Inlägg i kategorin Hästhälsa/ foder

Hårvård och sårvård (med bilder för nyfikna)

Igår fixade jag med Kreons för långa hår och idag var det dags att ta itu med den egna kalufsen.

Jag upptäckte för ett tag sedan att frisörsalongen som är granne med min arbetsplats erbjuder ”elevklippning” för 100 kronor och när jag undersökte saken närmare visade det sig att ”eleven” i själv verket är utbildad frisör från Bosnien men att hon behöver träna på språket.

Tja….dels talar jag ju serbiska och förstår därmed bosnier lika lätt som en stockholmare förstår en göteborgare och dels vill jag inte att frisören ska prata med mitt hår utan klippa det.

Och klippningen blev alldeles utmärkt första gången jag gick dit så jag återvände idag och blev lika nöjd.

För er som bor i Malmö kan jag alltså rekommendera Salong Valencia på Bergsgatan 44.

Om dagens veterinärbesök hos Kreon kan jag berätta att vi känner oss försiktigt positiva då läkningen än så länge går mycket bra.

Vi sprang också med djuret och där kom nog min djupaste suck av lättnad.

I söndags direkt efter skadan sprang Muppis som en virvelvind, i tisdags ville han inte alls trava och när jag jagade på honom hoppade han fram som en skadeskjuten kråka medan han idag åter både VILLE och KUNDE springa hur bra som helst.

Sista antibiotika-sprutan ska ges imorgon, såret ska åter läggas om på tisdag och då kan jag förhoppningsvis börja gå på kortare promenader med sjuklingen.

Men men…än är det långt till ridning och jag tar fortfarande en dag i taget.

Såret i tisdags.

Såret idag när bandaget togs av.

Ingen svullnad!

Efter tvätt. Här ser man hur mycket såret faktiskt har dragit ihop sig på bara 3 dagar.

Tisdag- sårbilder

Idag har Kreon och jag haft besök av hans fd ägare och tillika veterinär och det kändes skönt att träffa någon som känner honom så väl.

När bandaget togs av kunde vi konstatera att såret ser bra ut men att det finns en djup sårficka som, om det vill sig illa måste dräneras.

Huruvida detta kommer att behövas avgörs nästa gång bandaget byts, dvs på torsdag och i så fall är det inläggning på djursjukhus som gäller. Hurra…NOT!!!!

Eftersom såret sitter vid en blottad sena ska Kreon nu få antibiotika även intravenöst i 5 dagar förutom penicillinet han redan får sedan gårdagen.

Jag kan som nämnts bara hoppas på det bästa och fortsätta att tro att ett psykiskt och fysiskt starkt djur ska klara sig utan komplikationer men hur det blir…det vet ingen…

Nu är det dag för dag som gäller….


Tips för stegrande hästar

När man har någon form av problem får man, om man har tur/ otur 🙂 både efterfrågade och inte alls begärda råd från kreti och pleti- oftast i all välmening.

Några råd jag fått vad gäller stegringar är nedanstående och låt mig direkt säga att jag inte avser att prova något av dom, av olika skäl. Om inte annat kräver alla råden en kobras reaktionsförmåga och det tror jag mig inte besitta så…NO WAY:)!

1. Slå hästen hårt mellan öronen med ett spö när den stegrar sig.

2. Rida med en fryspåse vatten och slå itu denna mot hästens nacke när den stegrar sig- i avsikt att skrämma den.

3. Göra som ovan fast med ett rått ägg- rådgivaren menar att hästen kommer att tro att det knäckta ägget är blod som rinner och därmed bli skrämd från att stegra igen.

4. Dra omkull hästen när den stegrar så att den sätter sig på rumpan. En person säger sig ha gjort detta mycket effektivt med 5 hästar utan att skada varken sig själv eller hästarna- jag bara gapade :)!

Så tack men nej tack….men vad säger den samlade läsekretsen? Har NI fått eller provat några effektiva metoder?

