Inlägg i kategorin Hundinlägg

Lite hundbilder

Medan maken och jag såg oss tvingade att ta uti med diverse ogräsrensning i det härliga vårvädret…..

…..passade andra familjemedlemmar på …..

att bara NJUUUUUTA……


…..i solen!

I slutet av kommande vecka planeras dock lite ARBETE för den soldyrkande drönaren.
Då tar vi nya tag med ”startboxträning” inför en förhoppningsvis kommande tävlingssäsong. Har dock hört att priserna på whippetrace är ÄNNU sämre än på våra ridtävlingar (trodde inte detta var möjligt men priser som PLASTSKÅLAR har nämnts…..) så det blir väl mer ÄRAN än något annat som man kan stoltsera med om det skulle gå bra :=)!

En annan intressant debatt har startat (om hundar och back-on-track)…

Jag som är en flitig internet-läsare har nu åter hittat ett intressant ämne att fundera över:

http://www.skk.se/ovrigt/hundvast20090414.htm

Tydligen är det alltså så att ”back-on-track-täcken” till HUND klassas som doping?!?!? Karensen är 14 dagar.

Flera debatter har redan blossat upp på nätet:

http://www.bukefalos.com/f/showthread.php?t=965581

http://www.vinthund.net/forum/index.php/topic,6561.msg53853/topicseen.html#msg53853

Man ifrågasätter bland annat, och fullständigt logiskt enligt mig, HUR man ska kunna kontrollera om en hund haft på sig denna form av täcke innan tävling?

Varför skapa regler som är oerhört svåra/ omöjliga att kontrollera att de efterlevs?

Frågan är om back-on-track-produkter för HÄST också kommer att gå samma öde till mötes snart/någon gång?

Ni som har koll på produkterna har väl noterat att det snart finns ett back-on-track-”plagg” till i princip varenda kroppsdel för både hästar och människor.

Själv har jag paddar med kardborreband till Archie som jag använder som stallbandage till frambenen ibland och i förebyggande syfte efter lite mer ansträngande ridning. Skulle absolut klara mig utan dessa om det blev klassat som doping och kan inte påstå att jag märker någon skillnad mot ”traditionella” stallbandage men det känns ändå som väldigt överdrivet om det blev förbjudet.

Det finns en sysselsättning för alla (minsann)!

Jag har länge skojat om att det vore trevligt och bra om Soya kunde göra lite nytta när hon är med mig i stallet och inte bara sno Archies morötter, äta hästbajs och jaga småfåglar.

Och härom dagen såg jag ljuset!

Nu vet jag vad Soya kan förtjäna sitt levebröd på!

Tryffelhundar har ni säkert hört talas om men tyvärr har vi ingen tryffel vid stallet och dessutom är det markägaren som äger tryffeln så där hade vi inte haft något att hämta.

Men en benskyddshund….det har ni aldrig hört talas om tidigare va?

I närheten av där jag och maken bor finns det en nerlagd järnväg och många ryttare utnyttjar banvallen till att rida på. Jag vet inte hur slarviga dessa ryttare är för den mängd boots, senskydd och bakbensstrykkappor som Soya kommit släpandes på tycks oändlig.

Och när Soya följde med till hagen med mina hästar häromdagen insåg jag hennes kall!

Vi hann inte mer än komma fram till gossarnas hage förrän Soya flög in i den och kom utrusande med en av Birks boots som vi varit av med ett tag (den har väl legat nertryckt i gyttjan).

Så nu kan man hyra Soya om man har blivit av med något under sin ritt så kommer ”Birgittas benskyddspatrull” och letar upp föremålet. Tyvärr tror jag inte att det är så mycket pengar i affärsidén dock, Birks boots kostade tex 29:– paret i Ullared :=)!

Fanatiker är vi allihopa :=)!

I ett av förra (eller var det förr-förra?) veckans blogginlägg var jag inne på att ”vanliga, normala människor utan djur” kan ha lite svårt att förstå de av oss som kan lägga så mycket tid, pengar, engagemang, you name it på våra älsklingar.

Om man någon gång känner sig lite udda kan man dock trösta sig med att det inte bara är hästmänniskor som ibland kan ses som lite besatta/ fanatiska: det gäller säkert de flesta som har olika hobbys/specialintressen.

Min man har ett stort flyghistoriskt intresse och innan VI träffades hade jag ingen aning om hur utbrett detta tydligen är (bland karlar framför allt). Det ordnas olika träffar, det finns diskussionsforum på nätet (FLYGHYSTERIKERNA kallar min man dom- det säger väl en del :=)), man kan prenumerera på tidningar, årsböcker osv och det finns flera bloggar som handlar om flyghistoria.

Hur stort som helst…Redan då jag var hundägare ”första vändan” för 20 år sedan blev jag snabbt varse hur mycket av det man möter inom ”hästeriet” som även finns bland hundägarna.

