Inlägg i kategorin Hundinlägg

Fler extrema sammanträffanden!

Jag har tidigare berättat om olika mycket konstiga sammaträffanden som man (läs: jag) råkat ut för.

Att Soya heter Zingy Beauty tycker jag (eftersom jag önskade mig en ny Black Beauty) är ett sammanträffande som är liiite konstigt men vad säger ni om detta:

Min tredje hund, en greyhoundhane, skaffade jag medan jag läste sista året på Socialhögskolan i Lund. Hur han blev min tycker jag än idag är mer än märkligt.

Jag hade en tid innan jag köpte denna hund ”fått” en 3 månaders gratisprenumeration på Sydsvenskan av mina föräldrar och en helg satt jag och läste hundannonserna och såg då att en greyhoundhane var till salu.

Då jag åkte och tittade på denna hund visade det sig att han var i princip en exakt kopia av den greyhound jag fått avliva några månader tidigare!

Folk som inte träffat mig på ett tag fattade aldrig att jag hade bytt hund när jag köpte denna greyhound nummer 2, de trodde att det var nummer 1 som fortfarande levde!

Men det var inte det konstigaste sammaträffandet då många greyhounds är gula.

Nej; det konstigaste i hela historien var hundens namn!

Som många andra greyhounds/whippets hade även denna hund ett ”riktigt” namn- ”Somollis Star in Motion” och ett namn som han kallades: TYSON.

Och nu kommer vi till det konstiga:

En tid innan jag såg annonsen om Tyson drömde jag om boxaren Mike Tyson. Det var en mycket märklig dröm i vilken Mike Tyson hoppade upp ur en häst-box i ett främmande stall varpå jag sa med extremt tillgjord röst à la ”äldre, förnäm engelsk lady”: ”Mister Tyson I presume?” och sträckte fram handen för att hälsa. Och Mike Tyson mumlade något om att ”hmmm, jo…han var ju Mike Tyson”.

Jag kunde inte förstå varför jag drömt om en boxare; jag har aldrig intresserat mig för varken boxning i allmänhet eller Mike Tyson i synnerhet.

Men så kom då hunden Tyson in i mitt liv och vet ni vad: han var uppväxt i en hästbox ute på landet och åt lika gärna betfor och Krafft som hundmat (det är en historia i sig…men det tar vi inte denna gången).

Soyas kennel har förresten också en blogg; kolla gärna på både Soya och andra skönheter (Zahra är hennes helsyster) på http://www.pm.webblogg.se/

Black Beauty II

Hej! Jag heter Soya!

Jag kan läsa tidningen! Fast skönast är att sova!

I söndags gjorde jag och min man något som hitills känns som något av det bästa vi gjort näst efter vårt giftemål och husköp: vi köpte hund!
Som jag redan nämnt tidigare i bloggen hade jag i 20-årsåldern 3 hundar (inte samtidigt dock), en långhårig schäfertik och 2 gula greyhounds. Alla hundarna var fullständigt underbara individer, supersnälla och lydiga, vackra och härliga på alla sätt och vis men jag har ändå valt att avstå från fortsatt hundägande i ca 20 år.
När jag fick avliva min sista hund hade jag precis börjat arbeta heltid på mitt första arbete som socialsekreterare och jag ansåg då att jag som singel, utan möjlighet att få hjälp av någon annan inte skulle klara av att vara den hundägare jag anser att man ska vara om man vill ha hund.
De 3 hundarna ägdes under min studietid då jag hade många lediga stunder och då mycket tid tillbringades i stallet med dessa och jag ansåg att 8 timmars heltidsarbete skulle innebära minst 9 timmars ensamhet för en ny hund på en daglig basis= otänkbart för mig.
Min längtan efter hund har varit relativt dämpad under många år men så tittade jag tex aldrig någonsin på greyhound-racing på tv av rädsla för att bli ”hund-sjuk” igen.
Då jag träffade min man, som för övrigt egentligen är hundrädd efter att ha blivit skrämd av hangarhundar under sin militärtjänstgöring, tjatade han då och då om att det ändå skulle vara mysigt med en hund.
Eftersom vi, om inte annat, inte kunde enas om ras- jag ville bara ha greyhound eller whippet och min man ville ha något stort och hårigt :=)- så avslutade jag dessa diskussioner tämligen snabbt med motiveringen att vi inte hade tiden att ta hand om en hund.
För att göra en lång historia kort slutade dock det senaste samtalet i denna fråga med att jag faktiskt insåg att vi skulle kunna ha hund om bara min man förstod och var villig att ta på sig att ha det 100 %-iga ansvaret för hunden på vardagarna då han har fria, flexibla arbetstider medan jag bor för långt från hemmet för att ens ha tid (för att inte tala om lust) att åka hem på lunchrasterna.
Efter att ha penetrerat hundfrågan från alla möjliga infallsvinklar och efter att jag hade kontaktat 10-15 whippetuppfödare fick vi nys om en vuxen (1 år) tik vid namn Soya och i söndag blev hon alltså vår.
Om man tror på ödet så skulle man kunna säga att det var på förhand bestämt att Soya var den hund vi skulle ha. Redan innan jag såg henne IRL (men jag visste redan då att hon var svart) skojade jag om att hon kanske skulle bli Black Beauty II och därmed konkurrera med Arch om titeln ”snyggaste svarta djuret i världen”.
När vi sedan fick se Soya föll både jag och maken DIREKT varpå vi fick veta att Soya egentligen heter Zingy Beauty!
Vi är hittills helt besatta av denna lilla vessla och jag blir nästan rädd för den kärlek jag känner till henne redan. Min man, som ändå har barn (!) känner detsamma!
Det är verkligen underbart att vi båda är så himla förtjusta i vår nya familjemedlem och jag skojade med maken och sa att det är bättre att bli brädad av en hund än en 20-åring :=)!

Ni kommer säkert att få plågas med historier om även Soya trots att detta ska föreställa att vara en häst-blogg men det får ni stå ut med.

Arch tror jag inte känner att han måste ”stå ut med” Soya- han är mycket hundvan sedan födseln (minns ni fölkorten där han 3 dagar gammal ligger bredvid en foxterrier?) och verkar snarare förtjust än likgiltig/arg i både hundar, katter och ankor!
Tyvärr har vi än så länge inga kort som gör Soya rättvisa men det kommer….Hon är hur som helst ursöt!
Om ni vill veta lite mer om hennes ursprung så kan ni kolla på hemsidan för Sveriges äldsta nu verksamma kennel, det är där sötnosen kommer ifrån: