Inlägg i kategorin Frågor från läsarna

Fråga från en läsare: när är det lämpligt att köpa en egen häst?

Härom dagen fick jag rubrikens fråga mig tillsänd och jag skulle som så ofta vilja svara skribenten med att spalta upp olika aspekter som jag tycker är mer eller mindre relevanta för att besvara frågan.
 
Jag tycker nämligen att det finns en hel del att tänka på innan man fattar beslut om en egen häst, ju mer genomtänkt man gör detta desto trevligare blir förhoppningsvis hästägandet och man minimerar (kanske) otrevliga överraskningar.
 
Du Kikki skriver att du förutom att du rider på ridskola en gång i veckan även hjälper till i ett annat stall och det tycker jag är utmärkt eftersom ren ridskoleridning och så sällan som en gång i veckan mycket sällan ger några störe kunskaper i hur det är att äga en egen häst med allt vad det innebär (mockning, utsläpp och intag, persedelvård och utprovning av densamma, foderlära, kunskaper om hästens sjukdomar osv osv).
 
Ska jag raljera lite kan jag väl säga att min åsikt rent generellt är att pengar och/ eller hjälp av andra kan lösa det mesta kring ens hästägande men det är så klart bättre på alla vis om man inte ständigt måste förlita sig på andra eller öppna plånboken för minsta lilla.
 
Nedan följer en (säkert ofullständig men ändå ganska lång) lista på frågor som jag tycker att en förstagångs-hästköpare bör ställa sig och fundera igenom:
 
Vad är ”syftet” med hästen? Ska den användas som promenadhäst eller är målet att träna och kanske rent av tävla regelbundet?  
 
Är tanken att du ska köpa hästen ensam eller dela den med något barn/ släkting/ vän? Planerar du att genast skaffa medryttare?
Är man flera om ett djur så kan detta både underlätta och försvåra.
Så länge man kommer överens om det mesta och avlastar varandra både tids och penga-mässigt är det för många en fördel men det kan också bli så att samarbetet börjar gnissla, att man har olika syn på hästhållning i allmänhet och ridning i synnerhet.
Att ”iskallt” räkna med att en medryttare ska vara med och finansiera ens hästhållning samt hjälpa en tidsmässigt bör man absolut inte göra eftersom man aldrig har några garantier för varken ATT man hittar en lämplig medryttare eller att denna STANNAR KVAR så länge man själv har behovet.   
 
Var ska hästen stå uppstallad? Finns det gott om stallplatser i närområdet och är dessa sådana där du tror att du kommer att trivas? Vad kostar en stallplats och vad ingår i hyran? Vad förväntas du hjälpa till med?
 
Vilka förkunskaper har du? Har du bara ridit på ridskola eller har du annan erfarenhet av hästar? Har du möjlighet att få hjälp i din hästhållning av kunnigt folk- tex i det stall där du planerar att ha din häst eller av vänner, andra hästmänniskor du känner?
 
Hur ser din ekonomi ut och hur pass stabil är den? Få människor kan väl garantera en statisk och god ekonomi men man bör ändå ta sig en funderare på frågan.
Har du ett vikariat och riskerar att snart bli arbetslös? Kan du klara av din hästhållning på A-kassa?
Lever du redan idag på marginalerna eller har du en buffert för oförutsedda utgifter? För sådana kommer STÄNDIGT när man har egen häst- tro mig!
Har du möjlighet att låna pengar av någon om det skulle ”knipa”?
 
Hur ser din familjesituation ut? Har du hästintresserade barn? Planerar du att inom kort skaffa barn? Känner du att du har tid att avvara från din familj några timmar om dagen mer eller mindre dagligen?
Vad tycker din familj om din idé om egen häst- är de stöttande eller försöker de motarbeta dig?
 
Hur ser din fritid ut? Har du redan nu mycket aktiviteter som ”binder” dig? Jobbar du över ofta eller måste du ofta resa bort i tjänsten- kanske till och med flera dagar i rad?
 
Hur ser din hälsa ut? Är du ofta sjuk eller lider du av någon psykisk eller fysisk åkomma som kan göra att du ofta måste ställa in planerade stallbesök?      
 
Vilken slags personlighet har du? Är du en sådan som snabbt får en idé (typ att köpa häst) men som sedan lika snabbt förkastar den/ ångrar dig?
 
Utifrån dessa frågeställningar menar jag att man själv eller med hjälp av andra får komma fram till om man är mogen för ett hästköp eller inte.    
 
Hur mycket man rent kunskapsmässigt måste kunna för att ”få lov” att ha en egen häst eller vara ”lämplig” anser JAG är så pass subjektivt och svårdefinierbart att jag inte ens vill ge mig in i DEN diskussionen :).     

Fråga från en läsare om ridstövelsanvändning

Idag fick jag en fråga av en trogen läsare, Prick, och eftersom jag ville svara lite mer uttömmande tyckte jag att det var lika bra att göra ett eget inlägg av både frågan och svaret.
 
