Inlägg i kategorin Hästhälsa/ foder

Ny veterinärrapport

Då var ännu ett veterinärbesök avklarat (det tredje hittills och flera väntar) och jag känner en fortsatt tacksamhet över att jag

a) har mycket nära till en ATG-klinik (5 minuters promenadavstånd) varifrån veterinären snabbt kan komma till stallet vid behov

b) har en veterinärvårdsförsäkring som tillåter täta kontroller av hästen utan att man behöver fundera på kostnaden

Jag har som tidigare nämnts en väninna som bor i Luxemburg. Där måste hästägarna betala ALL veterinärvård själva och jag kan ju bara gissa hur många som inte lyfter luren och ringer veterinären annat än i verkligen yttersta nödfall. Skönt att slippa fundera i dom banorna!

Veterinären,Helle som jag fick mycket stort förtroende för med en gång tyckte att Archie åter var mycket bättre än vid föregående besök.

Vi var uppe i vårt ena ridhus och sprang med honom och Archie gasade iväg för fullt. ”Lydig dressyrhäst” hmmmm…..not! Jag fick springa för livet för att hänga med trots av vi bara sprang en kortare sträcka.

Helle var mycket nöjd med att Archie inte fick förstärkt puls efter att vi gått till ridhuset, sprungit där och kommit tillbaka till stallet (hon kollade alla 3 gångerna). Även själva rörelsemönstret och vändningarna såg bättre ut.

Medicineringen som fram tills nu uppgått till en påse butta morgon och kväll ska halveras till en halv påse per gång i stället. Om jag märker en försämring hos Archie ska jag gå tillbaka till den högre dosen igen. Helle förklarade att buttan inte bara hjälper mot smärtan i hovarna, den verkar också inflammationshämmande varför det är bra att fortsätta att ge butta ytterligare ett tag.

Efter att jag berättat om Archies flygturer i ungdomen (han har både hoppat över ridhusdörren och 2 av våra hagar) höll Helle med om att ”boxhage” var ett dåligt alternativ och alltför riskabelt. Skulle vi göra en liten sjukhage i våra padockar utanför stallet och Archie skulle få för sig att flyga över så landar han direkt på asfalt = STORT AJ (och givetvis även enorm skaderisk i övrigt)!

Vi bestämde i stället att Archie om ett par dagar, när vi ser så att den minskade butta-dosen inte försämrar hans tillstånd, ska ledas 5 minuter per gång morgon och kväll och då i ett av våra ridhus (= mjukt underlag).

Detta ska pågå till den 30 december då Helle kommer på nytt besök.

Om allt går som vi hoppas kan jag börja skritta omkring 15 januari och därefter påbörja en igångsättning relativt snabbt (dvs inte skritta i många veckor utan mer sätta igång som efter en hälta). Men tills dess är det långt och mycket kan hända….

Vi diskuterade foder och Helle tyckte att Archie skulle börja äta någon form av kraftfoder när han är HELT återställd men då något fångvänligt sådant (dvs INTE havre). Hon trodde inte att Archie skulle klara sig på enbart hö och tex lucern och betfor men det tänker jag att man får se framöver. Décima åt inget kraftfoder öht de senaste åren hos mig och klarade sig ypperligt.

Förresten påtalade Helle att Archie redan hade gått ner i vikt vilket givetvis är positivt. Jag har valt att inte hårdbanta honom till råga på allt nu under sjukdomen utan han får 9 kg hö + något kilo morötter.

Vad gällde att stå på halm i framtiden (som vi diskuterat här på bloggen bla) så tyckte Helle att Archie visst kunde stå på halm men även detta givetvis när han är helt återställd. Jag får fundera lite på detta själv känner jag för innerst inne så tycker jag att halm är BÄTTRE än spån samtidigt som jag vill minimera allt som kan orsaka fång.

Tja…det var nog allt av intresse som vi pratade om som jag kan dra mig till minnes.

Jag måste åter påpeka hur skönt det känns att ha en veterinär som man känner förtroende för och som man tycker verkar hålla sig till ”modern vetenskap” och vettiga idéer.

Just fång, som vi också har nämnt här på bloggen, är ju en sjukdom med dels ”tusen” olika förlopp men också en oerhörd mängd rekommendationer kring hur man ska behandla.

Efter att ha läst massor och lyssnat på många med egna (lyckade) erfarenheter så tycker jag att Helles anvisningar i sort sätt HELT följer det som (om man skulle mala ner alla råd och forma dom till EN sanning) fungerat bäst.

Just det här att det akuta stadiet av fång är så oerhört viktigt, dvs hur man åtgärdar fången då och att man inte har för bråttom med att röra på hästen.

Jag kan ju bara tacka min lyckliga stjärna att mina evighetsvandringar med en häst som egentligen borde ha hållits i total stillhet inte verkar ha förstört hans hovar.

Å andra sidan får man kanske inbilla sig (önsketänkande???) att Archie förmodligen inte haft så himla ont eftersom han faktiskt traskat på tämligen obehindrat bredvid sin djurplågar-ägare.

Just det ja…kom på en grej till….

Archie ska träffa en till ATG-kliniken knuten hovslagare som ska titta på någon form av skoning för honom som ska underlätta när jag börjar rida .

Om ni har Ridsport så var det om denne hovslagare det stod i förra numret, han skodde enligt ”New Balance”-tekniken tror jag det hette.

Undrar ni något mer får ni fråga, annars kommer jag inte på mer just nu.

Varför smakar Fenylbutazon så äckligt?

Ja, detta är en fråga jag har undrat över i många, många år.

Eller snarare undrar jag: varför går det inte att smaksätta fenylbutazonet så att det smakar GOTT?

Hur svårt kan det vara? Uppenbarligen är det svårt eller kanske rent av ogörligt för annars hade man väl gjort det vid detta laget?

Ingen av mina hästar har frivilligt ätit fenylbutazon och då har ändå samtliga varit ”mat-gamar”.

Jag minns min första häst Menelli. Hon åt ”allt” men fanns det minsta spår av fenylbutazon så närmade hon sig inte ens krubban. Någon gång trodde jag att jag kunde överlista henne genom att dränka in den lilla pulvermängden i melass, havre, kli och betfor men hon VÄGRADE äta.

Så vad är er teroi? Varför smaksätter man inte ”skiten”?

Kort uppdatering och några livsavgörande beslut

Archie har fortfarande boxvila och har nu haft fång i ca 3 veckor om man räknar från när de första symtomen började visa sig.

Han verkar vara vid gott mod, lika glad som vanligt men möjligen lite extra kelig. Han har börjat ”fnatta” på mig när jag masserar honom som om JAG var en häst, det har han aldrig gjort tidigare.

Jag är hos honom morgon och sen eftermiddag/ kväll och då mockar jag, masserar igenom hela Archie med en gummiskrapa och ger honom 1 påse butta per gång (han HATAR den).

Hovarna har känts helt normala, dvs mycket svala sedan i fredags (igår) i alla fall och var även dessförinnan mycket svalare sedan förra helgen.

Archie står nu på en jättetjock spånbädd och äter bara hö och morötter (fodras 4 ggr/ dag).

Veterinären kommer på tisdag 16.00. Då får ni en ny rapport.

Vad gäller de livsavgörande besluten för Archies del så har jag redan fattat en del sådana inför framtiden:

* Jag kommer att fortsätta att ha Archie på spån även när han blivit frisk trots att JAG (och säkert han också) föredrar halm. Det sägs att hästar sover bättre/ längre på halm och dessutom har dom ju lite sysselsättning genom att kunna äta av den men eftersom det är just detta som jag misstänker orsakat fången så vill jag inte riskera något.

Mitt luktsinne är inte speciellt känsligt för mögel och när jag strör på morgonen är det ganska mörkt i stallet (i alla fall på hösten och vintern) och jag är stressad = risk för att möglig halm hamnar i boxen.

* Jag kommer inte att flytta ut Archie till Yddinge Farm i sommar så som jag gjort de 2 föregående somrarna.
Dels står alla hästarna på halm där och dels så är ägaren till stället ensilage-producent av stora mått = hästarna fodras med ensilage.

Eftersom jag som misstänkt enligt plan B har (dvs om fången inte kommit av möglig halm) vårt ensilage kommer jag fortsättningsvis att enbart fodra med hö.

* Jag kommer aldrig mer att fodra med mer än max 1 kg havre.

* Jag kommer inte att börja ge en massa ”mag-stärkande medikamenter” i förebyggande syfte. Jag vill inte hålla på och ”klydda” med olika preparat, dels för att jag inte tror att alla har någon större effekt och dels för att jag vill försöka att klara Archies fortsatta levnad utan för mycket ”specialarrangemang” (det får räcka med ovanstående…..).

