Inlägg i kategorin Hundinlägg

Min hund vs häst-teori stämde!

Jag har ju berättat om hur gräsligt Soya har uppfört sig mot snälle Archie när jag haft dom i ridhuset tillsammans; både då jag ridit och longerat har hon jagat honom som besatt, skällt lika mycket samt försökt att ta tag i hans svans/ haser. Att han bara uthärdat är för mig en (extremt lyckosam) gåta!

Eftersom Soya är en mycket snäll hund för övrigt och dessutom går jättefint när jag leder ner hästarna till hagen har jag funderat över om hon kanske LEKER med Archie i ridhuset även om varken han eller jag tycker att den leken är speciellt roande.

I morse, efter avslutat ridpass i ridhuset (då Soya INTE var med av förklarliga skäl) ville jag prova min teori att det kanske går mycket bättre när vi är UTOMHUS med båda djuren.

Och mycket riktigt!

Vi skrittade ut en kort runda (15 minuter) och travade även några hundra meter och Soya var som förbytt!

Inte ett skall, inte en ansats till att ”jaga” Archie utan hon sprang så fint bredvid, framför eller bakom honom och ”skötte sitt” (läs: nosade i marken och annat som hundar roar sig med).

Ute finns det troligen så mycket annat som är mer spännande än en tråkig häst som bara lufsar omkring medan ridhuset är tomt på annat än just nämnda häst som då dessutom springer omkring i olika cirklar och ändrar farten hela tiden.

Så tror JAG att knäpp-Soya tänker; vad tror ni :=)?

Kan förresten berätta att ingen av mina tidigare 3 hundar INTE gått att rida med utomhus även om schäfern var lika vidrig som Soya var inne i ridhuset då man red ut. Henne botade jag genom att vid ett tillfälle hoppa av hästen och ehhh….”handgripligen” (bokstavligen) förklara vad jag tyckte om hennes beteende…som sedan aldrig återkom.

Mina 2 greyhounds hade alltid mer intresse av att jaga kaniner än att engagera sig i Heron och han var lika snäll som Archie så då kaplöppningar mellan hund och kanin ibland råkade ta vägen under han mage sa han inget utan gick vidare utan att bry sig.

Man ska aldrig säga aldrig!



”När fan blir gammal blir han religiös” säger man ibland….

Jag känner mig varken som fan själv eller har blivit troende ”på gamla dar” men måste ändå bekänna att även jag, Mrs Stock-konservativ, har ändrat mig på vissa punkter sedan Soya kom in i mitt liv.

Inte nog med att jag glatt kallar min man för PAPPA (!!!!!) när jag pratar om honom med hunden, jag har även gjort något annat jag aldrig trodde skulle ske;

jag har köpt ett TÄCKE till Soya!

Jag som alltid AVSKYTT då ”folk” virar in sina hundar i täcken, koftor, scarvsar och annat har insett att en hund som älskar värme så mycket som min (sover obekymrat under vårt megatäcke hela natten igenom) kan komma att frysa om hon ska följa med på tex hästtävlingar där läktarna är råkalla och där hon kanske måste sitta still x antal timmar.

Så i lördags inhandlades ett ”termo-täcke”!

Skam till sägandes SKREK jag nästan av förtjusning då jag såg min lilla vessla i detta plagg. Ohhhh så söööööt!

Jag förvandlades inom en sekund till Birgitta 12 år som leker med Barbie!

Sedan får jag väl säga att jag inte hade använt täcket om Soya hade verkat ogilla det, vi har en hund på ridskolan (boxer) som vägrar att ha på sig sitt täcke trots många timmar i stallet, även vintertid, men Soya verkar tvärtom överförtjust den lilla skiten. Jag som alltid sagt att hundar som fryser får springa sig varma!

Och titta på bilderna ovan och notera matchningen av Soyas och Archies täcken!

Helt oavsiktligt då Archies täcke köptes för över 1 år sedan och enbart för att det var så otroligt billigt (jag var väldigt tveksam till färgen men den visade sig klä en svart häst) och Soyas täcke var det enda i hundaffären som passade.

