Inlägg i kategorin Frågor från läsarna

Fråga från en läsare om spöhjälp vid bytesträning

En läsare av bloggen har ställt några frågor kring varför jag använder spö som hjälp vid galoppombytesträning.

Jag har försökt att svara så gott jag har kunnat: läs fråga och svar under inlägg ”Dagens träning” från den 3 juni.

Tilläggas kan också att det bakutsparkande som jag beskriver i detta inlägg har minskat drastiskt :=).
Tack och lov så sker det hela tiden förbättringar; det jag beskrev då var bytesförsök som vi inte hade ägnat oss åt på ca ½ år. Då kan man inte begära så mycket :=)!

Fråga från en läsare: att lära in byten

En läsare undrade hur jag lär hästen att byta galopp.

Tyvärr är jag mycket dåligt på att förklara hur jag rider I SKRIFT men jag har i alla fall gjort ett litet försök.

Läs om detta under kommentarer till rubriken ”Dagens träning” från igår.

Om man vill läsa en bättre redogörelse tycker jag tex att denna text är bra (kopierat från nätet:http://www.agria.se/agria/index.nsf/LinkFrameSet?ReadForm&url=http://www.agria.se/agria/text.nsf/id/2268)

Lussans guide till galoppombyten

När hästen är fem brukar Lussan lägga in galoppombyten i träningen. Byten är en naturlig rörelse för hästen, studera galoppen i hagen ska du se. Förutsättningen är att hästen går i bra balans och i en bärig, reglerbar galopp.

– Att lära en häst som gått förvänd galopp i kanske tolv år att plötsligt börja byta, är oftast inte lönt, menar Lussan.

Steg ett är enkla byten, det vill säga att du bryter av till skritt några steg och sedan fattar ny galopp. I galoppombyte i språnget byter hästen galopp med bak- och frambenen i ett och samma svävningsmoment. Ett bra byte är rakt och luftigt.

Så här tränar du:
Anpassa träningen till din egen förmåga. Är du ny i ”galoppbytarvärlden” bör du lära dig själv på en rutinerad häst först.

Lär in rätt från början. Det är dubbelt så svårt att rätta fel.

En spegel är bra att ha. Och en medhjälpare på marken som talar om hur det ser ut.

Gör gärna bytena på samma ställe, till exempel på diagonalen strax efter mittpunkten där det är naturligt att byta varv och galopp. Snart känner hästen igen sig och vet vad som väntar.

Känn in bytet på tre språng, ungefär som du skulle rida mot ett hinder, 1-2-3-byt.
På ett: – stäm av balansen genom en halvhalt.
På två går hästen rak i ”gamla” galoppen.
På tre – ställ om till ”nya” innersidan. Dra tillbaka nya ytterskänkeln och ta fram nya innerskänkeln något.
På byt – tryck till med nya ytterskänkeln och ge nya yttertygeln en kram.

Sitt stilla och låt det inre sittbenet följa med i bytet. Rid sedan rakt fram dit du ska.

Om hästen inte byter – rid vidare i den gamla galoppen, hitta balansen och gör ett nytt försök.

Att lugnt och metodiskt göra om och om och om igen är enda sättet att komma till rätta med bytena.

Slösa med berömmet när hästen gör rätt.

Bryska tillrättavisningar kan straffa sig för livet.

Fråga från en läsare: att rida bettlöst?

Nedersta bilden visar ett ”milt” hackamore, den övre ett skarpare dito. Jag har använt mig av båda (finns att köpa på tex Hööks för ca 200:–).

En läsare av bloggen har ställt frågan om jag har någon erfarenhet av bettlös ridning på tex sidepull och/ eller hackamore.Jo, jag har erfarenhet av att rida bettlöst, TYVÄRR höll jag på att skriva eftersom det berodde på att jag provade ALLT för att försöka få bukt med min förra häst Décimas tungproblem.

Mina erfarenheter av bettlös ridning är enbart positiva. Jag vet inte hur mycket mina åsikter påverkas av att jag endast provat detta på EN häst och att denna häst var både extremt lydig och snäll = tämligen obefintlig risk för att hästen tex skulle skena iväg okontrollerat.

