Inlägg i kategorin Hästhälsa/ foder

Mass-spridning

Jag vet inte om det är för att vi själva bor på en hästgård nu eller om det är för att man ibland verkligen ser saker när man börjar titta efter dom så att säga men jag tycker att det känns som att den giftiga växten stånds bara sprider sig mer och mer.

Jag ser till och med hagar översållade med stånds och undrar hur noga en del stall/hästägare är med att rycka bort plantorna?

Många vittnar om att de rycker upp minsta lilla gula växt men om inte alla hjälps åt med detta jobb så ser jag en risk att den snart tar över så att den knappt går att få bort.

Tydligen är mina tankar inte bara mina; här en artikel som belyser just detta!

Cushings/ PPID

Det är nu via blodprov konstaterat att min lilla ponny har mild Cushings/ PPID. Inga skyhöga värden men tillräckliga….

Han medicineras redan, fn med en fjärdedels tablett Prascend, en dos som kommer att ökas efter en invänjning. Denna medicinering är livslång.

När man hör/ läser om PPID är det pälsen/ hårremmen som kommenteras mest; att hästar med denna sjukdom kan ha svårt att fälla sin päls och se allmänt trista ut i hårremmen.

Som ni ser av bilden ovan stämmer detta definitivt inte på B men däremot har han uppvisat flera andra symptom varav hans fettdepåer är de mest tydliga.

Men; nu har jag läst om ytterligare ett symptom som jag inser att jag borde ha reagerat på i höstas men det är lätt att vara efterklok: svettningar!

”Detta symtom är mycket vanligt hos hästar med PPID. Det uppskattas att ca hälften av hästarna med PPID har detta symtom i någon utsträckning. För vissa hästar med PPID beror det på att den extra långa pälsen försvårar regleringen av kroppstemperaturen. Men hos andra hästar med obehandlad PPID kvarstår symtomen även när hästen har klippts. Den exakta kroppsliga mekanism som orsakar symtomen är dock inte känd.”

Jag hade faktiskt förträngt B:s svettningar i höstas; då var det inte ovanligt att han var svettig vid ljumskarna/ under magen vid skapet när jag tog in hästarna på kvällen.

Visst reagerade jag men dels var förra hösten mild och hans päls tjock så jag trodde helt enkelt att han var varm och dels svarade hans fd ägare att han ofta svettats på detta vis så jag tänkte inte mer på det faktiskt.

Svettningarna upphörde när det blev kallare och återkom inte i våras men med facit i hand så var det säkert pga PPID:n han hade dom?

Tempa hästar

Handen på hjärtat; hur ofta tempar ni era hästar? Vet ni vad er hästs normaltemperatur ligger på?

Jag börjar undra hur många gånger någon av mina hästar har haft feber utan att jag har märkt det för med facit i hand VET jag att det inte alltid är så synbart påtagligt att/ om en häst har feber.

Hade jag tex inte rensat ogräs i närheten av Vickes hage nästan hela dagen hade jag måhända inte noterat hans ”grindhäng” och det var egentligen det enda som indikerade att något inte var som vanligt.

Måndag- fång

Vet knappt var jag ska börja eller hur mycket jag ens orkar skriva efter en dag där jag stått på benen i typ 10 timmar och med massa ledsamma känslor i kroppen och tårar…..mer tårar än jag fällt på något annat de senaste åren….

Min fina lilla ponny har fått fång och för att göra en lång historia kort handlar det nu främst om att försöka få honom smärtfri på Metacam och därefter se till att han förblir smärtfri utan Metacamen om ens steg 1 blir uppfyllt så att säga.

Fång är en väldigt oberäknelig sjukdom och man kan absolut inte på förhand veta vilka hästar som ska bli friska ganska snabbt, för vilka det tar väldigt lång tid att tillfriskna och vilka som….tja…inte klarar sig.

Graden av smärta är tex inte en indikation på graden av fång eller utgången, en del hästar kan ha jätteont initialt men repa sig snabbt och andra kan ha mindre ont men smärtan går liksom inte över.

Jag har kontakt med en veterinär som jag fick mycket gott förtroende för och min underbara hovslagare kommer att delta i försöken att få B frisk – mycket mer kan jag inte säga i dagsläget.

Personligen är jag tämligen säker på att det är Cushings som ligger bakom fången men så länge den lille är så smärtpåverkad går det inte att avläsa ett blodprov korrekt och det är så man ställer diagnosen och sätter in medicin.

Min hovslagare vittnar om att många hästar fått fång i vår, jag vet själv några så helt osannolikt att en så gammal häst som min skulle drabbas är det inte även om han är van vid att både gå i gräshage och till och med bete sedan många år tillbaka.

