”Vi har 8-10 grader varmt över dagen och kanske 2-3 grader kallare på nätterna. Min häst är klippt (huvud, ben och ”vojlockspäls” är kvar) men igår och idag har jag lämnat honom naken för natten. JAG anser att en häst ska gå utan täcke så mycket som det går. Han dog inte natten till idag, var glad som en lärka när jag kom. Vid vilken temperatur anser ni att en klippt häst, i en box utan drag i mitten av stallgången SKA ha täcke?”

Ja, denna fråga inkom igår från en läsare och jag bollar den över till er.

Som ni vet har jag många gånger gjort mig lustig över ”täckesnarkomaner”, dvs de som ENLIGT MIG ”övertäcker” sina hästar men inte ens jag är felfri i detta fallet.

Jag misstänker att även min häst hade kunnat ha ännu tunnare täcken eller stå utan täcke oftare, i alla fall om man ska titta på den forskning som gjorts på området och trots att min egen ovetenskapliga studie säger mig att Kreon är en av de hästar som är mest lättklädd på min anläggning i alla fall.

I exemplet ovan hade jag inte låtit Kreon stå utan täcke över natten. Kreon har ett fönster i sin box från vilket det ibland kan blåsa REJÄLT (förstår inte riktigt HUR det är möjligt faktiskt men så är det) och detta parat med att jag märkt att temperaturerna här KAN variera oerhört hade gjort att jag inte hade velat chansa.

Vi har också haft runt 8 grader här på dagen men någon morgon var det plötsligt minus 1 grad klockan 6 på morgonen, dvs troligen ännu kallare på natten.

Däremot har jag bara ett urtvättat termotäcke (läs: tunt) och det får bli mitt svar: en helklippt häst har jag ett tunt termotäcke på inomhus tills det är i alla fall enstaka minusgrader ute. Därefter lägger jag på ett lite tjockare termotäcke, dock inte de allra tjockaste som säljs.

Jag är mycket tacksam över att man låter fönster och dörr i mitt stall stå öppet tills det blir någon minusgrad (då dörren stängs på natten) och inte stänger in hästarna bara för att MAN SJÄLV fryser. Dock måste vi ta hänsyn till vattenrören (gammalt stall), därav vissa restriktioner.

På tal om diskussionerna kring insamlingen till Sara Algotssons häst fick jag en bloggkommentar och fråga från en läsare som skriver ”jag skulle ALDRIG våga äga en sån häst, än mindre rida den eller släppa ut den i hagen och ALDRIG våga rida fälttävlan 🙂 Kan du inte ha en bloggfråga på hur dyr häst folk skulle ”våga” ha, Birgitta?”

Ja, det var ju ett intressant spörsmål tycker jag och jag bollar frågan vidare till er kära läsare.

Hur mycket skulle en häst du köper ”få” kosta om du så att säga skulle använda dig av dina egna pengar, dvs pengar som du har tjänat ihop och sparat på egen hand?

Skulle du resonera annorlunda om det i stället handlade om pengar som du tex ärvt eller vunnit och på vilket sätt skulle beloppen i så fall skilja sig åt och varför?

Om jag ska svara på mina egna och bloggläsarens frågor får jag väl säga att min smärtgräns i dagsläget ligger någonstans runt 200.000 förutsatt att jag fick ut försäkringspengar för Kreon (som är försäkrad för 80 + 40).

Jag vill varken skuldsätta mig eller tömma mitt sparkonto helt utan ha möjlighet att tex köpa en bättre begagnad bil när min 12 år gamla dito rasar ihop.

Fast om jag skulle lägga 200.000 på en ny häst fick den allt vara otroligt fin och tämligen ung (säg…max 8-9 år) så att jag förhoppningsvis kunde rida på den länge medan jag sparade ihop pengar till ännu en ny häst.

Jag skulle inte ha råd (läs; TA mig råd) att helförsäkra ett så dyrt djur och så har ju fallet varit med både Archie och Kreon som inte kostade dessa summor.

Hade jag ärvt (högst osannolikt) eller vunnit (nästan lika osannolikt) typ en halv miljon eller mer hade jag kunnat tänka mig att lägga en del av dessa pengar på en fin häst men troligen ändå inte mer än….kanske 300.000.

För dom pengarna tror jag att jag hade kunnat få en häst som räcker även för mina tävlingsambitioner och en dyrare häst än så hade nog känts för riskabelt att äga…TROR JAG.

För övrigt låg min budget på 30.000 när jag köpte de första hästarna och 50.000 när jag köpte Décima. För Archie tömde jag sparkontot, han kostade 110.000.

Om man kvalar till MSV B i år men sedan inte rider några klasser på denna nivån I ÅR- måste man göra om kvalen nästa år?

