Ni som känner mig vet att jag är en planeringsmänniska ut i fingerspetsarna som inte gärna ändrar det jag bestämt men idag såg jag mig faktiskt tvungen att göra just detta.

Jag hade bestämt med Anna, som ibland hjälper Maria med Hera att vi skulle skritta ut men eftersom det stormade ungefär 10 gånger så mycket som igår, då jag redan tyckte att det var på gränsen till ”risky” så ställde vi in rid-projektet vilken ingen av oss ångrar.

Nog för att jag gärna passar på att lufta Kreon när lämpligt ridsällskap erbjuds men även om jag ibland gjort dumdristiga saker i mina dagar så kände jag idag att jag inte behöver utmana ödet riktigt såååå mycket.

Muppis har dock inte fått ligga på latsidan bara för att han slapp orkan-vandra; nej i stället provade vi något nytt:

Härom dagen blev jag ju tipsad av en bloggläsare (Anna-Kajsa) om att man kan hoppa studs i lina (se kommentarer från i torsdagens inlägg) och detta har vi ägnat oss åt med gott resultat.

Som jag misstänkte var Kreon inte till 100 % med på noterna från början- han försökte springa vid sidan om hinderna flera gånger i det ena varvet men efter att jag hade skällt lite på honom så studsade han över precis som det är tänkt.

Jag hade idag bara 3 hinder för att mjukstarta och lät Kreon hoppa 5 gånger i ena varvet innan jag bytte varv och gjorde samma sak för att därefter åter byta varv så att han han fick hoppa 2 omgångar i vardera varvet= 5x4x3 = 60 skutt (hängde ni med i den uträkningen?)

Jag ska absolut försöka träna på detta vis regelbundet- det är onekligen lättare att dra fram materialet till denna övning än till en hel löshoppningsbana.

Som synes hade jag infångare precis som bloggläsaren Anna-Kajsa rekommenderade och det tror jag absolut att man ska ha i början.

Idag var det äntligen dags för löshoppning igen- visst hade jag kunnat göra detta oftare på egen hand men det ska inte förnekas att det är skönt att kunna hjälpas åt att dra fram allting när vi är flera vars hästar ska träna.

Alternativet är att jag hoppar själv tidigt på morgonen och då känner jag mig oftast lite för stressad eftersom jag ju ska till jobbet för att vilja ställa mig och börja dra fram en massa hinder.

Idag blev det studs-hoppning; utmärkt för Kreons uppbyggnad tycker jag- han ska ju inte träna för att hoppa per se utan för att aktivera hela kroppen på ett omväxlande sätt.

Och så får han ju chansen att passa på att rusa runt som en dåre i ridhuset utan att jag sitter på- säkert skönt att få avreagera sig på detta vis :).

Hoppningen gick som den brukar; Kreon har lätt för sig och är därför också lite nonchalant, jag tror absolut att en ”riktig” hoppryttare hade haft nöje av att träna honom men jag känner mig inte tillräckligt sadelfast för dessa övningar då han kan fara iväg, sparka bakut osv i upphetsningen.

Ibland passar vi på att träna hästarna på ”titt-hinder”, sist en vattengrav och idag en mur- väldigt bra att vänja hästarna på detta vis och jag skulle absolut rekommendera det till fega ryttare med räddhågsna hästar :).

Landmann var lite tveksam till en början…..

…medan Qvintina visste hur det hela skulle gå till direkt.

Qvintina leker sig över de 4  studshinderna.

I morse var det dags för mitt första renodlade hopp-pass med Kreon eller vad jag ska säga.
 
Jag har hoppat enstaka nergrävda hinder med honom sedan tidigare men idag tänkte jag, om inte hissa bommarna så i alla fall hoppa lite fler språng och någon bebis-serie.
 
Och som med det mesta jag provat med mitt spindel-djur så gick det utmärkt att hoppa vilket hans balanserade galopp troligen bidrog till.
 
Idag blev det verkligen inga svindlande höjder, tvärtom- jag är väldigt försiktig med hoppning över huvud taget eftersom jag ju är ensam i ridhuset men förhoppningsvis vågar jag hoppa liiite mer avancerat när vi har blivit lite varmare i kläderna tillsammans.

Längdhopp

När jag slog upp ögonen i morse var det till ett dånande ljud från häftiga vindar utomhus och jag insåg att jag skulle få revidera morgonens plan: ett dressyrpass i ridhuset.

Vis av vad som hände sist jag dumdristigt ville rida trots att ridhusväggarna skallrade (JAG RAMLADE AV!!!!!) ändrade jag om i schemat så att Kreon fick löshoppa idag i stället för imorgon- bättre att ta det säkra före det osäkra!

Hoppningen gick, som vanligt höll jag på att säga, utmärkt och jag kan nu följa det schema jag brukar försöka hålla mig till med löshoppningsvana hästar.

Jag börjar med att longera i trav för att mjuka upp hästen och tar eventuellt lite galopp på lina också.

När det sedan är dags att hoppa börjar jag med en vanlig oxer som jag höjer tills önskad höjd uppnåtts (brukar ta kanske 5-6 språng). På denna ”max-höjd” (någonstans mellan 120 och 140 beroende på hur skicklig hästen är) får hästen hoppa 2 språng och därefter sänker men breddar jag oxern ganska rejält.

Breddhindret hoppas kanske 3-4 språng med eventuellt ytterligare en breddning emellan och när detta hinder hoppats så är det dags att avsluta med ett räcke som också får hoppas 2-3 gången, sista språnget eventuellt ganska lågt så att hästen får känna att det är väldigt lätt.

Efter ca 10-12 språng (färre om hästen hoppat utan att riva och allt gått lätt) är löshoppningen avklarad.

Idag slog det mig förresten hur olika mina hästar hoppat trots att de alla haft väldigt lätt för löshoppningen.

Heron var den store spexaren! Han var alltid väldigt ”full of himself” med ett självförtroende på absolut topp.

Han rev i princip aldrig och de få gånger han gjorde det såg det ut som att han blev jättearg på sina egna ben typ ”jäkla ben….DET var inte bra gjort- gör inte om det”.

Han kunde också göra hoppningen svårare än vad den behövde vara genom att inte hoppa rakt mot hinderna utan liksom spexa innan och jag lovar….kunde han tala hade han säkert sagt något i stil med ”Hah…nu trodde du inte att jag skulle klara det…men du…du kan sätta en bindel för mina ögon…jag kommer att flyga över ändå”.

Det var rena showen att titta på honom….han tyckte verkligen att det var roligt även om jag hade hjärtat i halsgropen ibland vid hans värsta spex.

Décima var också ett välhoppande djur men till skillnad från då man red henne blev hon fullständigt SJÖVILD när hon skulle hoppa.

Hon rusade runt manegen som en furie och av rädsla för att hon skulle skada sig fick vi alltid leda henne och bara släppa ett fåtal galoppsprång innan själva hinderna.

Archie, som liksom sina föregångare även han blev lovande hopphäst på kvalitets (!) var mycket mer ”städad”- han gjorde det han skulle ”by the book” och utan något drama.

Och så Kreon då…hitills tycker jag att han hoppar lätt och bra men jag anar att han skulle kunna göra det ÄNNU bättre om han bara la manken (ordvits) till.

Kommer han fel på hinderna rättar han lätt till det och tar sig över men jag saknar det där 100%-iga engagemanget.

För honom är hoppningen ingen utmaning men inte heller något han vill visa upp sig i-gissar jag:))).

Hoppsan…än var det tydligen för tidigt att ropa ”hej” eller snarare ”hejdå vinter”- i morse var det hela 8 minusgrader, köldrekord för i år med andra ord.
 
Liksom de senaste torsdagarna stod löshoppning på Kreons ”to-do-lista” och han hoppade lika lätt och fint som vanligt.
 
Vis av första löshoppningens ”incidient” då Kreon sparkade upp ett litet sår på sig själv, troligen med en av broddarna hoppar han numera med både livrem och hängslen, läs: boots runt om (hade han haft det på bakbenen hade han aldrig fått sitt sår) och senskydd fram.
 