Genom ovanstående åtgärder tror jag mig ha täckt in allt som kan ha orsakat fången, skulle det röra sig om en ren förgiftning (det finns ju förgiftningsfång också) så har jag ingen aning om vad som skulle ha förgiftat Archie och kan således inte göra något åt detta heller.

Jag kommer också att kunna känna att jag verkligen gjort allt jag kunnat om jag följer ovanstående ”plan” OCH håller hästen smal, skulle han trots det få fång igen….ja…då finns det inte mer JAG kan göra i alla fall känns det som.

Smala människor men feta hästar

Hade en diskussion med mina ridvänner i helgen om hur fullständigt tokigt och ologiskt många av oss resonerar kring människo- vs häst-fett.

Själv är jag LIVRÄDD för att väga 1 kilo för mycket och anstränger mig en hel del för att vara smal i alla fall i så måtto att jag

a) motionerar (går på gym) trots att jag AVSKYR det

b) inte tillåter mig att äta varken VAD jag vill eller HUR MYCKET jag vill.

Men när det gäller hästen…..Då föredrar jag liiite för tjock häst framför liite för smal helt enkelt därför att det ser SNYGGARE ut. Och jag vet att jag är långt ifrån ensam om att resonera så här knäppt.

Och vem av Archie och mig själv är det som EGENTLIGEN behöver vara mest vältränad? Tja, inte är det jag som bär HONOM på ryggen och han som ställer en massa krav :=)!

Rent logiskt vet jag ju att en slimmad individ har lättare för att prestera, det är ju hur självklart som helst och ändå har jag fyllt krubban!

Ja, herregud….ibland är man inte klok när man tänker efter!

Rapport från dagens veterinärbesök

För en halvtimme sedan var veterinären hos mig och Archie och undersökte honom som avtalat.

Archie körde direkt sina ”jag är världens charmigaste häst- och försök inte förneka det”-fasoner och som alla andra så verkade även denna veterinär falla för hans smiskigheter :=).

Veterinären, Helle (en kvinna i min ålder skulle jag gissa), tyckte att Archie var mycket bättre både vad gällde
puls (mycket mindre)
värme (hovarna är svalare)
”gångstelhet” (Archie rör sig mindre stelt och vänder bättre) och
allmäntillstånd (Archie verkar ”gladare”)
precis som jag hoppades att jag inte bara hade inbillat mig.

Helle tyckte att Archie skulle ha fortsatt boxvila i minst en vecka till då hon ska titta på honom igen (nästa tisdag 16.00).

Butta ska han äta 1 påse morgon och kväll, vi började denna nedtrappning i söndags (innan var det 3 påsar/ dygn).

Om Archie är ännu bättre vid nästa besök så ska buttan trappas ner till en halv påse morgon och kväll.

Eftersom Archie ser fin ut i hovarna, dvs inte är lång i tårna eller i övrigt i behov av verkning/ skoning så vill Helle vänta med att ATG-klinikens hovslagare tittar på honom för någon form av beslag som ska underlätta gången när han väl får börja röra på sig.

Helle tycker att man ska undvika att röra hästens hovar under tiden den medicineras för smärta eftersom den då givetvis kommer att ha ont av att hovslagaren bankar sömmar i hovarna etc.

Jag frågade noga om riskerna med, enligt vissa för tidig igångsättning, men Helle vidhåller att man kan börja ”rida” (läs skritta) på hästen 3-4 veckor efter att den är smärtfri. Som Helle poängterade så kan det ju faktiskt dröja 3-4 veckor INNAN hästen är helt smärtfri så då blir vilan ändå i princip 6-8 veckor. Innan man börjar skritta så börjar man med att leda hästen på mjukt underlag (dvs helst i ridhus) 2-3 ggr/ dag, 5-10 minuter per gång.

Jag brydde mig inte ens om att diskutera eventuell sjukhage eftersom detta alternativ inte känns varken lockande eller direkt genomförbart för min del.

Jag litar inte riktigt på Archies förmåga till stillhet i hagen UTAN Birk, han har redan tidigare visat att han kan hoppa över både ridhusdörrar och hagar.