Hur länge ”varar” gjorda kval?

Ingen fråga JAG har behövt sätta mig in i av förklarliga skäl men någon annan kanske vet?

En anonym läsare undrar hur jag ser på vila efter tävling, dvs om hästen behöver det och hur mycket i så fall osv.
 
Som vanligt tycker jag inte att det går att ge ett allmängiltigt svar eftersom hästar är individer och jag dessutom tycker att det är skillnad på både hästens ålder och psyke samt tävlingens svårighetsgrad men om man ändå ska generalisera lite så tycker jag så här:
 
Om vi pratar om en ung häst (4-6 år) som är i början av sin tävlingskarriär tycker jag gott att man kan låta hästen vila helt dagen efter en tävling, oavsett nivå. Därefter är det bara att rida på som vanligt.
 
Generellt är ju inte den unga hästen så vältränad och fysiskt utvecklad som en vuxen häst och dessutom kan den ovana tävlingsmiljön verka tröttande på psyket, framför allt om hästen inte också är van att åka till tex träningar utan mestadels tillbringat sitt liv i ett litet stall utan större kontakt med omvärlden.
 
Om vi däremot inriktar oss på den vuxna, utbildade hästen som tävlat en del, som är van att transporteras och som inte stressar upp sig varken direkt innan eller under en tävling så menar jag att man för all del kan låta hästen vila dagen efter tävling OM MAN VILL men det är absolut inget som hästen BEHÖVER.
 
Förvisso kanske man inte ska planera in värsta dressyrpasset dagen efter att man tävlat 2 dressyrklasser men att tex rida ut/ skritta ut eller bara rida lite lösgörande arbete på bana kan man absolut göra.
 
För att vända på resonemanget kan jag väl också säga att om man anser att hästen BEHÖVER vila efter en tävling på lätt nivå bör man nog snarare se över sitt träningsupplägg och kanske INTE åka och tävla innan hästen är tillräckligt tränad.
 
För vad är det man egentligen ”gör” på en tävling?
 
Ja, i alla fall jag brukar INTE rida ”hårdare” på tävling än på träning utan snarare tvärtom.
 
Jag har alltid velat att mina hästar skulle se tävlandet som både KUL och framför allt LÄTT och därför har jag alltid tränat dom på en högre och mer ansträngande nivå än vad de sedan tävlat.

En läsare (Lina) frågade nyligen hur det står till med Kreons sårskada.

Ta i trä så står det mycket bra till efter 37 sorger och bedrövelser och med tanke på att det har gått 4 månader men jag vågar knappt säga/ skriva det faktiskt.

Jag tänkte att vi kunde ha en ”favorit i repris” och köra down memory lane och minnas hur det såg ut under resans gång:

Så här såg såret ut från början. Inte speciellt stort i omkrets men ganska djupt.

Efter bara några dagar hade omkretsen ökat men djupet minskat.

Ännu grundare. Tack och lov för alla kompresser med uppsugningsförmåga- det kom mängder med sårvätska.

Nu börjar det arta sig.

Men så blev det lite sämre och veterinären misstänkte att det var mina 15-minuterspromenader som var boven i dramat.

Vila i boxhage och nu börjar såret åter hämta sig.

Men det var seeeegt…veckorna gick…

Varje gång vi tog av bandaget (1-2 gånger i veckan) såg det bättre ut…..

…..men jag var ändå mycket deppig under denna tid.

Här ser man tydligt att omkretsen minskat.

Några gånger var veterinären också tvungen att skära bort svallkött.

Ännu mindre sår.

Nu börjar det verkligen hända grejer….

…och det var väl när såret såg ut ungefär så här som jag började rida.

Sedan gick det snabbt!

Och så här såg såret ut länge, mer eller mindre. Någon gång kliade Kreon upp det lite men på det stora hela så har såret nog sett ut så här som längst, i flera veckor.

Äntligen! Inga spår av såret om man inte lyfter på pälsen, då ser man fortfarande en liten sårskorpa.

Framifrån ser man inte att kotan är deformerad men tittar man på den så här från sidan, och framför allt på morgonen så ser man en viss svullnad som går ner när man har ridit.

Det återstår att se om det alltid kommer att vara så, jag tror faktiskt inte det men även om det blir så så tycker jag ändå att det blev en mycket bra läkning trots allt.

Idag fick jag nedanstående fråga från en bloggläsare:

Jag är nyfiken på hur det känns såhär ett år efter att du sålde A? Jag vet att du känner att du gjorde rätt, men hur KÄNNS det att ha sålt mer specifikt? Hur mycket tänker du på A och vad tänker du då t ex?

Jaaa, vad ska jag svara på detta?

