Inlägg i kategorin Hästhälsa/ foder

Nyanserat om barfota-verkning

Nu debatteras det åter om ”barfota vs skoning” och denna artikel tycker i alla fall jag är nyanserad.

Det blir ju gärna så att det bli ”vi mot dom”, att man drar alla över en kam och hävdar att något visst är det bästa bla bla bla utan att se till individen.

Vicke gick tex med aluminiumskor hos mig i många år och jag gav t.o.m. hans nya ägare skriftlig information om att JAG avrådde från att ändra denna för honom mycket välfungerande skoning.

För att ta just Vicke som exempel skulle jag inte drömma om att låta honom gå oskodd; jag kan nästan garantera att han hade blivit frambenshalt tämligen omgående eftersom han hade så känsliga sulor.

Inte vet jag om man efter en väldigt långt tid hade kunnat få honom att fungera utan skor men den smärta som detta hade orsakat honom under invänjningstiden skulle jag definitivt inte kunna försvara på något vis.

Den lille har ”så klart” inga skor men han rids ju över huvudet taget inte och går i en mjuk gräshage där han till 99% strosar och extremt sällan travar eller galopperar.

Frenchie fungerar väl med järnskor och då ser jag ingen anledning att ”väcka den björn som sover” men däremot har jag en dialog med veterinär, hovslagare och tränare kring hans hovar och förlitar mig långt mer på deras åsikter än vad ”alla andra” eventuellt har för åsikter.

Vad jag gillar med artikeln är att den höjer ett varningens finger för att barfota inte är för alla och att det kan kosta mer än det smakar att dra av skorna och/ eller anlita någon ej utbildad.

Det är också bra att det lyfts att vad proffsen gör verkligen inte alltid kan appliceras på hobbyryttarens hästhållning och att barfota sällan betyder just barfota, dvs utan någon som helst plastning, skyddsboots eller whatever.

Träd-trimning

Ett tips till de av er som liksom jag har hagar som nu nästan ser ut som en stäpp pga torkan men har träd med blad/ grenar som ni säkert vet att hästar kan äta:

Klipp av lite grenar och kasta in till hästarna- det ger måhända inte jättemycket näring men i alla fall sysselsättning samtidigt som ni kanske får en välbehövlig trimning av närliggande träd?

Själv har jag 3 enorma björkar precis utanför stallet och dessa trimmar jag lite genom att klippa av tunna lövruskor och kasta in till Lillis.

Han äter gärna björkris, jag ger inga jättemängder (kanske 1-2 kilo/ dag) men detta gör att jag inte har hur lågt hängande grenar som helst.

Innan ni börjar fodra med grenar/ blad/ sly måste ni så klart NOGA säkerställa att det ni vill ge är ofarligt för hästar att äta!

På tal om ovan kan jag berätta att jag en vinter gav Vicke och hans hagkompis Leon MÄNGDER med sly som min dåvarande stallägare hade klippt ner.

Allt låg i en jättehög hyfsat nära hästarnas hage och jag släpade grenar varje morgon till djurens glädje.

Det blev verkligen win-win; stallägarens sly-hög blev rejält decimerad och hästarna fick sysselsättning och lite extra att äta i en gräshage där i princip allt gräs var nerbetat/ söndertrampat.

Seglivad hovböld

Ofta när hästar blir halta önskar vi hästägare att det ska bero på en hovböld, eller hur?

Nu ÄR det inte jätteofta just detta tycker jag och ibland kan även en böld vara allt annat än snabbt övergående.

Jag har nyligen på nära håll följt en hästägare vars ponny blev akut ganska halt.

Över tid (många dagar) varierade hästens hälta från liten till så rejäl att den var halt i skritt och en period var ett av hästens ben svullet upp till hasen.

Nu är detta en väldigt noggrann hästägare som, trots att hen misstänkte hovböld (hästen rids ej och hade ej några synliga skador som kunde förklara hältan) åkte med hästen till klinik och fick den röntgad.

Ingenting hittades på röntgen, hoven klämdes på (detta hade en hovslagare redan gjort tidigare) och hältan fortsatte att variera i grad.

Hästägaren trodde fortfarande på böld, hade på våtvärmande omslag (som hästen också hade haft tidigare) och efter ca 7 (SJU) VECKOR totalt hittade hen sörja i omslaget!

Det fortsatte sedan att komma svart/ mörkt var i bandaget i flera dagar!