Idag skulle jag vilja säga att det är bra OM man kan rida bettlöst liksom det är bra att kunna rida så varierat som möjligt. Dels tror jag att all form av genomtänkt variation är bra och minskar ”slitaget” på våra hästar och dels är det givetvis långt bättre att KUNNA ”nyttja” sin häst även om den tex får ett tandproblem eller sår i munnen utan att behöva ställa av den i flera veckor ”bara” för att den inte kan ha bett i munnen.

Jag tror att bettlös ridning lämpar sig bäst på en redan hyfsat utbildad häst, i alla fall om man vill rida mer än ”rakt fram” ute i skog och mark eller möjligtvis lite enklare ”avrastnings/motions-ridning” på banan. Hur det än är så är det lättare för hästen att följa ett ledande tygeltag när den har bett i munnen än om man försöker göra detsamma på ett hack, bara för att ta ett exempel.
Om hästen redan utbildats till en viss nivå är det nog inga större problem att få hästen att utföra samma sak utan bett men att LÄRA hästen att gå i tex öppna och sluta bettlöst tror jag skulle vara svårare. Eftersom jag dock inte har erfarenhet från mer än 1 (utbildad dessutom) häst så får ni ta mina synpunkter med en viss reservation.

Även utifrån säkerhetsaspekten skulle jag inte rida unghästar eller mycket hetsiga hästar bettlöst, se mer om detta nedan.

Första gången jag red bettlös gjorde jag detta på rekommendation av tandläkare Torbjörn Lundström som jag konsulterat pga Décimas tungproblem = hon stack ofta ut tungan då man red.

Torbjörn tyckte att jag kunde prova att rida på hackamore för att låta munnen vila från bett och även om jag var skeptisk till att rida dressyr på ett ”hack” så provade jag.

Jag glömmer aldrig det första ridpasset! Det var fullständigt underbart och jag var helt chockad över hur bra Décima gick utan bett i munnen. Hon tog av förklarliga skäl inte ut tungan en enda gång och lydde min minsta vink trots tämligen avancerade dressyrövningar.

Allt eftersom jag red på hacket blev dock Décima tyngre och tyngre i handen med denna betsling; ett vanligt fenomen efter vad jag förstått på andra ryttare. Jag hade därför från början ett väldigt milt ponnyhack som jag efter ett tag bytte ut till ett långt skarpare dito.

Eftersom Décima var så snäll var det inga problem att varken rida dressyr, hoppa, rida ut eller tömköra på hack men jag skulle tex inte rida ut Archie med det idag. Jag har aldrig fått tillfälle att prova förmågan att STANNA en skenande häst med hjälp av ett hack och det vore inte så trevligt om det visade sig att det är mycket svårt eller rent av omöjligt :=).

Det som jag upplevde som det största problemet med hack var att Décima fick sår på nosryggen. Jag fick flytta hacket upp och ner längst nosryggen för att avlasta den och jag fick också klä in hacket i…..MINK!!!! Så vitt jag vet är Décima den enda häst som haft mink-fodrat huvudlag i vårt stall….en brud i lyxförpackning med andra ord!

Ska man rida bettlöst då man rider dressyr tror jag att man ska variera detta med vanlig träns/ kandarridning så att hästen inte blir så tung i handen. Man måste också försöka att rida hästen så mycket ”på bakbenen” som den förmår för sin ålder och utbildningsståndpunkt så att det inte blir framtung ridning där man måste dra i hacket och då riskera att skada nosryggen.

När jag började rida hörde jag ibland skrönor om hästar som fått nosryggen KNÄCKT av hack-ridning. DET tror jag däremot inte att man behöver oroa sig för, man får nog dra rätt så rejält för att lyckas knäcka en hästs näsa och personligen tror jag att man i så fall lär dra itu tyglarna först :=)!

Fråga från en läsare om att tävla 4 åring i dressyr

Till bloggen har det inkommit en intressant fråga som jag gärna vill svara ganska utförligt på.

Fråga:

Jag vill börja tävla dressyr med min 4 åring men vet inte hur det går till med unghästar. Det var många år sen jag tävlade dressyr så kan du inte berätta lite.Tack!

Svar:

Rent ”tekniskt” är det ingen skillnad på att tävla en 4 åring eller en äldre häst eftersom man till skillnad från hoppningen vanligtvis inte använder sig av särskilda unghästklasser. Således tävlar de yngsta hästarna tillsammans med övriga.

Man får börja tävla dressyr det år hästen fyller 4 men då bara rida 1 klass/ dag. Man får inte tävla högre än LB med 4 åriga hästar.

