Inlägg i kategorin Hundinlägg

Soya skriver inlägg

Hej alla hästälskare!
Idag får ni inte läsa så mycket om era fyrhovade älsklingar för nu är det jag, Soya, som sitter bakom tangentbordet!
Mina ägare Micke och Birgitta kollar ofta på nätet och vid ett tillfälle då datorn stod på råkade jag logga in på Birgittas hästsida. Jag upptäckte då att min kompis Archie hade fått skriva ett inlägg i vintras och kände att det var lite orättvist att bara han hade fått komma till tals.
Så nu är det alltså jag som skriver och till skillnad från storfotade Archie som inte kunde hantera tangentbordet med sina klumpiga fötter utan fick be Birgitta om hjälp med att skriva så klarar jag detta galant. Mina ägare blev tidigt förvånade över att jag kunde trycka på tangenterna med mina små fötter men är man skicklig så är man….
Jaha…Soya heter jag alltså och jag tänkte berätta lite om mitt liv hos mina ägare.
Jag kom till Micke och Birgitta någon gång i januari i år och redan från början förstod jag att jag skulle trivas hos dessa lustiga människor.
Första natten testade jag vad som skulle hända om jag hoppade upp i deras säng och la mig under deras täcke och det gick hur bra som helst.
De oskyldiga små liven trodde att lilla jag skulle vara lätt att flytta på om jag la mig så att de låg obekvämt men där bedrog de sig allt. Ni kan inte tänka er inte hur hårt jag kan pressa och hålla emot om någon försöker flytta på mig. Micke och Birgitta insåg snabbt att var det någon som skulle flytta på sig så var det inte jag i alla fall. Ha ha!
Ni anar förresten inte (och det gjorde inte Micke och Birgitta heller, he he) hur lång en whippet kan bli om man verkligen sträcker ut sig i sin fulla längd!
Konstigt nog vill jag hellre kringla ihop mig när jag ligger ensam i soffan än när jag trängs med människorna, kanske är det inte lika kul att vara utsträckt när man kan!
Redan nästa dag hos Micke och Birgitta fick jag veta att jag har en häst! Archie heter han och han var faktiskt en besvikelse från början och är det fortfarande. Han är så booooring (tråkig alltså).
Jag ville genast att vi skulle jaga varandra när Birgitta rider men den latmasken höjde inte ens på ögonbrynen när jag bjöd upp till dans. Jag provade att skälla allt vad jag orkade, jag försökte dra i hans svans men nix pix…inga reaktioner från den gossen inte. Jag tror att han hade bestämt sig för att inte visa med en min att han brydde sig. Urtrist typ med andra ord.
Vi brukar dock prata med varandra i stallet ibland, framför allt när vi diskuterar vår ägare Birgitta.
Jag frågade tex Archie varför Birgitta är så himla tjatig och hela tiden säger att jag är finast i hela världen, att jag är snyggast, bäst osv osv….”Tja…det är lika bra att du vänjer dig” svarade Archie lakoniskt ”det har jag fått höra i snart 3 års tid så jag nästan har sår i öronen”.
Sedan undrade jag också varför det bara är Archie som är kopplad när vi går på våra promenader och se…det undrade Archie också! Hans egen teori är att Birgitta VET att han skulle springa iväg för att äta gräs om Birgitta inte höll honom kopplad. Ja, inte vet jag….
När jag inte försöker leka med hästen (eller sno hans morötter, äta hans bajs, jaga fåglar och annat som vi hundar tycker om) så tillbringar jag merparten av mina dagar sovandes i en soffa.
Birgitta har sorgligt nog en idé om att vi ska motionera tidigt på morgonen innan hon åker till hästen och det gillar jag inte alls. Jag vill SOOOOVA!!!!
Tyvärr är Birgitta en stark tjej så när jag inte kommer ner från ovanvåningen självmant då hon ropar så dyker hon upp bredvid sängen och BÄR ner mig. Vad ska man göra? Det är bara att bita ihop och följa med ut och när jag väl kommer ut i friska luften så är det faktiskt jätteskönt. Jag slipper ju vara kopplad som den dumme Archie så jag kan springa som jag vill och det gör jag också.
Mat, dvs att ÄTA är en annan sak som roar mig mycket, i alla fall när Micke-pappan åker och köper skinka speciellt åt mig (och det gör han ofta…gud vilken pli jag har på honom). Jag har hört att Birgitta har sagt till honom att han inte får skämma bort mig för då kommer jag inte att vilja äta mitt torrfoder men som tur är så lyssnar han inte alltid på henne. Eller…ibland SÄGER han att han inte har gett mig något annat än torrfodret men vi vet båda att det inte är sant. Ha ha!
Någon gång när Micke och Birgitta måste jobba mycket så får jag åka till någon som de kallar MORMOR (hon ser nästan ut som Birgitta fast hon är lite äldre). Hos mormor blir jag också bortskämd och får sova i både hennes säng och soffa samt äta massor av god mat.
Både när vi åker till mormor och till hästen brukar jag förresten hjälpa till med att köra bilen! Både Micke och Birgitta har stora armstöd på sina bilar så att jag, när jag sitter i baksätet kan sätta framtassarna på detta och hjälpa till att köra. Jag brukar inte sköta ratten och pedalerna (så långa ben har inte ens jag….) men däremot håller jag utkik över trafiken och allt som rör sig. Det gäller att ha koll!
På tal om mormor så har jag märkt att mina ägare som ju alltså heter Micke och Birgitta ibland också kallar sig för MAMMA och PAPPA. Jag förstår inte riktigt varför eftersom de inte har några barn men det är å andra sidan mycket hos människorna som vi hundar inte förstår.
De pratar ibland också om någon som de kallar KICKI och MISHI och visste jag inte att jag själv heter Soya skulle jag nästan tro att de pratade om MIG?!?!?
Ja, nu har ni fått en liten inblick i hur härligt livet kan vara. Jag tycker synd om er människor som måste arbeta och stå i medan jag sover i min soffa men olika falla livets lotter.
Bara att skriva ihop detta tog på mina krafter känner jag så nu måste jag springa tillbaka till soffan.
Gissa om Birgitta kommer att bli förvånad över vad jag har skrivit. Men allt är helt sant så hon har säkert inget att invända.
Hejdå från Soya!

