Fick några frågor från bloggläsaren Johanna som jag tänkte svara på i dagens inlägg:

Vad är era styrkor och svagheter?
Vad ska ni utveckla i vinter? (utvecklingsområden)
Och hur planerar du utveckla dem?

Vår styrka är väl att både Vicke och jag är arbetsvilliga- på träning upplever jag aldrig att Vicke är seg och/ eller känns styv och spjärnig.

Gångartsmässigt räcker alla tre till för vår nivå (MSV) och Vicke har en ”bra mun”,rör sig taktfast och är rak i båda varven, dvs går sällan på dubbla spår/ kränger.

Själv är jag alltid extremt motiverad, strukturerad och har enorm självdisciplin så får vi bara vara friska så kommer inte tex eventuell trötthet, frusenhet eller dåligt väder att stoppa mig från att följa uppgjorda planer.

Den största svagheten just nu är formen och den påverkar ju allt höll jag på att säga.

Rids hästen inte i korrekt form blir det avdrag på allting i programmen- så är det ju.

Så vintern ska ägnas åt att förbättra formen- näsan måste upp och fram då Vicke, framför allt på tävling, kryper ihop, blir kort i halsen och låg i formen.

Eftersom formen i alla fall delvis hör ihop med styrka kommer jag att jobba med denna också- exempelvis genom samlande galopparbete.

En annan akilleshäl är ju travökningarna och här tänker jag ta cavallettis till hjälp, inspirerad av en artikel jag läste på nätet nyligen.

Galoppombytena måste också bli säkrare och längre fram i träningen kommer ju seriebytena in.

Sedan tycker jag att det mesta påverkar det mesta om ni förstår vad jag menar och jag tror att ”bara” bättre form och en starkare och bärigare häst kommer att förbättra sig på de flesta punkter dvs de rörelser som vi visar upp när vi tävlar.

Och vad gäller tävlandet så har jag insett att Vicke blir avsevärt otittigare om han får gå 2 klasser och glo av sig i den första så jag kommer att försöka att hitta lämpliga tävlingar som erbjuder detta.

Men för att sammanfatta så kommer fokus att ligga på formen, ökad styrka, travökningar och byten.

Givetvis ska jag fortsätta att förbättra allt annat också- skolorna så klart tex men fokus kommer nog initialt att ligga på ovan.

Har ni tips på bra övningar får ni så klart gärna förmedla dom!

En hästägare som har sin häst till salu undrar om vi känner igen följande beteende/ scenario:

Det jag har upptäckt hittills av två provryttare är att allt verkar såå positivt.

Provryttare 1: Efter den första provridningen  pratar vi om att de skulle komma tillbaka och prova igen. Då skulle vi lasta och fara till ridhus så kunde de också se hästen lastas.
Jag har inte hört av dem sedan dess och det är väl en dryg månad sedan….
Iofs anade jag det, men jag tycker ändå att det är lite dålig stil.
Bättre om de hade sagt att hästen nog inte passade.

Provryttare 2:  där var det nästan ingen hejd på hur härlig hästen var.
Hen sa också efter provridningen att hen ville provrida ytterligare en gång.
Vi skulle höras.
Har inte hört ett pip och det är väl en 3 veckor sedan.

Men VARFÖR kan man inte meddela någonting – oavsett vad det blir?
Det gjorde jag i alla fall när jag sökte häst. Det kändes kymigt att ringa och säga åt någon att man inte skulle ha den (speciellt en hästägare som var urgullig, ville nästan köpa hästen bara för det).

Då fanns inte SMS, så är man feg idag kan man ju skicka det eller maila.

Ja, vad säger den samlade läsekretsen?

Hur har ni gjort när ni har letat häst?

Struntat i att höra av er, hört av er oavsett om ni lovat detta eller ej eller vad?

Själv har jag blivit mer och mer ärlig med åren tycker jag själv.

Som 20-åring kunde jag strunta i att höra av mig, absolut.

Idag säger jag antingen direkt på plats att jag inte är intresserad eller (om jag inte är 100 % säker på att hästen inte är något för mig) så säger jag något i stil med att jag måste fundera, att jag ska titta på fler hästar eller whatever och därefter EVENTUELLT återkomma.

Men vid närmare eftertanke hade det ju tveklöst varit bättre att verkligen ge klara besked även efter en fundering hemma i lugn och ro- även om jag inte har lovat detta.

En bloggläsare undrar om ni kan förklara nedan närmare eller om ni ens har hört talas om det då hon själv inte förstår hur det hänger ihop:

Nu är jag inte så insatt och mina begrepp stämmer säkert inte korrekt men jag ska försöka att återge detta…

XX hade också frågat hur det fungerade om man (som de hade det ett tag) upplät en box åt ngn som stod gratis men som utförde vissa tjänster åt en, men då gällde samma sak…har man andras hästar i stallet så räknas det som inackorderingsverksamhet (oavsett hur lite eller mkt eller inget alls denna betalar) och då är alla boxar, även dina egna, ”värda” 2000/månad…

En läsare önskar vår input kring följande dilemma:

Läsarens vän ”glömmer” ofta sin plånbok och ber då vännen att betala restaurangbesök/ saker de köper i affären med löfte om återbetalning.

Tyvärr glöms även återbetalningen ofta bort och läsaren börjar tycka att detta är ett irriterande mönster som hon önskar bryta.

Läsaren tycker nästan att det blir pinsamt för HENNE att kräva tillbaka sina pengar och vill som ovan sagts ha förslag på hur hon kan förhålla sig.

För att inte förekomma eventuella ”idésprutor” väntar jag med att berätta om hur JAG hade gjort för jag känner väl igen detta beteende, tyvärr.

En läsare har precis köpt ett arabiskt fullblod, 5 år. Kommer direkt från stuteriet där han är född. Tävlat och tränat galopp i ett år. Inte tillräckligt snabb.

I och med stallbytet för 4 dagar sedan har hästen nästan helt slutat att äta, den äter i princip bara morötter och äpplen och idag även gräs. Dricker bra.

Hästen har innan stallbytet ätit 5 kg kraftfoder och 10 kilo hö och är i tunnaste laget så givetvis vill ägaren att hästen ska börja äta som vanligt så snart det bara går.

Vad säger ni läsare; är det bara att ge det tid eller finns det något sätt att påskynda att hästen börjar äta?

En fråga till dig och dina påhittiga läsare.
Min häst har fått ett glipande så på bakknät. Och han går ute dygnet runt nu. Mums för flugorna. Örk tycker jag och sårläkningen.
Tar tacksamt emot tips.

En mångårig läsare skrev nyligen till mig och uttryckte sin frustration över att en av hennes hästar, precis som hennes andra häst för 1½ år sedan, var full av mask.

Läsaren skyller detta i alla fall delvis på att det inte finns några gemensamma avmaskningsrutiner på den anläggning där hon står och hennes fråga är hur det går till i era stall.

Avmaskar folk ”hej vilt” och lite som de känner (eller inte känner) för eller görs detta kollektivt?

Jag minns att vi på ridskolan, i alla fall på den tiden jag stod där, verkligen gjorde som vi ville: någon avmaskade nästan in absurdum flera gånger om året och utan att ha tagit träckprov, andra avmaskade inte på flera år och så fanns det allt däremellan.

Minns också hur korkad jag tyckte att en hästägare var som avmaskade sin häst samma dag som den kördes till ett nytt bete- nu vet jag ju inte OM den hade mask men som betesägare hade jag ju inte blivit så glad om så var fallet.

På nuvarande anläggning tas träckprov och hästarna avmaskas gemensamt och av stallägarna. Kostnaden läggs sedan på vår stallhyra.

Väldigt smidigt tycker jag.

Fråga:

Är lite nyfiken på en sak: jag behövde en längre sadelgjord och min mamma rotade då fram alla hon hade (det är hos henne ”lagret” finns). Vad som slog mig var att dessa gjordar är gamla, typ från 10 till säkert 20 år gamla, och jag insåg att det finns risk att de åldrats och går av. Hur gör andra? Tänker man på hur gammal sadelgjorden är eller blir det att man bara kör på så länge den är hel? Åren går ju ganska fort ändå :S och kanske man inte alltid tänker efter hur gammal gjord man har?

Mitt svar:

Nej, jag har faktiskt inte reflekterat över hur gamla mina gjordar är.

Jag har en Amerigo-gjord av läder till dressyrsadeln och den skulle nog kunna vara 10 år gammal då jag köpte den begagnad på Archies tid. Den har inte ändrat utseende nämnvärt under åren.

Här kommer en fråga från en bloggläsare som håller på att sätta igång sin häst efter flera månaders konvalescens:

”Min häst ska sättas igång mycket försiktigt efter att ha vilat i flera månader. Just nu får jag bara trava några hundra meter/ dag och tanken är att hästen ska gå för fullt först i juli/ augusti.

Problemet är att hästen, som helst bör ridas utomhus och rakt fram är väldigt pigg och det känns som att man bara väntar på en explosion. Han backar och reser sig och då hjälper inte kandaret.

Vetranquil gör honom knäppare och jag vill helst inte ge honom något eftersom han varit så fullproppad med medicin under tiden han var sjuk.”

Så vad säger ni läsare? Kan vi hjälpa denna ”stackars” hästägare så att hon inte riskerar sitt (och hästens)  liv i onödan?

Mina spontana råd hade varit just a) Vetranquil och b) kandar eftersom jag vet att flera varit hjälpta av a och jag själv hjälptes av b (dock var a fullständigt verkningslöst på Kreon).