Emotser som vanligt gärna ERA reflektioner på inlägget; rider ni alltid med stövlar, rider ni oftast med annat än stövlar, varför, hur resonerar ni osv?
 
Först frågan:
 
En liten reflektion…
Jag förstår att du ogärna rider utan dina ridstövlar men är det för att du inte vill eller inte kan, dvs tycker du att ridningen blir mycket sämre utan stövlarna? Mitt förslag är i så fall att ägna vintern till att rida i fotbeklädnader som är mindre stadiga än stövlarna (men de kan ju vara varmare) och lära kroppen att hålla ordning på sig. Det blir lite av en falsk stadighet om den enbart kommer från stövlarna. 

Och här kommer mitt svar:
 
Jag rider i princip uteslutande i läderridstövlar vid dressyrridning och det finns flera skäl till detta:
 
1. Det rent estetiska- jag tycker helt enkelt att det är snyggast med stövlar, de ”smälter in” bäst med övrig utrustning. Jag får ärligt talat rysningar när jag ser folk rida DRESSYR i tex gymnastikskor, curlingkängor, graningestövlar eller andra FULA skodon :). Sådant kan man  ha när man rider ut tycker esteten.
 
2. Stadgan- jag tycker att man får bäst stadga med stövlar (troligen fås samma effekt med stövelskaft- sådana äger jag inte).
 
3. Ingen klämrisk- de gånger jag ridit i gymnastikskor, ridskor eller dylikt har jag ibland klämt mig lite av stigläderna.
 
4. Minst ”klumpigt”- att sitta och driva, ge fina hjälper osv med tjocka termostövlar på fötterna kan kännas klumpigt.
 
5. Sporrvänligt- det är inte så lätt att sätta på sporrar bra på vilken typ av skor som helst.
 
6. Skavfritt- har sett att en del hästar fått skav av skänklarna (alltså inte av sporren utan på en yta stor som minst en handflata)- detta får man aldrig med läderstövlar enligt mig.
 
7. Det är så man man tävlar: jag tycker i görligaste mån att man ska träna så som man sedan tävlar. Exempelvis tycker jag oftast att det är lättare att rida UTAN än med stigbyglar men jag gör det ytterst sällan ändå. Varför: Jo, jag vill inte vänja mig vid att rida utan stigbyglar och invaggas i en ”falsk enkelhet” eftersom det inte är så man sedan tävlar. 
Visst kan man variera sig ibland; jag rider ju tex på hack då och då trots att man inte får tävla dressyr på denna betsling men det viktigaste är att ”tävlingsutrustningen” fungerar på hemmaplan. Det nyttjar ju inte det minsta om det går perfekt att rida på hack men uselt att rida på träns om man vill TÄVLA DRESSYR och då MÅSTE man träna på tränset och inget annat. 
 
Summa summarum:
 
Jag skulle mycket väl kunna rida i annat än läderridstövlar (och gör det också när jag tex rider ut eller hoppar) men ser inte riktigt poängen eftersom jag anser att man ska rida i det som fungerar BÄST (så länge det är tillåtet, bra för hästen osv).
 
Jag tycker att din kommentar/ fråga Prick är lite som att fråga ”Varför rider du med sadel- den ger en falsk trygghet/ bekvämlighet- du borde kunna rida även barbacka”.
 
Och det är klart att man/ JAG kan rida både barbacka, i termostövlar, i grimma, i mjukisbyxor osv osv men som sagt; jag ser ingen vits med detta då jag eftersträvar att det ska vara så LÄTT (och korrekt)  som möjligt. Ridning är SVÅRT NOG ÄNDÅ- don´t you agree :)?     

Fråga från en läsare om olika stall

Härom dagen kom följande kommentar från en ny läsare:

Hej Birigitta!
Kan du inte berätta lite mer om var du stått tidigare. Såg att du stått på Yddingefarm och en ridskola tidigare.
Kan du inte berätta mer om fördelarna respektive nackdelarna.
Hälsningar en ny läsare

Ja, precis som den nya läsaren helt korrekt har uppfattat det så har jag stått i 2 olika stall innan jag flyttade Archie till Grevie för lite drygt ett år sedan.

För att ha haft häst i snart 25 år får jag nog anses vara en extremt trogen inackordering eftersom jag faktiskt aldrig har stått i några andra stall, dvs över 20 år på ridskolan Malmö Civila Ryttareförening och 2 somrar i rad på Yddinge Farm (medan jag hade kvar stallplatsen på MCR).

Att jag förblev ridskolan trogen under så många år trots att maken och jag flyttade till Staffanstorp många år innan Archie fick följa med beror så klart på att jag har trivts väldigt bra liksom jag har uppfattat det att mina hästar har trivts där. Det är ju inte alla hästar som klarar av en så pass ”intensiv” miljö som en storstadsridskola kan vara jämfört med tex ett 3-hästars stall på landet dit det kommer 2 människor dagligen och rider.

