Konstaterade nyligen hur enormt mycket mindre mitt svinn av oätligt hösilage blivit sedan jag övergick från att fodra ur nät och började med däcket.

På Ryhus finns inga träd i hagarna att hänga nät i oavsett och däcket har som sagt visat sig suveränt för detta ändamål.

Den bortskämda matkastaren Vicke skulle aldrig drömma om att äta annat än ”dagsfärskt” stråfoder, det han en gång lämnat är liksom förbrukat för honom medan jag har fodrat x andra hästar med hans rester som de glatt glufsat i sig.

Med däcket är spillet väldigt marginellt, mycket lite hamnar utanför medan han kunde dra ut flera kilo från nätet och sedan stå och trampa i det.

Ur skadesynpunkt känns däcket också säkrare även om Vicke ta i trä aldrig varit någon marodör. Det blev förvisso några hål i slowfeedingnäten men det tycker jag nästan man får räkna med över tid.

Jag köpte mina nät på Gekås för 69:-/ styck, en spottstyver även om däcket till och med var gratis.

Alla som känner igen sig räcker upp en hand!

Jag var ju förskonad från veterinärräkningar i mååååånga år och tro mig….jag visste om det och liksom bara väntade på det och sedan smällde det till:

Det är verkligen tur att det finns veterinärvårdsförsäkringar som mildrar i alla fall lite för jag har verkligen fått känna på vad utgifter för medicin och vård av djuren kostar sedan i somras.

Först fick den lille fång och därefter konstaterades det att han har PPID= livslång medicinering med svindyra tabletter!

Nästan i samma veva fick Vicke anaplasmos som han följde upp med lymfangit och som en liten lök på laxen en hälta.

Rent objektivt har alla sjukdomar och deras behandlingar egentligen varit lindriga och kunde ha utvecklats lååååång, lååååångt mer/ värre men tusenlapparna har ändå rasslat iväg i full karriär!

Jag är medlem i en sida på Facebook för PPID-hästar och har flera gånger läst att en del hästägare har svårt att medicinera sina djur- hästarna vill helt enkelt inte svälja den dagliga tabletten.

En del får lösa upp tabletten i vatten och spruta in vätskan i munnen, några gröper ur äpplen eller hittar andra kreativa lösningar för att gömma medicinen.

Det ska dessutom sägas att förutom att tabletterna ska tas hela hästens återstående liv så är de ganska dyra så man har inte precis råd att kassera tabletter hur som helst och dessutom vill man ju så klart vara säker på att hästen får i sig rätt mängd.

Mitt sätt hoppas jag ska funka så länge B lever; jag rullar in tabletten i en brödboll och den slukar han fortare än kvickt ska ni tro.

En del hästägare vittnar om att deras hästar efter x tid slutat att låta sig luras så jag får hoppas att B inte fattar vad det är han sväljer 🙂 .

Att köra spruttricket på honom skulle inte vara kul; han är en dramaqueen som skulle försöka vända bort huvudet och oja sig på många olika vis till skillnad från Vicke som man alltid kan spruta in vad som helst i munnen på även när han står lös i boxen.

Har ni koll på vad era hästar väger?

Ibland är det ju bra att veta men inte så lätt att ta reda på alla gånger.

När B fick fång trodde veterinären att han vägde uppemot 500 kilo; som ”en stor häst med korta ben” 🙂 🙂 🙂 !

Vicke vägde 610 kilo för 7 år sedan och väger nu knappt 630.

Ett år när jag bytte stall tappade han en hel del i vikt och det hade varit intressant att veta exakt hur många kilo det handlade om men en hästvåg är ju inget som finns i vart och varannat stall eller ens på alla kliniker.

Jag har sjungit spånpelletsens lov många gånger tidigare och bilden ovan illustrerar flera av fördelarna mot tex halm.

Inte bara tar säckarna mycket mindre plats att lagra och kan till och med förvaras utomhus, det blir väldigt mycket mindre i kärran och således också på gödselstacken efter mockning.

Jag tycker det är väldigt mycket lättare att separera rent från smutsigt om man jämför med halmen och det sliter inte alls lika mycket på kroppen när man gör det.

På bilden syns hur mycket jag brukar ta ut varje morgon; detta efter en stor häst som står inne ca 12 timmar/ dygn.

Nu är så klart hästar olika renliga (min är varken superrenlig eller grisig) och man ids/ vill mocka olika petigt men i mitt fall mockade jag ut minst det dubbla och snarare det tredubbla när Vicke stod på halm.

Sedan har halm absolut andra fördelar; den är tex oftast billigare och hästarna kan äta den vilket jag löst genom att lägga in en liten halmkaka i boxen, mer äter just min häst inte upp.

Nu är försäljningen av hö och ensilage i full gång i vissa delar av Sverige och har den inte redan kommit igång så gör den det snart!

Och som med det mesta som man handlar så kan billigt visa sig vara dyrt i slutändan och jag vill verkligen uppmana alla som planerar större inköp att göra detta med förstånd.

Sommaren 2018 lär få hästägare glömma; den torkan skapade en foderbrist som jag personligen aldrig upplevt tidigare och många var verkligen desperata efter hö och ensilage och fick till slut nästan ta vad som fanns, kosta vad det kosta ville.

En del importerade foder från olika länder och med vitt skilda resultat men även de som köpte svenskodlat kände sig ibland lurade.

En del insåg när de öppnade sina inplastade balar att fodret såg allt annat än tjänligt ut, det kunde vara mer eller mindre mögligt, innehålla mest halm, eller pinnar, jord och jag vet inte allt.

Den hemska sommaren är tack och lov förbi men det finns fortfarande skäl att välja sin foderleverantör noga tycker jag.

Om man kollar på Blocket eller Marketplace vimlar det i år av foderannonser, i alla fall här i Skåne.

Och när tillgången är god har man ännu mer råd att vara kräsen och jag ska förklara vad jag menar med det.

Till att börja med tycker jag inte att man ska köpa oanalyserat foder eftersom alla serösa producenter tillhandahåller en analys. Och som alla kunniga hästmänniskor vet kan det skilja enormt på näringen i stråfoder och jag vill se den person som kan avgöra detta enbart med sitt öga….

Den andra saken jag tycker man ska kolla upp väldigt noga är vad leverantören erbjuder för villkor om det skulle visa sig att de balar hen levererat tex är mögliga när de öppnas.

Gäller ”köpt är köpt och tack och adjö” eller tar foderhandlaren tillbaka det som är dåligt?

Kontrollera också hur många lager plast balarna är täckta med, även detta kan skilja en del och påverkar så klart hur lätt det kan gå hål på en bal i hanteringen.

Jag föredrar för egen del att köpa merparten av mitt foder från en ”storproducent” som arbetat med foder i många år och som erbjuder justa villkor.

Det är måhända någon krona dyrare än om man köper av en privatperson (kanske ”svart” dessutom) men att stå med x ton skitfoder som hästarna inte vill äta eller man inte ens vågar fodra med för att det ser så dåligt ut….den risken är jag inte intresserad av att ta.

Och förutom att förlora pengar, kanske få sjuka hästar med hosta, diarré eller något ännu värre så är det ju inte precis så att man kan ta x ton foder och slänga i sin soptunna….det tar liksom väääääldigt mycket plats….

Så kolla upp vem du köper foder av noga, det är mitt råd och titta inte bara efter vad en bal kostar utan var minst lika noga med att kontrollera innehållet!