Soya; Miss Beach 2009!

Soldyrkaren Soya! Notera hur hon valt ut en solfläck att lägga sig på, hon som btw ALDRIG ligger på golvet i vanliga fall!

Jag vet inte om jag ska se det som ett sammanträffande eller ej men jag hann inte mer än skriva inlägget om Soyas snabb-löpning i regnet häromdagen förrän hon började att just löpa, fast i en annan bemärkelse: ”hon har fått mens” som maken konstaterade!
Eftersom Soya är en ganska klen figur hade vi faktiskt varit förutseende och specialbeställt ett tikskydd som skulle passa till just hennes ras genom en kvinna som specialiserat sig på detta.
Och Ni kan tro att jag fick mig ett gott skratt när jag packade upp paketet med det beställda tikskyddet!
Som synes på bilderna ovan ser tikskyddet ut som en liten stringtrosa sydd i baddräktsmaterial. URGULLIG helt enkelt!
Dessutom sitter den verkligen på plats och det är ju faktiskt det som är det viktigaste, framför allt för oss som alltså har hunden liggande i soffor och säng 90 % av hennes tid inomhus. Inte så kul med en massa blodfläckar överallt!
Soya är nu omdöpt till Miss Beach 2009, den slimmade figuren hade hon ju sedan tidigare så det var ju bara baddräkten som fattades. Top-less är hon också vår lilla sexbomb med TIO tuttar :=)!

Varför skriver man om hundar….

…på en HÄST-blogg?

Ja, det kan man ju kanske undra över.

Jag har ju valt att begränsa mitt skrivande till nästan uteslutande hästrelaterade berättelser/iakttagelser/åsikter osv och då inte bara för att sidan heter just Birgittas HÄST-sida. Till detta finns det flera förklaringar varav en är att jag tex pga sekretess skulle ha ganska svårt att skriva om saker som rör mitt arbete där jag ju tillbringar den största delen av min vakna tid.

Detta är i sig kanske lite synd för är det kring något jag verkligen skulle kunna skriva en miljard inlägg så är det just mitt jobb. Jag träffar så otroligt mycket roliga, trevliga, spännande och exotiska människor, får höra de mest fantastiska historier ni kan tänka er och vara med om massor som jag aldrig kunde drömma om. Ja, här finns det stoff till många böcker kan ni tro men eftersom jag är långt ifrån anonym på nätet skulle det vara svårt att också skriva så att mina klienter verkligen var garanterade 100%-ig anonymitet.

