Inlägg i kategorin Hästhälsa/ foder

Vinterpälsfunderingar

För ett tag sedan diskuterade vi ryktens inverkan på pälsen och precis som jag menar att rykt/ ej rykt inte är allena avgörande för hur blank en häst är så verkar det också skilja otroligt mycket på hur snabbt/ långsamt hästar fäller vinterpälsen.
 
Jag har sett flera hästar i min närhet som fortfarande har tjocka sjok av vinterpäls kvar och det handlar då om klippta hästar där de delar som INTE klippts är täckta med rejäl vinterpäls.
 
Kreon, som klipptes 2 gånger i vintras men där jag inte klippte benen släppte all vinterpäls för över 2 månader sedan och så har det alltid varit med mina hästar- de byter pälsen mycket tidigt.
 
Skulle vara intressant att veta exakt vad som gör denna skillnad även om det säkert är flera olika faktorer som kan påverka, ensamma eller i samverkan med andra (ålder, foder, skötsel, täcken, väder, temperatur osv).

Måndag- det krymper

Pust…nu tycker jag äntligen att jag börjar skönja lite ljus i ”sår-mörkret”.

Såret HAR blivit lite mindre på bara några dagar och det vätskar sig inte heller lika mycket.

Idag har ett kollagen-plåster lagts över såret- detta kommer att ”lösas upp” och försvinna allt eftersom men stimulera sårläkningen under tiden.

Nästa bandagebyte är på fredag- jag räknar redan dagarna….

Fredag

3 dagar senare- måndag

Fredag- operation

Nytt besök av veterinären idag och en liten inplanerad operation- eller ”trimning” av såret som hästdoktorn valde att kalla det.

Lite svallkött har helt enkelt skurits bort med en liten skalpell- inget våldsammare än så men detta ska göra att såret läker snabbare och snyggare.

Just förekomsten av svallkött är ganska vanligt vid sår på benen där det inte finns lika mycket kött som på den övriga hästkroppen.

Nu ser jag fram emot nästa planerade bandagebyte som ska äga rum på måndag- då är tanken att ett kollagen-plåster ska sättas över såret- också en åtgärd för att påskynda läkningen.

Måndag- bandagebyte

Då var det dags för ett nytt bandagebyte idag igen och även denna gången såg läkningen mycket bra ut men det går låååååångsamt trots att det nog inte går att göra NÅGOT för att det ska gå snabbare.

Så vi har flera byten framför oss absolut och jag vågar inte ens tänka på HUR många.

Det jag vet är att minst 3 stycken till är inplanerade- nästa gång ska en del svallkött skäras bort så att såret kan läka slätt och fortsatt som det ska.

Eftersom såret bevisligen läker bättre sedan jag slutade med våra mini-promenader så är det inte tal om att återuppta dessa och jag är väldigt tacksam över att Kreon finner sig så väl i sin sjukruta. Visst kan han få in en del bakutsparkar osv även där- det har jag själv bevittnat, men det megatjocka bandaget som han numera har tror vi ändå avskräcker/ hindrar honom lite från att röra sig i onödan i alla fall.

Som jag redan berättat känns det mesta väldigt deppigt just nu men jag försöker att hålla masken och bespara folk mina klagovisor.

Dels är det inte så intressant för andra och dels får man också tänka på hur man beter sig även om man är lite under isen. Det kan ju knappast andra männsikor rå för och ska inte heller behöva drabbas av- ett tips från en sur-pupp till likasinnade!

I torsdags.

Idag. Ser att det på bild inte syns någon större skillnad men det är det helt klart- fråga en som har stirrat tills ögonen nästan ramlat ur.

Torsdag- bättre

Efter måndagens bandageomläggning kände jag mig ganska deppig och även Kreons veterinär var orolig över att såret hade öppnat sig lite- kanske skulle ett drän behöva sättas in.

Idag kändes det hoppfullare- såret har dragit ihop sig bra på bara dessa få dagar och det är troligen att Kreon stått stilla som har hjälpt så bra så nu får det bli så framöver.

Om någon undrar varför jag inte själv lägger om såret så är det så att det verkligen inte bara är att vira några varv bomull runt alltihop och hoppas på det bästa utan tvärtom krävs det rätt mycket skills för att det ska bli rätt.

Bandaget måste dras tillräckligt hårt för att hjälpa såret att dra ihop sig men inte så hårt att blodtillförseln till benet hämmas och det kräver som sagt sin man…eller i detta fallet en kvinna :).

Såret i måndags.

Såret idag efter att bandaget tagits av.

Såret efter tvätt.

Så här såg bandaget ut efter att vetrapen tagits av. Som synes vätskar det mycket.

Tveksam artikel

http://www.tidningenridsport.se/Nyheter/Varlden/2012/5/Friska-hastar-ror-sig-ojamnt/

Måste säga att jag tycker att denna artikel var aldeles för ”mager” för att man ska kunna säga varken bu eller bä och jag hoppas innerligt att den inte används som ursäkt för att rida på ”halvknackiga” hästar.

Min erfarenhet är snarare att ryttare GENERELLT väntar lite för länge med att kolla upp en häst med ursäkter som att hästen är obalanserad, ung, att hältan värmer ur efter en stunds ridning, att hältan inte uppträder varje dag osv.

Så gjorde jag själv när jag köpte Archie och han direkt efter köpet tog några ”konstiga steg” då och då när jag red i ridhuset.