Som med det mesta i livet finns det dock för och nackdelar med allt och det måste ju ha berott på något att jag trots allt flyttade och jag har nedan försökt att lista det som varit bra respektive dåligt/ mindre bra på MCR i jämförelse med Yddinge Farm där Archie tillbringade 2 somrar.

Jag kan väl också säga att jag inte håller det för osannolikt att jag hade stannat kvar på Yddinge om de på den tiden hade haft ridhus- något som jag anser att jag absolut inte kan klara mig utan.

”Bygg ett ridhus så kommer jag tillbaka” var i princip mina avskedsord efter den andra sommaren men när detta väl var gjort hade jag redan hittat nuvarande stall som ligger ännu närmre min bostad vilket väl är det största skälet till att jag nu inte flyttar till Yddinge.

Jag kan tänka mig att många som har häst ”på landet” har svårt att se en enda fördel med att stalla upp hästen i en storstad men jag tycker faktiskt att det fanns en hel del positivt med detta, i alla fall för min egen del.

* Man kan utnyttja de allmänna kommunikationerna mycket lätt och behöver inte fundera över om bilen startar, om vägen till stallet är plogad vintertid osv.

* På just MCR finns mycket bra uteridningsmöjligheter samt möjlighet att rida på Jägersros träningsbanor som hålls rid/körbara 365 dagar om året oavsett väder.

* Tillgång till omklädningsrum och dusch.

* Cafeteria som har öppet varje dag där man både kan umgås och fika.

* Heltidsanställd personal som ”håller koll”, som man kan be om olika tjänster (medicinering osv) .

*Lättare att hitta medryttare än om hästen står ”in the middle of nowhere”.

* Jag ser en fördel med att stallet inte drivs av en enskild person som har ett vinstintresse.

* När Archie hade fång och boxvila i många veckor var det guld värt att det alltid fanns hästar i stallet. Han kunde inte stå ute (det var vinter, minusgrader och stenhårt i marken) och blir väldigt orolig av att lämnas ensam vilket jag därför aldrig gör och definitivt inte skulle vilja prova med en redan sjuk häst som har ont och mår dåligt.

Det som just jag såg som nackdelar/ mindr bra saker på MCR och som också starkt bidrog till min flytt var följande:

* Hagarna är på tok för små och innehåller inte ett grässtrå.

* Hagtillgången är begränsad till (då) 3 timmar/ häst- aldeles för lite anser jag

* Den stråfodermängd som ingår i stallhyran (7 kilo ensilage) anser jag att det inte är sunt att hålla merparten av ”normala” halvblod på- man kan så klart köpa till mer men dels är stallhyran redan mycket hög och dels så tror många (okunniga) hästägare att detta räcker.

* Tillgången till ridhusen är mycket begränsad om man har ett 8-17-arbete.

* Utebanan som skulle kunna avlasta de båda ridhusen har inget underlag som håller för årstidernas olika skiftningar.

* Förutsättningarna för att hålla häst på ovanstående vis drar ofta till sig hästägare som inte är särskilt kunniga och tränings och tävlingsambitiösa vilket blev tråkigt för mig- ingen att utbyta tankar med, att ”sparra” mot osv.

Om man sedan tittar på Yddinge som drivs av en mycket hästkunnig familj så var fördelarna där om jag jämför med just ridskolan flera:

* Utmärkt ridbana som hade ett bra underlag (tålde både torka och mycket regn) som dessutom sköttes regelbundet.

* Märkbart lägre stallhyra (som förvisso kan ätas upp av en ökad bensinförbrukning om man inte bor nära).

* Inget ”knusslande” med fodret.

* Stor frihet att använda ridhuset när man vill (om man inte säljer för mycket ridhuskort/ bokar upp ridhuset för mycket- jag vet inte alls hur det fungerar på Yddinge nu men kan ju jämföra med Grevie där Archie står).

Nackdelarna om jag hade stått på Yddinge tror jag kunde blivit:

* Det kan kännas lite ensamt om man kommer på udda tider och/ eller om det finns få inackorderingar.

* Man är väldigt beroende av bil.

* Man är mer förpassad till stallägarens godtycke/ humör/ ”idéer” än på en ridskola och kan därför också riskera att bli osams/ bli uppsagd på ett helt annat sätt.

Ja, det finns säkert hur mycket mer som helst att säga kring detta ämne men detta var det jag kom på så här direkt. Hoppas att du är nöjd med svaret ”Ny läsare”!

En hästkissfråga från en bloggläsare!

Härom dagen fick jag en fråga från en bloggläsare som jag lovade att föra vidare eftersom jag själv inte har något bra svar.

Frågan som jag därför vill ha hjälp med att svara på lyder som följer:

Hur får man en häst att kissa på tävling (dvs i transporten eller utanför densamma om man inte har tillgång till en box).

När Heron tävlade hade jag samma problem och undring.

Våra tävlingsdagar var ibland mycket långa och Heron vägrade konsekvent att kissa någon annanstan än i boxen.

