Inlägg i kategorin Hoppning

Torsdag- mer hoppning

Idag stod det hoppning på Vicke-Bickes schema och efter att ha nu hoppat honom….4 gånger är det väl (?) så måste jag säga att han är hur duktig som helst, i alla fall på den bebis-nivå vi befinner oss (än?).

Lite lustigt det där…jag köpte ju honom heeeelt ointresserad av hur han hoppade men ATT han hoppar på ett sätt som passar mig är ju verkligen roligt.

När jag säger ”passar mig” så menar jag att han hittills varit väldigt okomplicerad och ”bara” hoppat över det som jag har styrt emot samtidigt som han har gått med fin bjudning OCH varit lätt att reglera både framåt och bakåt- precis som en hopphäst ska vara :).

Detta kan så klart bero på att hinderna hittills varit mycket låga (max 90 cm) och helt ”otittiga”- hur han skulle reagera om jag plötsligt höjde en del och/ eller ställde fram annat än vanliga, traditionella bommar- det kan jag inte uttala mig om (än?).

Men ”so far so good” och det är så klart roligt och bra då jag inte är dummare än att jag är medveten om den RISK som det ändå innebär att hoppa ensam i ridhuset tidigt på morgonen.

Men dels VILL jag ha lugn och ro omkring mig när jag hoppar och dels är det inte så lyckat at dra fram hinder när andra rider så det får bli så här just nu i alla fall.

Torsdag- det finns hopp!

Ja, nog tusan finns det hopp i de långa dressyrbenen- det visade Vicke när han studsade omkring i morse.

Jag hade bygg upp en serie med 4 hinder som han fick studshoppa över och det gjorde han villigt och bra.

Om man inte ska tävla i hoppning utan bara göra det för att ge hästen omväxling och gymnastik (och för att det är kul!) kan man ju välja övningar och hinder därefter och strunta i sådant som man inte gillar.

Och jag gillar studshoppning 🙂 så det kommer jag att använda mig av vid hopptränandet.

Torsdag- äntligen hoppning!

Idag var det äntligen dags för mig och Vicke att inleda vad jag hoppas ska bli våra regelbundna, gemensamma hoppträningar.

Jag har ju hopptränat alla hästar jag ägt och hopptävlat de flesta, den ende som jag snabbt avstod från att hoppa uppsuttet var Kreon som sin goda hoppförmåga till trots hade en tendens att bli väldigt upprörd och sparka bakut de få gånger han rev och då kändes det för osäkert att sitta på faktiskt.  Han hoppade i gengäld utmärkt på töm, något jag inte provat tidigare men som alltså fungerade väldigt bra för hans del.

Om Vicke fortsätter att hoppa som idag- villigt och utan drama så vill jag som sagt gärna göra detta regelbundet- jag tror ju på variation när man utbildar en häst och ser hoppningen som en nyttig och stärkande komponent om den utförs rätt.

Om ni undrar vad jag menar med det sistnämnda kan jag väl tycka att tex en tämligen talanglös häst och som man inte avser att tävla hoppning med och som oftare river hinder än tar sig över dom kan få slippa att hoppa- framför allt om den ägs/rids av en ryttare som är rädd för att hoppa och inte har någon känsla för avstånd, rytm osv.

Men detta är så klart upp till var och en- missförstå mig rätt, jag tror bara inte att sådan hoppning direkt STÄRKER hästen eller främjar dess självförtroende osv.

För att återgå till dagens hoppning så gick den hur bra som helst med tanke på att varken jag eller Vicke har hoppat på hur lång tid som helst.

Jag har extremt svårt att tro att det försiggick någon hoppning hos den dressyrutbildare där Vicke stod i ett år innan jag köpte honom och oavsett vilket så var det ju första gången VI hoppade tillsammans.

Några höjder kan jag inte skryta om att vi tog oss över- det mesta var väl vad en del hånfullt skulle benämna som ”nergrävda hinder” men man får ju börja någonstans och eftersom jag känner mig ringrostig så var detta good enough just nu.

Framöver är min tanke att mest gymnastikhoppa, mycket studs och relaterade avstånd för att få till bra språng som stärker och också gör att det känns lätt och kul.

bild(31)

Nergrävd oxer 🙂

bild(30)

Dito kryss och…

bild(29)

…ett räcke som faktiskt var hela 90 cm högt (eller lågt 🙂 ).

bild(28)

Och så en mini-studs!