Hundar kan också vara roliga att omge sig av och nu sedan jag åter blivit hundägare ”på gamla dar” vill jag då och då delge er någon liten händelse från den delen av mitt liv.

Jag satt förresten och funderade över hur många hästägare som också är hundägare och kom fram till att det nog är en hel del, kanske en majoritet? Jag vet i alla fall att många av bloggläsarna är hundägare; Ann, Jennifer, Vicky, Sanna, Petra, Lina, Hille och Natalja för att bara nämna några.

Till och med Ridsport hade ju för ett tag sedan flera hundrelaterade artiklar- urtrist tyckte jag som inte hade hund själv :=).

Hur som helst hoppas jag att det inte stör er för mycket när jag skriver om hunden i stället för om hästen. Jag befinner mig fortfarande i den nyförälskade hundägarens lyckorus då jag knappt kan bärga mig tills jag får komma hem och leka med min älskling (inte maken då alltså) så ni får kanske stå ut med ”hunderiet” ett tag till. Jag kan ju försöka att markera hundinläggen redan i rubriken så att de av er som inte gillar att läsa om dessa fyrbenta varelser kan hoppa över dagens blogginlägg.

Ny metod att träna whippets (dock ej hästar – tyvärr)!

Regn för andra morgonen i rad här i Staffanstorp och jag är inte glad!

Inte så kul att masa sig upp 04.50 för en PLANERAD power-walk i 40 minuter med hunden och sedan inse att det regnar= hund som vägrar att gå ut.

Provade att sätta på Soya regntäcket (!!!!…..herregud…JAG som hatade täcken på hundar….nu har jag både regn och termotäcke…hur ska det sluta???) och det gick faktiskt om inte bra så bättre än igår då jag fick DRA hunden efter mig under vilda ålande protester.

Dagens korta tur fick mig dock att inse att man kan använda regnigt väder som en ypperlig träningsmetod för whippets, i alla fall min:

1. Om du vill sprint-träna din whippet:
Gå ut med din hund i regnet. Gå den sträcka du sedan önskar att hunden ska springa DET FORTASTE DEN KAN. När du har nått ”målet” så släpper du lös hunden och kommer då att se den springa med blixtens hastighet HEMÅT.

2. Om du vill träna din whippet till att dra en släde eller kärra:
Gå ut med din hund i regnet. Gå samma sträcka som du gjorde när du sprint-tränade. Vänd därefter hemåt men släpp ej lös hunden utan ha den kopplad. Hunden kommer att dra så ivrigt i kopplet att du skulle kunna sela på den med vilken vagn eller släde som helst. Den skulle glatt dra både vagnen och dig- bara den fick komma hem och bort från regnet!

Jag tror tyvärr inte att ovanstående metoder kan appliceras på hästar, i alla fall inte på min eller hans kompis ”den lille” (Birk). De är för matglada för att låta sig luras av sådana trick och skulle man släppa dom lösa i regnet så skulle dom bara stanna och ÄTA vid närmaste gräsplätt!

Gratis och nästan gratis tävlingar (tävlingsrapporter)

Idag har det varit fullt ös!

Först var jag och Soya på hennes första tävling; en tvådagars dito så vi ska dit imorgon igen. Dit är ASARUM, en mikro-håla i Blekinge där man bredvid whippetklubbens tävlingsbana tränar….RUGBY! Vem sa att det bara är i storstan som det händer grejer :=)?

Idag sprang hundarna 2 heat en och en och tid togs. Tiderna läggs sedan ihop så att likvärdiga hundar (resultatmässigt alltså) får möta varandra imorgon.

Eftersom jag skulle tävla även med Archie (hans tävling var bokad sedan länge; Soyas bestämdes i all hast i torsdags kväll efter den mycket lyckade träningen) så fick Soya starta först varefter jag mer eller mindre FLÖG tillbaka till Malmö så jag har ingen aning om hur hennes tider stod sig i förhållande till de andra 29 hundarna som startade. Hon var i alla fall om inte den yngsta (möjligt) så i alla fall bland de yngsta hundarna. En del hade tävlat i flera år, andra i vart fall 1 år och för Soya och en eller 2 hundar till var det första gången.

