Inlägg i kategorin Frågor från läsarna

Fråga från en läsare om en häst som är dum att rida ut

Nedanstående text är egentligen en kommentar till ett inlägg jag skrev för snart 2 år sedan och jag tycker att den kunde förtjäna ett eget inlägg.

Jag hoppas att någon eller några läsare har råd/tips/ tankar att dela med sig av till skribenten.

Om jag ska börja med ETT råd som hjälpte mig med Kreon så var det att rida ut med den i vissa kretsar extremt kontroversiella GRAMANEN.

Läsaren skriver att hästen vid uteritt blir hög i formen och det ”känns osäkert”- jag anser att gramanen KAN bota både och i vissa fall.

Jag kände mig i alla fall mycket säkrare med en hjälptygel som man kan dra ner hästens huvud på och då hör det till saken att Kreon egentligen alltid gick i en mycket god form utom de enstaka gånger han stegrade sig/ ville stegra sig…

Men fram med alla ERA idéer kära läsare, kanske kan ni hjälpa denna brydda ryttare!

Hej detta är en intressant tråd. Jag inser att jag är litet sen in i diskussionen (ett år eller så?), men just uteridning är något jag funderar mycket över just nu. Jag har en unghäst, blir 5 år nu, stor och gänglig. Han är en riktig olycksfågel och pga konvalescentperioder och att han vuxit mkt och sent så är han inte så väl framme i utbildningen som jag skulle önska. Jag har haft honom i ett år ungefär, och det är inte min första unghäst. Jag har flera hästar som jag köpt unga och sedan utbildat till att bli bra tävlingshästar (främst dressyr). Utbildningen har alltid börjat med mycket skogsridning och de har alla fungerat väl i olika miljöer, vissa bättre än andra förstås. Alla har dock gått att rida i princip överallt.
Den här hästen är något helt annat. Pigg i huvudet men litet bekväm när det blir arbete av och skulle behöva stärkas mkt och hitta bättre bjudning. Jag inser att ridning i skog och mark skulle vara väldigt bra för honom, men det fungerar dåligt och han är riktigt jobbig ute. Han spänner sig, står emot, bråkar och tjafsar och kan även bocka och resa sig. Även om jag försöker hålla mig lugn och bara tänka framåt så känns det inte som att det fungerar, han blir ”tom” i handen, hög i formen och med den dåliga kontakten känns det både osäkert och fruktlöst – som att ridturen inte ger något, varken fysiskt eller psykiskt. Detta är alltså i skritt och med sällskap och det är förstås med lugna hästar. Han går lätt att rida i en låg och rund form i ridhuset och är lättare att hantera från marken, så jag försöker döva mitt dåliga samvete vad gäller den mycket sparsamma uteridningen med att vara ute och promenera med honom ganska mycket och han är vid det här laget ganska ”obrydd” om omgivningen, även om han förstås är pigg och vaken. Jag känner mig ändå rätt misslyckad och är inte alls nöjd med situationen. Jag tänker att vi kanske kommer in i någon form av god cirkel när han blir mer ridbar och mognar litet mer i huvudet, och att jag kanske ska vänta in detta, men jag kanske tänker fel? Skulle vara intressant att få ta del av andras tankar om detta. :-)

Fråga från en läsare om eventuellt hästbyte

En läsare har skrivit till mig och undrat hur JAG skulle göra om jag var i personens situation och situationen är som sådan att läsaren funderar över om befintlig häst ska behållas eller bytas ut mot en yngre och för dressyrändamål lämpligare förmåga.

Utan att gå in på närmare detaljer än så för dom spelar inte så stor roll för mitt svar så skulle jag vilja säga att i frågeställningar som ovan och om man ombeds ge råd så måste man utgå från DEN DET GÄLLER (frågeställaren) och inte sig själv då man ju kan ha helt olika ”syfte” med sin ridning och hästhållning och också helt olika förutsättningar (vad gäller tid, ekonomi, ridkunskap, uppstallningsmöjlighet osv).

För att ta mig själv som exempel är jag ju extremt tävlingsintresserad, jag har relativt gott om tid för en häst och kan lägga mer eller mindre alla mina pengar på densamma utan att behöva ta hänsyn till tex eventuella barn.

Någon annan är kanske arbetslös, har gott om tid men väldigt ont om pengar, vill varken träna eller tävla utan promenadrida osv- det skulle ju bli helt galet om jag gav råd utifrån hur jag resonerade när jag köpte Vicke tex.

Och den som funderar på ett eventuellt hästbyte måste känna efter vad den vill och vad som passar just den personen.

Vad gäller tex byte till en för dressyr mer lämplig häst tycker jag att en fråga ska vara: FÖR VEMS skull önskar jag bytet? För min egen skull eller för ”omgivningens”?