Han var bara 3 år, mycket lite riden innan han kom till mig och jag hade inget att jämföra med (dvs hur han BRUKADE kännas) så jag bortförklarade dessa enstaka ”hoppsan-steg” med att han nog var obalanserad.

När det inte gick över efter några månader (!) åkte jag slutligen in och kollade honom och då hade han knäledsinflammation båda bak. Så kan det gå.

Undernas under?!?!?!

Jag vågar knappt tro det men det verkar som att jag har lyckats fixa min dator, i alla fall funkar den nu?!?!?

Halleluja säger jag…vi får väl se om/ när den kraschar nästa gång.

Men..här kommer i alla fall dagens bild på benet för de sår-intresserade:)

Såret i tisdags- avtvättat

Såret idag, ej avtvättat. Om man tittar noga ser man sårfickan ungefär ”klockan halv sju” om någon förstod DEN liknelsen.

Tisdag- fler sårbilder

Även dagens veterinärbesök utföll till belåtenhet- såret läker som det ska och är nu inte längre ett djupt hål utan mer i nivå med resten av kotan.

Hudförlusten kommer att ta veckor att återställa och någon ridning är det inte tal om på…tja…det får vi se…men jag kan nu börja gå på promenader med djuret.

Såret förra tisdagen.

Såret i fredags.

Såret efter att bandaget togs av idag.

Såret efter tvätt.

Dags för omläggning.

Närmast såret läggs en kompress som heter Suprasorb, ”en flexibel kompress med hög absorptionskapacitet och därmed idealisk för behandling av sår med kraftigt sårsekret”.

Den lilla biten ni ser på bilden ovan kostar över 100:– men är (givetvis) många gånger bättre än en ”traditionell” kompress.

Kompressen hjälper också till att hålla såret fuktigt vilket påskyndar sårläkningen.

För att hålla kompressen på plats lindas en slags vadd på- denna ska göra att benet kan ”andas” även om sårvätskan gör den fuktig.

Så här ser det ut när den delen av bandageringen är klar.

Därnäst kommer vanlig bomull som man lindar på ganska mycket av och fixerar med vanlig gasbinda.

Alltihopa avslutas med Vetrap.

Så här ser använd Suprasorb ut förresten.

Hoppas ni ”uppskattade” min lilla bildserie!

Om man visste att man GJORDE rätt!

Åhhh vilket ordvitsig rubrik :)))!

Känns ju som lite pest eller kolera för MIN personliga del:

Om man läser rapporten så är det i galoppen hästen blir mest spänd och ju mer man spänner gjorden.

Samtidigt är ju risken större att sadeln kasar hit och dit om gjorden inte är tillräckligt spänd och om man rider på en häst som kan muppa sig i galoppen (läs: min häst) och har en kasande sadel= ännu mer spänd häst= ännu större risk för att ramla av.

http://www.hippson.se/artikelarkivet/utrustning/forskningskollen-drar-du-gjorden-for-hart.htm

Fler som snurrar

För ett tag sedan fick ni ett bloggtips av mig och nyligen läste jag hur denna skribent löser sin hästs ”mupperier”….känns det igen :)?

Jag har fått frågan, här på loidressage, hur jag hanterar DC´s påhitt på ute på vägen.

Idag provade jag en ny strategi när jag red från stallet till ridhuset – att inte ta strid och korrigera så fort DC börjar tänka åt ”fel” håll. När han kastar sig helt om till vänster har jag alltid vänt tillbaka honom åt höger, alltså samma väg som han vände. Idag gjorde jag tvärtom – när han vänder 180 grader till vänster tar jag i vänster tygeln och vänder honom minst ett varv till åt vänster – han får fortsätta att gå på en liten volt till vänster tills han tröttnar. Då kommer vi i från evighetskampen där han säger vänster och jag säger höger. När han inte vill snurra till vänster längre rider jag åt det håll jag vill – ibland går han, ibland får vi fortsätta vända vänster. Det fungerar jämförelsevis väldigt bra och spänningarna minskar från både hans och min sida.

Jag fokuserade på vart vi skulle i stort, alltså målet för vår ritt, inte exakt vilka steg vi tog på vägen dit. Här är även Karins mentala träning till stor hjälp – att se framför sig att man kommer fram till ett visst ställe och att inte fastna på vägen. Jag försöker också att tänka lite som när man seglar, att man inte alltid kan köra spikrakt på målet för ibland är det ett grund i vägen och man måste avvika från kursen, men återgår till den så fort som möjligt.

När jag tänker efter är det faktiskt precis så jag hanterat DC’s lastningstrams. Första tiden jag hade honom protesterade han och dansade på bakbenen varenda gång han skulle åka, men eftersom jag inte gjorde någon affär av det slutade han. Nu behöver jag bara öppna bakluckan och skicka in honom – en förutsättning när man åker så mycket och oftast ensam.

Att rida till Segersta tog oss 42 minuter idag – vägen hem tog en dryg kvart.. trots det är jag jättenöjd, det var inte någon lätt ridtur och jag fick tänka ut massa olika knep för att få DC dit jag ville, men det gick! Min kära pålle bjöd bl a på levader med viftande framben och capriole på en åker. Publik hade vi också – vi red förbi ett hus där det stod folk i ett fönster och skrattade åt oss där vi skuttade runt.