Innan du börjar tävla måste du lösa en del praktiska saker:

Man kan välja mellan att lösa lokal eller regional licens för sig själv som ryttare. Den lokala licensen kostar 165:–, den regionala 825:–. Ryttarlicens löses en gång per kalenderår.

Hästlicens, som kostar 880:– behöver inte lösas så länge hästen endast deltar i lokala tävlingar. Hästlicens löser man endast en gång (den är livslång). Läs mer om hästlicens på:

http://www2.ridsport.se/t2.aspx?p=91877

Enligt min erfarenhet och utifrån den del av Sverige som jag bor i (Skåne) klarar man sig mycket väl på lokal licens så länge man inte tävlar högre än LA:1. Den största skillnaden mellan lokal och regional tävling är att premier inte utgår när man tävlar lokalt men kan utgå (gör det oftast) på regionala tävlingar.

All information om hur man löser de olika ryttarlicenserna finner man på:

http://www2.ridsport.se/t2.aspx?p=91876

Hästen måste vara influensa-vaccinerad innan man börjar tävla, se kapitel 7

http://www2.ridsport.se/files/{2CF3DAEB-8873-4BCC-B9C3-21779C7FCB21}.pdf

Själv måste du skaffa så kallat ”grönt-kort”, detta kan du oftast göra via den ridklubb du tillhör.

http://www2.ridsport.se/t2.aspx?p=91908

Vad gäller din och hästens utrustning finns det skriftliga regler kring detta:

http://www2.ridsport.se/files/{1EA5AC92-7876-40DC-A140-2BB2B5DB7035}.pdf

Tänk på att du måste ha med dig en egen nummerlapp som ska fästas på hästens huvudlag eller sadel. Nummerlapp kostar ca 20-30:– och kan köpas i vilken ridsportaffär som helst.

För att hitta lämpliga tävlingar kan du titta på:

http://www.ridsport.se/svrf2000/termin/mainf.htm

De olika dressyrprogrammen finner du på:

http://www2.ridsport.se/t3.aspx?p=91619

Hur du förbereder dig ridmässigt INNAN tävling:

Även om ditt mål med att tävla inte är att vinna/ placera dig utan kanske enbart att se hur hästen reagerar i en tävlingsmiljö tycker jag att det är mest juste mot hästen att ändå vara väl förberedd.

Hästen ska kunna ridas på tygeln i trav och galopp under nedsittning och du ska kunna använda sporrar (de kan vara hur korta som helst).

Hästen ska också klara av att trava på 15 meters volter och galoppera på 20 meters volter utan att bryta av. Du ska kunna göra halt på anvisad plats.

Rid igenom hela och delar av programmet FLERA gånger innan tävlingen. Kan du inte rida programmet godkänt (dvs så att det i alla fall känns ”hyfsat”) på träning lär du knappast göra det på tävling och då är det bättre att vänta med den första starten.

Jag rekommenderar verkligen att man, om man har möjlighet, försöker åka till en eller flera olika platser som INTE är tävlingsplatser, innan man börjar tävla. Man kan tex åka och träna dressyr hos någon annan klubb/ på någon annan anläggning eller bara försöka få tillgång till ett annat ridhus/ utebana där man kan rida ett dressyrpass utan att behöva tänka på allt som dessutom hör till en tävling.

Detta för att du, när du väl ÄR på tävling ska veta ungefär hur hästen reagerar i en främmande miljö och slippa oroa dig över eventuella oväntade reaktioner.

På tävlingsplatsen:

När du väl ÄR på tävling: se till att vara ute i god tid.

Både du (som kanske inte heller har tävlat på ett tag) och framför allt hästen kan verkligen behöva tid att bekanta er med omgivningarna och att få tillfälle att slappna av så gott som det går.

Om du är stressad och kommer till tävlingen i sista minuten kommer detta att smitta av sig på hästen som också kommer att bli stressad. Det kommer då inte heller att finnas tid för att lugna ner era känslor.

När du har kommit fram till tävlingsplatsen bör du kontrollera hur många startnummer du har på dig innan det är din tur. Du kan räkna ca 7 minuter / ekipage i LC och LB.

En 4 åring orkar för det mesta inte med alltför lång framridning (i trav och galopp) och mer än max 30 minuter ska du nog inte avsätta till detta (beror givetvis bla på hur länge du BRUKAR rida) . Däremot kan du skritta omkring en god stund INNAN du börjar med den egentliga framridningen, sätt av minst 10 minuter till detta.

