Ovan: suddig bild på en parningssugen Soya :=)!

Nedan: denna aktivitet tycker jag är trevligare om hon ägnar sig åt med lika stor frenesi :=)!

 

Fick dessa bilder från en annan deltagare på hundkappen i Landskrona i söndags och eftersom jag har utlovat massor av för er ointressanta bilder på djuren så…..

Som de flesta helgdagar har jag ägnat den mesta tiden åt mina djur och deras olika aktiviteter.

Tillsammans med ”whippetgänget” som vi brukar träffa var och varannan söndag åkte vi idag till hundkappbanan i Landskrona för att prova på just hundkapp.

Landskronas rundbana var otroligt fin och välskött och den såg snarare ut som något som hästar kunde ha sprungit på i stället för våra små lättviktare som knappt gjorde tassavtryck på banan.

Låt er inte luras av Soyas till synes koncentrerade nuna! Så fort hon förstod varför vi var där förvandlades hon, precis som på LC:n till en hoppande och skällande ”ordnings-störare”.

Eftersom vädret idag bara är markant bättre än igår trodde jag inte att det skulle bli någon Lure Coursing-träning i Sjöbo men det blev det och i alla fall Soya fick sprungit sitt träningslopp eftersom hon startade först :=).
Hur det gick för flertalet andra vet jag inte för när jag körde hem efter 1½ timme hade maskintrassel samt några störtskurar i kombination med hård blåst gjort att bara 5 av 27 lopp hade hunnit gå.

Tanken var egentligen att Soya skulle ha sprungit ytterligare ett lopp efter dessa 27 starter men med det usla väder som rådde valde jag att köra hem.

Ytterligare en faktor som påverkar mig lite negativt på våra träningar förutom dåligt väder som man ju inte kan göra så mycket åt är att Soya den milda, förvandlas till en ganska störande och framför allt SKÄLLANDE och GNÄLLANDE furie som sliter och drar i kopplet i princip oavbrutet.

Jag som HATAR allt vad ”ljud som kan komma ur en hunds strupe” heter har förvisso blivit precis som de småbarnsföräldrar som till slut blir tämligen döva för den egna avkommans oljud men det är ändå något stressande med detta hoppande och ”låtande” HEEEELA tiden.

Förvisso tolkar jag all denna akrobatik och ljudande som att Soya verkligen VILL och tycker om att träna/ springa och vill därför inte bestraffa henne men ändå…

Tack och lov är just min hund i minoritet och de flesta andra är om inte knäpptysta så i vart fall tämligen lugna i jämförelse med henne, annars hade jag nog blivit galen av allt oväsen :=).

Dagens träning bekräftade en misstanke jag haft redan innan och det är att Soya, precis som jag läst som varningar på olika vinthundsforum, börjar bli ”lure-wise”, dvs hon springer inte längre mer eller mindre rakt bakom ”luren” (låtsas-haren) utan har börjat gena mer och mer för varje träning.

När jag läste om andra whippetägare som för att undvika detta i princip aldrig tränar med sina hundar utan bara låter dom ställa upp på tävlingar trodde jag nog inte att även Soya skulle ”drabbas” och framför allt inte eftersom hon trots allt inte ens deltagt i sammanlagt 10 träningar men så är det alltså.

En annan deltagare tröstade mig med att det är min hund som är smart och skulle ”få äta” i naturligt tillstånd (dvs hon skulle fånga bytet genom att genskjuta det) medan det är de ”korkade” hundarna som följer den snitslade banan utan att ta egna (smarta?) alternativa vägar.

Det må vara hur det vill med den saken (om Soya är att betrakta som smart eller korkad), jag har hur som helst absolut inte köpt henne för tävling så egentligen kan det kvitta. Och förhoppningsvis hamnar vi aldrig i en sådan situation (krig? en epidemi som dödar 90 % av allt levande på jorden?) att Soya måste äta egenhändigt avrättade kaniner (hon vill bara käka dom som är till oigenkännlighet förmultnade).

Så länge hon tycker att det är kul att springa över huvud taget och så länge jag ids och det inte krockar med det andra djurets tävlingar/ träningar (för det är trots allt det HAN verkligen är köpt för) så fortsätter vi för det trevliga umgängets skull och då eftersom Soya som sagt verkligen gillar det.

Nästa hundprojekt är annars att tillsammans med några andra whippetvänner prova på rundbane-löping, så som ni kanske har sett greyhounds på tv springa. Annars är väl närmaste jämförelse med (häst)galopp.

Denna tränings/tävlingsform är väl det som jag egentligen tror kommer att passa Soya bäst eftersom hon är mer av en långdistanslöpare. Whippetrace körs ju på en rakbana som inte ens är 150 meter lång och det är aldeles för kort för att hon ska hinna få upp den fart och kraft hon besitter och LC har hon alltså blivit för ”smart” (?) för.

Fördelen mellan rundbana och LC är dessutom att det är den som är snabbast på rundbanan som vinner medan LC är en bedömningstävling där man som nämnts tex inte får gena och därigenom fuska. Så även om en hund når luren först i LC behöver det inte betyda att den är bäst och själv föredrar jag, den dressyrtävlare jag själv är till trots, enklare ”spelregler” à la ”först är bäst” :=).