Så visst kan hovbölder ta tid på sig vilket kan vara en tröst men så klart inte kul!

En bekant hade en liknande erfarenheter med sin ridhäst och den var också undersökt av veterinär från alla håll och kanter innan den långt om länge blev ohalt.

Beviset

Nu har jag förvisso aldrig tvivlat på att Lillis hade fång även om han återhämtade sig exeptionellt snabbt (han var i princip ohalt efter en dag med Metacam) men här kan man även se de tydliga tecknen så här lite mer än 1 år senare.

Faktiskt har han dessa fångränder på 3 av hovarna och inte bara fram, nästan lite konstigt att ett ben klarade sig, eller?

Håll koll på foderpriserna!

Har ni reflekterat över hur dyrt kraftfoder är numera?

Ett kilopris på 10 kronor eller mer är snarare regel än undantag- tur att gemene hästägare idag inte slösar lika frikostigt med detta som då jag köpte min första häst.

Då gavs i alla fall på min ridskola den absoluta majoriteten av både lektions och privathästar 3-4,5 kilo havre/ dag men det är väl ganska ovanligt idag, eller?

Hur som helst vet ni att jag är en person som inte bara går in i en affär och köper whatever, så även med foder.

Och härom dagen reagerade jag verkligen på priset på vetekli.

På Börjes kostar exakt samma säck (märke och vikt) 129 kronor (ordinarie pris) och på Granngården inte långt ifrån det dubbla!?!?

Hur f..n motiverar man denna skillnad?

Jag vet sedan tidigare att Börjes även säljer Betfor långt billigare än Granngården vilket personal på Granngården påstod att Börjes gjorde som en ”lock-vara” när jag frågade!

Tja..lock eller inte…priset har skilt sig åt i över 1 år och mitt råd är att noga kolla priset innan ni handlar.

Måste man köra jättelångt för att komma till den billigare affären äts så klart vinsten upp av bensinkostnaden men är avståndet likvärdig så kan det löna sig att ha ögonen med sig.

Den lilles PPID

Tydligt ”hål” ovanför ögat!

Jag har nu fått svar på blodprovet som togs på den lille för ett tag sedan och som gjordes för att kolla hans PPID-värden.

När vi kollade förra sommaren låg värdet på 41,6 vilket bedömdes som typ ”måttlig PPID”.

Värdet nu och som vid denna tiden på året (det varierar beroende på när på året man tar provet) ska ligga under 30 låg för den lilles del på 15,5!

Väldigt bra och ett tecken på att medicinen fungerar och inte behöver justeras men jag hade ärligt talat inte vågat ta bort den oavsett.

På Lillis märktes PPID:n nästan tydligast genom de fettansamlingar han hade ovanför ögonen, ett symptom som så vitt jag vet inte är så vanligt för någon annan sjukdom på häst.

Och ärligt talat missade jag det förra sommaren; mycket pga okunskap och att det inte syns jättetydligt om hästen är väldigt hårig, har lång pannlugg och man inte har för vana att ”hantera huvudet” dagligen.

Jag tränsar ju tex aldrig den lille och sätter inte ens på honom grimman utan trär den bara över halsen på honom och då är det lätt att missa om man inte vet vad man ska titta efter.

Hästar har ju också olika djupa ”hål” ovanför ögonen; Vicke har tex väldigt markerade hålor, Frenchie och den lille inte alls så mycket.

Men förra sommaren fanns det över huvudtaget ingen inbuktning ovanför ögonen på Lillis utan det buktade tvärtom ut lite.

Nu, sedan ganska länge kan man känna en fördjupning även under all päls och numera känner jag igenom dessa ”hål” varje dag.

Så ett litet tips även om symtomen för PPID är många och varierar från häst till häst.

Så det som vissa hästar drabbas av syns inte ett spår av hos andra.

Fettansamlingar lite varstans (fångnacke tex) är också mycket vanligt och Lillis hade gott om dessa också men även där lurades jag lite av hans ras som i sig är lite ”bullig” med stor rumpa tex.

Nu försöker jag att hålla honom mer slimmad och hoppas att det ska räcka för att han ska leva i tusen år som jag vill ❤️!

Röntgen- välsignelse eller förbannelse?

Huruvida man ska röntga en häst vid köp/ försäljning har varit omdebatterat så länge jag kan minnas och kommer säkert att fortsätta att vara det under min levnad gissar jag.

