Även idag var det tävling och denna gången var det Vickes tur att lufta sig.

Det är så skönt när man har en tävlingsplats till vilken det tar en kvart att köra- idag var jag hemma hos mig själv en timme efter att jag hade startat (!) och då hade jag hunnit lämna av Vicke, städa transporten OCH sätta in alla saker i sadelkammaren.

Tävlingen då?

Tja, Vicke fortsätter på sin inslagna bana; sköter sig så perfekt som bara är möjligt med precis allting kring tävlandet utom inne på banan där han i första klassen verkar tro att domarbordet och antingen ena hörnet i dess närhet eller båda ska DÖDA honom om han närmar sig.

Det är så att man känner paniken komma när man rider in på banan och han inte ens vill närma sig domarbordet utan ålar sig flera meter därifrån.

Hade man fått…säg 5 minuter inne på banan innan startsignal kan jag lova att våra resultat hade sett helt annorlunda ut, i alla fall i dagsläget.

Nu blev det för spänt i LB:n, Vicke girade och sneddade, stod emot på vissa ställen vilket gjorde att jag fick bearbeta honom för mycket med skänklarna vilket domaren också påpekade.

När vi gick in i LA:3-an var det också som på tidigare tävlingar- då hade Vicke ”glott av sig” och det blev helt annan ridning.

Tyvärr fick vi ett omslag i den förvända galoppen på båge vilket jag inte lyckades korrigera så betyget där blev 1 (ETT!!!!) och med dubbel koefficient så kostade detta i varje fall 10 poäng och påverkade ju även helhetsintrycket.

Så dagens procent, 62, 3 och 59, 1 var inte mycket att hänga i julgranen men min KÄNSLA….den blir banne mig bättre och bättre.

Betänk att jag för 3 veckor sedan skumpade runt som en jojo på hästen med HEMSK känsla- nu sitter jag hur obehindrat som helst på framridningen och nästan lika bra inne på banan och den förbättrade traven hemifrån (luftigare, mer energisk)  är MED OSS i stora delar!

Att jag tjatar så mycket om detta med traven är för att jag på fullt allvar  för ett tag sedan i alla fall TÄNKTE TANKEN att jag kanske skulle bli tvungen att sälja hästen eftersom den var så otroligt jobbig att sitta på.

Ridning ska ju både vara kul och relativt behagligt, inte jobbigt och besvärligt och det var det verkligen de första veckorna.

Så att vi har kommit så här långt på 2 månader känns verkligen hoppfullt för givetvis är inte mitt mål att agera klassutfyllnad som vi gör nu utan jag tror och hoppas att det ska bli bättre även procentmässigt när vi har lärt känna varandra ännu bättre.

Idag kom äntligen dagen jag sett fram emot ett tag nu- Zack och jag debuterade i MSV C:1!

Jag har ju varit det röda djurets största kritiker sedan jag började rida honom i somras och hävdade länge att det inte fanns på världskartan att jag skulle kunna lotsa honom runt i MSV C; ”man behöver ju en hel långsida på sig för att göra halt ur galopp” minns jag att jag bland annat sa (och menade).

Men, som ni som har läst bloggen sedan jag började rida detta djur vet så har han utvecklats enormt sedan dess och idag var det alltså upp till bevis.

Nej, vi lyckades inte nå upp till mitt mål på 62 % (vi fick 60, 8) men min känsla på framridningen var SUPERBRA och även inne på banan kändes det faktiskt väldigt bra för att vara första gången.

Jag tycker absolut att Zack så att säga ”platsade” på denna nivå- vi gjorde verkligen inte bort oss, fick i alla fall 7 stycken 7:or och en 8:a (på den avslutande halten) och det finns så mycket att förbättra med relativt små justeringar.

Med tanke på att jag bara ridit Zack en dag i denna veckan och 2 dagar den föregående samt att vi inte tävlat på 3 helger så måste jag åter berömma detta snälla djur som verkligen tar sig i kragen när det är tävling.

Hemma har han av och till släppt betten på kandaret tex- hans försvar när jag har pressat honom; idag fanns det inte tillstymmelse till sådana idéer.