Detta fick till följd att han ibland efter hemkomst kunde stå och kissa floder samtidigt som han stönade högt av välbehag, det lät otroligt mänskligt faktiskt och ungefär som ”Åhhhh…..tack….vad skööööönt…jag höll på att sprängas”.

Någon gav mig rådet att försöka gå i högt gräs med gossen för att på detta vis locka fram kissreflexen men hur jag än gick och gick så hände ingenting.

Bloggläsaren har gjort samma erfarenhet; det enda hennes häst vill göra i högt gräs är att ÄTA :=)!

Heron lärde sig aldrig att kissa ”borta” men däremot förstod han på något vis de sista åren när vi skulle tävla och när vi inte skulle göra det (kanske pga flätorna) så om man satte in honom i boxen det sista man gjorde innan man skulle köra iväg så kissade han ALLTID, om så bara några droppar, något han aldrig hade för vana att göra i vanliga fall (dvs om man inte skulle tävla).

Det var ju ett fiffigt sätt att ”tömma sig” men hur man skulle kunna LÄRA en häst detta har jag ingen aning om.

Archie den skitgrisen, eller borde jag kalla honom KISS-gris har inga skrupler när det gäller att kissa i sin ibland oströdda transport så jag är väldigt tacksam över att jag numera har ett helgalvat golv i stället för trägolv som var så vanligt på transporter tidigare.

Frågor från en läsare: när kan man köpa häst mm?

Fick idag ett mail från en läsare med den missvisade :=) rubriken ”lite frågor”.

Lite frågor tyckte jag långt ifrån att det var men jag ska göra mitt bästa för att svara så gott jag förmår.

Först till mailet:

Hej!

Jag ramlade av en slump in på din blogg om hästar, och då jag och min sambo går lite i hästtankar så tänkte jag om det var okej att jag frågade några frågor?

Jag är 22 år, har ridit några gånger hos en vän till familjen under uppväxten, men jag kan inte skryta med några direkta hästkunskaper. Dock har jag ALLTID älskat hästar och har tjatat som ett fån på mina föräldrar om en häst och svurit på att skaffa en egen när jag blir vuxen. Nu har jag ju då blivit vuxen, och jag och min sambo (även han hästälskande men icke alls erfaren) ska köpa hus med eget stall och hagar (är det tänkt). Är det överhuvudtaget möjligt att man kan köpa egen häst när man är så här pass oerfaren? Eller måste man ta en massa kurser först, eller kan man (som jag har tänkt) lära sig på vägen med den egna hästen?

Och vad jag har förstått så kan man ju inte bara ha en häst, utan den måste ha sällskap. Eftersom vi har en fyraårig dotter så faller ju tanken på en liten shettis eller liknande som sällskap. Eller kanske går det att lösa på något annat sätt? För en shettis kostar ju också pengar, och helt överrösta med cash är vi ju såklart inte.. Och då jag enbart är intresserad av skogs/naturridning så undrar jag vad man gör med shettisen medan jag och stora hästen är ute och rider? Kan man lämna den kvar i stallet/hagen? Oj oj, många frågor som ramlar runt i skallen.

Och ungefär hur mycket kostar det att ha en stor häst i månaden? Och en liten shettis? Det är mycket att ta hänsyn till. Det är ju ett tag kvar tills det eventuellt skulle bli aktuellt, men det är ju bra att förbereda sig för att se ifall den livslånga drömmen överhuvudtaget är möjlig.

Jag har hört något om sommarhästar eller hyrhästar. Hur fungerar det? Om man känner att man bara behöver prova på att äga en egen häst. Får man låna utrustningen också då?

Och måste man köpa en hästtrailer för att kunna ha häst? Och hur mycket kostar en sån?

Oj, vad många frågor jag har spytt ur mig. Förlåt, det var inte meningen att attackera dig såhär. Men om du skulle kunna hjälpa mig med några frågor så vore jag väldigt tacksam!

Ha det bra!

Svar:

Med tanke på den, enligt mig, mycket ringa hästerfarenhet som både du och din sambo verkar ha skulle jag absolut rekommendera er att ta några lektioner på ridskola innan ni köper häst(ar).

Tyvärr framgår det inte var du bor men förhoppningsvis finns det någon ridskola i närheten där ni kan anmäla er.

De flesta ridskolor erbjuder någon form av teori-lektioner också förutom den ”rena” ridningen och dessa tror jag att ni kan ha stor nytta av.

Innan du/ni köper häst måste du kunna det allra mest elementära som exempelvis hur man sadlar och tränsar, mockar osv.

Om du inte vet detta och inte vill/ kan rida på ridskola måste du hitta någon som kan lära ut både detta och annat som har med hästens skötsel att göra.

Du hittade till mig via nätet och det finns ”en miljon” andra sidor där man kan fråga och få veta allt mellan himmel och jord kring och om hästar men tyvärr får man också vara beredd på att få ”trettioelva” olika svar varav vissa kan skilja sig åt som natt och dag.