Soya visade även idag att detta med att springa efter en trasa är superkul och hon kunde inte komma in i startboxen fort nog! Otroligt!

Någon annat som jag finner smått otroligt är att de träningar jag varit med på hittills varit helt GRATIS!
Som mycket tyngd av utläggen för Archies träningar känns det mycket konstigt att se att någon vill stå och träna upp till 30 hundar i flera timmar helt gratis.

Själva tävlingen kostade 50 kronor (för båda dagarna) så det var ju också nästan gratis.

Efter Soyas fina insats var det dags för Archie att visa att inte heller han skäms för sig. Och det visade han verkligen genom att bli 3:a i sin 3:e start i LA:4 (tredje gången gillt med andra ord) på 65%.

Om Soyas tävling var nästan gratis så var Archies helt gratis (om vi bortser från bensinkostnaden för nästan sammanlagt 50 mils körning idag….stön…) eftersom man i pris fick tillbaka startavgiften. Alla placerade fick 140:–, även segraren, och det kändes lite fantasilöst faktiskt. För dom småpengarna hade jag nog hellre velat ha något trevligt hederspris men men….
Huvudsaken var att det gick bra, vi har ju redan många gånger konstaterat att det inte är för priserna/pengarna man tävlar :=)!

Lite hundbilder

Medan maken och jag såg oss tvingade att ta uti med diverse ogräsrensning i det härliga vårvädret…..

…..passade andra familjemedlemmar på …..

att bara NJUUUUUTA……


…..i solen!

I slutet av kommande vecka planeras dock lite ARBETE för den soldyrkande drönaren.
Då tar vi nya tag med ”startboxträning” inför en förhoppningsvis kommande tävlingssäsong. Har dock hört att priserna på whippetrace är ÄNNU sämre än på våra ridtävlingar (trodde inte detta var möjligt men priser som PLASTSKÅLAR har nämnts…..) så det blir väl mer ÄRAN än något annat som man kan stoltsera med om det skulle gå bra :=)!

En annan intressant debatt har startat (om hundar och back-on-track)…

Jag som är en flitig internet-läsare har nu åter hittat ett intressant ämne att fundera över:

http://www.skk.se/ovrigt/hundvast20090414.htm

Tydligen är det alltså så att ”back-on-track-täcken” till HUND klassas som doping?!?!? Karensen är 14 dagar.

Flera debatter har redan blossat upp på nätet:

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=965581

http://www.vinthund.net/forum/index.php/topic,6561.msg53853/topicseen.html#msg53853

Man ifrågasätter bland annat, och fullständigt logiskt enligt mig, HUR man ska kunna kontrollera om en hund haft på sig denna form av täcke innan tävling?

Varför skapa regler som är oerhört svåra/ omöjliga att kontrollera att de efterlevs?

Frågan är om back-on-track-produkter för HÄST också kommer att gå samma öde till mötes snart/någon gång?

Ni som har koll på produkterna har väl noterat att det snart finns ett back-on-track-”plagg” till i princip varenda kroppsdel för både hästar och människor.

Själv har jag paddar med kardborreband till Archie som jag använder som stallbandage till frambenen ibland och i förebyggande syfte efter lite mer ansträngande ridning. Skulle absolut klara mig utan dessa om det blev klassat som doping och kan inte påstå att jag märker någon skillnad mot ”traditionella” stallbandage men det känns ändå som väldigt överdrivet om det blev förbjudet.

Det finns en sysselsättning för alla (minsann)!

Jag har länge skojat om att det vore trevligt och bra om Soya kunde göra lite nytta när hon är med mig i stallet och inte bara sno Archies morötter, äta hästbajs och jaga småfåglar.

Och härom dagen såg jag ljuset!

Nu vet jag vad Soya kan förtjäna sitt levebröd på!

Tryffelhundar har ni säkert hört talas om men tyvärr har vi ingen tryffel vid stallet och dessutom är det markägaren som äger tryffeln så där hade vi inte haft något att hämta.

Men en benskyddshund….det har ni aldrig hört talas om tidigare va?

I närheten av där jag och maken bor finns det en nerlagd järnväg och många ryttare utnyttjar banvallen till att rida på. Jag vet inte hur slarviga dessa ryttare är för den mängd boots, senskydd och bakbensstrykkappor som Soya kommit släpandes på tycks oändlig.

Och när Soya följde med till hagen med mina hästar häromdagen insåg jag hennes kall!

Vi hann inte mer än komma fram till gossarnas hage förrän Soya flög in i den och kom utrusande med en av Birks boots som vi varit av med ett tag (den har väl legat nertryckt i gyttjan).

Så nu kan man hyra Soya om man har blivit av med något under sin ritt så kommer ”Birgittas benskyddspatrull” och letar upp föremålet. Tyvärr tror jag inte att det är så mycket pengar i affärsidén dock, Birks boots kostade tex 29:– paret i Ullared :=)!

Fanatiker är vi allihopa :=)!

I ett av förra (eller var det förr-förra?) veckans blogginlägg var jag inne på att ”vanliga, normala människor utan djur” kan ha lite svårt att förstå de av oss som kan lägga så mycket tid, pengar, engagemang, you name it på våra älsklingar.

Om man någon gång känner sig lite udda kan man dock trösta sig med att det inte bara är hästmänniskor som ibland kan ses som lite besatta/ fanatiska: det gäller säkert de flesta som har olika hobbys/specialintressen.

Min man har ett stort flyghistoriskt intresse och innan VI träffades hade jag ingen aning om hur utbrett detta tydligen är (bland karlar framför allt). Det ordnas olika träffar, det finns diskussionsforum på nätet (FLYGHYSTERIKERNA kallar min man dom- det säger väl en del :=)), man kan prenumerera på tidningar, årsböcker osv och det finns flera bloggar som handlar om flyghistoria.

Hur stort som helst…Redan då jag var hundägare ”första vändan” för 20 år sedan blev jag snabbt varse hur mycket av det man möter inom ”hästeriet” som även finns bland hundägarna.

Jag bodde vid denna tid i ett höghusområde i vars närhet det finns en mycket stor park = väldigt många hundägare att studera och interagera med.

Bland hundägarna fanns det ”självutnämna ordningspoliser” liksom dito EXPERTER, det fanns hundägare man såg upp till, de man snackade skit om, vissa hundar och raser sågs som finare/bättre än andra osv osv.

Jag minns än idag Bernard, självutnämnd hundpsykolog och expert som hade åsikter om ALLT. Själv hade han en hund (stor blandras) som han hade lärt att klättra över flera meter höga stängsel vilket jag aldrig sett någon hund göra varken förr eller senare :=).

En av mina arbetskamrater har en chihuahua. För ett tag sedan skulle hon visa mig en bild kring något som hade med denna ras att göra och gick då in på ett chihuahua-forum som fick mig att brista ut i skratt och säga ”Ja, herregud…NI är ju lika knäppa som VI” (läs: hästmänniskorna).

På detta forum diskuterade VUXNA människor olika out-fits man kunde klä sina hundar i, olika trick de hade lärt hunden, det berättades korta anekdoter om de små liven osv.

För VISSA icke-hundägare skulle nog dessa diskussioner/berättelser framstå som rena LARVET men för hundägarna var det på fullaste allvar liksom när vi hästägare kan diskutera olika foder och analyser för våra hästar i veckovis samtidigt som vi själva kan käka snabbmat 5 dagar i veckan och leva hur ohälsosamt som helst :=).

Och btw: självklart finns det även vinthundsforum, whippetforum, trettioelva bloggar och denna ras osv :=)! Fråga mig….jag läser dagligen :=)!

Vad ÄR whippets för hundar egentligen :=)!

Soyas uppfödare har också en blogg och idag när jag kollade den

http://pm.webblogg.se/

så fick jag mig ett gott skratt.

Titta på den översta bilden där en tjej håller….hur många är det egentligen…minst 12 i alla fall…whippets i koppel!

Jag tycker att den bilden verkligen illustrerar rasen whippet.

Min egen teori är nämligen att man skulle kunna ta 20 vilt främmande whippets och släppa in dom i ett vardagsrum varpå alla 20 hade trängt ihop sig i soffan och eventuell fåtölj och somnat.

Hade man däremot föst ihop 20 vilt främmande….säg….schäfrar eller rottweiler så hade minst 10 av dom börjat bråka eller i vart fall gnabbas direkt.

Fördomar? Kanske det :=)……