Inlägg i kategorin Hästhälsa/ foder

Go with the flow- om flytsulor

Ja, igår fick Vicke alltså dessa ”hästarnas Louboutin” till sulor under skorna och det ska bli väldigt intressant att se om jag märker någon skillnad vad gäller sulömhet framöver.

Enligt min hovslagare har sulorna funnits i säkert 10 år men eftersom priset är vad det är (min skoning kostade 2400 kronor med sulorna samt mina aluminiumskor)  så är det inte så vanligt att de används.

Dessutom vill inte alla hovslagare sko med sulorna eftersom det är lite mer mickel med detta.

Jag hade läst att sulorna inte håller i mer än ca 6 veckor men min hovslagare påstår att sulorna håller så länge skorna sitter på och de kan inte lossna annat än om själva skon trampas av.

För mig spelar det ingen direkt roll eftersom jag ändå skor Vicke med maximalt 6 veckors intervall.

Om ni undrar hur en skoning men flytsulor går till så kan ni följa bilderna nedan:

image

Först klipps ett ”armeringsnät” ut som ska läggas direkt över hästens egen sula.

image

Skon läggs över nätet och spikas fast.

image

Hoven sätts på en frigolit-aktig och självhäftande fyrkant.

image

Medlet som sulan görs av ska nu sprutas in. Enligt min hovslagare är detta märke (Equi-Pak) dyrast men också mest hållbart.

image

Här ser ni hur Equi-Paken sprutas in och hur ”frigolit-fyrkanten” gör så att medlet inte rinner ut.

image

Så här ser Equi-Pak ut när det har stelnat (lite rann ut på stallgolvet och det är den biten jag drog loss när den hade stelnat vilket går mycket snabbt).

image

Så här ser sulan ut när den har stelnat och frigolit-skivan har dragits av.

image

Färdigskodd häst som man kan rida på direkt om man vill- så pass snabbt stelnar sulan!

Tisdag- inte mer att göra….

…idag i alla fall !

Ja, så kan man sammanfatta dagens veterinärbesök från vilket jag åkte i alla fall NÅGOT lättad.

För att ta det från början så blev/ kändes Vicke halt i onsdags kväll. Hältan var extremt liten men jag tyckte att den syntes mycket mer morgonen därpå när jag longerade på mitt ”kontrollställe”, en hårdgjord yta framför vårt ridhus.

Jag har tidigare noterat att Vicke kan se rengående ut i tex ridhuset men om ”det är något” så syns det på denna hårda yta.

I fredags gjorde jag inte någon koll utan skrittade bara ut men när jag gjorde en ny check på lördagen såg jag inte tillstymmelse till hälta.

Jag valde att rida ett näst intill ”normalt” pass och samma sak upprepades på söndagen. Vicke gick jättefint och kändes inte det minsta halt.

Igår valde jag att tömköra på vår utebana som inte har ett lika optimalt underlag som ridhusets men jag ville verkligen ”provocera” benen vilket man väl kan säga att jag inte lyckades med eftersom Vicke dansade omkring som en mästare utan att ta ett enda ”felsteg”.

Här kunde jag ha valt att avboka dagens veterinärbesök men jag kände verkligen att jag ville ha en veterinärs åsikt och dessutom få gjort böjprov.

Så idag var det dags för Vicke att åter dansa i lina och på löpargången, både före och efter böjprov runt om. Klockren!

Inte heller veterinären kunde notera varken puls, svullnader eller annat så vi fick enas om att det inte finns mer att göra i dagsläget utan att vi får se om hältan återkommer.

Veterinärens teori är att Vicke ”helt enkelt” är väldigt sulöm i perioder och det ÄR han, det har även min hovslagare konstaterat redan när Vicke blev halt förra våren.

Varför han har börjat oja sig mer nu vet jag dock inte men även jag har noterat en ovilja hos honom att gå på väldigt steniga underlag (får Vicke själv välja söker han sig direkt till gräskanter om man rider på sådana vägar) och denna ovilja har jag sett i säkert 1 månad av och till.

Samma sak var det på den senaste tävlingen där det var väldigt fruset i marken utanför ridhuset- Vicke nästan stapplade fram i några steg men gick sedan helt obehindrat på framridningen och inne på banan.