Jag bodde vid denna tid i ett höghusområde i vars närhet det finns en mycket stor park = väldigt många hundägare att studera och interagera med.

Bland hundägarna fanns det ”självutnämna ordningspoliser” liksom dito EXPERTER, det fanns hundägare man såg upp till, de man snackade skit om, vissa hundar och raser sågs som finare/bättre än andra osv osv.

Jag minns än idag Bernard, självutnämnd hundpsykolog och expert som hade åsikter om ALLT. Själv hade han en hund (stor blandras) som han hade lärt att klättra över flera meter höga stängsel vilket jag aldrig sett någon hund göra varken förr eller senare :=).

En av mina arbetskamrater har en chihuahua. För ett tag sedan skulle hon visa mig en bild kring något som hade med denna ras att göra och gick då in på ett chihuahua-forum som fick mig att brista ut i skratt och säga ”Ja, herregud…NI är ju lika knäppa som VI” (läs: hästmänniskorna).

På detta forum diskuterade VUXNA människor olika out-fits man kunde klä sina hundar i, olika trick de hade lärt hunden, det berättades korta anekdoter om de små liven osv.

För VISSA icke-hundägare skulle nog dessa diskussioner/berättelser framstå som rena LARVET men för hundägarna var det på fullaste allvar liksom när vi hästägare kan diskutera olika foder och analyser för våra hästar i veckovis samtidigt som vi själva kan käka snabbmat 5 dagar i veckan och leva hur ohälsosamt som helst :=).

Och btw: självklart finns det även vinthundsforum, whippetforum, trettioelva bloggar och denna ras osv :=)! Fråga mig….jag läser dagligen :=)!

Vad ÄR whippets för hundar egentligen :=)!

Soyas uppfödare har också en blogg och idag när jag kollade den

http://pm.webblogg.se/

så fick jag mig ett gott skratt.

Titta på den översta bilden där en tjej håller….hur många är det egentligen…minst 12 i alla fall…whippets i koppel!

Jag tycker att den bilden verkligen illustrerar rasen whippet.

Min egen teori är nämligen att man skulle kunna ta 20 vilt främmande whippets och släppa in dom i ett vardagsrum varpå alla 20 hade trängt ihop sig i soffan och eventuell fåtölj och somnat.

Hade man däremot föst ihop 20 vilt främmande….säg….schäfrar eller rottweiler så hade minst 10 av dom börjat bråka eller i vart fall gnabbas direkt.

Fördomar? Kanske det :=)……

Lite bilder från dagens hundträning

Om man har ett helt stall med hundar kan man skaffa en sådan här :=). Hundtrailer! Visste faktiskt inte ens att det fanns….

Flera av dessa platta ”hjul” placeras runt den bana man vill att hundarna ska springa på. Hjulen drivs av ett bilbatteri och får snöret som går mellan alla hjulen att dra ”kaninen” (läs: en trasselsudd av något slag).

Hunden har fått tag på ”kaninen” (det vita bakom hunden) och loppet är slut (denna hund sprang ensam).

Innan start! Förväntansfulla hundar!
Loppet går (samtliga hundar här är hanhundar).

Målgång och hundarna fångas in.

Eftersom jag inte har något särskilt ”hästigt” att skriva om får ni hålla tillgodo med lite hundbilder i stället.

Pinsamt nog och typiskt mig tog jag inga kort på min egen hund. Får skylla på att det var svårt att ta några kort på henne i kort koppel (det var tyvärr koppeltvång på hela området) och att jag hade fullt upp med att TITTA när hon sprang. Loppen är tämligen korta, kanske max 300 meter så det är över innan man hinner blinka.

En annan tävlande familjemedlem?

Bild från en träning nyligen.

Kolla in musklerna på hundarnas bakkärror! Man kan tydligen vara både smal och välmusklad samtidigt :=)!

Imorgon är tanken att jag och Soya ska bege oss till Mörrum för att Soya, tillsammans med andra whippets, ska träna på att provspringa så som de sedan gör på tävling (en pay-and-ride för whippets skulle man kanske kunna kalla det :=)).

Det är Soyas uppfödare som initierat denna träning och bjudit in oss och jag, som från början sa att jag inte är det minsta intresserad av att tävla med min hund, har faktiskt blivit intresserad.

Birgitta 12 år skulle nämligen tycka att det var JÄTTEKUL om det visade sig att Soya har världsmästar-takter i sig!
Och tänk; ingen direkt utrustning som kostar och ingen ryttare som kan störa det stackars djuret som gör så gott det kan :=)! Ej heller behövs någon transport utan man slänger bara in hunden (utan transportskydd och täcke) i bilen och kör.

Birgitta snart 43 är mer tudelad. En del av henne önskar att det omgående ska visa sig att Soya är helt talanglös så att vi inte behöver lägga varken mer tid eller tankemöda på att figa ut om Soya kan bli en tävlingshund samtidigt som den mer äregiriga delen så klart skulle vilja visa alla och framför allt uppfödaren att ”titta här vad bra att just VI köpte denna hund och har förvaltat den så bra”.

