkt ganska långt bara för att konstatera att hästen jag skulle provrida såg halt ut även i mina amatörögon.
Har du några tips på hur jag skulle kunna förenkla mitt letande?
 

Hej Anonym och tack för din fråga.
 
Ja, några tips har jag- kanske ganska självklara sådana och sådant du redan tänkt på och/ eller tillämpar.
 
Mitt främsta tips är framför allt att begära film på hästar du blir intresserad av.
 
Numera kan man ju filma med till och med telefoner (även om kvalitén ibland blir därefter) och om en säljare är seriöst intresserad av att ”bli av med” sin häst så kan man ju hoppas att han/ hon vill göra sig ”omaket” att filma några sekvenser.
 
Om det redan finns en film färdig så får man ju nöja sig med den kanske men annars ser jag inget fel i att ”göra en beställning” och tex maila säljaren och skriva något i stil med:
 
”Jag ser gärna att du filmar hästen riden i alla 3 gångarter och att den också visar skolor, ryggning….bla bla bla”- här får man ju specificera det man vill se utifrån hästens ålder, utbildningsståndpunkt och till vad man avser att använda hästen.
 
Att se en dressyrhäst löshoppa är kanske mindre intressant än att se den göra flera rena byten medan man kanske vill se hopphästen hoppa en hel bana och inte bara enstaka hinder.
 
Visst kan man ljuga även med en film- man kanske har provat att göra 58 byten innan man får till det där rena som man sedan skickar en film på :))) men en film ger i alla fall en FINGERVISNING och KAN bespara dig en onödig resa.
 
Andra tips är att kolla upp (den vuxna, tävlade) hästen i TDB, att googla på namnet på hästen/ ryttaren/ägaren och se om den förekommer i några bloggar tex- där kan man få otroligt mycket information om man har tur (och säljaren otur he he he….).
 
Har man engagerade vänner och bekanta i delar av Sverige där den tilltänkta hästen står kan man be dessa att åka på en förhandstitt- så gjorde tex en kvinna från just Norrland som var intresserad av Archie. Hon bad sin ridande väninna som just då befann sig i Skåne att provrida Archie å hennes vägnar och också filma honom åt henne.
 
Avslutningsvis vill jag ge rådet att vara så KONKRET, detaljerad och ÄRLIG som möjligt redan då man ringer på en annons och har frågor kring hästen.
 
Tala om vad du är för en typ av ryttare och vad du söker, överdriv inte dina kunskaper för att framstå i en bättre dager.
 
Sedan är det tyvärr så att hur ärlig du än är själv är så är min trista erfarenhet att många säljare är OÄRLIGA, medvetet eller omedvetet (dvs man har olika syn på vad som är en snäll, lydig, het, välutbildad osv häst). 
 
Jag har under mina mer än 25 år som hästägare känt/ sett hästar som ägaren tex annonserat som:
 
”otroligt snäll i all hantering” = häst som hugger efter hästar i stallet, som far omkring på stallgången och är väldigt hetsig att rida ut på
 
”goda gångarter med plus för galoppen”= häst som skulle kunna harva en ridbana med sina släpande ben
 
”sparsamt tävlad på grund av ägarens ointresse” = hästen har knappt tagit sig över första hindret de gånger försök att tävla har gjorts
 
Så kan det va’……..

Fråga från en läsare om (dressyr)hästars kondition

Nyligen fick jag följande fråga från en läsare:

Kan du inte berätta hur DU gör konkret för att skapa bra kondis hos dina hästar? Många ryttare och kanske dressyrryttare i synnerhet är väl inte direkt kända för att vara ute och kondisträna sina hästar, eller?
Häls Lina

Egentligen är det inga märkvärdigheter jag ägnar mig åt :))) utan snarare, enligt mig i alla fall, beprövade metoder och sunt förnuft.

Dels rider jag alltid minst 5 dagar i veckan (oftast 6 och ibland till och med 7 fast något pass kanske blir longering/ tömkörning/ enbart skritt) och försöker RÖRA PÅ hästen i minst en timme.

Rider jag ut kan det bli i 1½ timme, rider jag ett tuffare dressyrpass sitter jag inte och jobbar hästen en hel timme men skrittar så att det TOTALT blir en timmes RÖRELSE.

Som jag har varit inne på många gånger förut anser jag att majoriteten av de ryttare jag kommit i kontakt med genom åren skulle kunna rida både fler och längre pass per vecka utan att det skulle göra något annat än FRÄMJA deras hästar.