Vad som är planen nu är att prova att sko Vicke med sulor och se om detta hjälper.

Jag väntar ”as we speak” på att min hovslagare ska höra av sig så att vi får diskutera upplägget.

Så nu är det annars bara att ”vänta och se”….återkommer hältan eller ej?

Veterinären tyckte liksom jag att det knappast kan vara en ledinflammation i detta läget- den går inte över på 2 dagar och vi såg verkligen absolut ingenting som ens kunde likna en hälta när vi kollade på min finis.

Det känns i alla fall skönt att ha fått träffa en yrkesman och få bekräftat att jag inte är blind eller inbillar mig saker- jag var själv så säker på att Vicke har varit ohalt i flera dagar nu men ett böjprov HADE ju kunnat säga något annat.

Graden av hälta

Jag tycker ofta att man brukar få 2 frågor av andra hästägare när man berättar att ens häst är halt; dels vilket ben hästen är halt på och dels om hästen är mycket halt.

Medan jag kan förstå den första frågan då det tex kan handla om återkommande hälta på samma ben förstår jag egentligen inte den sistnämnda även om den säkert är ställd i välmening.

För i min värld spelar graden av hälta mycket liten roll för diagnos och prognos.

Så klart tycker man väl mer ”synd om” en häst som är jättehalt och knappt vill stödja på sitt ben men som sagt så behöver inte graden av hälta indikera hur allvarlig skadan är.

Det finns hästar som man knappt märker är halta men som ändå är det i många månader eller där det till och med har blivit kroniskt medan ”hoppande på 3 ben” kan gå över på en dag om det har kommit av en nervsmäll.

Jag minns att en veterinär också sa detta till mig då Archie hade fång; att graden av smärtpåverkan inte avgjorde fångens utgång; det finns hästar som inte är speciellt smärtpåverkade som man ändå får ta bort efter ett tag medan andra kan ha jätteont i början men ändå bli friska.

Så det där med ”lite halt = snabbt frisk” är något jag tror att många VILL tro men enligt min erfarenhet är det inte alls så som regel.

Man är inte ensam i båten i alla fall….

En tröst i det fruktansvärda elände när ens häst är halt tycker i alla fall jag är vetskapen om att man är långt ifrån ensam om detta.

Man behöver liksom inte känna det som att det är något ”fel” på en som hästägare eller att man borde ha dåligt samvete för ”alla” har eller får en halt häst förr eller senare- det är min erfarenhet i alla fall.

Och i många, många (de flesta?) fall så är man fullständigt ”oskyldig” som ägare, dvs man behöver inte lasta sig själv för den uppkomna skadan så vida man inte är av uppfattningen att det bästa är att förvara hästen i en madrasserad box dygnet runt, året runt. Fast jag tror banne mig att även en sådan häst hade lyckats skada sig…i ren frustration om inte annat.

Nej, som i mitt eget fall känner jag att mitt samvete är lika vitt som nyfallen snö; jag kan faktiskt inte komma på en enda sak där jag känner att jag borde ha gjort annorlunda eller låtit bli något.

Vickes nuvarande skada har uppkommit trots att han inte har ridits ett enda pass så att han har känts helt slutkörd, all ridning har skett på bra underlag, träningen för Christina och X har inte varit utmattande, jag har inte ens vågat hoppa ett språng sedan förra hältan och vid all uteritt så har jag varit supernoga med att antingen bara skritta eller trava och galoppera bara där underlaget varit bra.

I hagen har djuret gått med frambensskydd sedan han slog sig på ett framben för 3 månader sedan, han har gått ensam och inte kunnat jagas/ sparkas av någon annan häst och hagen har varit plan, utan stenar eller annat att trampa på och också till 90 % utan för mycket lera.

Så nej; jag vet inte vad jag kunde ha gjort annorlunda och samtidigt ge hästen ett drägligt liv?

Han är ju köpt som tävlingshäst i dressyr så träna ”måste” jag men träningen kan jag inte hitta några fel på alls.

När jag var ung och obetänksam kunde passen både bli på tok för långa och med en massa ansträngande ridning som KUNDE slita på hästen (mycket ridning på volt tex) men den tiden är sedan länge förbi.

Nåväl…vi får väl se vad veterinären anser om det hela och som vanligt höll jag på att säga så kommer jag inte att hymla och hyscha med resultatet.

