Inlägg i kategorin Speciella annonser

Speciella annonser, del 31- Stackars Soya!

http://www.blocket.se/vi/25655596.htm

Jag har en tid nu letat efter en hundbur åt Soya och hittade denna på nätet.

Som synes var priset från början 3000:–, nu sänkt till 2500:–.

Jag la i förra veckan ett bud på buren (1700:–) och fick till svar att buren säljs för att den inte passar och att säljaren själv har köpt den för 2000:– och därför inte ”kan” sälja den billigare.

Tja…kan och kan…det får ju vara upp till säljaren att bestämma men det är väl inte ofta man lyckas sälja något för MER än vad man själv köpte det, i alla fall inte på annons.

Bara att önska säljaren lycka till!

Och att säljaren inte antog mitt bud fick faktiskt den mycket trevliga konsekvensen för min del att det visade sig att hundbursletandet var precis som Carlsberg-reklamen: ”Worth waiting for”!

För tror ni inte att jag igår fick syn på en annan annons där en person tillverkar måttbeställda burar; precis en sådan som jag vill ha och till samma pris som buren jag gav bud på.

Men nu får jag alltså en bur efter på centimetern de mått jag vill ha och det kan ju inte bli bättre!

Här är den annonsen och jag lovar att rapportera om buren när den kommer (enligt mailet efter 1-2 veckor mot postförskott):

http://www.gammelgrundet.se/hundbur.html och

http://www.blocket.se/kalix/Hundbur_24575371.htm

Att jag skriver ”Stackars Soya” i rubriken är för att jag inte kan tänka mig att hon kommer att uppskatta buren.

Soya har sedan vi köpte henne legat i baksätet på våra bilar och eftersom både maken och jag har stora läderarmstöd bredvid förarsätet så har Soya använt dessa till att stå på och hjälpa till att ”köra bilen” (Birgitta, 12 år).

Detta med Soyas bilkörning (hon har alltså stått med frambenen på armstödet och bakbenen på baksätet) har absolut varit tudelat; å ena sidan tycker jag att hon är så gullig när hon gör det och å andra sidan så kan det så klart bli mycket farligt vid en häftig inbromsning eller krock.

Dessutom ska jag inte sticka under stol med att mitt i vissa fall pedantiska sinne hade mått mycket bättre om det slapp fleecefilten i baksätet, ibland både full av grus och tassavtryck.

Så tanken på en säker plats för Soya och ett rent baksäte för mig väcktes för ett tag sedan och nu ska det alltså bli verklighet.

När jag hade hund förra vändan, dvs för över 20 år sedan, var det ingen (vad jag kan minnas i alla fall) som hade bur till hunden eller så var det i alla fall långt ovanligare.

Nu verkar mer eller mindre alla ha det och som sagt så kan jag ju faktiskt förstå det även om jag kommer att få vara utan co-driver framöver :=).

Speciella annonser, del 27 (hundinlägg om kloklippning)

http://www.haromi.se/dbbutik/butik/info/bilbur/quickfinder.htm

Visst låter det fantastiskt lätt och bra med denna kloklippare som skulle göra livet behagligare för både många rädda hundar och deras osäkra ägare?

Tyvärr har jag nästan bara läst dåliga omdömen om produkten, många som provat säger att lampfunktionen och sensorn ”lever sina egna liv” och absolut inte är tillförlitliga och det är väl det som är hela ”vitsen” med denna tingest, dvs att de ska gå att lita på?

Himla synd för annars hade det nog som sagt skonat många som idag antingen klipper sin hunds klor lite på vinst och förlust eller lämnar bort hunden för att få klorna klippta, ibland med alltför långa intervall så att hunden går omkring med otäckt långa naglar.

Själv tillhör jag den förstnämnda kategorin och det beror framför allt på att alla Soyas klor är svarta som natten- försök att se någon pulpa där om ni kan!

Tack och lov är hon väldigt snäll och vi brukar ägna oss åt denna sysselsättning (som, eftersom Birgitta 12 år ofta pratar bebis-språk med sin hund , heter ”klippa naglisarna”) en gång i veckan.

Jag har på flera hundsidor läst att whippetägare säger att just denna ras klor växer osedvanligt snabbt och det är tydligen väldigt vanligt att man klipper klorna just en gång i veckan som jag gör.

Nu gör jag det så ofta mest för att slippa ta så mycket varje gång och därmed riskera ett felklipp in i pulpan (då kan det ”pissa” blod kan jag lova….).

Kloklippning är, har jag förstått, tämligen ”traumatiskt” för många hundar och deras ägare och det beror säkert på allt möjligt men framför allt, tror jag, på att ägaren dels blir nervös och överför detta på hunden och dels att man faktiskt råkar klippa fel någon gång vilket gör mer eller mindre ont på hunden beroende på hur pjoskig den är.

Minns ni att jag berättade hur jag i somras klippte fel i en av Soyas klor och hela huset dränktes i blod!

Nåja…riktigt så illa var det inte men nästan :=).

Jag fick våttorka och tvätta allt möjligt som Soya hann bloda ner inom loppet av sekunder, där hon for omkring!

Det misstaget hoppas jag verkligen inte göra om!

Min första hund, schäfern Ketty måste ha råkat ut för något traumatiskt i samband med kloklippningen innan jag fick henne för bara man satte kloklipparen bredvid tassen (!!!!) så började hon ”skrika”.

På den tiden bodde jag och min dåvarande sambo i lägenhet och jag minns att han sa till mig att gå ner i tvättstugan när jag skulle klippa Kettys klor så att inte grannarna skulle tro att jag misshandlade henne. Så lät det!

I Kettys fall blev jag faktiskt av en annan hundägare rekommenderad att fila ner klorna med en människo-fotfil och då skrek hunden tack och lov inte!

Speciella annonser, del 25

Kanske lite sällskap åt Archie?

Den minnesgode läsaren minns kanske att vi hade en anka (som jag lämpligt nog kallade ANKIS) i Archies förra sommarstall.

Jag tyckte mycket om Ankis och vågade efter ett tag både klappa och bära henne/ honom lite.

Archie var inte heller det minsta bekymrad trots att Ankis ibland gick in i hans box för att meditera.

http://www.blocket.se/goteborg/Myskankor_hanar_25871685.htm?ca=23_11&w=3

”inte bärbara”…..vad kul det lät :=)!