Ja, idag körde vi åter till ”min” veterinär, tack och lov inte för att besöka HONOM utan för att Kreon och X skulle tävla några meter från kliniken.

Så här direkt efter tävlingen känner jag mig både nöjd, missnöjd, frustrerad och fundersam över min fina men knäppa häst som idag var både dr Jekyll och Mr Hyde.

3 stycken 8:or i programmet (LB:2) och en 8:a på gångarterna (!!!) är ju fantastiskt men slutprocenten, 61,3 får er säkert att förstå att allt inte var ”guld och gröna skogar” under ritten.

Berättar ”allt” senare!

Ja, så var då ännu en häst och tävlingsdag slut och det är jag också…slut alltså :).

Men det gör inget- det har det verkligen varit värt och jag kan inte nog poängtera hur glad jag är över samarbetet med X och att han rider min häst så bra och dessutom GILLAR honom.

Om jag ska förmänskliga Kreon lite är jag övertygad om att han läser folk väldigt bra och tycker man inte om honom…tja..då tycker han inte om den personen heller och då är det inte så trevligt :).

Idag blev det en fjärdeplacering för Kreon (X vann klassen med den andra hästen han red) och jag skojade lite och sa att jag nu börjar bli bortskämd med placeringar och kommer att bli sur om de uteblir.

Skämt å sido- i LB/LA är det ju inte svårighetsgraden som är några bekymmer utan att få djuret att spänna av och det tycker jag verkligen att X är på mycket god väg att lyckas med.

Kreon var inte ens svettig under sadeln efter dagens ritt, X red kanske effektivt i max 25 minuter med mycket skritt också men det är ju knappast något som tröttar ut en så pass tränad häst som min.

Det som möjligen tröttar är ju ”mupperierna” men eftersom de inte heller pågick i många minuter så gissar jag att Kreon har haft en tämligen behaglig dag.

En väldigt fin bild som My tog på Muppis (det är jag som håller honom).

En märklig häst….går som en handväska bredvid en på tävling, är fullständigt avslappnad när man tar av utrustningen och börjar beta gräs som om ingenting har hänt…men kan bli så spänd ”bara” för att man vill galoppera.

Ärligt talat så är Kreon, bortsett från galopp-idéerna MINST lika lugn och snäll på tävling som mina tidigare hästar och det säger verkligen en hel del…

Skriver detta från tävlingsplatsen- Kreon har gått sin klass och skött sig jättebra och nu väntar vi bara på att sista ryttaren ska rida klart.

Bloggläsaren My har hälsat på och det var jättekul att träffa henne- vi har inte setts på flera år.

Roligt också att Kreon visade upp sig för henne och alla andra på bästa vis så nu ska jag fortsätta att skoja med stallägarna till vilka jag förra helgen sa uppfodrande:

”Nu får ni inte kalla min häst för Kreon längre- nu ska ni kalla honom MÄSTAREN” :)!

Ja, man måste få skoja ibland och de gläds med mig och vet vilket jobb jag lägger ner på mitt lilla djur.

Dagens framridning innehöll inte lika mycket mupperier (läs: bakutsparkar och arg svans) som sist så jag hoppas verkligen att Kreon kommer att släppa detta helt i sinom tid.

Slutresultatet inne på banan blev 69%, inte en enda femma men flera åttor och 2 av 3 halter som såg perfekta ut.

Det sistnämnda visar IGEN att Birgitta måste rida bättre- hästen kan uppenbarligen stanna helt korrekt:).

Idag var det en LB:2 utomhus och som vanligt skänkte Kreon varken domarkur eller något annat en blick.

Måtte även DETTA hålla i sig när gossen lämnar sin bubbla och deltar mer i verkligheten :).

Åhhh du ljuva soffa….så härligt att äntligen kunna dimpa ner i den, nyduschad och mätt efter att ha ägnat dagen åt att mocka till 5 hästar, göra i ordning 17 höpåsar, nästan 10 foderspannar, ta in några hästar från hagen, promenera med en konvalescent och framför allt agera hästskötare åt Muppe.

Och lika ointresserade som ni är av höpåsarna antar jag att ni vill veta ”allt” om tävlingen och det ska ni få också.

Idag var vi alltså hos Sydslättens ryttarförening där Kreon debuterade i LA, en LA:3 närmare bestämt.

Jag har själv fått en liten aversion mot just detta program- Archie klarade ju inte de långa skänkelvikningarna vilket gjorde att jag inte red detta program alls de sista åren jag hade honom.

Som vanligt skötte sig Kreon exemplariskt tills X började galoppera, medan jag gick runt med honom var det som att ha en handväska under armen:).