Om hästen verkar väldigt spänd när du skrittar omkring bör du vara lite på din vakt och inte skritta omkring på långa tyglar och ”drömma”. Hästen kan i en främmande miljö vara mycket mer på tårna än hemma och det är ju inte så trevligt om man ramlar av innan man ens har kommit in på banan :=).

Inne på banan:

Hur man bemöter/ hanterar en spänd häst INNE på banan finns det säkert lika många metoder och åsikter om som det finns ryttare. Man får välja det som passar den egna hästen bäst men GENERELLT tror jag att det är bättre att försöka rida FRAMÅT och utan att stanna och göra så stor affär av det som hästen tittar på än att låta hästen glo på ”det farliga” i en evighet. Men som sagt: hästar är olika!

Själv har jag alltid samma rutin när jag kommer in på banan och det tror jag fungerar lugnande för både mig och hästen. Jag travar runt banan och upprepar med LUGN röst ”Det är braaaa” (givetvis inte så högt så att andra än hästen hör, det låter fjantigt och ”oproffessionellt” :=) .

När du har ridit klart:

Efter avslutad ritt är det inte längre läge för att dra benen efter sig utan då bör du tvärtom försöka att åka hem så snart det är möjligt. Hästen har då redan varit med om många nya intryck och är, om inte fysiskt så kanske psykiskt lite trött. För hästen är det bättre att pusta ut i den invanda hemmamiljön än att tvingas tillbringa några extra timmar i transporten för att DU vill fika i cafeterian eller titta på din klubbkamrats ritt som ska äga rum 2 timmar efter din egen.
Något som du alltid ska tänka på vad gäller häst-tävlingar är att i så stor utsträckning som det bara går göra tävlandet så lustfyllt som möjligt för hästen, då får du bäst resultat!

Försök att inte åka till tävlingar som ligger för långt bort och som innebär att hästen måste tillbringa absolut hela dagen på en tävlingsplats. En del hästar vägrar att kissa i släpet/ utomhus och kanske står och håller sig i många timmar innan ni är hemma igen.

En del hästar vill inte dricka eller för den delen äta på tävling, även det kan bli jobbigt om man är iväg en hel dag, framför allt vid mycket varm väderlek.

Andra hästar står oroligt i transporten och vill helst slippa vara där om det går att undvika.

Allt sådant får man ta i beaktande.

Ja, detta var lite tips om hur man kan börja tävla med sin unghäst. Jag har säkert glömt ”hälften” och blir bara glad för ytterligare frågor och/ eller kommentarer.

Fråga från en läsare: häst som går över tygeln OCH bakom hand

Till bloggen har det inkommit en intressant fråga som jag vill delge även övriga läsare då jag tycker att den belyser ett inte helt ovanligt unghäst-fenomen.

Frågeställaren Helene (som har avböjt att vara anonym) har ett 5 årigt fullblod, Rulle (aldrig tränad för galopp) som hon har ägt sedan hästen var 3 år gammal.

Så här sammanfattar Helene problemet: ”Ridningen har gått fint, hästen är lugn och sansad. Jag rider ut i skogen ensam och i grupp utan några som helst probem, hästen är pigg men inte het. Riktig drömhäst ute. Däremot har jag lite problem när jag rider på banan. Han vill helt enkelt inte komma till ett vettigt arbete. Huvudet är ömsom i luften och ömsom går han bakom handen. Däremellan kan han gå riktigt trevligt och i rätt form i flera meter då man känner hur ryggen höjs och man hamnar i ”uppförsbacke” men tillfällena är alldeles för få för en häst som är såpass mycket riden. Det hjälper inte att rida böjda spår, det hjälper inte att driva stadigt framåt, det hjälper inte att försöka ”locka” ner honom med ledande innertygel. Jag har provat några olika sorters bett, rakt, tvådelat, tredelat.

Mitt svar, utifrån MINA erfarenheter följer nedan:

Jaaa du…det var inte ett lätt problem det där!

Hästen vill alltså omväxlande gå bakom hand och över tygeln?