Ja, suck…det är precis detta som jag brukar ”varna” för när folk ska köpa sin första häst.

Även om man tror/vet att man bara kommer att vara intresserad av promenadridning och vill ha en häst lämplig för detta så är det inte helt ovanligt att man efter ett tag trots allt vill tävla/ träna mer seriöst och då räcker kanske inte ”ursprungshästen” till och man slits mellan att behålla eller sälja och köpa något bättre.

Nu kommer jag förvisso inte att slitas mellan dessa val hur usel löpare Soya eventuellt än skulle visa sig vara då jag har fullt upp med Archies tävlande men skulle jag inte haft DET, tja…vem vet hur det skulle sluta då?

Birgitta…ägare till 10 whippets kanske? Och helt besatt av racing?

Min hund vs häst-teori stämde!

Jag har ju berättat om hur gräsligt Soya har uppfört sig mot snälle Archie när jag haft dom i ridhuset tillsammans; både då jag ridit och longerat har hon jagat honom som besatt, skällt lika mycket samt försökt att ta tag i hans svans/ haser. Att han bara uthärdat är för mig en (extremt lyckosam) gåta!

Eftersom Soya är en mycket snäll hund för övrigt och dessutom går jättefint när jag leder ner hästarna till hagen har jag funderat över om hon kanske LEKER med Archie i ridhuset även om varken han eller jag tycker att den leken är speciellt roande.

I morse, efter avslutat ridpass i ridhuset (då Soya INTE var med av förklarliga skäl) ville jag prova min teori att det kanske går mycket bättre när vi är UTOMHUS med båda djuren.

Och mycket riktigt!

Vi skrittade ut en kort runda (15 minuter) och travade även några hundra meter och Soya var som förbytt!

Inte ett skall, inte en ansats till att ”jaga” Archie utan hon sprang så fint bredvid, framför eller bakom honom och ”skötte sitt” (läs: nosade i marken och annat som hundar roar sig med).

Ute finns det troligen så mycket annat som är mer spännande än en tråkig häst som bara lufsar omkring medan ridhuset är tomt på annat än just nämnda häst som då dessutom springer omkring i olika cirklar och ändrar farten hela tiden.

Så tror JAG att knäpp-Soya tänker; vad tror ni :=)?

Kan förresten berätta att ingen av mina tidigare 3 hundar INTE gått att rida med utomhus även om schäfern var lika vidrig som Soya var inne i ridhuset då man red ut. Henne botade jag genom att vid ett tillfälle hoppa av hästen och ehhh….”handgripligen” (bokstavligen) förklara vad jag tyckte om hennes beteende…som sedan aldrig återkom.

Mina 2 greyhounds hade alltid mer intresse av att jaga kaniner än att engagera sig i Heron och han var lika snäll som Archie så då kaplöppningar mellan hund och kanin ibland råkade ta vägen under han mage sa han inget utan gick vidare utan att bry sig.

Man ska aldrig säga aldrig!



”När fan blir gammal blir han religiös” säger man ibland….

Jag känner mig varken som fan själv eller har blivit troende ”på gamla dar” men måste ändå bekänna att även jag, Mrs Stock-konservativ, har ändrat mig på vissa punkter sedan Soya kom in i mitt liv.

Inte nog med att jag glatt kallar min man för PAPPA (!!!!!) när jag pratar om honom med hunden, jag har även gjort något annat jag aldrig trodde skulle ske;

jag har köpt ett TÄCKE till Soya!

Jag som alltid AVSKYTT då ”folk” virar in sina hundar i täcken, koftor, scarvsar och annat har insett att en hund som älskar värme så mycket som min (sover obekymrat under vårt megatäcke hela natten igenom) kan komma att frysa om hon ska följa med på tex hästtävlingar där läktarna är råkalla och där hon kanske måste sitta still x antal timmar.

Så i lördags inhandlades ett ”termo-täcke”!

Skam till sägandes SKREK jag nästan av förtjusning då jag såg min lilla vessla i detta plagg. Ohhhh så söööööt!

Jag förvandlades inom en sekund till Birgitta 12 år som leker med Barbie!

Sedan får jag väl säga att jag inte hade använt täcket om Soya hade verkat ogilla det, vi har en hund på ridskolan (boxer) som vägrar att ha på sig sitt täcke trots många timmar i stallet, även vintertid, men Soya verkar tvärtom överförtjust den lilla skiten. Jag som alltid sagt att hundar som fryser får springa sig varma!

Och titta på bilderna ovan och notera matchningen av Soyas och Archies täcken!

Helt oavsiktligt då Archies täcke köptes för över 1 år sedan och enbart för att det var så otroligt billigt (jag var väldigt tveksam till färgen men den visade sig klä en svart häst) och Soyas täcke var det enda i hundaffären som passade.

Men vad säger ni: är de inte underbart söta, mina svarta busar?