Min känsla var som sagt otroligt fin under stora delar av framridningen; bland annat flög Zack fram i travökningarna medan han höll sig lugn i galoppen och inte ville hetsa iväg som han kan göra ibland så ja…jag kan inte annat än vara otroligt nöjd!

Annars var väl tävlingsdagen inte optimal som sådan- det har regnat precis hela tiden och jag var mycket glad att jag hade hunnit rida Vicke innan jag åkte till Zack.

Den stora bruna gossen fick ett nytt repetitions-pass i ridhuset i morse med fin trav, lite skänkelvikningar, förvänd och samlad galopp.

Den dagen jag kan ”åka omkring” på honom på tävling som jag gör med Zack….tja…då får ni se upp konkurrenter :)!

När jag skulle tävla första gången skojade jag och stallägaren om att det kanske skulle bli tävling på söndag och annons på måndag.

Efter den andra tävlingen informerade jag honom om att hästen nu var dyyyyr och efter dagens två klasser känner jag att han bara blir dyrare och dyrare :).

Resultatmässigt var det väl inga superprocent (65 i LB:3 och 62 i LA:3) men dels ÄR det en annan konkurrens och krav på regionala tävlingar tycker jag och det märktes tydligt idag och dels håller ju jag och Vicke fortfarande på att lära känna varandra så jag misströstar verkligen inte- tvärtom.

Medan jag för bara 2 veckor sedan (!!!!) tänkte ”låt det slut” inne på banan vill jag nu verkligen inte att något ska ta slut- det är så mycket bättre.

Även idag KÄNDES Vicke otroligt tittig och vinglig inne på banan i första klassen- det känns som att han inte går rak många meter utan att glo på sargen eller vad tusan som helst men antingen spelar det inte så stor roll i LB så att domarna dömer ner på detta eller så SYNS det inte för jag har inte fått en enda kommentar kring det, varken idag eller förra söndagen trots att det som sagt känns väldigt mycket.

Den enda egentliga missen var annars ett galoppombyte i mellangaloppen på snett igenom och travökningarna är ju vad de är än så länge- obefintliga :).

Precis som jag misstänkte redan innan jag köpte Vicke och efter att ha läst föregående ryttares blogg kring tävlandet med honom var han mycket mer avslappnad till nästa klass, LA:3.

Måste förresten gnälla över att både LB:3 och LA:3 är så otroligt röriga program enligt mig, tacka vet jag tex LB:1 som är mycket mer logiskt.

Hur som helst, i LA:n hade jag en mycket bättre känsla över lag men domaren (samma i båda klasserna) påtalade både i denna klass och den föregående att Vicke kryper ihop för mycket med näsan vilket är något jag jobbar med att ändra hemma också.

Jag var som sagt väldigt nöjd med mitt vackra djur efter dessa två klasser och kan inte nog prisa hans lättsamhet på tävling bortsett från att han måste glo som han gör inne på banan :).

Bortsett från detta som egentligen inte är något ”farligt”, det är knappast så att jag tex ”sitter löst i sadeln” utan det påverkar mer ridbarheten när han tex inte alltid vill gå ut i hörnen, så är han 100 % PERFEKT att ha med sig och man klarar sig lätt ensam på tävling vilket tex idag var tur då jag fick köra FRÅN stallet redan 06.00.

Vem annars än en riktig tävlings-freak skulle ställa upp på det 🙂 ?

Som ni kan se på bilden ovan var det verkligen en minst sagt blöt tävlingsbana jag och Vicke beträdde när vi skulle rida LB:1.

Framridningen var likadan om man valde att inte rida i det lilla ridhuset och på ett sätt var det ju bra; man kunde förbereda sin häst på vad som komma skulle.

Nu såg jag inte så där jättemånga ekipage men de jag såg verkade faktiskt inte speciellt berörda av att paddla runt i vattnet- en del tvärtom nästan dansade fram?!?!