Det kan tyckas som en konstig fråga men ibland kanske man innerst inne är rätt så nöjd med ”det man har” medan det är personer i ens omgivning (kanske själva väldigt tränings/ tävlingsfokuserade) som trycker på och tjatar om att ”det är klart att du ska ha något bättre och inte sitta där och harva runt på den där trista hästen”.

Du ska också vara medveten om att det alltid finns människor i din omgivning som kan ha alla möjliga åsikter om ditt beslut, inte alltid så välmenande och snälla och dessa (åsikter) måste man kunna sätta sig över.

Glöm inte att det är du som betalar, du lägger tid och engagemang (och känslor) och du ska inte behöva rättfärdiga dig inför någon annan kring varför du valt att göra på ett visst sätt med ditt val av häst, eventuell försäljning osv.

Och bestämmer du dig för att sälja så ska du vara medveten om att detta är en process som kan väldigt lång tid (flera månader) men detta är en annan och mycket längre historia.

Fråga från en läsare om whippet-köp

Hej Birgitta, hoppas allt är väl med dig! jag läser din blogg med jämna mellanrum,dålig på att kommentera dina inlägg, men jag tycker din blogg är bra.

Om allt vill säg väl blir det äntligen en whippet till sommaren för min del. Jag tror att jag har frågat dig en gång tidigare men det har jag i så fall glömt… är det några speciella egenskaper du tycker att jag bör känna till, tänka på under lilla whippetens uppväxt?

Har du något försäkringsbolag du kan rekommendera eller annat som kan vara viktigt att tänka på just när det gäller whippet?

När whippet har vuxit upp och kan motionera lite mer har jag för avsikt att ta med den lille på joggingturer, är det något som du upplever att din whippet tycker om?

Jag har läst mig till att whippet tycker om att röra på sig men samtidigt ta det lugnt så man vet ju aldrig :).

När det gäller hane eller tik har jag inte lyckats bestämma mig. De uppfödare jag har pratat med har båda sagt att hanhundar är lite roligare, vad det nu innebär… jag har fått för mig att dem kan vara rastlösa och lite stirrigare. Har under min barndom haft en tik och upplever att hon var lugn. Har du någon uppfattning om skillnad mellan hane och tik när det gäller whippet?

 Många frågor hoppas att du kan ge mig svar på några 🙂 Jag tar tacksamt emot om du skulle komma på fler saker du tycker att jag bör känns till innan jag ”blir med whippet”.

Önskar dig god fortsättning! Hälsningar xx

Ja, det var många frågor och jag ska försöka svara så gott jag kan och har ni läsare några åsikter- vara sig ni håller med eller inte får ni gärna kommentera.

Om jag ska börja med att nämna något om en whippets uppväxt så vill jag betona att Soya var 1 år när vi köpte henne och jag har faktiskt aldrig ägt en valp.

Så den personliga erfarenheten har jag inte och en hunds första år kan nog se lite olika ut beroende på hur snabbt den mognar tex och hur mycket tid man som ägare lägger på fostran osv. Har förstått att tex rumsrenhet kan ta olika lång tid att befästa och att en del whippets också är väldigt ”klåfingriga” som unga då en del saker kan råka illa ut 🙂 .

Beträffande kön är det nog en smaksak verkar det som 🙂 .

Hanhundar har ju sitt ”skvättande” överallt men så håller faktiskt även Soya på när hon går i nya miljöer.

Enligt MIN erfarenhet är whippets över lag vänliga mot andra hundar så någon direkt ”hanhundsilska” har jag tex aldrig märkt.

Jag brukar skoja om att man kan fösa ihop 10 främmande whippets utan problem och det tror jag inte alls skulle gå lika smidigt med tex 10 rottweilers.

Försäkringsbolag får du nog kolla upp när det är dags och jämföra priser. Ofta får man ju olika rabatter om man har flera försäkringar hos samma bolag.

Att jogga med en whippet tror jag kommer att gå mycket bra- deras ork är i detta sammanhang outsinlig 🙂 .

Jag har tidigare joggat en mil åt gången med Soya utan problem, numera cyklar jag (med henne lös eller kopplad) och rider på samma vis.

Det jag vill avsluta att tipsa om är 2 saker: foder och jakt.

Tänk på att en whippet är framavlad för att jaga och detta driv kan vara väldigt starkt vad gäller framför allt hare och kanin. En del jagar även tex rådjur vilket verkligen kan ge dig problem.

Att aldrig ha hunden lös av rädsla för att den ska jaga är jag personligen rabiat motståndare till- det finns platser där man kan släppa hunden lös oavsett jaktinstinkt (inhägnade rastplatser om inte annat) och så kan man givetvis TRÄNA hunden att inte jaga (med varierande resultat….).