Men som sagt; när det var dags för X att börja galoppera bröt Kreons mupperier ut; arga bakutsparkar och en argt och hårt piskande svans gjorde att det inte gick att missta sig på missnöjet.

På förra tävlingen kom ju bakutarna inte förrän 5 minuter innan det var dags att starta men eftersom de nu uppträdde mer eller mindre direkt fick X också mycket bättre möjlighet att verkligen rida sig ur dessa.

Efter lite snurrande som X mest gjorde för att Kreon inte skulle kunna stegra sig så blev det bättre och bättre galopp där svansen långsamt föll ner till sin vanligtvis avslappnade position och när det var dags att gå in i ridhuset (framridningen var utomhus och tävlingen inomhus) var alla mupperier borta.

X berättade efteråt att Kreon kändes jättespänd i ryggen redan i traven och det vet jag ju; det är därför hans tämligen ordinära trav blir mycket flashigare på tävling- det är egentligen spänning och inget annat.

Kanske berodde dagens tidiga mupperier på att det var väldigt många hästar på framridningen och att en häst i en lastbil bredvid denna stod och krafsade hysteriskt så det hördes över hela anläggningen men det var bara bra tyckte jag- jag kan ju inte skydda Kreon från allt och kräva total tystnad när vi tävlar.

Hur som helst; inne på banan tyckte jag att X genomgick samma förvandling som på förra tävlingen; han la liksom i ytterligare en växel som han inte använt på framridningen och ”lyfte” Kreon ännu ett snäpp så att denne gick ännu bättre.

Ja, så rider ett proffs och jag var otroligt nöjd efter en prickfri ritt.

Bara att kunna fatta galopp ur skritt vid domarbordet var stort- så som jag känner Kreon vet jag att han inte skulle tveka att sparka bakut mot detta utan att bry sig en sekund- om han är på det humöret.

Halterna ur galopp (som jag aldrig ens tränat) var helt ok och skritten (som vanligt) totalt avslappnad.

Bäst betyg fick galopp-programmet och det är ju det som jag har tyckt har varit så ironiskt- att en häst med så skön galopp hemma vägrar att visa den på tävling :).

Dagens procent blev 68 och med denna blev X och Kreon 3:a i klassen.

Jag är som sagt väldigt nöjd med både ryttare och häst; X red som det proffs han är och Kreon visade mig exakt hur jag hoppats och trott att han kan gå om han bara coolar ner sig lite.

Så fort ritten var över blev han min handväska igen och just detta att hans mupperier (tror både X och jag) beror på att han spänner sig och inte av elakhet och illvilja gör att jag hoppas att det också ska gå att bota.

Extremt nöjd hästägare och dito X och högst sannolikt även en nöjd Mupp som fortfarande gör skäl för sitt smeknamn.

En hel del ojande blev det på framridningen men X är ju ett proffs så till slut fann Kreon för gott att spänna av.

En rosett blev det minsann och det trodde jag ärligt talat inte innan tävlingen, dels pga motståndet och dels pga svårighetsgraden.

Inte för att LA egentligen är svårt HEMMA men ska man samtidigt parera och bemästra mupperier är det ju en helt annan sak.

Detaljerad rapport kommer som vanligt senare under dagen!

Förra fredagen hade ju Kreon en ny ryttare på ryggen, X, och detta föll så väl ut att han fick och ville rida igen.

Det var roligt att stå på marken och se hur en annan ryttare arbetar med Kreon och djuret själv verkade inte ha något emot att jobba på med någon annan på ryggen.

X fick till en helt ok trav med lite variationer så som jag själv jobbar, i galoppen har man mycket mer gratis även om där också finns saker att träna på.

X var nöjd med dagens jobb och jag är lika nöjd med att ha knutit denna kontakt.

Ja…hade jag trott att det på allvar (nä…kom INTE med några förslag för jag tror INTE på sådant) hade funnits någon som kunde PRATA med hästar så hade jag önskat att denna person kunde ringa upp Kreon och fråga honom vad han sysslar med och hur han tänker.

Efter idag har jag ännu svårare att följa hans tankegångar….för nog tusan borde han ha några och inte bara ”göra” utan någon mening?

Idag var det alltså dags för ett nytt tävlingsförsök och jag tyckte att jag hade gjort upp en smart strategi.

Dels har jag ju tränat i främmande ridhus och med främmande hästar och dels tänkte jag att ett ryttarbyte kanske kunde vara klokt- om det nu är min tävlingsnervositet som smittar av sig på Kreon.

Tanken var att Mini skulle tävla och att jag kunde ”ingripa” från marken, läs: gå fram och grabba tag i en eventuellt upprörd häst för att leda dom en stund om det blev för stökigt.