Vad gäller vilken typ av häst du/ni ska/bör skaffa beror detta på flera olika saker. Om du inte är så lång och tung kanske det är idé att satsa på en d-ponny som även din dotter kan sitta på om några år?

Nu är ju din dotter bara 4 år idag men åren går fort och en shettis lär hon växa ifrån fortare än du anar.

Dessutom är just shettisar inte alltid de mest lämpliga som sällskap åt stora hästar, deras behov av bete kan tex se helt annorlunda ut (ur ekonomisk aspekt kanske du vill att den stora hästen ska livnära sig på så mycket gräs som det går medan en shettis kanske inte alltid bör äta okontrollerat beroende på sin vikt, fångrisk osv).

Att LÅNA en eller flera hästar innan man fattar ett definitivt beslut om att bli hästägare är ingen dum idé och om du kollar på exempelvis ”Blocket” så finns det en hel del hästar att välja på.

Det man då gör är att man blir så kallad ”fodervärd” och lånar hästen under en bestämd tid för att därmed ha möjlighet att lämna tillbaka den om kemin inte stämmer eller man av andra skäl inte vill behålla den.

När man är fodervärd brukar man inte betala hästens ägare något för detta men man står för alla löpande kostnader för hästen så som mat, uppstallning och skoning.

Det finns även firmor (här i Skåne exempelvis en turridningsfirma som hyr ut haflingers) men då brukar man få betala för att få låna deras hästar.

När du kontaktar någon som vill sälja eller låna ut sin häst vill jag verkligen poängtera vikten av att du är 100 % ärlig vad gäller dina (ringa) hästkunskaper. Att överdriva sin förmåga som ryttare gagnar ingen utan risken blir då bara att du får tag i en häst som du därefter inte kan hantera.

Sedan kan det ÄNDÅ visa sig att man inte passar ihop osv men då har man i alla fall gjort vad man har kunnat för att försöka hitta rätt.

Huruvida en häst kan lämnas ensam kvar i stallet/ hagen medan man rider på den andra är också något som inte går att garantera men det BRUKAR enligt min erfarenhet gå bra efter lite invänjning.

Ett alternativ till att köpa 2 egna hästar kan vara att ta emot en inackordering i stället men detta vill jag ändå ”varna” för. Du kan aldrig säkert veta när/ om inackorderingen tänker flytta och risken är att du då ”står där” med din enda häst utan möjlighet att på stört fixa fram sällskap. Tar du emot en inackordering bör du i så fall ha en beredskap för detta scenario, typ ”om Lisa flyttar sin häst får jag stalla upp min egen i stall X tills jag hittar annat sällskap”.

Själva kostnaden för att HÅLLA en häst kan variera så otroligt mycket så det vet jag inte riktigt vad jag ska svara dig på.

Dels beror det på var i Sverige du bor (kring storstäderna brukar hästhållning vara dyrare) och dels beror det på vilka möjligheter du har att både köpa och lagra foder och strö.

Ju mindre lagringsmöjligheter desto dyrare blir det och det är också dyrare att handla i foderaffärer än direkt av någon bonde (om man ska generalisera).

Sedan beror ju dina kostnader också på hur mycket mat din häst behöver äta och vilken tillgång du har på eget bete.

Men säg för enkelhetens skull att en stor promenadhäst äter 10 kilo hö/ensilage per dag som kan kosta allt från 1-2:50 kilot så har du ett ungefärligt pris i alla fall.

Strö varierar också i pris; hos oss kostar en spånbal nu uppemot 85:–/ bal (räkna i alla fall 3-4 balar i månaden beroende på hur renlig häst du har) medan halmen kanske kostar ca 10:– per halmbal (går att få mycket billigare i vissa trakter). Vad gäller halm får du nog räkna minst 15-20 balar/ månad, själv använder jag 30.

Något kratfoder lär du inte behöva om du bara ska promenadrida så det räknar jag inget pris på (annars kan havre kosta allt från 1:–/ kilo och andra fodermedel är minst dubbelt så dyra).

Även hovslagarkostnaden går inte att uppskatta, dels har hovslagarna själva lite varierande taxor och dels beror det på om din häst ska gå oskodd, med skor endast fram eller skor runt om.
I mina trakter (Skåne) kostar en skoning av 4 hovar ca 1000:–. Normalt skos en häst ungefär var 8:e vecka men det kan också variera något.

En veterinärvårdsförsäkring måste du också ha tycker jag (om hästen blir sjuk kan du snabbt komma upp i ENORMA kostnader) och denna varierar också oerhört i pris. Enklast är att ringa något försäkringsbolag (AGRIA eller Sveland tex) och fråga efter prisuppgifter.

Utrustning brukar man få med om man lånar en häst men ska du köpa egna grejer är begagnatmarknaden enorm. Även här kan du kolla på Blocket eller en sida som heter Bukefalos.