Men vad säger ni: är de inte underbart söta, mina svarta busar?

Billiga hundar och dyra hästar

Idag funderar jag över vilket djur man skulle äga för att tycka att hästhållning är BILLIGT? En elefant kanske? Deras matkonto är säkert hyfsat dyrt även om de varken använder täcken, sadlar eller olika former av skydd.

Nu när jag åter är hundägare tycker jag att allt som har med hunden att göra är jättebilligt, ja näst intill gratis om jag jämför med hästen.

Köpte tex en 15 kilos säck med torrfoder igår för 500:– och räknar att den kommer att räcka i flera månader till min lilla lättviktare (som dessutom drygar ut kosten genom att tigga av min och makens mat samt att stoppa i sig tappade krafftpellets och hästbajs när hon är i stallet).

Fick försäkrinsbrevet från Agria härom dagen och insåg att det jag betalar i ÅRS-premie för hunden är ungefär hälften av det jag betalar MÅNADSVIS för hästen!

Det enda som jag hittills hittat som jag tyckt har varit dyrare till hundar, i alla fall om man ser till ”kostnad per kvadratmeter tyg” är täcken.

Om jag var en skicklig sömmerska vilket jag inte är skulle jag nog kunna ”utvinna” 10 Soya-täcken av ett Archie-täcke och medan Archie har många fina täcken i 400-500-kronorsklassen så kostar motsvarande täcken till hundar nästan lika mycket :=)!

Fler extrema sammanträffanden!

Jag har tidigare berättat om olika mycket konstiga sammaträffanden som man (läs: jag) råkat ut för.

Att Soya heter Zingy Beauty tycker jag (eftersom jag önskade mig en ny Black Beauty) är ett sammanträffande som är liiite konstigt men vad säger ni om detta:

Min tredje hund, en greyhoundhane, skaffade jag medan jag läste sista året på Socialhögskolan i Lund. Hur han blev min tycker jag än idag är mer än märkligt.

Jag hade en tid innan jag köpte denna hund ”fått” en 3 månaders gratisprenumeration på Sydsvenskan av mina föräldrar och en helg satt jag och läste hundannonserna och såg då att en greyhoundhane var till salu.

Då jag åkte och tittade på denna hund visade det sig att han var i princip en exakt kopia av den greyhound jag fått avliva några månader tidigare!

Folk som inte träffat mig på ett tag fattade aldrig att jag hade bytt hund när jag köpte denna greyhound nummer 2, de trodde att det var nummer 1 som fortfarande levde!

Men det var inte det konstigaste sammaträffandet då många greyhounds är gula.

Nej; det konstigaste i hela historien var hundens namn!

Som många andra greyhounds/whippets hade även denna hund ett ”riktigt” namn- ”Somollis Star in Motion” och ett namn som han kallades: TYSON.

Och nu kommer vi till det konstiga:

En tid innan jag såg annonsen om Tyson drömde jag om boxaren Mike Tyson. Det var en mycket märklig dröm i vilken Mike Tyson hoppade upp ur en häst-box i ett främmande stall varpå jag sa med extremt tillgjord röst à la ”äldre, förnäm engelsk lady”: ”Mister Tyson I presume?” och sträckte fram handen för att hälsa. Och Mike Tyson mumlade något om att ”hmmm, jo…han var ju Mike Tyson”.

Jag kunde inte förstå varför jag drömt om en boxare; jag har aldrig intresserat mig för varken boxning i allmänhet eller Mike Tyson i synnerhet.

Men så kom då hunden Tyson in i mitt liv och vet ni vad: han var uppväxt i en hästbox ute på landet och åt lika gärna betfor och Krafft som hundmat (det är en historia i sig…men det tar vi inte denna gången).

Soyas kennel har förresten också en blogg; kolla gärna på både Soya och andra skönheter (Zahra är hennes helsyster) på http://www.pm.webblogg.se/

Black Beauty II

Hej! Jag heter Soya!

Jag kan läsa tidningen! Fast skönast är att sova!

