Jag har under alla år jag haft hund varit helt förskonad från att de reagerat på skott/ smällare/ raketer.

Visst har jag lidit med de hundägare som inte haft samma ”tur” men först nu förstår jag vidden….

I Staffanstorp härjar sedan gud vet hur länge ett eller flera ungdomsgäng och dessa unga ”roar” sig sedan i höstas med att av och till och med ojämna mellanrum smälla smällare i centrum.

Molly som var helt lugn förra nyår har börjat reagera med att skaka i hela kroppen när hon hör dessa smällar och det tar ganska lång tid innan hon slutar. Har man då otur kommer det en ny smäll….

Jag är så arg så jag kokar bara jag tänker på dessa ungdomars elakhet och fasar redan för nyår.

Hur f..n ska vi tillbringa den?

Jag känner ingen som bor väldigt ”off” och för den delen vill jag vara i mitt eget hem.

Det känns för djävligt att ”några” kan ställa till med detta för en, helt i onödan.

Och i dagsläget kan de börja smälla redan vid 18.30 hos oss så det handlar inte om några sena kvällar/ nätter och tyvärr inte heller ” helgbus”, det smälls oavsett dag.

Jag har i många år förespråkat ett totalt fyrverkeriförbud och de senaste händelserna har ju inte minskat min önskan om att slippa smällande.

Men de insatser som görs är eller känns i alla fall som helst verkningslösa så jag har inget hopp alls!

Ibland hör och läser man hur att äga en hund (läs: och att behöva motionera den) är hälsofrämjande för en själv och i ljuset av detta tyckte jag tidigare att det var konstigt med så många rent ut sagt feta hundägare som jag såg.

Men sedan jag flyttade in till centrala Staffanstorp har jag nog fått en delvis förklaring i alla fall.

Man kan ha hund aldrig så mycket utan att för egen del göra många knop- det har i alla fall mina studier visat 🙂 .

Ser man hundägare på hundrastplatser är det inte ovanligt att, medan hunden rusar omkring som en vettvilling, ägaren gör raka motsatsen: står stilla och stirrar in i sin mobil och/eller på sin cigarett.

Det går knappt att få kontakt med personen och lyckas man rubbar personen sig oftast inte från sin position utan ropar halvhjärtat på sin hund, nästan alltid utan minsta resultat.

Behöver jag säga att jag numera aldrig besöker hundrastplatser….

Nåväl- de som PROMENERAR med sina hundar; de får väl i alla fall motion?

Tja…förvisso är allt relativt men att gå 50 meter, stanna en lång stund för att hunden ska sniffa på något, gå 50 meter till och stanna igen och upprepa detta om och om igen är inte min definition av motion i alla fall.

Ser sällan någon passa på att powerwalka med hunden så som jag själv gör men å andra sidan är min hund lös och jag stannar inte varje gång (typ tusen) hon vill lukta på något.

Så nej…att ha hund ger inte per automatik motion- det är jag numera fast förvissad om!

Härom dagen skojade jag med Henrik och sa att det ser ut som att vi har småbarn hemma 🙂 !

Timmar innan fotot togs dammsög jag mattan som då var helt leksaksfri- därefter har det tydligen ”dykt upp” ( läs: hämtats av Molly) mer eller mindre alla leksaker hon äger.

Hon är rolig med det…hon leker nästan aldrig med något men så fort någon av oss kommer hem rusar hon iväg för att hämta en leksak som hon sedan springer runt med i munnen ett tag som för att visa oss.

Varför hon plötsligt bestämde sig för att samla allt hon äger på mattan har jag dock ingen aning om 🙂 .

Har skrivit om detta förut men det tål att påminnas om!

Jag är övertygad om att många hundägare tror att deras hund får göra mer eller mindre vad den vill så länge den är på den egna tomten men så är det alltså långt ifrån.

Vet inte hur många tokskällande hundar jag ridit förbi i mina dagar; både i egen trädgård och som man mött på vägarna där de ibland gjort utfall och jag har tänkt ”måtte inte hundägaren tappa kopplet för då vet jag inte vad som händer”!

Har själv slutat att ha med Molly när jag rider i ridhuset- hon sprang efter Vicke KONSTANT och han blev stressad/ upprörd och jag kände att jag inte kunde garantera att han inte plötsligt skulle skicka iväg ett bakben åt hennes håll.

Det var annat än Archie som Soya ”jagade” konstant de första gångerna medan han var så obrydd som en häst bara kunde bli…..