Dessutom kan jag inte se någon direkt ”behållning” för Archie att stå stilla i djup lera så som vädret är nu, idag ösregnar det tex. Och skulle det frysa på så ska han definitivt inte stå ute.

Så till och med jag, ”hag-ivrare” av stora mått har insett att det är bättre att hålla hästen inne i garanterad stillhet än att riskera ”något” (läs: en flygande häst) ute.

Fortsatt diet är som tidigare hö (ca 9 kg) och morötter.

Kort uppdatering

Jag tyckte att benen var ytterligare lite svalare idag och hade svårt att hitta den tidigare rätt så dunkande pulsen vilket BORDE vara ett tecken på att ”det går åt rätt håll”.

Gick 20 meter i stallgången och det såg inte stappligt ut, mer ”tvekande” men vändningen åt ena hållet var lite stapplig.

Archie får fortfarande 3 påsar Fenylbutazon/ dag (var 8.e timme) och det skulle han ha tills hovarna var kalla och pulsen lugnat sig så jag ger honom det idag och imorgon också för säkerhets skull. Sedan är det 2 påsar om dagen tills veterinären ska titta på honom på tisdag.

Om lite mer än 1 timme flyger jag till Stockholm (vi bor 10 minuter från Sturup) om jag inte skulle missa planet eller något annat ”kul” (hmmmm….).

Detta har varit den värsta veckan på hela året och som lök på laxen fick jag 2400 kronor i böter igår för att ha kört 13 kilometer för fort (så som jag kör kunde det lika gärna ha varit 30 kilometer så det var väl tur i oturen ändå….sade hon luttrat).

Rapport från Globen kommer alltså inom kort om inget oförutsett händer (sade hon luttrat IGEN).

Livet går, eller snarare JOGGAR, vidare……

I morse, innan jag åkte till min lilla häst, sprang jag 7 kilometer på löpbandet på gymmet. I love it (var det någon som trodde på DET….nä…)!!!

Jag hatar gymmet men insåg igår att jag nu måste besöka det ÄNNU oftare eftersom jag inte kommer att få någon rid-motion på länge.

I mina ungdoms dagar och fram tills jag fyllde 30 kunde jag äta pinsamt enorma mängder mat. Mina arbetskamrater brukade fascinerat studera mina lunchportioner och nästan ha vadslagning huruvida jag skulle lyckas äta upp alltihop (det gjorde jag alltid).

Numera är det andra bullar, eller rättare sagt nästan inga bullar alls för då håller jag inte vikten.

Så det är bara att bita i det sura äpplet (hade hellre bitit i en chokladkaka) och jogga vidare….

Archie såg ut att vara vid gott mod i alla fall, han var lika god och glad som alltid. Glömde förresten att berätta att han, sin vana trogen, charmade brallorna av alla på kliniken igår.
Det är som jag ofta har sagt; den gossen skulle få en hungrig att lämna ifrån sig sin sista brödbit till honom….

Själv känner jag mig mikroskopiskt bättre till sinnet än igår men har arga förmaningstal till mig själv om att man (läs: JAG) måste lära sig att sätta saker i dess rätta proportioner.

Jag har det senaste året upplevt osedvanligt många tragiska dödsfall i min närhet, inte bara i mitt arbete där det kanske faller sig mer ”naturligt” om uttrycket ursäktas (jag arbetar ju med människor som ibland har enorma sociala problem) utan framför allt i privatlivet.

Människor som jag känner genom ”hästeriet” har drabbats av alla möjliga sjukdomar och merparten fick inte ens uppleva pensiondagen, vissa långt därifrån.

Så jag och maken har nästan börjat säga som ett mantra ”huvudsaken är att vi är friska i alla fall” och nog är det så.

I det perspektivet ter sig en hästs hälta/sjukdom och som faktiskt i de flesta fallen går att bota som inte sååå världsomstörtande.

Att kalla min deppighet för ”dagens I-landsproblem” (vilket bra uttryck Hipp Hipp-gänget myntade där) är kanske till att ta i men jag måste ta mig i kragen och inte låta detta sänka mig helt.

Jag har ett stimulerade arbete att ta hand om, ett fint hus och en underbar man och jag är som sagt frisk!

Och som Prick påpekade härom dagen så kunde det ha varit värre.

Det hade ju onekligen varit ännu tristare om Archie hade fått fången mitt i tävlingssäsongen eller kanske precis efter en viloperiod. Så var det ju förra hösten då Archie fick blödningen i hoven. Då hade han precis vilat i 4 veckor och hunnit bli riden några gånger när han åter fick återgå till viloläge.