Att vännen prövas i nöden blev väldigt tydligt för mig som från en dag till en annan stod utan sällskap till galningen Vicke som aldrig gått att lämna ensam i hagen så länge han varit hos mig.

Min underbara vän Elisabet och hennes syster (som är den faktiska ägaren) kom med Nilo under dagen och han ska agera sällskap till 1 juli, sedan ska han på ett ”riktigt” bete.

Detta har på en fantastiskt vis ”köpt” mig i vart fall 16-17 dagar och det måste räcka för att veta åt vilket håll det barkar med min lille häst. Är han inte bättre tills dess så…

Jag har varit tydligt med veterinären vad jag anser i frågan och hon tyckte att jag resonerade helt rätt och klokt och utan en massa tveksamheter.

Jag kommer inte att utsätta B för hur mycket smärta som helst under hur lång tid som helst och faktiskt kommer även ekonomin att styra även om det är fult att prata pengar. Men att lägga…nu tar jag bara en siffra ur luften….30.000-40.000 på x behandlingar, undersökningar, specialskoningar och mediciner med oviss utgång och risk för återfall…nej….där går min gräns även om jag inget hellre vill än att allt ska ordna sig.

Men nu är det alltså en dag i taget som gäller!

Vet ni någon som vill låna ut sin häst under juli så tveka inte att höra av er, jag beaktar ALLT i dagsläget!

På bilden den tredje boxen som Henrik sa var tur att han hade byggt men som jag hela tiden har tänkt kunde komma till pass när man minst anade det. Dock var det inte på det här viset jag hade tänkt mig det hela….

Betesreducerare eller ej

Sitter och läser en diskussion på Facebook om betesreducerare, något vi ”pratat om” även här på bloggen.

Blir lite glad när jag inser att det inte bara är jag som är ”6 år” och tycker synd om hästar som har denna typ av….enligt mig…munkorg på sig- många skulle inte heller drömma om att sätta det på sina djur.

Jag fattar absolut att det handlar en del om att förmänskliga hästar, att det säkert finns djur som är helt ok med betesreducerare osv men det spelar ingen roll för mig- jag skulle inte klara av det. Och jag vill inte må dåligt i onödan.

Precis som andra inte skulle klara av att ha sina hästar ensamma i hage medan jag inte har en sekunds betänkligheter kring detta i mitt eget fall (det finns även för mig hästar jag aldrig skulle ha ensamma).

Till viss del handlar det för mig om vad man kan leva med som djurägare, bortsett från vad som är lagligt osv.

Allt är inte svart eller vitt och det som passar vissa kanske inte passar andra (både människor och djur).

Jag skulle inte klara av att se min häst kämpa med att plocka upp strån genom reduceraren; då fick den hellre gå i en grushage och slippa frestelsen helt.

Och när jag läser andras erfarenheter av hur deras hästar försökt att få av sig reduceraren, fått skav, ”sett lidande ut” osv så förstärks min åsikt.

Men som sagt; det är lätt för mig att ha åsikter, framför allt nu när jag har enorma, underbara hagar som många hade dödat för och dessutom hästar som kan gå där.

Skulle någon av hästarna få fång kanske jag inte skulle vara lika kaxig?

Kan som en parentes nämna att jag är lika rabiat motståndare till munkorg på hundar och måhända bidrog detta till att förkorta Soyas liv?

Hon hade en kronisk tarminflammation samtidigt som hon ”stoppade allt möjligt i munnen” och jag hade utan tvekan kunnat stoppa en del genom att alltid ha henne i koppel eller ha munkorg utomhus.

Jag valde motsatsen av olika anledningar och valde också att avliva henne vid 8 års ålder innan både denna sjukdom och hennes epilepsi hade ”förstört” henne. Men åter igen; man gör olika val och ska kunna leva med dom.

Gör din egen mash/ mellis

Igår berättade jag ju….ve och fasa 🙂 🙂 🙂 att jag inte är speciellt noga med hästarnas ”mellis” utan de får det som råkar vara billigast på Granngården just då…typ….

Lite skämt och lite allvar; ska Vicke bara ha lite ”krubbskrammel” efter ridningen….för det är han så van vid att jag aldrig skulle ha hjärta att neka honom och den lille ”måste” så klart också få lite….så kan jag lika gärna ge honom ”vad som helst” bara han gillar det eller göra egen mash.

Härom dagen gjorde jag just det sistnämnda; se bilden ovan.

Jag blandade helt enkelt det jag hade hemma; betfor, kli, en skvätt havre, något extrapris-pelleterat foder från Dodson och lite lucern-aktigt foder jag också köpt billigt.