Kärt barn har många namn eller begreppsförvirring

Jag har märkt att både när jag pratar med folk från olika delar av Sverige och tex läser annonser på Blocket så tycks man ha olika namn på ett och samma stråfoder:

Hösilage

Ensilage

Höensilage

Silage

Eller är inte detta samma sak för er?

I både nuvarande stallet och på ridskolan sa vi ENSILAGE om vårt stråfoder oavsett hur torrt/ blött det är/ var- allt som är plastinpackat är helt enkelt ensilage för oss. Vad säger ni?

Måndag- lite fysioterapi

I morse skakade jag tacksamt men liiite förundrat på huvudet åt min ibland knäppa häst :), medan han ojade sig sååå i ridhuset i förrgår ”bara” för att det stormade så fanns det inte ett SPÅR av detta idag.

När Mini kom efter en stund skötte han sig lika exemplariskt med henne, gjorde några mycket fina byten och därmed nöjde vi oss.

Eftermiddagen har ägnats åt en annan form av terapi- FYSIOTERAPI närmare bestämt.

Jag och Kreon fick besök av EC som även knådat på Archie vid något tillfälle och det var skönt att få honom genomgången och konstatera att det inte fanns några större skavanker på det lilla djuret. Ryggen var tex jättefin (vilket den INTE är på hästar som är istadiga pga smärta) men däremot fanns det lite spänningar i ”motorn” (baken) som EC bankade på med sin lilla klubba och sedan gav en stunds muskelimpulser med någon liten apparat (jag är så bra på att förklara…NOT).

Nu ska jag inte säga att jag trodde att Kreon var full av saker som behövde åtgärdas- jag har ju själv klämt och känt på honom många gånger men det är ändå skönt att få en utomståendes utlåtande och då någon som sysslar med detta- inte vilken tomte som helst.

Eftersom EC också har en Don Romantic- häst var det roligt att utbyta erfarenheter och man kan nog säga att vi båda nickade igenkännande många gånger åt våra begåvade men känsliga djur.

Avslutningsvis vill jag gärna göra ett förtydligande då detta är något som jag märkt många gånger men inte skulle rekommendera:

Jag upplever att det är relativt vanligt att hästägare som tycker att deras häst känns ”stapplig”, tygelhalt, har en hälta som värmer ur och dylikt FÖRST anlitar någon form av massör, kotknackare…ja ni vet I STÄLLET för att konsultera veterinär.

Visst är det INITIALT oftast billigare med en massör än en självrisk på kliniken men min erfarenhet är att 90 % av ovanstående hästägare ÄNDÅ senare måste uppsöka veterinär så det enda man uppnått är att man har betalat för något som inte hjälpt och att hästen haft onödigt ont onödigt länge.

Dagens så tycker jag (om hästgodis)

Precis som en bloggläsare skrev nyligen har jag svårt att förstå hur man kan vilja slänga ut pengar på vad i alla fall jag anser vara otroligt over-priced hästgodis.

Kolla på bilderna nedan!

I förra veckan hade man ”rea” på detta godis som då bara kostade 10 kronor påsen- vad det BORDE kosta om ni frågar mig.

För 10 kronor påsen kunde jag också unna Kreon lite gotter (med äppelsmak, inget jäkla banan och hallongodis till en häst tack…) men att betala 49 kronor för lite ihop-pressat och smaksatt spannmål…nä…då finns det vettigare saker att göra av sina pengar.

Så tycker jag…vad tycker ni? Skulle ni köpa så dyrt hästgodis och brukar ni rent av göra det?


Vågar jag andas ut eller äntligen hostfri häst

Även om jag betraktar mig själv som en väldigt ärlig person som dessutom inte är speciellt hemlighetsfull av mig tror jag att ni förstår att jag av olika anledningar inte berättar om ALLT i mitt hästliv för er.

Idag känner jag mig redo att berätta om en sådan sak, något som jag nu hoppas att jag kan lägga till handlingarna även om det bekymrade mig länge.