Vill du köpa nytt kan du få ett hyfsat träns för säg 300:–. Sadlar finns från allt från några tusenlappar till 30.000:–.

På din fråga om du måste ha en egen hästtransport svarar jag NEJ.

Så klart underlättar det en hel del och har du ingen bör du i alla fall ta reda på var du kan hyra en snabbt och smidigt (på någon mack, i något närliggande stall osv).

Även hästtransporter kan variera oerhört i pris och det beror ju på skicket/årsmodell/märke i första hand. Är du/ din sambo händig kan du köpa en transport för under 10.000:– och renovera upp den själv men annars får du nog räkna med priser däröver. Åter hänvisar jag till Blocket där du kan få en uppfattning om priser och utbud.

Ja, som du kan läsa så blev du kanske inte inte mycket klokare av mina svar då de flesta frågorna inte kan besvaras med endast ETT säkert svar utan det beror på så många omständigheter runt omkring.

Jag hoppas dock att du i alla fall fick en fingervisning om något (bortsett från att jag är en flitig läsare av Blockets annonser ha ha).

Hör gärna av dig igen om något var oklart eller du vill ställa fler frågor.

Fråga från en läsare: hur tömkör man?

Dagens läsarfråga kommer från Archies ”gamla” (läs före detta) hästskötare Lina som nu är medryttare på en häst som hon funderar på att börja tömköra.

Ja, hur tömkör man?

Om vi börjar med hästens utrustning så kan jag väl vara lite ”kärringen mot strömmen” och påstå att det går utmärkt att använda sig av mycket enkel utrustning även om det finns tömkörningsgjordar och tömmar som kostar det tiodubbla mot det jag använt mig av i alla år.

Som med mycket annat är det inte i första hand utrustningen som avgör hur bra det går när man rider/ tömkör utan ”vem som sitter bakom sparkarna” men så klart kan man ha stor hjälp av välsittande och funktionsduglig utrustning- det håller jag absolut med om!

En gjord med ringar som de som syns på bilden ovan (kostar inte ens 200:– på Börjes i Tingsryd) behövs för att kunna ha hästen inspänd men longeringslinor är nästan lättare att hålla för den som är ovan än de långt tyngre lädertömmarna som man egentligen ”ska” använda.

När man tömkör lite mer ”avancerat” är en rejäl lädergjord med flera ringar i olika höjd (så att man kan variera inspänningen) att föredra men jag talar nu om den allra mest basala utrustning som man behöver när man börjar/ ska lära sig att tömköra.

Som träns kan man ha det huvudlag man i vanliga fall rider med, det är bara att ta av tyglarna.

Benskydd använder jag själv inte då Archie aldrig stryker sig men man kan lika gärna sätta på dom om man känner att det är ”better safe than sorry”.

Om man vill prova på det här med tömkörning räcker som sagt ovanstående mer än väl, vill man sedan ägna sig åt regelbundna tömkörningssessioner kan man för all del köpa en gjord för någon tusenlapp och tömmar av bättre kvalitet.

En del förespråkar att man har hjälm när man tömkör, själv har jag det aldrig men där får man själv ta ställning vilket som känns bäst tycker jag, samma sak med handskar.

När man börjar tömköra ska man absolut göra detta på inhängnat område, helst inom 4 väggar men i alla fall i en paddock som går att stänga till.

Om man inte vet att hästen är van vid tömkörning bör man börja med att tömköra hästen oinspänd och i skritt tills man vet att hästen är bekväm med gjorden, tömmarna och att den lyder basala kommandon (gå fram, stanna).

En del hästar kan initalt reagera ganska kraftigt på att bli ”fastlåsta” genom inspänningen och kan då börja snurra in sig i linorna, bocka, backa och göra annat icke önskvärt som inte blir så lätt att hantera om man är ovan och ensam.

Gå snett bakom hästen och ha pisken beredd (glömde att nämna detta viktiga hjälpmedel när jag tog upp vad man har för utrustning) om hästen vill stanna, backa eller gå emot dig (vanligt i början, eller i varje fall inget man ska bli chockad över om hästen gör).

Det vanligaste felet hos tömföraren är att man vill ”hjälpa till” (eller varför man nu gör det) och hamnar framför hästen.

Ett lika vanligt fel är att man trasslar in sig i linorna.

Tänk på att inte vira överblivna lin-stumpar runt armar/händer = gigantisk olycksrisk om hästen rusar iväg och du tappar kontrollen.

Lättast att börja tömköra är att följa spåret, då vet både du och hästen var ni är på väg.

När detta går bra kan du flytta dig och tömköra på en stor volt.

Försök att tänka på tömmarna som inner respektive yttertygel och pisken och rösten som dina skänklar (framåtdrivande hjälper).

Mina egna hästar har alla mycket lätt förstått tömkörningens grunder men har man en ”trög” ( i bemärkelsen inte så lättlärd) häst kan man i början be en medhjälpare att hjälpa till att driva hästen framåt med pisken om man själv tycker att det blir för mycket att hålla ordning på; både två tömmar och en pisk.

Ja, detta var en mycket kortfattad introduktion så undrar ni något så är det bara att fråga.

Och kan jag inte svara så har jag en vän som till och med gör galoppombyten på töm som vi kanske kan konsultera:-).

Årets märkligaste fråga- kanske ni läsare kan hjälpa till?

Detta är en unicorn!

Många frågor har jag fått via bloggen men idag får jag nog säga att den konstigaste kom?!?!?
*GARV*
Dessutom ställdes den under inlägget ”Soya skriver inlägg”, ett inlägg som Soya skrev i våras och där hon beskriver sin vardag (15 maj, bilden där är förresten min favorit men det är en helt annan historia).
Nu till frågan:
”Please, where can i buy a unicorn”.
Ja, inte f..n vet jag…rent ut sagt…men någon annan kanske vet :=)?!?!?!

Fråga från en läsare om rosett-jägare

Härom dagen fick jag en rolig fråga/ kommentar från en läsare som jag tänkte återge nedan tillsammans med mitt svar:

Mail från Susanne:

Hej Birgitta!

Hittade din sida av en slump då jag googlade runt och jag måste säga att även om jag inte håller med dig i allt så skriver du himla roligt och underhållande.

Eftersom du också verkar vara något av en tävingsfanatiker (tror du använde detta ord själv i ett inlägg) så skulle jag vilja ventilera en sak med dig.

Jag tävlar inte själv men brukar följa med min bästa kompis då hon tävlar sitt halvblod i LB och LA-klasser.

Det har numera blivit en sport oss emellan att gissa vem som ska bli placerad i de klasser hon ställer upp i och tyvärr har vi oftast rätt i våra gissningar.

I våra trakter (Göteborg med omnejd) finns det flera ryttare som, trots mängder av vinster och placeringar i LB/LA fortsätter att ”harva runt” på denna nivå och på lokala tävlingar där det inte finns något uppklassningssystem.

Min väninna är väldigt sällan placerad och inbillar sig i alla fall att hon hade fått några fler rosetter om dessa rosett-gamar valde att gå vidare mot högre klasser eller att tävla regionalt.

Är detta ett fenomen som du också har stött på och vad tror du att det beror på? Finns det någon lösning på rosett-jaktsproblemet?

mvh Susanne

Mitt svar:

Tack och lov tycker jag att det här i Skåne, i alla fall på min nivå (LA) är sällsynt med rosettjägare.

Jag kan på rak arm bara namnge en handfull ryttare som, om uppklassningssystemet hade varit kvar i sin tidigare form helt klart hade varit uppklassade.

Nu är ju detta borttaget helt på lokal nivå och tillåter därför vissa ekipage som trots otaliga segrar och placeringar i LA att fortsätta att tävla dessa klasser och till och med någon LB då och då.

Personligen har jag svårt att förstå varför dessa vuxna ryttare (som tävlat i många, många år och därmed borde vara lite ”mätta” på rosetter) inte går vidare då hästarna jag tänker på är mycket fina men det är ju upp till var och en att tävla av vilka skäl man än har.

Som tur är tävlar vi ju inte om något annat än ”äran” och möjligen några enklare hederspriser; jag hade nog retat mig mer om vi hade haft tävlingscheckar på kanske 10.000 som alltid togs hem av vad jag betraktar som överkvalificerade ekipage.

Jag har ingen aning om vad som förelåg borttagningen av uppklassningen på lokal nivå, förmodligen att det inte gick att registrera alla ekipages resultat eftersom hästar kan tävla utan licens på denna nivå (Archie gör det tex fortfarande).

För min egen del spelar det ingen roll huruvida upklassning finns eller ej, dels är det som sagt sällsynt här att det ”utnyttjas” av rosettjägare och dels så finns det så himla många tävlingar att man kan undvika jägarna om man tvunget inte vill tävla mot dom.

Ordningspoliser i stallet!

Härom dagen fick jag en intressant fråga från en bloggläsare som kallar sig Agda:

”Hej Birgitta. Jag läser din blogg med stor behållning och tycker ofta att du har kloka synpunkter och idéer. Tänkte fråga om du kanske har något tips även vad gäller MITT bekymmer i stallet som jag ska försöka att beskriva lite kortfattat.

Jag är 25 år gammal och har min häst i ett större kollektivstall där vi hjälps åt med det mesta (fodringar, in och utsläpp mm).

Jag har nu en längre tid stört mig oerhört mycket på en av de andra inackorderingarna, en kvinna som är kanske dubbelt så gammal och som har en äldre promenadhäst (själv har jag en hopphäst som jag tävlar i lätta klasser med varierande framgångar).

Problemet med denna kvinna är att jag upplever det som att hon ständigt söker olika skäl till att ”hacka” på mig. Hon ifrågasätter hur jag mockar, varför jag fodrar med det foder jag gör, varför jag låter en av mina kompisar rida min häst ibland osv osv.