Och att låta röntga en häst kan verkligen vara exakt det som rubriken anger, en välsignelse eller den raka motsatsen.

Tyvärr är röntgen ingen 100 %-ig kristallkula som kan garantera varken det ena eller det andra; den kan bara indikera starka eller svaga misstankar om att whatever kan komma att inträffa inom en snar framtid, om många år eller aldrig. Typ. En garanti hade varit underbar men tyvärr…..

Det finns tusentals vittnesmål om hästar som haft så grava röntgenförändringar att de ”borde varit utdömda” (och det har de också varit i vissa fall) men som ändå fungerar utmärkt, även på en avancerad nivå.

Med detta sagt söker ändå många ”den felfria hästen” eller i alla fall en häst utan veterinära anmärkningar som man anar kan utgöra ”problem”.

Om detta skulle både jag och andra kunna skriva romaner men om jag ska försöka korta ner mina åsikter och erfarenheter så kan inte heller jag ge en entydig åsikt huruvida man ska röntga en häst man avser att köpa.

Det finns massvis av parametrar att beakta och man får ”helt enkelt” (dvs svårt) försöka att väga dessa mot varandra, ensam eller genom att ta råd av tränare, veterinär eller gud och alla människor man litar på.

Röntgen är dyrt men kan förhindra en från att göra en affär man kan få ångra bittert.

Man kan förlora väldigt mycket pengar rent krasst för att inte tala om investerade känslor i ett djur, nerlagd tid och en massa annat.

Röntgenfynd kan avsevärt påverka en hästs pris eller ens möjligheten att alls få den såld och det man en gång har röntgat kan liksom inte göras ogjort.

Vet man att hästen HAR röntgenförändringar måste man som säljare upplysa om dessa.

Röntgenförändringar kan också påverka möjligheten att kunna försäkra hästen och  man kan också få diverse reservationer som ibland kan tas bort efter x tid och ibland inte.

Om man ska ta de hästar jag har nu och som är varandras ytterligheter som exempel så har jag resonerat så här:

Jag skulle inte drömma om att röntga min ponny när jag köpte honom och jag veterinärbesiktigade honom inte ens (!) , här påverkade ålder (23), pris (5.000) och användningsområde.

Jag hade rent krasst råd att förlora inköpspengarna och bedömde att jag relativt snabbt och enkelt kunde köpa/ låna en likvärdig sällskapsponny.

Att jag la nästan 15.000 kronor, som är mycket pengar för mig, på att besiktiga och ”helkroppsröntga” Frenchie handlade om den raka motsatsen.

Jag tömde mitt bank-konto ganska rejält när jag köpte honom, jag kommer i dagsläget inte att kunna köpa en likvärdig häst och jag kan inte försäkra honom för inköpspriset utan att detta skulle kosta mig hur många tusen i månaden som helst.

Det finns massor mer att säga om röntgen men jag håller här för att ni inte ska somna; diskutera gärna vidare genom egna kommentarer!

Besiktning- vem ska betala?


När man köper/ säljer häst finns det inget som säger vem som ska betala veterinärbesiktningen utan detta är upp till parterna att bestämma.

Ibland har en säljare valt att redan ”för-besiktiga” hästen vilket kan vara klokt eftersom man då ”vet” att allt är ok med hästen inför en försäljning.

Jag skriver ”vet” inom citationstecken eftersom en besiktning trots allt är en absolut färskvara- som vi alla vet kan en häst skada sig, vricka sig och göra tusen andra saker inom loppet av en dag så det är a) långt ifrån säkert att hästen är lika frisk någon vecka efter besiktningen som då den gjordes b) en köpare godtar en x dagar gammal besiktning utan att vilja göra en ny.

Jag gjorde själv en ”för-besiktning” av Vicke när jag annonserade ut honom första gången men eftersom hans försäljning drog ut på tiden hade varken jag eller hans nya ägare någon direkt nytta av den.

Jag har, då jag köpte Frenchie bekostat hans besiktning helt och hållet själv även om den kostade runt 15.000.

Jag valde då själv veterinär och omfattning av undersökningen (röntgen av ”allt”).

När Vicke skulle säljas krävde jag samma sak; dvs att presumtiv köpare skulle välja veterinär och betala besiktningen.