Sedan vet ni alla att även om Soya skulle vara sist och sämst i alla träningar och tävlingar hon skulle ställa upp i så är hon ändå bäst i hela världen i min och makens ögon och det går inte en dag utan att vi sänder tacksamma tankar till den slump eller vad man ska kalla det som gjorde att just hon blev vår.

I samband med att Archie hade fång förra året ställde jag här på bloggen frågan varför man inte kan göra/ tillverka Fenylbutazon som smakar gott.

Det är nog inte bara jag som har haft ett ”bry” med att tvångsmata hästen med detta pulver och det vore onekligen smidigare om hästen frivilligt ville äta det.

Nu när Soya fick sin ögonskada fick hon smärtstillande och antiinflammatoriska tabletter (Rimadyl) som enligt apotekarien är ”Ipren för hundar” och snacka om skillnad mot den otäcka ”Buttan”.

Soya äter Rimadylen ur min hand (luktar som hundgodis) och jag inser att det verkligen är av största vikt att förvara denna burk på ett säkert ställe.

Märkligt att man alltså kan göra en så himla god medicin för hundar (som är långt lättare att tvångsmata än en stor häst som kör upp skallen flera meter upp i luften) medan Fenylbutazonet som har funnits på marknaden så länge jag kan minnas inte har gått att göra mer tilltalande?

http://pm.webblogg.se/

Ännu en underbar bild från Soyas uppfödares blogg!

Hur många whippets kan ni räkna till :=)?

För några dagar sedan var jag ute och red och hade som vanligt Soya med mig.

Plötsligt ser jag hur en gigantisk schäfer kommer rusande mot Soya och jag hinner tänka ”kommer han att käka henne till kvällsmat” innan det visade sig att han snarare var intresserad av att leka än att äta :=).

Och tur var väl det :=)!

Förvisso är ju whippet en av världens snabbaste hundraser men jag har hittills (tack och lov) inte blivit varse hur Soya skulle reagera om en hund försökte attackera henne.

Kanske har ni också någon gång drömt att ni har blivit jagade och då velat springa men benen har bara klistrats fast i marken och ni har inte rubbats en milimeter?

Tänk om Soya i rena förskräckelsen hade drabbats av samma paralys?

Jag skulle nog snarare kunna tänka mig just det scenariot än att hon hade visat sin löpartalang och då blir det ju inte så muntert!

Mina greyhounds däremot undvek många slagsmål tack vare sin snabbhet. Så fort en hund ville bråka stack hundarna iväg för allt vad tygen höll och det var ju så klart ingen som hade en suck i jämförelse.

Hur som helst så ville i alla fall denna jätte-schäfer som mötte Soya leka och ägaren kom sent omsider framspringande och tog hunden. Han passade på att i översvallande ordalag berömma Archie (för att han är så snygg :=)) medan jag var lika entusiastisk över hans mycket vackra (fast mindre lydiga :=)) hund.

Ägaren ursäktade sig med att hans hund ibland ”motionerade sig själv” men jag sa förlåtande att det ju inte var så konstigt när han nu hade sett en så snygg tjej (Soya- inte mig :=))!

Måste bara visa denna underbara bild som motvikt till en del fördomar som jag hört vad gäller greyhounds och whippets:
– de darrar oavbrutet
– de är nervösa
– de är magra
– de tvingas att springa och jaga en ”låtsashare” mot sin vilja

Själv har jag haft 2 greyhoundhanar och har nu en whippettik och ingen av dom darrade/ darrar någonsin mer än att Soya kan göra det om det är väldigt kallt. Och det är kanske inte så konstigt om man tittar på hur mycket, dvs otroligt lite, päls hon (rasen) har :=).

Några nervösa tendenser har jag heller aldrig märkt, tvärtom får man leta efter lugnare hundar inomhus där de bara vill mysa och sova. Ute är de livligare och pigga på det mesta!

Jag vet inte hur många människor jag stött på, en del till och med ganska hundrädda, som öst superlativ över mina lugna och snälla hundar. Det hade de nog knappast gjort om hundarna varit nervösa?

Fast det går säkert att hitta en nervös whippet liksom det kanske finns enstaka pittbulls som inte gör en fluga förnär (obs SKÄMT) men om man påstår att raserna whippet och greyhound är nervösa är man verkligen ute och reser!

Att greyhounds/ whippets skulle vara magra kan jag inte heller instämma i och kan på rak arm inte påminna mig att jag sett en enda hund som jag tyckt har varit för smal. Däremot har jag sett en hel del som varit lite väl ”trivselviktiga” :=).

Många lekmän förstår inte att whippets ska se ut just som de gör och att detta inte beror på att de får för lite mat eller att de bantas. Det är som att säga att alla kallblod är feta och övergödda och borde se ut som fullblod!

Och påståendet att man tvingar en vinthund att springa är nog ett av de tokigaste av alla. Kanske tänker de som fäller detta yttrande på galopphästar som ju kan piskas/ jagas av sin jockey och därmed kanske inte kan anses springa helt frivilligt men hur i hela fridens namn skulle man tvinga en vinthund att springa?

90 % av alla vinthundar jag sett vill inget hellre än att ge sig av efter ”haren” och till och med min lugna, timida Soya som annars inte gör mycket väsen av sig blir som en vildsint furie när hon är på träningarna. Att hon älskar det är en underdrift och något tvång är det verkligen inte tal om.

Titta på bilden ovan och njut! Har ni sett vilka muskler!?!?! Otroligt!!!! Inga magra rackare där inte som tvingas kuta runt :=)!