….eller?
Som jag redan har skrivit om i ett blogginlägg i somras känns det ibland nästan som att jag och maken är i minoritet som ägare av ”endast” en whippet.
Det är inte ovanligt att man har både två och flera av denna ras och jag får ibland frågan om inte vi också ska slå till och utöka familjen med ytterligare en whippet.
Och ska jag vara ärlig så är det SPONTANT oerhört lätt att bli frestad, särskilt om man ser en bild på någon jättefin whippet som behöver omplaceras eller då man hör om någon som ska ta valpar på sin tik.
Men efter noggrant övervägande tror jag faktiskt inte att det blir fler hundar i familjen, i alla fall inte så länge vi har Soya.
Nu ska man aldrig säga aldrig för livet är fullt av överraskningar men i dagsläget känns ytterligare en hund inte som något som hade varit ÄNNU bättre än en och då ska man (väl???) låta bli?
Det främsta skälet till att vi nog bör nöja oss med Soya är faktiskt mitt ”hästeri” och jag ska förklara lite hur jag resonerat kring detta.
Redan innan vi skaffade Soya ville jag ha en hund som tveklöst skulle gå att ha med i stallet och som kunde följa med på uteritter.
Så som mitt liv med hus, heltidsarbete, regelbundna träningar och tävlingar minst 2 dagar i månaden ser ut så har jag varken ork eller lust att promenera omkring med en hund i flera timmar varje dag och det är den tid jag anser att jag skulle behöva lägga ”motionsmässigt” för att känna mig som en bra hundägare utan dåligt samvete.
Jag vet att detta kan uppfattas som lite kontroversiellt och var och en får absolut ha hund på det vis som känns bra för dom men för mig passar inte ”korta koppelpromenader runt kvarteret” alls utan jag vill kunna låta hunden springa lös i vaje fall 1 timme om dagen + att den får ytterligare några korta rastningar/ dag med eller utan koppel.
Som det är idag är Soya med mig i stallet varje dag och det kan bli både en och flera timmar som vi är där. Rider jag ut springer hon med och är jag i ridhuset springer hon lös där liksom i stallet medan jag mockar, gör i ordning höpåsar, hämtar hästar från hagen osv.
Vi cyklar också ofta till och från stallet = ytterligare motion för Soya (och för mig också till viss del :=)).
Genom att kunna ha med Soya på detta vis får hon automatiskt motion utan att jag och/ eller maken dessutom behöver gå ut några längre rundor med henne.
Om vi skulle skaffa en hund till är jag övertygad om att den kombinerade hund och hästmotionen hade blivit drastiskt förändrad för jag har svårt att se mig själv cyklandes och framför allt ridandes med två lösa hundar.
Jag tror att 2 lösa hundar i ett område med mycket kaniner hade blivit lite väl ”bra”, de hade troligen dragit igång varandra och kanske stuckit på ett sådant sätt att de riskerade att skada sig, bli överkörda eller att något annat otäckt hade kunnat hända. Nu, utan annat sällskap så följer Soya Archie fint men frågan är om inte en artfrände hade varit långt mer spännande. Jag tror det!
Och att hålla reda på 2 hundar i stallet hade också känts belastande. Det är ju inget som garanterar att den nya hunden hade varit/ blivit lika lätt att handha som Soya.
Nej, jag tror som sagt att det hade blivit mycket jobbigare med 2 hundar i stallmiljö och det är ju där jag alltså sköter det mesta av Soyas motion. Dessutom vill jag vara avslappnad i stallet och inte på ständig vakt och orolig över vad 2 hundar kan hitta på och ta vägen (stallet ligger tyvärr direkt utmed en 70-väg).
Även hundpassningsmässigt tror jag att det är svårare att hitta någon som vill passa 2 hundar än 1 hund och min mamma, som är vår främsta passare hade INTE varit intresserad av 2 hundar att hålla reda på, det vet jag redan.
Kostnadsmässigt hade det inte spelat så stor roll med ytterligare en mun att mätta då en whippets matkonto är lågt (säger jag som jämför med en häst :=)) och eftersom de är så korthåriga och renliga så tror jag inte heller att hemmet hade fodrat så mycket mer städning med en hund till så just de skälen till att inte skaffa fler hundar beaktar jag inte alls.
Men..för vår del blir det nog alltså ändå bäst att hålla oss till en hund. Det gäller bara att inte läsa någar hundannonser eller prata med uppfödare så ska det nog gå bra :=)!
Och man ska ju inte heller fresta lyckan för hårt. Soya uppfyller redan ALLT vi kunde önska oss hos en hund och vi säger ofta att vi inte kunde fått en bättre respresentant för rasen så det är bättre att vara lycklig med det än att skaffa ytterligare en hund som kanske inte alls kan mäta sig med Soya (det tror jag ärligt talat ingen kan ändå ha ha).
Senaste kommentarer