Jag anser att hon faktiskt inte har med att göra med något av ovanstående.

Jag har försökt att ignorera henne så gott det går men det retar mig att denna kvinna ständigt verkar vara på hugget och leta efter saker som hon kan ifrågasätta hos både mig och andra (fler har reagerat…det vet jag).

För stallsämjans skull har jag hittills försökt att svara vänligt på hennes ibland idiotiska frågor (läs: pikar) men snart är jag rädd för att jag inte kan hålla mig längre.

Har du något tips på hur man ska förhålla sig eller vad man kan säga utan att tvingas byta stallaplats därefter? Mvh Agda”

Jaa du Agda…..

Det du beskriver tror jag är ett ”universiellt stallproblem” som jag både läst om massvis av gånger och själv upplevt och varit del av.

Utan att ha gjort någon vetenskaplig studie av fenomenet vill jag drista mig till att påstå att det i så gott som varje stall verkar finnas en eller flera SJÄLVUTNÄMNA ORDNINGSPOLISER (ett favorituttryck som jag myntat- mycket passande tycker jag själv he he).

För den delen finner man inte bara dessa poliser i stallet utan de är minst lika vanliga i tex arbetslivet.

I stallet tycker jag att det oftast är de personer som rider minst och/ eller sämst som orkar och har tid med att engagera sig i vad alla andra gör. Kanske är det också någon form av dåligt självförtroende vad gäller själva ridningen som gör att man i stället koncentrerar sina krafter på annat (läs: skitsnack).

Personligen har jag insett att det sällan är någon idé att försöka påverka/ förändra en ordningspolis, det man i vart fall LÄTTARE kan förändra är sin egen inställning/ förhållningssätt till dessa.

De ordningspoliser jag ”upplevt” har på många vis varit ”små” människor och uteslutande olyckliga/ otillfredsställda på ett eller flera vis.

En genuint nöjd och glad människa känner inget behov av att trycka ner andra eller att ständigt kritisera allt som den ser, det är min erfarenhet.

Sedan kan vi alla till mans ha både dåliga dagar och dåliga veckor då vi inte alltid flöjtar fram genom tillvaron men om man alltid MÅSTE klaga, alltid måste söka fel och brister då är det något som verkligen inte står rätt till med ens liv och måeende.

Jag tror att du Agda måste acceptera att denna kvinna är som hon är och helt enkelt försöka att ignorera henne så gott du kan. Visa inte att du tar åt dig av hennes elakheter- det förstärker oftast på något sjukligt sätt dessa människors vilja att komma med ännu fler påhopp. Att tysta ihjäl elakheterna hjälper oftare och förhoppningsvis söker den elaka människan andra, tacksammare offer.

Om ni är många/ flera som känner er påhoppade kan ni förvisso bestämma er för att ”prata ut” i grupp men risken är att den elaka kvinnan dels känner sig påhoppad och dels vägrar att ta till sig det ni säger. Det kan lätt bli en otrevlig pajkastning och alla kanske inte heller vågar stå för det som de tidigare sagt i förtroende.

Så tyvärr har jag ingen universal-lösning på ditt problem mer än att du ska försöka ”leva och låta leva” och stänga dina öron så gott det går. Lycka till!

Fråga från en läsare om tömkörning

Fråga:

Jag tänkte bara fråga dig som är lite mer erfaren vad gäller tömkörning. Jag provade tömköra min häst igår (både hennes och min första gång någonsin!) och det gick ganska bra! Enda problemet var att hon ”grävde ner sig” stundtals och nästan hade nosen i bringan. När jag såg detta försökte jag lyfta upp henne och la all energi på det men ibland när man är rakt bakom ser man ju inte var hon har sitt huvud. Vet du vad man kan göra åt det eller vad som är fel så att hon gör det? Vill ju få ut så mycket som möjligt av tömkörningen och inte bara lyfta upp huvudet!

Mitt svar:

Det du beskriver tycker jag är relativt vanligt då man tömkör (eller motsatsen- att hästen stretar emot).

Jag antar att du hade hästen inspänd och i så fall är mitt råd att INTE ha hästen inspänd öht utan bara ha tömmarna rakt genom gjorden och till bettet (så som du kan se att Archie tömkörs i videon från förra veckan). Mina hästar, som alla varit relativt ”lätta i skallen” dvs har haft lätt att gå i form eller till och med bakom hand funkar det inte att spänna in eftersom detta ännu mer inbjuder till ihop-kryllning (syns kanske inte på videon just där man ibland hade önskat att hästen var lite mer ihop men den sekvensen visar ju en häst under igångsättning utan dirketa krav på sig) .

Om du redan har provat att tömköra oinspänt men ändå upplever detta problem är mitt råd att ta uppresande tömtag samt att mana på hästen lite så att den verkligen bjuder framåt.

Nu har du ju dessutom bara provat en gång så du kanske får ge det lite tid innan allt funkar…som jag bruka säga OPTIMALT!