Vintern är ju dessutom min hat-årstid alla tider så om Archie måste vila så är det lika bra att det sker nu och inte då solen strålar och ”alla andra” hästar får gå ute i det härliga vädret.

Jag minns hur enormt deprimerande det var då Décima efter sin buköppning hade en lång konvalescens men jag överlevde det och ska nog överleva detta också!

FÅNG!

Om dåligt samvete kan fräta sönder en människa lär ni inte kunna läsa så många fler inlägg på min blogg; då kommer jag snart att vara ett minne blott………

Som jag redan berättat har jag varit oerhört bekymrad för Archie och hans stapplande gång sedan förra veckan.

Jag har inte märkt någon förbättring allt eftersom dagarna har gått, inte heller har 5 dagars Metacam-medicinering gett något effekt vad jag kunnat se.

För någon dag sedan började jag som ”lök på laxen” tycka att Archie verkade ovillig att gå på hårt underlag, han gjorde allt för att gå där det fanns minsta gräs/grus i stället för på asfalt.

Som ni kanske minns var den urspungliga rekommendationen från veterinären att ta långa promenader tills veterinärbesöket nu på torsdag. Detta eftersom Archie verkade ”komma igång” efter en stunds gående.

Efter mitt eget konstaterande att hästen verkade ömma för hårt underlag började jag känna oro över att jag överhuvud taget gick med honom.

Tänk om detta var helt fel?

Igår satt jag och räknade timmarna tills det skulle bli torsdag då jag fick ett telefonsamtal från veterinären som meddelade att han tyvärr blivit sjuk och att han därför var tvungen att skjuta på besöket en hel vecka, dvs tills torsdag 4 december!!!!!!!!

Jag blev helt förtvivlad och ringde i desperation till vår intill-liggande ATG-klinik i en vag förhoppning att de kunde ta emot oss tidigare.

Då jag ringt till denna klinik förut har jag alltid fått vänta 2-3 veckor på en besökstid men nu har man tydligen gjort genomgripande förändringar/förbättringar (står till och med om det på deras hemsida) och erbjuder oftast tider med mycket kort varsel.

Och otroligt nog fick jag en besökstid redan i morse 08.00!!!!!!

Jag har genom åren upplevt att ju mer man tror att något ska bli på ett visst sätt desto större är sannolikheten för att det blir precis tvärtom. Typ…

Och nu var min oro att veterinären (en för mig okänd dansk kvinna) inte skulle kunna diagnosticera Archie. Tänk om jag skulle vara lika frågande när jag gick därifrån som när jag kom dit???

Du milde tid vad jag bedrog mig!!!!!!!!!!!

Det tog veterinären ganska exakt 1 minut att ställa diagnosen FÅNG!!!!!!!!!!!

Eftersom min vän Ann hade nämnt denna möjlighet i förbifarten har jag själv tänkt tanken men avvisat den då jag inte tyckte att hästen var speciellt varm i hovarna och inte ömmade alls vid hovkratsning/hammarbankning osv.

Min djävla idiot!!!!!!!

Hade jag haft bättre kunskaper hade min stackars häst

a) sluppit vänta i många dagar på rätt medicin
b) sluppit GÅ, något som man verkligen avråder ifrån vid fång

Veterinären tyckte att Archie hade en tydlig puls i båda frambenen samt att han var varm i hovarna. Hans sätt att gå indikerade också fång.

Veterinären tyckte dessutom att Archie var fet och hade den typiska ”fånghalsen”- en späckig ”hingsthals” som den fåfänga idioten Birgitta tyckte var så snygg….suck….

Veterinären tror att det är någon form av överutfodring som utlöst fången (för mycket havre eller havre+ ensilage), att det skulle bero på gräsätning kan vi ju hur som helst utesluta!

Hovbenen är röntgade och ser tack och lov helt oskadda ut.

Dock betonade veterinären att en fånghäst är predestinerad för nya anfall och det gäller att eliminera det som utlöst fången.

Flera månaders bete rekommenderades inte men det är ju aldrig något som kommer att bli aktuellt så länge Archie är i min ägo i vilket fall som helst.

Kanske ska jag sluta att ge havre helt för all framtid, det var mer eller mindre vad veterinären tyckte om jag förstod henne rätt.