Att man sedan inte har TID och/eller LUST till detta är en helt annan sak.

Visst måste man även planera in VILA i all form av träning men vilan kan inte förekomma lika frekvent som arbetet- titta hur idrottsmänniskor tränar eller för den delen de som har hästar som går svår klass!

Den andra saken vad gäller mitt träningsupplägg förutom själva frekvensen så att säga är VARIATION.

Även en dressyrhäst (så vida inte extremt speciella omständigheter talar emot det) kan hoppa eller i vart fall trava/ galoppera över bommar/ cavaletti.

Vågar/ vill man inte hoppa uppsuttet kan man löshoppa hästen eller leja någon som hoppar/ löshoppar hästen åt en.

Uteridningar kan också varieras- både vad gäller underlag (asfalt, grus, gräs) och om man rider i kuperad terräng, på snirkliga stigar eller rakt fram.

Avslutningsvis kan man longera, tömköra eller lösgaloppera sin häst- det sistnämnda får man avväga om man vågar beroende på hästens kynne (skaderisken kan ibland kännas för stor).

Så sammanfattningsvis menar JAG att man får en häst i god kondition om man rider regelbundet, aktivt, genomtänkt och varierat.

Fråga från en läsare om manryckning

Det här med att rycka manar skulle jag tycka var kul om det diskuterades bland bloggar och ”hästmedia”. Min åsikt i det hela är att om det är uppenbart att det gör ont för hästen och man gör det för kosmetiskt syfte, varför göra det? Kan det liknas vid dunryckning på ankor? Själv klipper jag min hästs man men har även använt mig av urtunningskammar/saxar som inte rycker manen. Vad anser du och dina övriga läsare?
MVH Lina

Jag är inne på din linje Lina.

Om hästen verkar känna ett genuint obehag av manryckning framhärdar jag inte- man kan, precis som du säger klippa manen med en sax helt ok.

Det gjorde jag i många år med Décima som just avskydde manryckning.

Började man dra i hennes hår blev denna i övrigt ursnälla häst nästan tokig; vid ett tillfälle sprang hon bokstavligen ner mig på stallgången.

Ja insåg snabbt att en häst som verkligen var otroligt snäll med allt annat men fick sådan panik av manryckning tyckte det var jobbigt och var inte bara ”fjantig” och därefter klippte jag hennes hår.

Det konstiga var att att man inte fick dra av ett enda hårstrå för hand på henne men däremot kunde man slita manen i stycken- bara man använde en mankniv?!?!?

Kreon gillar varken mankniv eller att man rycker för hand så hans man klipps så mycket det bara går. Jag rycker den bara lite lätt om den behöver tunnas ut och försöker då göra pinan kort.

Fråga från en läsare om hästkön

”Hej. Efter några år på ridskola börjar jag fundera på att köpa egen häst och jag har alltid fått för mig att när den dagen kommer så ska jag köpa ett sto. Nu har jag hört från flera håll att valacker är mycket fogligare och ha att göra med och jag undrar vad du tycker”.

Som framgår av min blogg har jag ägt både ston (Menelli och Décima) och valacker (Heron, Archie och Kreon) och för min egen personliga del måste jag nog säga att jag har varit lika nöjd med alla- i alla fall vad deras kön beträffar.

Jag är också väl bekant med snacket att ston är mer lynniga eller vad man nu väljer att kalla det men kan inte påstå att jag upplevt detta det minsta med mina 2 ston- kanske har jag haft tur?

Jag skulle inte kategoriskt avfärda inköp av varken sto eller valack utan se till INDIVIDEN framför allt men däremot skulle jag inte råda någon som inte har eget stall att köpa en hingst.

Nu är det ju gudbevars väldigt ovanligt med hingstar inom ridsporten och det finns det så klart goda skäl till och får man en sådan idé i sin skalle (att man vill ha just en hingst) så ska man vara medveten om att många stall/ anläggningar inte tar emot dessa som inackorderingar.

Man anser (på goda grunder menar jag) att det blir för ”bökigt” att hantera en hingst eftersom det kan vara så att det är flera/ många olika personer som hanterar hästarna vid exempelvis in och utsläpp och hur det än är så är det inte lika riskfritt om en hingst kommer lös som om ett sto eller en valack skulle göra det.

Men som sagt, fixera dig inte vid könet (eller färgen ha ha) utan ha en ”open mind” och lycka till med ditt hästköp.