Redan när jag stod i begrepp att köpa Kreon märkte jag att han hostade ibland.

Att jag var i princip den enda som hörde detta berodde på att han uteslutande hostade tidigt på morgonen, faktiskt aldrig någonsin någon annan tid på dygnet och som ni vet är jag den enda som besöker vårt stall i gryningen:))) liksom ingen hade för vana att göra det hos NN (där ju Kreon stod till försäljning dessförinnan) heller.

För att göra en extremt lång historia något kortare köpte jag hästen trots vetskapen om hostan men att jag inte berättar om det förrän nu beror på att jag vet vilket ståhej en ”hosthäst” kan väcka.

Så var det när jag köpte mitt sto Décima som visade sig vara dunderförkyld vid leveransen (jag hade besökt henne i försäljningsstallet flera gånger innan dess utan att märka det minsta). ”Folk” var vansinniga för att hon smittade ner flera hästar i stallet och en del ansåg också att jag hade blivit ”lurad” och borde lämna tillbaka hästen, någon jag själv inte övervägde ens en sekund trots att förkylningen höll i sig i exakt 2 månader (därav att en del trodde att jag blivit pålurad en ”kroniker”).

Vad gäller Kreon gjordes en endoskopi inför affären och denna visade inget oroväckande och han blev också undersökt av en av de mest rennomerade veterinärerna i Sverige som ställde diagnosen ”Lymfoid hyperplasi”en ganska ovanlig åkomma som Kreon delade med bla travaren Victory Tilly.

Och det sistnämnda var faktiskt en tröst för kunde den hästen springa in flera miljoner med sin halsåkomma så kände jag mig ganska säker på att även Kreon skulle orka prestera med sin.

Nu är ju jag inte speciellt bra på att förklara saker men om jag ska försöka så innebär Lymfoid hyperplasi att det i luftstrupens väggar sitter som små polyper (ser ut som nässelutslag ungefär). Detta är helt naturligt.

Hos Kreon hade vissa av dessa ”polyper” antagit en större form, de var typ dubbelt så stora som de ska vara och detta var ett tecken på att hans luftvägar inte var tillräckligt utvecklade- än.

Den ”landslagsveterinär” som undersökte Kreon trodde att denna ”underutveckling” högst sannolikt skulle växa bort men att det kunde ta upp till ett år- kanske skulle det vara borta till sommaren tröstade han mig.

Och en tröst var det absolut för ni ska betänka att Kreon under den period hostan höll i sig (fram tills för kanske 3 veckor sedan) hostade i princip VARJE morgon (tror han var helt tyst 2 eller 3 morgnar av typ 120) och när jag pratar om hosta menar jag att han kunde hosta upp till 10 gånger i stallet och sedan ytterligare kanske 10-15 gånger när jag började rida.

OK, nu hostade han inte lika mycket varje dag, någon gång kom det bara enstaka hostningar men det skar ändå genom kroppen varje gång jag hörde det.

Tack och lov tystnade Kreon efter kanske 5 minuters ridning och sedan hörde man inget förrän nästa morgon (red man på andra tider än tidig morgon var han som sagt knäpptyst) men det var ändå jättejobbigt.

Det var faktiskt skönt att ingen annan hörde eländet under tiden det pågick för jag vet hur snabba folk är på att kritisera ägaren till en hosthäst- man kan ha många synpunkter på hur denna ägare BÖR agera och även om det kan vara av välvilja så kan det ändå vara tröttsamt att behöva ”försvara” sig.

Jag minns att jag var livrädd att Kreon skulle börja hosta på sin första tävling- hur skulle det se ut? Och att rida omkring och förklara för ”alla” att ”nej, han är inte förkyld- hans hals är bara outvecklad”….nej….

Men nu råder alltså ÄNTLIGEN tystnaden- för gott får jag hoppas!

Precis som veterinären förutspådde så märkte jag bara en dag att ”oj…idag har det varit helt tyst” och numera tänker jag nästan inte ens på hur otroligt jobbig det var medan det höll på.