Läste nyligen på en blogg att bloggägaren, vars häst hade blivit skadad och behandlad av veterinär, ansåg att detta var något som andra inte hade att göra med (dvs vad som felades hästen) och därför inte ville skriva om det på bloggen.

Själv anser jag förvisso att man absolut själv måste få bestämma vad man vill skriva om men för MIG personligen hade det känts väldigt märkligt om jag för egen del inte ville berätta om Vickes skada.

Dels är jag en väldigt öppen person med det mesta och skriver väldigt ärligt om både mina träningar och tävlingar sedan åratal tillbaka och dels är min erfarenhet att ”allt kommer fram ändå- på ett eller annat sätt”. Och oavsett vilket så känner jag som sagt inte att jag har gjort något som jag behöver skämmas över eller som andra kan anklaga mig för så jag lovar som sagt att återkommer och berätta när vi varit hos veterinären.

Intressant om slowfeeding-näten

Läs och begrunda.

Själv tycker jag inte alls att det låter ologiskt om näten kan orsaka vissa skador- beroende på hur hästen äter ur nätet så klart.

Jag har haft hästar som ätit ur vanliga hönät i flera år utan att jag tyckte att de fick problem av det men detta var också ”normalätande” djur- inga glupska varelser som liksom attackerade maten.

Bästa hästgodiset?

Jag funderar över vad som kan vara lämpligt att ha hemma som lite godis till hästen?

Nu tillhör jag VERKLIGEN inte dom som har detta i fickorna och liksom sticker åt hästen en godbit titt som tätt- tvärtom, det inträffar faktiskt aldrig, om inte annat för att jag inte vill gegga ner jackfickorna med söndersmulade sockerbitar eller skrumpnade morots-diton.

Men jag lägger gärna något i krubban efter ett ridpass tex, eller när jag ska gå för dagen och i dagsläget är det morötter som jag köper i 20-kilos säckar som levereras till anläggningen en gång var 14:e dag.

Dock upphör morotsavlämningen någon gång under våren för att återupptas under hösten (morötterna brukar inte hålla så bra i slutet av säsongen) och jag funderar alltså på alternativ.

Det jag tror att det kommer att bli är VETEKLI; av flera olika anledningar.

1. Det är gott

2. Det är extremt billigt (75 kronor för 20 kilo)

3. Det kan lagras i en plasttunna i stallet ”hur länge som helst”

4. I liten mängd påverkar det knappast hästens övriga foderstat

Vad tror ni om det?

Kli uppblött i lite varmvatten kan nog bli en hit gissar jag 🙂 .

Så klart kan jag ju köpa äpplen, päron, ”riktigt” hästgodis eller något annat också men då måste jag göra det oftare och tänka på att ha det i stallet- en säck kli kan jag ha i flera månader tänker jag.

Vad är er inställning till godis? Ger ni eller ej? Varför och vad?

Mer om aluminiumskor

ALU

I senaste numret av Ridsport kan man läsa lite om aluminiumskor och jag dristar mig till att ana varifrån artikelförfattaren har fått i alla fall liiiite inspiration om ämnet.

Vara hur det vill med den saken men för egen del är jag verkligen helsåld på konceptet- vare sig man har en häst som min som behöver extra hjälp med sina plattfötter eller man ”bara” vill att hästen ska bära så lite vikt som möjligt på sina hovar.

Jag kommer utan tvekan att kolla om vilken häst jag än kommer att äga i framtiden kan gå med aluminiumskor i stället för de traditionella järnskorna för jag antar att det finns en del som inte kan ha dessa skor?

Men tex de som idag har en massa mickel med kilsulor skulle jag verkligen rekommendera att prova de kilskor som Vicke har sedan snart 1 år tillbaka- fungerar det så är det ju ypperligt att slippa stänga in hoven med en sula som dessutom ökar risken för tappskor.

Vad gäller det slitage som nämns i artikeln har jag för egen del inte märkt av detta alls men då ska man betänka att min häst skos var 5-6 vecka och att han inte går (rör sig) särskilt mycket i hagen. Inte heller rider jag ut mer än ca 2 dagar i veckan (men då kan det bli en hel del på asfalt).