Jag har nog redan nämnt det flera gånger med jag är så otroligt glad att jag fick sålt Archie efter ”bara” 8 veckor som kändes som en evighet för mig.

Jag skulle kunna rabbla hur många hästar som helst som varit till salu i måååånga månader, någon till och med ca 1 år och det scenariot hade varit rena mardrömmen för mig.

Jag ser ju hur de som vill sälja sina hästar i många fall helt tappat intresset, hästarna står mer eller mindre och samlar damm i stallet och det ökar ju inte chanserna till att de ska bli sålda tror jag även om jag ”förstår” ägarna.

Eller förstår och förstår…JAG hade ridit vare sig jag hade lust eller inte men vi är alla olika.

Jag valde att gå ner i pris rätt så rejält för att få Archie såld och inte heller det grämer mig det minsta- jag hade redan ”hittat” Kreon och behövde tack och lov inte få ut en viss summa för Archie för att ha råd att köpa Kreon.

Jag är också glad att jag sålde till en ridskola och inte till en privatperson, hur motsägelsefullt det än kan låta i vissas öron så känns det mer seriöst för mig.

Hästar som Archie, utan ”specialbegåvning” men med saker i bagaget (i hans fall hans tidigare fång-anfall) är inte lättsålda och att dessutom riskera att en köpare får någon ”idé” i skallen och vill lämna tillbaka honom skulle också vara ett mardrömsscenario.

Nu låter jag kanske överdrivet paranoid men jag minns fortfarande försäljningen av Décima som med facit i hand inte kunde ha förvånat mig mer.

Som en parentes kan jag berätta att jag sålde henne till vad jag trodde var ett livslångt hem och fick 5 månader senare veta att hon var till salu igen då köparen (en vuxen kvinna) kommit på att hon hellre ville ha en islandshäst.

Så ja, ALLT kan hända men en ridskola förstår enligt min erfarenhet på ett annat sätt än en privatperson att ”sålt är sålt” och dessutom inbillar jag mig att Archie måste ha känts som rena drömvinsten för dom- en vacker och snäll häst och fullt tillräckligt utbildad till deras ändamål.

På frågan hur ofta jag tänker på Archie och vad jag tänker då så måste jag erkänna att jag ofta tänker på honom ”negativt” eller vad jag ska säga, jag jämför med Kreon och då finns det inte många poäng som Archie kan plocka på den förstnämnde.

Visst; jag ska inte vara orättvis och plötsligt utmåla Archie som ”värdelös” för det var han givetvis inte men till det JAG främst ville ha honom (tävling och träning i dressyr) passade han mig inte.

Däremot vidhåller jag att han hade varit PERFEKT om man ”bara” ville tävla LC/LB och träna på en lite högre nivå samt i övrigt kunna rida ut och ha allmänt kul med sin häst men det är ju inte alls det jag vill.

Oavsett vad som händer med Kreon i framtiden så skulle det aldrig vara ett alternativ att köpa tillbaka Archie- jag tycker att jag gav oss som ekipage otroligt lång tid att försöka överbrygga våra svårigheter och det var ju också så att 3 olika och mycket skickliga tränare avrådde mig från att behålla honom flera år innan han såldes.

Just nu är jag otroligt tacksam över att slippa bli vråltrött av nästan konstant drivning vid dressyrträningar och att kämpa för att ”få till” skänkelvikningar, slutor och byten tex.

Jag är också glad att jag har fått flera positiva rapporter från den ridskola där Archie är och eftersom jag själv har en väldigt gedigen erfarenhet av en storstadsridskola hyser jag inga tvivel om att Archie har det bra vilket räcker för mig.

Har en samvetsfråga till din blogg 🙂 Är nämligen i sitsen att jag köpt en grej där företaget sa att de inte kunde ta cash utan ville skicka faktura. De fick adress och tel nr och sen har jag inte fått faktura på prylen som var värd 500 kr + lite tillbehör som jag inte vet vad de skulle kosta. Detta var i slutet av maj, vilket kanske inte är så länge egentligen, men för mig är det en evighet, jag förväntade mig fakturan samma vecka.

Hälsningar XX

Ja, vad säger ni kära läsare?

Jag tänkte vänta med att skriva hur JAG hade resonerat men jag lovar att svara.

Fick en fråga från en läsare som, eftersom hon är ”utlandssvensk” undrar vad en Mupp är för något.

Jag skrattade gott åt hennes kommentar ”För mig är det en Kermit eller Miss Piggy och jag har aldrig fattat varför du kallar din häst så!? Fattar inte ens om det är positivt eller ej”.

Ja du kära läsare…ska man utreda denna fråga närmare blir det inte så lätt insåg jag nyss när jag googlade på ”mupp” och kom till en sida som kallar sig www.slangopedia.se ?!?!?!?!