Förutom en skrittmaskin skulle jag, om jag fick önska mig en drömanläggning även vilja ha ett separat ridhus där en löshoppningsarena alltid stod uppbyggd- då hade jag nog låtit Kreon småskutta flera gånger i veckan.
 
Nu tar det ändå sin lilla tid med hinderbygge och inhängnande av dessa- inget jag orkar göra mer än en gång i veckan känner jag.

Precis som förra veckan löshoppade jag Kreon idag och det gick minst lika bra som sist tycker jag.

Pojken hoppar helt ok för ändamålet och idag höjde och breddade jag b-hindret lite även om vi fortfarande inte talar om några jättehöjder (max 1.20).

Tror att det gör det lilla djuret gott att få galoppera lite ”i frihet” och också lyfta på sina spindelben annat än med mig i sadeln även om jag också kommer att hoppa uppsuttet framöver.

Idag har den lilla gossen fått lyfta lite extra på påkarna- efter en stunds uppmjukande longering stod löshoppning på schemat.
 
Kreon hoppade väldigt lätt och okomplicerat tycker jag och jag valde att nöja mig med inte så många språng och inga jättehöjder så att han ska få en positiv känsla för denna typ av träning.
 
Nu är ju inte min tanke att Muppe ska tävla hoppning precis :))) men jag tror absolut på att låta även dressyrhästar hoppa, i alla fall så länge de gör det hyfsat ok.
 
Det finns ju ett fåtal hästar med riktiga ”träben” (läs: har otroligt lätt för att riva och därmed också riskera att slå sig) , sådana som rusar runt fullständigt vettlöst eller de som knappt vågar gå över en bom på marken och dessa hästar behöver man kanske inte pressa om man absolut inte vill hoppa för egen del men för normala hästar skadar det verkligen inte med denna träningsform, rätt utförd.

Straffet för att jag gläds åt varje snöfri dag utan minusgrader tycks vara regn och hårda vindar- är det inte det ena så är det det andra- eller varför inte båda på en gång?

Igår kväll och i natt har det regnat och stormat- idag är det än så länge uppehåll men vad hjälper det- det blåser så att man knappt kan stå stadigt på benen.

Jag, som i 99 % av fallen vill ha ute min häst i hagen i så gott som alla väder har faktiskt gjort en helomvändning just idag- Kreon fick gå in i stallet efter en knapp timme!

Om han blev jättledsen över att inte få stå och sjunka ner i lera till knäna samtidigt som vinden slet i hans täcke så får jag trösta honom med att det är utgång som vanligt imorgon igen och om han kände lättnad- tja…då får han passa på och njuta idag.

Tack och lov resonerade en stallkamrat precis som jag, hennes häst fick inte gå ut över huvud taget då den bara står och spänner sin känsliga rygg i blåsten så gossen har sällskap och har det säkert bra.

Innan vi skildes åt i förmiddags hann jag premiär-löshoppa honom, det var i alla fall premiär i min ägo även om Kreon har löshoppat tidigare.

Hur ofta eller mycket han gjort detta har jag ingen aning om men det syntes att han ”knew the drill” även om han var lite okoncentrerad emellanåt och tog hinderna med en klackspark.

Han är ju långgalopperad och har lätt för sig den lilla spindeln så över hinderna kom han och en del språng var riktigt fina när han skärpte sig lite.

”Guuuud vad SNYGG han är” teaterviskade jag till Mini som också var med och så bad jag henne att rida fram samma trav som gossen visade upp när han flashade förbi oss- nu såg vi liksom vad som finns att plocka fram :)))).

Jag hoppas att Kreon tyckte att det var roligt med hoppningen för jag kommer absolut att passa på att löshoppa honom så fort nytt tillfälle ges (beror på när stallägaren ordnar dessa evenemang, förhoppningsvis redan nästa vecka) eftersom jag tror på variation i arbetet.

Dessutom lär jag inte hoppa några 120-hinder uppsuttet med honom, varken imorgon eller någon gång inom överskådlig tid misstänker jag så det kan nog vara bra att träna på detta vis av den anledningen också.