För mig känns det säkrast att köparen själv väljer veterinär för att undvika att det i efterhand ska bli snack om att jag valde en viss veterinär av en viss anledning för min erfarenhet är verkligen att det finns lika många åsikter om alla veterinär som det finns personer som anlitat dessa över tid.

Även den enklaste besiktningen på klinik kostar idag över 3.000 kronor och jag ville inte heller som säljare stå för denna kostnad om köparen efter denna av någon anledning inte ville köpa hästen.

Visst kan man tycka att en köpare riskerar att förlora en massa pengar genom att besiktiga x hästar som kanske inte ”går igenom” men då får man trösta sig med att man har betalat för att inte köpa något man själv betraktar som något man inte vill ha.

Och där är man ju olika och har olika acceptans för vilka avvikelser man är villig att godta liksom även veterinärer har olika syn på hur tex röntgenbilder ska tolkas.

Men man får inte glömma att man som köpare har undersökningsplikt och därför anser i alla fall jag att det är upp till denna att välja både vem som ska besiktiga hästen och vilka undersökningar man vill att hästen ska genomgå.

Men som sagt finns det ingen lag som säger vem som ska betala en besiktning utan det viktiga är att man är överens om detta innan den görs så att man inte står och tjafsar om detta på kliniken som så klart måste ha betalt oavsett.

Fodra på känsla

Handen på hjärtat; hur många av oss fodrar alltid/ ibland mer eller mindre ”på känsla”?

För att vi inbillar oss att ett visst foder ger en viss effekt, för att vi inte vill kosta på stråfodret en analys eller av andra skäl?

Jag minns hur ”man” på ”min” ridskola för tusen år sedan fick för sig att alla lektionshästar skulle få en skvätt matolja för att förebygga kolik.

Ja jisses, vi skvätte alltså över 40 hästars kraftfoder med….tja….möjligen en deciliter olja per djur och om ni tror att en sådan liten mängd gör varken till eller från så vill jag med bestämdhet påstå motsatsen.

On that note läser jag om en kvinna om skriver följande om höpellets:

Höpellets, tänker folk… Det behövs inte för min häst kan fortfarande tugga hö som vanligt. Det de inte tagit reda på är hur viktigt det är att hästen får i sig betydligt fler arter av gräs än vad som oftast finns i hö. Det de inte heller tagit reda på är att detta höpellets innehåller just väldigt många arter. Så, vid första anblick kanske det behöver stå något om just det, att det är artrikt? Jag ger 12 av våra ponnyer dessa höpellets 2-4dl/dag. Inte mycket, men jag hoppas det gör lite nytta iaf. Tycker att de alla är lite blankare i pälsen i år.”

Personen fodrar alltså med ett foder med ett kilopris på över 20 kronor på känsla och hoppas att det gör nytta!?! Ja, du milde….det gör nytta för plånboken i alla fall som blir fint tömd! 12 hästar som får detta tillskott dagligen blir en nätt liten månadskostnad i längden….

Men nu ska jag sluta att raljera och avslöja att jag själv ”höftar” ibland.

Mitt stråfoder är basen och där kräver jag analys för att ens köpa det men när jag tex ger den lille några nävar av ”whatever” för att han också ska ”få något” skiter jag ärligt talat nästan i vad det är bara det är billigt och han tycker om det 🙂 🙂 🙂 ! Den mängden han får skulle jag själv kunna äta utan att det gjorde varken till eller från!

Nät vs däck

Konstaterade nyligen hur enormt mycket mindre mitt svinn av oätligt hösilage blivit sedan jag övergick från att fodra ur nät och började med däcket.

På Ryhus finns inga träd i hagarna att hänga nät i oavsett och däcket har som sagt visat sig suveränt för detta ändamål.

Den bortskämda matkastaren Vicke skulle aldrig drömma om att äta annat än ”dagsfärskt” stråfoder, det han en gång lämnat är liksom förbrukat för honom medan jag har fodrat x andra hästar med hans rester som de glatt glufsat i sig.

Med däcket är spillet väldigt marginellt, mycket lite hamnar utanför medan han kunde dra ut flera kilo från nätet och sedan stå och trampa i det.

Ur skadesynpunkt känns däcket också säkrare även om Vicke ta i trä aldrig varit någon marodör. Det blev förvisso några hål i slowfeedingnäten men det tycker jag nästan man får räkna med över tid.

Jag köpte mina nät på Gekås för 69:-/ styck, en spottstyver även om däcket till och med var gratis.