För att förkorta historien någon kan man väl säga att allt gick perfektare än perfekt tills Mini hade ridit i kanske 5-10 minuter (jag hade dessförinnan lett runt dom på det ganska stora tävlingsområdet utan problem).

När Mini började trava upplevde jag samma sak som jag själv upplevt på tävling INITIALT- en SANN NJUTNING!

Han såg så fin ut min lilla Mupp, verkligen jätte, jättefin där han travade omkring spänstigt och till synes oberört.

Men; därefter följde inget annat än en 100 %-ig repris från mina sista tävlingar- det var som att titta på en film från dessa tillfällen nästan.

Kreon ville INTE INTE INTE galoppera och även om Mini fick honom att fatta galopp så bröt han av direkt (efter kanske 2 språng och genom att hoppa i sidled, ibland också efter en spark med bakbenen).

Jag försökte att hjälpa Mini genom att jag höll henne i en longeringslina så att Kreon inte for iväg hur som helst och det hjälpte men ändå inte tillräckligt innan det blev dags att gå in på banan.

Vi hade redan innan bestämt att Mini skulle utgå om Kreon inte verkade intresserad av att galoppera på banan heller- detta för att inte lära honom för mycket dumheter där.

Och mycket riktigt- även inne på banan var det som att se sig själv- Kreon marscherade in- fick i princip 7:or på allt tills det var dags att fatta galopp vilket han gjorde, bröt av direkt varpå Mini försökte galoppera ytterligare utan resultat.

EFter att ha travat runt lite inne på banan utgick hon och vi valde att fortsätta vår träning på framridningen.

Måste förresten säga att Kreon, precis som tidigare inte tittade på NÅGOT inne på banan- frågan är om han är för blockerad för detta NU och att han senare i livet, när han lär sig galoppera kommer att börja glo på omgivningen i stället (ännu en fråga hästprataren gärna hade fått besvara).

Nåväl…ute på framridningen fortsatte vi att försöka övertyga Kreon om att man KAN galoppera och slutligen lyckades detta ganska bra.

Nu hade vi sådan tur att det fanns flera platser där man kunde hålla till och jag gissar att alla andra red fram i ett litet ridhus för vi var helt ensamma på en utebana vilket också gjorde att min teori att ”det är ANDRA HÄSTAR som stör Kreon” kändes rätt så….ska vi säga tveksam?

Fråga till hästprataren: Varför kan Kreon galoppera på ridskolan bland 10 lektonshästar (han har också gjort det ännu bättre ensam) i ett främmande ridhus men inte på tävling, ens om han är ENSAM????

Jag FATTAR det inte?!?!?!?!

Jag är i alla fall glad att det var Mini som satt på under dagens träning för hon var tvungen att driva på honom rejält trots att han hoppade åt sidan och slog bakut för att ens FÅ och framför allt BEHÅLLA galoppen och det hade jag aldrig klarat av.

Nu hade hon ju hjälp av mig som hade Kreon i lina så att hon kunde koncentrerar sig på att just driva och sitta kvar medan jag skötte ”styrningen” och det tror jag blev avgörande liksom att hon, när Kreon väl fattade galopp vågade låta honom galoppera på rejält framåt.

Så när det väl blev galopp var den ju fantastiskt fin och vi berömde mycket för vi har bestämt oss för att tro att allt detta ÄR NERVOSITET OCH INTE DUMHET och agerat därefter.

Jag förstår att man vill drämma till hästen allt vad man orkar när man ser sådant som idag men det hjälper ändå inte och är hästen rädd/ nervös…tja…ska man slå på den då?

Jag har några ord som den fysioterapeut som undersökte Kreon sa som ett mantra: ”spänning visar sig främst/ mest i galoppen” och att slå spänning ur en häst finner jag inte produktivt.

Nej…vi måste fortsätta på detta vis tror både Mini och jag- vara lugna, träna vidare.

Några saker VAR dock bättre idag än på sista tävlingen; ingen piskande svans, inget sparkande i skritten, inga stegringsförsök och det är ändå SUPERBRA även om man som sagt inte fattar VAD som gör att detta djur blir så spänd att han inte vill galoppera medan han inte tittar på något och dessutom travar och skrittar utan problem inne på banan.

När Mini skrittade av efteråt var det på en helt lugn häst (också skillnad från sista tävlingen) och djuret traskade in i sin transport som om ingenting i världen hade hänt honom precis- ställde sig och började äta och så var den tävlingen över.

Jag är såå tacksam över att Mini vill hjälpa mig att försöka bearbeta detta djur- vi tror båda mycket på honom och lever på hoppet (dock inte Kreons hopp- dom vill vi inte ha att göra med om vi får välja)!