Vad gäller foder så tycker jag att du ska köpa de dyra energirika sorterna med så lite spannmålsinnehåll som möjligt.

Av billiga foder får man ge mer, hunden bajsade mer/oftare och jag ifrågasätter den slutliga förtjänsten.

Tycker inte heller att du ska byta foder ständigt utan hålla dig till max 2-3 sorter om hunden äter villigt.

Att fråga en seriös uppfödare i denna fråga är klokt och hålla sig till de råd man får i första hand.

Tja, det var nog allt från mig- fråga gärna igen!

Och whippet är en underbar ras på alla vis- de som en gång provat brukar köpa fler :)!

soya4

Soya- Skånes och troligen Sveriges långsammaste whippet på rundbana men roligt hade hon då det begav sig 🙂  !

Fråga från en läsare om häst med livslång skada

Jag är nyfiken på hur ni läsare tänker/resonerar när hästen inte kan ridas mer pga en skada. Hästen har inte direkt ont men skadan kommer igen vid ridning. Avlivning direkt eller en sista sommar i ”frihet” på bete? Sällskapshäst? Den älskar att bli riden o jobba. En jobbig fråga som de flesta ställs inför någon gång tror jag. Hur tänker ni? Mvh Linda

Om jag ska börja med att svara för egen del så hade jag OM jag hade haft egen gård ÖVERVÄGT om hästen kunde ha ett bra liv hos mig utan att bli riden. Med andra ord hade jag kanske låtit hästen leva och kanske tagit bort den- det beror på skadan och hästen.

Som jag lever idag hade jag med största sannolikhet tagit bort den såvida inte någon extrem faktor hade talat för annat beslut- tex att jag kände någon som jag verkligen litade på och som ville ha hästen och betala för den.

I sak är jag emot resonemanget à la ”en sista sommar”- har jag tagit ett beslut vill jag verkställa det så fort det bara går och inte dra ut på det, framför allt inte, som vissa påstår, ”för hästens skull”.

Minns att vi hade en ridskolehäst för tusen år sedan som fick ett sista bete med sina kompisar- jag förstod aldrig det. Hästar tänker inte som vi och jag tror inte att hästen kände någon form av tacksamhet för att den fick leva ”på övertid”.

Jag är oändligt tacksam över att jag aldrig behövde ta hem Kreon ens en enda dag- det hade varit långt mer plågsamt än hur historien slutade för hans del.

Fråga från en läsare om halmpellets

En fråga till dig och dina läsare.
Vad har ni för erfarenhet om spånpellets.
Säljarna påstår att det ska räcka med en pall per år till en box som är3x3 meter. Pallen kostar ca 2500:-
Jag vill gärna ha min häst på en tjock bädd som är 3 dm hög.
Vi har idag vanligt kutterspån som har blivit ockerdyrt.
Och vi har dessutom gödseln i container som kostar mycket.
Blir det mindre gödselmängd med pelletsen?

Själv har jag ingen erfarenhet av just halmpellets men har däremot haft en häst (Décima) på spån för många år sedan och förstår att du tycker det är dyrt. För mig gick det måååånga balar varje månad (minst 10).

Min åsikt är att det är väldigt vanligt att folk snålar med spånet just pga priset och låter hästarna stå ”på golvet” eller i för smutsigt spån som JAG hade mockat ut.

Att ha spån som med nöd täcker golvytan är inte ok för mig.

mock

Exempel på, enligt mig, på tok för lite strö i en box.

Minns att jag tog detta kort på en tävlingsplats (fast detta var boxar som anläggningens hästar stod i permanent) för några år sedan just för att illustrera hur JAG tycker att folk snålar;så här såg det ut i alla boxar på anläggningen.

Och betänk hur denna box på bilden kommer att se ut när den hög av spån man liksom har föst ihop dras runt av hästen- spånet kommer med nöd att ens täcka hela golvet.

Fråga från en läsare om automatisk utfodring

Hur ställer ni läsare er till det här med automatisk utfodring av hästar? Häromsistens hade tydligen Lussan uttalat sig väldigt nedlåtande om det och att det minsann skulle vara personlig kontakt med hästarna mm. Har en kompis som har det och de gör så att hästarna får högiva ca en timme innan de kommer till stallet, hästarna får sen kraftfoder och täckas och så ut i hagen där det väntar lite mer hö, sedan har de en extra fodergiva sent på kvällen efter att alla gått hem, de har också lyset på timer. Många blir upprörda och menar att det är slött, medan jag tycker det är smart… intressant att läsa vad andra tycker.

Ja, utan att ha tänkt igenom frågeställningen i minsta detalj så måste jag spontant svara att jag tycker att det låter hur smart som helst med automatisk utfodring och jag hade varit MYCKET TACKSAM om vi hade detta på vår anläggning.

