Efter att ha betraktat anläggningens hästar i hagarna de senaste veckorna ställer jag mig frågan i rubriken.

Vi kan ju inte vara de enda i Sverige med små, tråkiga vinterhagar och handen på hjärtat- hur mycket rör sig hästarna EGENTLIGEN i dessa?

Om ni frågar mig blir svaret utifrån det jag ser: ”i princip INGENTING” och det är därför jag också undrar hur smart det är att låta hästen vila på vintern?

För mig är hästens viloperioder lika mycket en möjlighet att SJÄLV också vila mig lite- inte känna mig tvingad att leda omkring på en häst som stått blickstilla i hagen hela dagen och som jag av rädsla för kolik måste vandra omkring med.

Nej, då motionerar jag hellre hästen på ett ROLIGT sätt (läs: jag rider), med andra ord: ingen vila.

Har man annorlunda hagar (stora, där hästarna faktiskt RÖR sig) är man bara att gratulera, då hade jag också kunnat tänka mig att låta Kreon slippa ridningen någon vecka men så som det ser ut hos oss: nej tack!

För övrigt hade det varit intressant att veta om det finns någon studie på tex ökad kolikfrekvens vintertid?

I min värld BORDE kolikfallen öka; folk låter hästarna vila då de har fullt upp med julbestyr och annat, drar inte ner på kraftfodret, hästen står som en staty i hagen och vips så är koliken ett faktum. Men så är det kanske inte?

Ja, som rubriken lyder tänkte jag idag inhämta era erfarenheter och åsikter om snösulor och broddar.

Använder ni båda delarna, inget av det eller något? Varför/ varför inte?

Hur otroligt det än låter för tex en norrlänning kanske (?) hade jag de typ 20 första åren som hästägare varken snösulor eller broddar NÅGONSIN och och på ridskolan jag stod var detta inget unikt.

Där hade man liksom ingen ”tradition” av sulor och/ eller broddar- mycket beroende på (gissar jag) vårt stora fina ridhus.

Folk visste helt enkelt att de kunde rida i ridhuset om det knep och vi kunde också rida ut utan att behöva korsa en enda väg tex.

Min egen hovslagare har aldrig varit ett fan av sulor (som han menar bara är bra om det FINNS snö och hur ofta ligger snö i Skåne egentligen…)  och det har säkert bidragit till att påverka mig liksom att han däremot har rekommenderat de små broddar man slår i skorna och som därigenom blir permanenta.

Dessa har jag alltså använt de senaste….tja…minst 5 åren/ vintrarna och varit nöjd med- jag har känt att dessa har räckt för mina behov då jag aldrig varit någon uteridningsmänniska av stora mått utan på sin absoluta höjd ridit ut 3 gånger i veckan, om ens det.

Vad gäller broddar har jag också noterat att vissa utan tvekan låter hästen stå med dessa på sig 24/7 i flera månader oavsett om de går att skruva ur eller ej medan andra är nästan hysteriskt rädda för att ens låta hästen stå med dom på sig i någon timme utan skruvar ur dom så fort hästen tas in från hagen/ har ridits.

Hur resonerar ni kring detta?

Har ni tänkt på hur det ibland kan vara så att medan något har pågått så har det stört er oerhört men när det plötsligt upphör så märker man det knappast?

Det har i alla fall hänt mig flera gånger och jag tänkte berätta om 2 av dessa saker som verkligen både stört och framför allt bekymrat mig.

Om jag ska börja med Kreons hosta så var detta något han ”led” av (fast han verkade verkligen inte lidande) redan när jag köpte honom.

Han hostade varje morgon vid fodring och om man red var det samma visa där; det kunde komma upp till…tja kanske 20 hostningar de första minuterna man red- sedan blev och förblev han tyst.

Red man efter säg….klockan 10 hostade Kreon ALDRIG.

För att göra en lång historia kort fick Kreon diagnosen ”lymfoid hyperplasi” en form av ”underutveckling” i halsen som Jonas Thornell trodde skulle växa bort; ”en dag märker du bara att hästen har slutat att hosta” och han gissade att detta skulle ske någon gång i sommar.

Veterinär Thornell fick rätt även om jag fick vänta lite längre än till sommaren men nu under hösten så har Kreon (permanent får jag hoppas) slutat att hosta och jag har inte hört en enda host på kanske 2 månader.

Tidigare kunde det vara uppehåll på kanske 1 dag här och där eller om Kreon fick Ventipulmin men detta medel har ju karens och kändes verkligen inte som någon permanent lösning.

Även om jag inte har känt att hostningarna har påverkat mitt träningsupplägg eller dylikt så har det ju inte känts så trevligt att ha en häst som hostar så pass mycket;  folk kan ju undra varför man rider på en hostande häst om de inte vet bättre men just denna åkomma påverkar inte en hästs prestationer på något vis (hörde att tex supertravaren Victory Tilly led av samma sak).

Hur som helst, det blev verkligen som veterinären sa- plötsligt en dag slog det mig att jag inte kunde minnas när Kreon hostade senast.

Och minns ni det kopiösa kliandet, både tidigt i våras och nu för kanske 1,5 månad sedan?

Det har också ”bara” upphört- försvann lika snabbt som det kom och jag kan bara gissa att det var pälssättningen som utlöste klådan.

Inte heller detta var det minsta kul, i våras rev Kreon hål på skinnet på några ställen och såg helt ”maläten” ut där- ni kan ju tänka er vad esteten Birgitta tyckte om DET?

Dessutom verkade Kreon klart störd av kliandet, han slängde sig mot allt som tog emot och gned sig med sådan intensitet att jag var rädd för att han skulle ta sönder både hagen, väggar i stallet och annat som vi är rädda om :).

Låt oss hoppas att både hostandet och kliandet är minnen blott säger den glada ägaren!