Allt detta blandas med varmt vatten så att det blir en gröt och sedan är det bara att servera när det svalnat!

Väldigt enkelt och långt, långt billigare än de många gånger superdyra blandningarna man kan köpa för +15 kronor kilot eller mer.

Billig mellis

Som säkert de flesta (?) hästägare är jag väldigt noga med en del och inte alls med annat.

Vad gäller tex foder anser jag att det ibland råder ren millimeter-hysteri där varje gram föda som hästen stoppar i sin mun ska vara analyserad och foderstatsberäknad….in absurdum.

Har man en häst för de största klasserna, en som har olika fysiska/ psykiska problem kopplade till näringsintag eller man på veterinärens inrådan måste vara mycket vaksam på vad hästen äter må det vara hänt med denna petighet men de flesta hästägare har trots allt djur som….handen på hjärtat….inte ens behöver kraftfoder.

Jag anser i alla fall, högst ovetenskapligt måhända att det inte är såååå blodigt allvarligt om man ger sin häst någon näve av foder x eller y eller till och med z….så länge basfodret tillgodoser hästens behov.

Med detta sagt ger jag båda hästarna ”mellis” av det foder som råkar vara på någon form av extrapris när jag handlar för de äter allt med lika god aptit och det är så små mängder det handlar om, inga kilon per dag.

Vicke är van att alltid få något i sin utebalja efter ridning…det är sedan åratal tillbaka och jag är säker på att han varken står eller faller med lite olika pellets liksom för övrigt den lille som ännu mindre avkrävs några dagliga fysiska prestationer.

Utvärdering; fodra ur traktordäck

Jag började ju fodra ensilage till Vicke ur ett traktordäck i höstas och känner att jag nu är redo för en utvärdering.

Jag har dels ägt Vicke i snart 8 år (jisses vad tiden går….) dels provat flera olika utfodringsalternativ, alla med mer eller mindre dåligt resultat.

Min matslösare har oftast trampat ner stora mängder foder vilket så klart varit negativt ur flera aspekter; bortkastade pengar, mindre mat i hans mage och ett evigt och ganska jobbigt städande av hagen.

Av allt jag provat hittills (hängt slowfeedingnät i ett träd, lagt en stor tunna på marken, haft slowfeedingnät i en låg ställning, haft ett vanligt bildäck på marken) så har traktordäcken visat sig vara bäst ur ”inte lyckas skräpa ner marken med ensilage”-aspekten.

Det blir absolut en del spill men ändå avsevärt mindre än tidigare.

Anledningen är troligen att kanterna på däcket är så höga och fasta att det blir svårt att slänga ut några större mängder?

Andra fördelar med just traktordäcket är kostnaden: noll kronor (däckfirmorna är bara glada att bli av med däck) och att det rymmer väldigt stora mängder ensilage (minst 10-15 kilo).

Det finns dock nackdelar och de är följande:

Man måste ha någon form av släp när man ska hämta däcket för det går inte in i en bil.

Däcket väger ”ett ton” och är svårt att flytta runt i hagen, framför allt om det blivit lerigt runt det.

En del varnar för att däck/ gummirester kan följa med i hästens mat men just detta är inget jag alls ser som en risk vad gäller min kräsna häst som inte står och gnager på saker. Och gummit på ett traktordäck är stenhårt så det lär liksom inte flagna av av sig självt så att säga.

Summa summarum; jag är mycket nöjd med denna lösning och planerar inte att prova något annat.

Balkupa tycker jag dels är på tok för dyr och dels skaver den ofta av manen på hästen och dessutom är jag övertygad om att spillet inte hade blivit mindre än med däcket.

Olika trälådor bedömer jag som ”farligare” om hästen skulle sparka mot lådan och jag tror även i detta fallet att spillet inte hade blivit mindre.

Höboll rymmer för lite och badkar hade också skapat spill.

Men hästar är olika och det som funkar bra för någon funkar inte för andra så man får helt enkelt prova sig fram, så som jag också har gjort över tid.

Den lille äter för övrigt ur ett större, vanligt däck och det funkar bra för honom även om han också drar ut en del på marken. Men dels är han inte lika slarvig som sin större vän och dels får han inte lika stora mängder foder åt gången.

Lugn och fin?

Olika medikamenter som påstås ha en lugnande effekt vid ridning- vad säger ni?

Bluff eller effekt? Har ni provat något som fungerar? Vad? Hur lång tid tog det innan ni upplevde någon effekt och höll den i sig varaktigt? Beskriv gärna förändringen!

Jag är väldigt skeptisk med blir gärna omvänd!

Det enda jag provat för rätt länge sedan var magnesium (en tränare som rekommenderade) och där var effekten noll.