Där kan man finna flera förklaringar, den ena roligare/ konstigare (välj själv….) än den andra:

Vanligtvis en person som är allmänt dum, störig, dryg och som har dålig smak. Inte alls nödvändigtvis förståndshandikappad rent medicinskt.

Mupp är en glad person som gärna hittar på roliga saker. Muppar går ofta i gäng, de skrattar,flummar och är allmänt muppiga.

En förvirrad, okunnig och impulsiv person. Gör saker och ting ”hellre än bra”.

För egen del kan jag väl säga att vi ”i mina kretsar” använder ”muppa sig” om någon som bär sig knäppt åt- därav att jag tycker att Kreon ibland gör skäl för sitt smeknamn.

(Fast jag kallar honom även för Puppe- dels för att det rimmar på Muppe och dels för att en fd chef kallade HÄSTAR för PUPPAR….”hästapuppar”….har ingen aning om varför men det lät ganska kul och jag är ju lika ofta 12 år som 46).

Hej Birgitta
Jag är en tjej som går i hästköpartankar eller rättare sagt så har jag redan varit och tittat på några hästar, dock utan att hitta någon häst jag vill ha.
Eftersom jag bor i Norrland är det en ganska omständlig affär för mig att åka och provrida (jag har dessutom ingen egen bil) och jag vill helst undvika resor som den då jag hade åkt ganska långt bara för att konstatera att hästen jag skulle provrida såg halt ut även i mina amatörögon.
Har du några tips på hur jag skulle kunna förenkla mitt letande?
 

Hej Anonym och tack för din fråga.
 
Ja, några tips har jag- kanske ganska självklara sådana och sådant du redan tänkt på och/ eller tillämpar.
 
Mitt främsta tips är framför allt att begära film på hästar du blir intresserad av.
 
Numera kan man ju filma med till och med telefoner (även om kvalitén ibland blir därefter) och om en säljare är seriöst intresserad av att ”bli av med” sin häst så kan man ju hoppas att han/ hon vill göra sig ”omaket” att filma några sekvenser.
 
Om det redan finns en film färdig så får man ju nöja sig med den kanske men annars ser jag inget fel i att ”göra en beställning” och tex maila säljaren och skriva något i stil med:
 
”Jag ser gärna att du filmar hästen riden i alla 3 gångarter och att den också visar skolor, ryggning….bla bla bla”- här får man ju specificera det man vill se utifrån hästens ålder, utbildningsståndpunkt och till vad man avser att använda hästen.
 
Att se en dressyrhäst löshoppa är kanske mindre intressant än att se den göra flera rena byten medan man kanske vill se hopphästen hoppa en hel bana och inte bara enstaka hinder.
 
Visst kan man ljuga även med en film- man kanske har provat att göra 58 byten innan man får till det där rena som man sedan skickar en film på :))) men en film ger i alla fall en FINGERVISNING och KAN bespara dig en onödig resa.
 
Andra tips är att kolla upp (den vuxna, tävlade) hästen i TDB, att googla på namnet på hästen/ ryttaren/ägaren och se om den förekommer i några bloggar tex- där kan man få otroligt mycket information om man har tur (och säljaren otur he he he….).
 
Har man engagerade vänner och bekanta i delar av Sverige där den tilltänkta hästen står kan man be dessa att åka på en förhandstitt- så gjorde tex en kvinna från just Norrland som var intresserad av Archie. Hon bad sin ridande väninna som just då befann sig i Skåne att provrida Archie å hennes vägnar och också filma honom åt henne.
 
Avslutningsvis vill jag ge rådet att vara så KONKRET, detaljerad och ÄRLIG som möjligt redan då man ringer på en annons och har frågor kring hästen.
 
Tala om vad du är för en typ av ryttare och vad du söker, överdriv inte dina kunskaper för att framstå i en bättre dager.
 
Sedan är det tyvärr så att hur ärlig du än är själv är så är min trista erfarenhet att många säljare är OÄRLIGA, medvetet eller omedvetet (dvs man har olika syn på vad som är en snäll, lydig, het, välutbildad osv häst). 
 
Jag har under mina mer än 25 år som hästägare känt/ sett hästar som ägaren tex annonserat som:
 
”otroligt snäll i all hantering” = häst som hugger efter hästar i stallet, som far omkring på stallgången och är väldigt hetsig att rida ut på
 
”goda gångarter med plus för galoppen”= häst som skulle kunna harva en ridbana med sina släpande ben
 
”sparsamt tävlad på grund av ägarens ointresse” = hästen har knappt tagit sig över första hindret de gånger försök att tävla har gjorts
 
Så kan det va’……..