En eller flera inne på tävlingsbanan- vad tycker du?

Nyligen fick jag berättat för mig om ett ekipage som mitt under pågående omhoppning krockade med ryttaren som stod på tur att starta- gissningsvis för att den sistnämnde inte var vaken nog att hålla sig undan.

Sådana här incidenter kan ju sluta väldigt allvarligt tänker jag- inte nog med att man kanske missar en möjlig placering men man kan ju få skador på både sig själv och hästen- fullständigt utan egen förskyllan.

När jag började tävla hoppning på stenåldern var det inte tal om annat än att man var ett ekipage inne på banan åt gången- flera år senare började man ibland införa systemet med att ryttaren i tur att starta efter en fick komma in och ”hålla sig ur vägen”.

Tillvägagångssättet uppstod för att spara tid när det var många startande men jag börjar undra hur bra det egentligen är?

Nu tittar jag för sällan på hopptävlingar oavsett nivå så jag kan inte svara till hur vanligt det är att man blir påriden eller att ryttarna på olika sätt stör varandra men rent spontant så känns det inte så säkert med detta system eller överdriver jag?

 

Fredag- nya hopp

bild (1)

Nu var det ett tag sedan Kreon studshoppade men i morse var det dags igen- jag vill gärna ha denna gymnastik och variation om det går att passa in mellan alla träningar, tävlingar, uteritter och annat som händer i veckorna.

Djuret hoppade lika bra som alltid- nu är han ju så van att det inte behövs några markbommar eller kryss för att göra det enklare utan han hoppar över hinderna så som ni ser dom på bilden.

120 språng blev det, vi hoppar först 6 gånger i vänster varv vilket blir 30 språng (6x 5 hinder), sedan byter vi varv och tar samma antal språng och sedan gör vi samma sak i vänster varv igen och avslutar i höger varv på samma vis.

Det låter mycket med 120 språng men ca en halvtimme inklusive lite uppvärmning och skrittpauser emellan och jag uppfattar inte att hästen är dödstrött efteråt, dock svettig och lagom jobbad- precis lagom enligt mig.

Det SKA ju vara en form av ”jobb” som ska påverka musklerna men samtidigt får man inte ”overdo it” för dels finns risken att hästen blir FÖR trött och dels riskerar man att hästen till slut inte VILL hoppa utan gör allt för att springa förbi, börjar riva osv. Då har träningen enligt mig mist sitt syfte.

Söndag- sex!

Söndag = studshoppning för det mesta, så även idag.

Och idag provade jag faktiskt att ställa upp 6 hinder på rad mot de sedvanliga fem och det var inga som helst problem.

Gränsen tror jag går vid sju hinder, därefter får man nog vara verkligen kvick i benen för att hinna hänga med i hästens hoppande och dessutom blir det lite väl drygt att släpa fram så många hinder , tycker jag i alla fall.

Nu har ju Kreon hoppat så många gånger (+10 kanske?) och har lätt för sig, annars skulle jag nog rekommendera att man håller sig till 4 eller 5 hinder och till och med bara 3 när man börjar.

För den som undrar är det fortsatt runt minus 7 grader på morgnarna (3:e dagen i rad…suck)- när fasen ska det vända?

Måndag- äntligen!

Åhhh så skönt att det äntligen har slutat att blåsa! Efter 4 dagar vilket måste vara någon form av tråkigt rekord!

Eftermiddagens cykeltur med Soya kunde genomföras utan risk för varken hjärtstillestånd av trötthet eller att man slets av cykeln pga blåsten och det tackar jag för.

Muppis fick, precis som förra måndagen, studshoppa och det gjorde han lika galant som vanligt.

Jag börjar fundera på att göra detta uppsuttet framöver- får se om jag vågar :). Annars är det absolut inte fel att arbeta ordentligt men utan sadel/ ryttare på ryggen och omväxlingen är säkert bara till gagn för både fysik och psyke.

Nu ska jag skriva ihop ett intressant inlägg baserat på en läsarfråga jag fick idag och jag vill i sammanhanget påminna er om att ni är mer än välkomna att inkomma med dylika.

Min egen inspiration efter tusentals blogginlägg kring allt mellan himmel och jord inom hästvärlden är, av hoppas jag förståeliga skäl, inte alltid på topp så det är bra om ni hjälper till lite :)!