Att alu-skorna är avsevärt dyrare (vad kostar järnskor egentligen?) tycker jag är fullständigt ointressant i sammanhanget så länge vi talar om någon som äger en eller ett fåtal hästar, som ridskoleägare med 40 hästar kanske några kronor hit eller dit spelar roll men att oja sig över skor som kostar som i Vickes fall runt 250 kronor paret är…ursäkta mig…bara pinsamt.

Har man inte råd med detta var 6-8 vecka (och järnskorna är som sagt inte GRATIS) då tycker jag att man ska fråga sig om man ens ska ha häst- faktiskt. Det är ju en så mikroskopisk del av vad allt kring ett hästägande kostar.

Sedan är det kanske mycket möjligt att inte alla hästar bör gå med alu-skor av olika anledningar men JAG kommer i alla fall att kolla alla hästar jag ska rida i framtiden.

I vårt egna stall har vi för övrigt 2 hästar förutom Vicks som har alu-skor, en dressyrhäst som tränar på MSV-nivå och en hopphäst som tränar på dito nivå i sin gren och båda har haft denna typ av skor i flera år.

EDIT: kollade för skojs skull vad skor kostar på nätet. Nu var detta bara på ett ställe men där kostade järnskor runt 30 kronor styck och alu-skor med dubbla.

Pris kontra innehåll- bryr ni er?

Läser en artikel om olika proteintillskott i senaste numret av Ridsport.

Artikeln jämför på ett bra sätt olika proteintillskott (exempelvis soja, foderjäst och potatisprotein) MEN; jag saknade en viktig komponent: en prisjämförelse.

För jag vet att det skiljer MASSOR på vad tex Kraffts olika proteinfoder kostar mot tex sojan som är outstanding billigast (15 kilo för 135:– är nog svårslaget).

Nu finns det måhända annat att invända mot just soja men jag undrar idag:

Hur resonerar ni när ni köper foder?

Köper ni det som är billigast i förhållande till det ni söker (mer energi, protein, whatever) eller är det annat som avgör och vad i så fall?

Om ni tex ska köpa vitaminer; läser ni på innehållsförteckningen och jämför olika märken mot varandra?  För om man GÖR det kan man ju ganska snabbt konstatera att det ibland finns lite väl lite verkningsfull substans i flaskan eller att det i alla fall skiljer en del från produkt till produkt (samma sak gäller olika ledtillskott tex).

Vatten på min anti-täckes-kvarn?

Läser en intressant artikel i senaste numret av Ridsport:

”Hästens svettmekanism fungerar genom att vätskan i svetten omvandlas till vattenånga. Hästen torkar inifrån och ut; huden blir snabbt torr och har återfått normal temperatur trots att pälsen fortfarande är blöt och svetten droppar från den.

De flesta ridhästar klipps helt eller delvis och därmed torkar de lättare efter arbete. Men om hästen sedan får ett täcke på sig omintetgörs  tanken med klippning.

Vi tänker oss gärna att genom att lägga på ett täcke direkt efter arbete eller efter duschning så ska hästen snabbt bli torr. I stället är det så att täcket försvårar värmeavgivningen och förlänger återhämtningstiden efter arbete.

På samma sätt är det med täcke efter duschning. Att duscha hästen är ett effektivt sätt att sänka dess hudtemperatur men lägger man sedan på ett täcke upphäver man eller motverkar man den kylande effekten.”

 

Ja, dessa rön går helt i linje med vad jag redan tillämpar och tror på- ”problemet” som jag ser det är väl (?) att många inte bara lägger på täcke efter ritt för att hästen ska TORKA utan minst lika mycket för att hästen inte ska FRYSA?

Titta på alla världscup-hoppningar och dylikt som sänds på tv; ryttaren hinner knappt komma ut till ryttargången förrän skötaren slänger på hästen ett täcke, trots de många gånger relativt varma temperaturerna i dessa arenor.

Detta hade jag tyckt hade varit minst lika viktigt att verkligen undersöka och avhandla; ”när efter avslutad ritt finns det risk för att en klippt häst börjar frysa/ påverkas negativt om inget täcke sätts på”.

Om jag ser till mig själv så blir jag ofta svettig efter en ritt- även på vintern.

Min svett hade säkert torkat fortare om jag hade klätt av mig naken men problemet är ju att jag hade frusit otroligt mycket under tiden jag torkade (och även efteråt).