Jag brukar verkligen inte vara den som ”bangar” men min lust att stryka mig var faktiskt stor- dels kändes det inte så frestande att dra på sig den redan sedan tidigare blöta ridjackan och dels trodde jag inte att Vicke skulle tillhöra ”dans-kategorin” av hästar. Och så var jag redan så nöjd med föregående klass att jag tyckte att vi hade kunnat åka hem nöjda så.

Men eftersom klubben hade varit mycket justa och låtit mig starta sist i klassen (jag har jour i mitt stall och lyckades med nöd och näppe få ihop utsläpp och intag med tävlingen emellan) så stannade jag kvar och uthärdade.

Och med facit i hand var det bra :)!

Trots att ritten inte kändes lika flott som den förra (fast det spända var tack och lov i princip borta- helt enligt plan och det var därför jag VILLE rida 2 klasser)  så plaskade vi ihop strax över 67 % och hamnade på samma poäng som 3:an men blev 4:a eftersom vi hade sämre betyg på de allmänna intrycken.

Men en ny 7:a på sitsen…vad säger ni om det?

Och ursäkta att jag tjatar men en lättare häst att ha med sig på tävling får man banne mig leta efter, i alla fall om jag ska döma efter dessa 2 tävlingar som vi genomfört.

Nog för att alla mina hästar har varit mycket snälla, även knäppgöken Kreon faktiskt men de har ändå inte stått som statyer när man sadlar tex vilket Vicke gör utan tvekan. Allting blir ju så mycket lättare på detta vis och även om det inte i först hand var för att han är snäll att ha med sig på tävling som jag köpte honom så tackar jag och tar emot, mycket belåten.

Skriver detta från Åsbo ponnyklubb där Vicke precis har gått en LB:2 precis som förra söndagen.

Men vilken skillnad!

Då tänkte jag bara ”låt det ta slut” inne på banan- känslan var hemsk och jag kom inte alls till ridning.

Även idag glodde Vicke på allt möjligt och gick på korsen och tvärsen både här och där men jag SATT och jag RED :).

65,8% blev det och 7:a på…..SITSEN?!?!?! Lycka!!!

Och bortsett från ”snedgåendet” så sköter sig Vicke som ett urverk!

Det regnar, vi rider fram i gyttja och ska snart rida en LB:1 i ännu värre gyttja men jag är sååå nöjd :)!

Ja, resultatmässigt vet ni redan hur det gick 🙂 men om någon är intresserad av lite mer detaljer kring tävlingsdagen kommer de här:

Som jag redan nämnt måste jag ge Vicke högsta betyg på allt runt själva tävlandet :). Han beter sig som den värsta rutinerade ringräven minst sagt och det är jag förvisso van vid från mina tidigare hästar men det är inte desto mindre tacksamt.

När jag flätade stod han som en staty och både i-lastningen och ur-lastningen var som taget ur en instruktionsbok i hur man lastar en häst ensam.

Att få på sakerna på tävlingsplatsen var inte heller några problem även om jag faktiskt hade engagerat ”hästskötar-Lina” just in case, jag VISSTE ju inte hur Vicke skulle bete sig.

På framridningen kunde man välja på att vara på en gigantisk fin grusbana eller i ett litet ridhus. Gissa vem som red fram ensam och var?

Ja, för mig är det obegripligt att man vill trängas med X antal andra ekipage men men…

Att rida solo föreföll lugnt och Vicke gjorde ingenting annat än det jag bad om men han spände sin lilla rygg så att jag, som har varit kaxig som bara den kring det jag trott var passerade nedsittningsproblem de 2 senaste veckorna tappade stigbyglarna hur många gånger som helst. Ingen bra känsla och jag kom inte till ordentlig ridning.

När jag gick in i det lilla ridhuset kändes det bättre men inte 100 och när det blev min tur att starta och Vicke hade giraff-glott på domarbordet några gånger var det ganska svår-ridet.

Vicke stod emot en del, var inte helt följsam utan lite kantig i kroppen och känslan var ”puuuhhh vad jobbigt”.

Det var ansträngande att baxa runt honom, jag blev trött och hade som sagt ingen bra känsla.