Som jag ser det så är detta bara något väldigt tidsbesparande och vadå ”kontakt med hästarna”…hur mycket kontakt har man egentligen med en häst som man slänger in ensilage till eller fodrar kraftfoder genom en lucka i väggen (som hos oss)?

Det ENDA jag kan se som en risk i det sammanhanget är att man i just FODRINGSÖGONBLICKET missar om en häst verkar sjuk, något stallbandage har gått upp eller vad det nu kan handla om men nej…den risken hade jag tagit.

Det är ju inte så att man tex hos oss inte hade haft någon kontakt med hästarna bara för att man inte fodrar dom manuellt- de ska ju ändå både släppas ut och tas in av en mänsklig hand.

Så jag tycker HISS- vad tycker ni?

Fråga från en läsare om att hänga upp träns och kandar

En fundering jag har är hur folk spänner ihop sina träns när de är putsade och upphängda -D. Vissa snurrar käkremmen runt huvudlaget  …. vissa spänner nosgrimman runt huvudlaget … vissa gör en habrovink med tyglarna och vissa gör en habrovink med snokremmen :-D. Det är alltid kul när man kommer in i ett proffsstall och ser hur de snurrar ihop tränsen tycker jag 😀

Ja, vad säger ni läsare; spänner ni ihop era huvudlag innan ni hänger upp dom och hur gör ni?

Jag gör det INTE och skratta inte nu: jag vet inte hur man gör :)!

Kan ju bero på att jag inte sett någon anledning att lära mig då jag inte tycker att det är snyggt. Jag tycker alltså att det är snyggare att bara hänga upp huvudlaget ”rakt upp och ner”.

Fråga från en läsare om frisering

Hur gör ni med man och svans? Kort/ lång?

Själv vill jag ha kort man på hästen- ungefär en handsbredd kort.

Är manen riktigt tjock tunnar jag ur den genom att rycka för hand, annars använder jag mankniv och ve och fasa (enligt vissa….) KLIPPER manen med sax. Tycker att det blir hur bra som helst.

Vill inte ha klippt man (stubb) vid nackstycket så det är ett projekt med Vicke nu- att låta föregående ägares stubb växa ut.

Inte heller svansen vill jag ha klippt upptill så även detta är ett projekt som kommer att ta några månader till gissar jag.

Längden tycker jag ska vara ungefär vid kotan eller strax ovanför och svansen får absolut inte nästan släpa i marken. Dels är det enligt mig fult och dels vill jag inte riskera att hästen ska trampa på sin egen svans.

DSC_7869

En aningens för lång man här!

DSC_9396

Lagom lång svans!

DSC_9514

Man får ju tänka på att svansen höjs när hästen är i rörelse.

 

Fråga från en läsare om medelsvår dressyr

Jag läste nyss  en blogg där en persons dröm sedan länge gått i uppfyllelse iom att hon startat msv dressyr. Och klassen var MSV C. Det är lite intressant … för jag känner att trots att LA5/6 numera går under benämningen MSV så känns det fortfarande som att det är LA och att ”riktig” msv är MSVB .. dvs när bytena kommer. Det här är ju enbart en filosofisk fråga …. för visst har hon ridit MSV iom att klassen heter det … och visst är det superbra gjort!!! Men min första tanke är ändå alltid när jag hör det att: ”nej du rider LA” … skittrist att tänka så egentligen… det vore intressant att veta om fler än jag är så här ”inskränkta” så jag tänkte att detta kanske kan vara ett spännande inlägg som dina läsare har en massa åsikter om 😀

Ja, vad säger ni läsare; har ni några åsikter i frågan?

Om jag ska börja med att svara så tänker jag nog som läsaren; för mig är MSV C egentligen ”gamla LA” men det beror kanske på att jag ”varit med” så länge att jag tävlat LA5/6 i många år innan de bytte namn.

Jag har haft lite liknande funderingar när ungdomar skriver att de har ridit SM/SM-kval. Det LÅTER ju ganska avancerat men går ju inte alls att jämföra med den nivå som gäller för vuxna.

Var och varannan unge kan liksom rida dessa SM-kval och så är det verkligen inte för seniorer.

Men visst; egentligen spelar det ingen roll som läsaren skriver men jag kan ändå tycka att det är konstigt med denna skillnad och kanske, bara kanske ger det  också barn och ungdomar en fel/ skev bild av deras prestationer?

Har man tävlat framgångsrikt på ponny på SM-nivå kanske man inte förstår att det är en milsvid skillnad mot att göra detsamma på stor häst som senior?

Ja, inte vet jag…jag har aldrig ens tävlat ponny på någon nivå så jag är väl inte rätt person att yttra mig?

Era tankar om läsarens fråga?