Så summa summarum så är det MITT fel att Archie blivit dålig, eller min ”överförtjusning” i att fodra, fodra , fodra.

Archie har hittills ätit 12 kilo ensilage och 4 kilo havre och det enda jag själv kan tycka kanske har varit lite i överkant har varit havremängden även om den inte på något vis är abnorm. Och detta har han ätit länge….i flera månader i alla fall….

Ordinationen just nu är:

Ska stå på sand-bädd = jag har tagit ut all halm, lagt in ridhusunderlag i botten och spån ovanpå samt vattnat över alltihopa.

Ingen havre öht

Allt ensilage ska bytas ut mot hö

Hovarna ska kylas

Fenylbutazon var 8:e timme till att börja med, därefter 2 ggr/ dag.

Boxvila i minst 1 vecka.

Jag ska rapportera tillbaka till kliniken på torsdag eftersom jag reser bort fredag morgon och sedan kommer veterinären troligen att besöka stallet nästa tisdag dvs om en vecka.

I detta stadie är jag extremt intresserad av att veta/ läsa om allt som anknyter till fång så har ni egna eller andras erfarenheter är jag mycket tacksam om ni vill dela med er.

Fått svar från veterinär ang Metacam

Enligt ”min” veterinär kan just Metacam inte överföras till någon annan häst à la ofrivillig doping. Detta gäller alltså det Metacam som den behandlande hästen får i sig. Har Metacamen väl hamnat i hästkroppen så stannar det/ bryts ner där.

Så även om en annan häst skulle äta tex Archies bajs så får den inte Metacam i sig.

Doping- kan man skydda sig?

”På förekommen anledning”, dvs eftersom Archie nu får Metacam har vi haft diskussioner i stallet kring doping och hur (om) man kan skydda hästen ifrån att oförskyllt få otillåtna substanser i kroppen.

Jag antar att tex de dopingskandaler som förekom under senaste OS med flera avstängda ryttare har bidragit till att ”gemene ryttare” har börjat få upp ögonen för problemet men jag undrar i mitt stilla sinne om man någonsin kan skydda sig (eller hästen rättare sagt) till 100%?

Redan innan allt dopingsnack har jag i flera år varit sorgligt medveten om att man löper en relativt stor risk för att få hela eller delar av tävlingssäsongen spolierad pga att någon annan häst i stallet blir sjuk och om det då är något smittosamt.

Man kan också, som en av våra grannklubbar har råkat ut för otaliga gånger (och det kan ju undra varför just de drabbats så många gånger) få kvarka i stallet = kan bli flera månaders isolering om det vill sig illa.

Ju större anläggning desto större risk för ovanstående får man väl säga och mot bakgrund av detta så måste jag säga att just vår ridskola varit ovanligt förskonad, ta i trä.

Själv försöker jag att tänka på smittspridningsrisken så gott jag kan när jag är ute på mina många tävlingar.

Jag vidrör aldrig andras hästar, går aldrig in i de stall som eventuellt finns på anläggningen och låter inte Archie nosa på varken andras hästar eller utrustning/släp.

Men 100%-ig ”säkerhet” tror jag aldrig att man kan uppnå, strävar man efter det får man nog flytta ut på en öde ö, köpa ett jättesyrgastält till hästen och aldrig åka därifrån.

För att återgå till hur man kan skydda sig mot doping blev det efter Archies Metacam-intag bestämt att den ponny som också går i hans och Birks hage (mina hästar går ute på förmiddagen, ponnyn på eftermiddagen) måste byta hage. Detta eftersom denna ponny tävlar och kan hamna i en dopingkontroll och eftersom man från ledningens sida gjort bedömningen att Archies hage är en potentiell smitt/dopingkälla.

Jag ska vid tillfälle diskutera frågan närmare med veterinär, dvs hur länge man kan ha anledning att frukta att ens häst ska få doping-substanser i sig från en hage.

Archie är ju varken den första eller sista hästen som blivit behandlad med något dopingutslagsgivande medel genom åren men det är faktiskt först nu frågan har aktualiserats då vi tidigare inte brytt oss om (läs: tänkt på) att hästar kan ”smittas” i hagen.

Vad säger ni? Är det långsökt att ta till dessa försiktighetsåtgärder eller borde man vara ännu noggrannare/ restriktiv?