Jag antar att du har kollat igenom hästens mun noga? Vet ej var du bor eller vilken tillgång du har till en veterinär som är bra på tänder?En häst som går bakom hand eller över tygeln vill ju av någon anledning undandra sig bettets inverkan och man kan ju fråga sig varför. Smärta i munnen pga hakar eller andra tandproblem KAN vara en anledning.

Om vi förutsätter att det INTE är ett mun/ tandproblem så skulle det kunna vara en ren ”styrkegrej”.

Upplever du att hästen ”håller på” med huvudet mest i början eller slutet av ridpasset eller är det lika mycket oavsett?

Om beteendet uppträder mest i slutet av ett ridpass kan det vara tecken på att hästen börjar bli trött alternativt ”uttråkad” (behöver stimuleras med olika rörelser, tempoväxlingar, gångartsväxlingar o dyl).

När jag började rida Archie vevade han en del med huvudet, framför allt när han började bli trött. Han kunde då försöka rycka tyglarna ur mina händer, slå med huvudet upp och ner osv.

Jag fick honom att förstå var hans huvud skulle befinna sig genom att rida med ”gummiband” (vet du vilken typ av inspänningstyglar jag menar?).

Efter max 1 månads ridning med gummibandet var han mycket stadig i formen och har så förblivit.Fortfarande kan ”vevandet” dyka upp i stress-situationer (utomhus: om han ej får gå så fort som han vill) eller om han börjar bli trött.

Kanske skulle du prova att rida med hästen inspänd med hjälp av gummiband? Detta är ju en fast inspänning som dock är ganska mild (beror förvisso på hur hårt du spänner in hästen men gummibandet går ju att töja till skillnad från en lädertygel tex).

Genom inspänningen förhindrar du att huvudet körs upp. Att hästen går bakom hand ser jag som ett mindre problem då detta inte sliter lika hårt på hästen som att gå med huvudet i vädret.

Och om/ när hästen går bakom hand kan du trycka på (i värsta fall: SPARKA till) med skänkeln samtidigt som du tar ett (eller i värsta fall: MÅNGA) uppresande tygeltag.

Jag kan nämna att jag, innan jag köpte Archie ALDRIG hade använt mig av inspänningstyglar då mina tidigare hästar (Heron och Décima) gått stadigt på tygeln från första sekunden, typ. Om de haft problem med något så har det snarare varit att de ibland gått något bakom hand men att köra upp skallen har inte funnits i deras föreställningsvärld.

När jag så köpte Archie och han körde upp skallen insåg jag att jag var tvungen att lösa problemet snabbt och innan han hann sätta fel muskler, bli felriden osv. Jag hade säkert kunnat få honom att gå bra på tygeln efter säg 15-20 minuter men med en så pass ung häst (3 år) har man inte den tiden. Efter 20 minuter ska ridpasset mer eller mindre vara SLUT, det ska inte vara då man lyckas komma till ridning. Så lösningen blev gummibandet med vilket hästen gick i rätt form från steg 1. Annars är jag inte en förespråkare av att spänna in hästar i tid och otid!

Generellt tycker jag också att du ska rida mycket omväxlande på banan så att hästen aldrig hinner bli uttråkad. Hästen ska aldrig veta vad som ska komma härnäst och den ska vara tvungen att koncentrera sig på DIG och det du vill och inte på att veva med huvudet.Även en så pass ung häst som en 5 åring kan man ju rida tempoväxlingar med, övergångar från trav och galopp till skritt, igångsättningar från halt, skritt och trav, volter, serpentiner, skänkelvikningar osv.

Hoppas att dessa råd kan hjälpa dig något.

mvh Birgitta

Ja, detta var alltså mitt råd utifrån min begränsade erfarenhet av hästar som både går bakom hand och över tygeln.Vi får se om frågeställaren återkommer med rapport om hur ridningen framskrider.

Övriga läsare är välkomna att komma med både synpunkter på detta svar och egna frågor kring vad det än må vara som har med hästar att göra. Jag lovar att försöka svara så gott jag kan!

Frågor från läsare!

Jag tänkte inom kort publicera några frågor/ kommentarer som har inkommit till bloggen och som jag tycker är intressanta att belysa.

Jag vill passa på och uppmana Er som läser att kommentera både frågor/ synpunkter från andra skribenter (och givetvis mina svar) samt också att ställa egna hästfrågor om Ni har sådana!

Jag lovar att försöka svara så gott jag kan utifrån MINA kunskaper och erfarenheter och Ni kommer givetvis att vara anonyma.