Fråga från en läsare om ett för lågt försäljningspris

I samband med de inlägg jag skrivit som behandlat hästköp och dito försäljningar har jag fått en fråga från en läsare som har sin häst till salu.

Eftersom försäljningen börjar dra ut på tiden har säljaren övervägt att sänka priset en del för att ”bli av med” hästen men samtidigt undrar hon om det inte kan verka lite ”skumt” eller ”avskräckande”- detta om en häst uppfattas som ”för billig”.

Säljaren undrar om folk som läser annonsen kanske tänker ”vad är det för fel på den hästen- den är FÖR billig” trots att hästen är både trevlig och veterinärbesiktigad ua.

Ja, denna fråga har jag stött på tidigare och JAG kan inte ge något entydigt svar.

Visst kan ”folk” tänka som ovan- eller så får man hästen såld snabbare. Mycket svårt.

Jag minns att en läsare skrev och berättade att det var först när hon HÖJDE (!) priset som hennes häst blev såld men det finns tyvärr ingen lag för detta.

Huruvida man ska sänka det pris man en gång tänkt sig eller ej tycker jag får vara upp till den som säljer.

Visst har många orealistiska åsikter om vad deras häst är värd men det lär ju visa sig i sinom tid, dvs om hästen trots lång tid förblir osåld.

Man sitter ju också som säljare i lite olika sits; en del vill bara bli av med hästen, har tröttnat rejält och/ eller har redan hittat en annan häst de vill köpa, någon kanske står med en jättedyr stallhyra och behöver egentligen pengarna till annat eller så har man egen gård, nästan inga utgifter för hästen och tycker trots allt att det är rätt så ok att fortsätta att rida. Ja, det finns alla varianter och det är väl beroende på dessa som man får bestämma sig för om man vill sänka ursprungspriset eller ej.

Ett alternativ är ju att lämna bort hästen för försäljning men detta är oftast en dyr lösning där man dessutom kanske upplever att man inte riktigt har kontroll över hur försäljningen egentligen sköts.

Ju billigare häst desto mindre lönt skulle jag vilja säga att det är med ett försäljningsstall- kostnaderna äter snabbt upp ”vinsten” men för vissa kan det trots det vara skönt att slippa befatta sig med presumtiva köpare.

Avslutningsvis och på tal om billiga hästar ska man, tycker i alla fall jag, som säljare ta sig en funderare på vem man säljer till om hästen är riktigt billig.

Så klart kan man aldrig gardera sig mot någonting men min erfarenhet har i alla fall visat att sannolikheten för att man ”unnar” sin häst veterinärvård och annat NÖDVÄNDIGT ökar avsevärt om man köper en häst för 100.000 än om man köper en häst för 10.000.

Pratade för ett tag sedan med en förundrad säljare som ”fem i tolv” råkade ut för en köpare som hoppade av affären trots att hästen redan var besiktigad (på köparen begäran).

Köparen insåg plötsligt att det nog skulle bli för dyrt med detta hästköp (hästen hade redan prutats ner med nästan halva ursprungspriset!!!!!!) eftersom säljaren inte ville leverera hästen hem till denna gratis (en resa genom halva Sverige) och eftersom sadel inte ingick!!!!

Jag tröstade säljaren med att en så ”fattig” person troligen inte skulle ha råd med annat viktigt till hästen heller och att det nog var lika bra att det inte blev affär!

Fråga från en bestört läsare om kostnad för sadelutprovning

En god vän deltog nyligen i en sadelutprovning.

Då hennes häst har ett extremt svårt sadelläge fanns det endast en sadel som ens var lönt att prova och ca 20 minuter senare var utprovningen över för vännen (utan att hon hade hittat en passande sadel).

Döm om vännens förvåning när det dimper ner en räkning på 1500:– för denna utprovning, dels eftersom det alltså handlade om att endast en sadel provades och dels då andra utprovare hon varit i kontakt med aldrig debiterat mer än 750:–.

Då vännen försökte att bestrida fakturan fick hon till svar att pris-information hade getts I FÖRVÄG, något som min vän bestämt förnekar- hade hon hört om 1500:– hade hon över huvud taget inte varit intresserad.

Vännen undrar nu vad, om något hon kan göra?

Utprovaren hotar med inkasso om inte hela beloppet betalas, vännen vill bara betala 750:– vilket inte accepteras.

Vad säger ni kära läsare: finns det något att göra här eller är det bara att betala och se glad ut?