Direkt efter avslutat program var Vicke sitt avspända jag igen och jag kunde fixa med allting inklusive lastningen utan hjälp.

Placeringen blev precis i mitten av klassen vilket förvånade mig då jag trodde vi skulle komma bland de sista men gissningsvis ser det inte lika förfärligt ut som det känns :).

9 poäng från placering hade jag LÄTT ridit in om Vicke inte varit så spänd men det viktiga var att han inte gjorde några egentliga ”dumheter” eller ”bar sig åt” (läs: som en en viss Kreon….) utan det var mer det allmänna intrycket som påverkades.

Och egentligen är jag inte alls förvånad över Vickes spändhet- jag var liksom nästan SÄKER på att det var så (eller värre) han skulle bete sig utifrån vad jag läst på den förra ryttarens blogg om hur det gick när hon tävlade honom.

Han behöver liksom känna av ”vanans makt” mycket mer än han av naturliga skäl kunnat göra under flera månader- han tävlade super-intensivt fram tills i somras och gick bara mer och mer avspänt då men sedan dess har han ju inte varit ute alls.

Jag hyser gott hopp om att sötnosen ska coola ner sig men tror också att han måste komma ut OFTA- i alla fall nu i början.

Hur som helst känner jag definitivt inget motstånd eller vad jag ska säga inför nästa tävling utan skulle helst vilja åka ut imorgon om jag fick :)!

Sötnosen innan avfärd.

Notera det fina täcket från Gekås som kostade typ 130:–:)!

Hemma en timme efter vår start i LB:2 så det blev en ”snabb affär”.

62,2 % och en spänd och därmed svårpåverkad häst inne på banan var väl ingen höjdare men det är enbart vår gemensamma orutin som spökar tror jag.

Allt annat får HÖGSTA betyg- vilken handväska att ha med sig :)!

Berättar mer ikväll!

De dagar jag tävlar tenderar att bli lååååånga oavsett hur ”nästgårds” tävlingsplatserna ligger (och det gjorde inte dagens) eftersom jag bor och har Vicke ungefär 30 minuters körväg från Zack- det blir ett jäkla åkande fram och tillbaka med andra ord.

Idag lät jag Vicke vila- alternativet hade varit att rida typ klockan halv sex på morgonen eller halv sex på kvällen och inget lockade ens MIG…kan ni tro det :)?

Dessutom är det ca 10 dagar sedan senaste vilodagen så det kunde passa bra med en sådan tyckte jag.

Zack har gått 2 klasser idag, en LB:1 och en LA:1.

LB:n har jag redan berättat om och i LA:n gick det ganska bra tycker jag med någon blänkare och något stolpskott- jag fick ve och fasa en avbrott i den förvända galoppen…inte bra.

Men jag TROR att programmet som sådant kommer att passa Zack utmärkt när han blir lite lugnare inne på banan (för det måtte han väl bli någon gång….) vad gäller galoppdelen.

När jag började tävla tyckte jag alltid att han gick bättre inne på banan än på framridningen men det berodde nog på att han då inte var så stark men skärpte sig när det väl gällde.

Nu orkar han galoppera på ett helt annat, bärigare sätt på framridningen och då känns det som att det går bättre där än inne på banan men det är nog snarare så att han går som han alltid gjort inne på banan men har förbättrat sig på framridningen tack vare bättre bärighet.

Men inne på banan blir han gärna stark och lite uppeldad i galoppen och i dessa lägen är han så svår att hålla att det ibland inte GÅR- det är vår svaghet i dagsläget skulle jag vilja säga. Att det ibland blir lite lyckad eller misslyckad dragkamp och inte den där härliga lättheten som OCKSÅ går att rida fram numera.

4 var placerade i LA:an och vi blev 8:a men som sagt- det finns mycket, mycket mer att hämta vilket jag märkt när jag ridit linjerna hemma där Zack varit lugn.

Nu blir det ett litet tävlingsuppehåll eftersom Zack och hans ägare har lite egna engagemang som de ska ägna sig åt men jag tränar på som vanligt i veckorna.