I söndags gjorde jag och min man något som hitills känns som något av det bästa vi gjort näst efter vårt giftemål och husköp: vi köpte hund!
Som jag redan nämnt tidigare i bloggen hade jag i 20-årsåldern 3 hundar (inte samtidigt dock), en långhårig schäfertik och 2 gula greyhounds. Alla hundarna var fullständigt underbara individer, supersnälla och lydiga, vackra och härliga på alla sätt och vis men jag har ändå valt att avstå från fortsatt hundägande i ca 20 år.
När jag fick avliva min sista hund hade jag precis börjat arbeta heltid på mitt första arbete som socialsekreterare och jag ansåg då att jag som singel, utan möjlighet att få hjälp av någon annan inte skulle klara av att vara den hundägare jag anser att man ska vara om man vill ha hund.
De 3 hundarna ägdes under min studietid då jag hade många lediga stunder och då mycket tid tillbringades i stallet med dessa och jag ansåg att 8 timmars heltidsarbete skulle innebära minst 9 timmars ensamhet för en ny hund på en daglig basis= otänkbart för mig.
Min längtan efter hund har varit relativt dämpad under många år men så tittade jag tex aldrig någonsin på greyhound-racing på tv av rädsla för att bli ”hund-sjuk” igen.
Då jag träffade min man, som för övrigt egentligen är hundrädd efter att ha blivit skrämd av hangarhundar under sin militärtjänstgöring, tjatade han då och då om att det ändå skulle vara mysigt med en hund.
Eftersom vi, om inte annat, inte kunde enas om ras- jag ville bara ha greyhound eller whippet och min man ville ha något stort och hårigt :=)- så avslutade jag dessa diskussioner tämligen snabbt med motiveringen att vi inte hade tiden att ta hand om en hund.
För att göra en lång historia kort slutade dock det senaste samtalet i denna fråga med att jag faktiskt insåg att vi skulle kunna ha hund om bara min man förstod och var villig att ta på sig att ha det 100 %-iga ansvaret för hunden på vardagarna då han har fria, flexibla arbetstider medan jag bor för långt från hemmet för att ens ha tid (för att inte tala om lust) att åka hem på lunchrasterna.
Efter att ha penetrerat hundfrågan från alla möjliga infallsvinklar och efter att jag hade kontaktat 10-15 whippetuppfödare fick vi nys om en vuxen (1 år) tik vid namn Soya och i söndag blev hon alltså vår.
Om man tror på ödet så skulle man kunna säga att det var på förhand bestämt att Soya var den hund vi skulle ha. Redan innan jag såg henne IRL (men jag visste redan då att hon var svart) skojade jag om att hon kanske skulle bli Black Beauty II och därmed konkurrera med Arch om titeln ”snyggaste svarta djuret i världen”.
När vi sedan fick se Soya föll både jag och maken DIREKT varpå vi fick veta att Soya egentligen heter Zingy Beauty!
Vi är hittills helt besatta av denna lilla vessla och jag blir nästan rädd för den kärlek jag känner till henne redan. Min man, som ändå har barn (!) känner detsamma!
Det är verkligen underbart att vi båda är så himla förtjusta i vår nya familjemedlem och jag skojade med maken och sa att det är bättre att bli brädad av en hund än en 20-åring :=)!

Ni kommer säkert att få plågas med historier om även Soya trots att detta ska föreställa att vara en häst-blogg men det får ni stå ut med.

Arch tror jag inte känner att han måste ”stå ut med” Soya- han är mycket hundvan sedan födseln (minns ni fölkorten där han 3 dagar gammal ligger bredvid en foxterrier?) och verkar snarare förtjust än likgiltig/arg i både hundar, katter och ankor!
Tyvärr har vi än så länge inga kort som gör Soya rättvisa men det kommer….Hon är hur som helst ursöt!
Om ni vill veta lite mer om hennes ursprung så kan ni kolla på hemsidan för Sveriges äldsta nu verksamma kennel, det är där sötnosen kommer ifrån: