Inlägg i kategorin Tävlingsrapporter

Äntligen placering i LA igen (och den tillägnas Annika :=))

Idag åkte Archie och jag till Södra Sallerups ryttarförening; vår närmaste grannklubb till vilken man kan rida om man är lite ambitiös (eller snarare saknar släp).

Eftersom jag HAR ett släp så valde jag att köra dit vilket tog ca 6 minuter, helt i min smak med andra ord.

Vis av tidigare usla erfarenheter vad gäller den mycket dåliga framridningen (djup, dammig, ojämn och full av hålor…behöver jag säga mer…) så gjorde jag som sist; jag red bort till en annan utebana som ligger en bit längre bort och som inte syns från framridningen = ingen annan var där :=). Underlaget på denna bana är långt stummare men också mer ”stabilt” vilket jag absolut föredrar framför djupa sandgropar som bara inbjuder till vrickningar.

Som vissa gånger tidigare ”vann jag framridningen” och då inte bara för att jag var ENSAM där och således saknade konkurrens. Archie gjorde alla rörelserna som ingår i LA:1-programmet PERFEKT och jag kände mig otroligt väl förberedd. Fantastiskt nog lyckades jag också komma ihåg att tänka på mina skänklar (tack än en gång Annika) och hålla dessa STILLA.

Som ett sidospår kan jag berätta att jag har kommit fram till vad de ”flygande skänklarna” beror på: Archie är helt enkelt inte tillräckligt ”elektrisk” och självgående! Inte så att han såsar sig fram men han hade absolut kunnat gå med ÄNNU mer bjudning utan att jag bearbetar honom med benen. Så det ska jag verkligen ta till mig och förbättra omgående! Det är ju en ren lydnadsgrej = sådant som jag är bra på så det ska nog bli skillnad he he…

För att gå tillbaka till tävlingen blev jag besviken när jag kom in på banan. Lika uselt underlag där; ojämnt och inte alls inbjudande. Archie tappade mycket av sin ”fina helhet” pga detta kändes det som. Ändå fick jag till en bra ritt utan missar och vi placerade oss som 4:a i klassen (av totalt 5 placerade). Fick 64 % (generös domare), vinnaren hade 7 poäng mer.

Jag såg ungefär halva klassen och det som å ena sidan gjorde mig bedrövad men å andra sidan lite nöjd också var att INGEN, säger INGEN, kunde ryggga med sin häst (utom jag då, ha ha).

Tränar inte ryttare sina hästar i att gå bakåt????

De flesta hästarna mer eller mindre vägrade att gå bakåt; de fick SLITAS bakåt och tog inte de föreskrivna 6 stegen utan gav upp efter 3-4 steg.

Andra som ryggade mer villigt gjorde det dock snett och ibland i ett ”övertempo”, dvs de kastade sig mer bakåt än GICK steg för steg.

Eftersom jag bara red en klass idag så fick inte Archie någon större motion men det spelar tack och lov ingen roll. Han har ALDRIG överskottsenergi dagen efter vila tex så att han ibland bara rids ca 30 minuter spelar ingen som helst roll.

Dagens tävling eller flygande skänkeln slår till igen!

Nu har jag nyss kommit hem från tävlingar hos ytterligare en grannklubb, Skabersjö ryttarförening där jag tävlade både i våras (inomhus) och i somras (utomhus; det var då jag vann ett täcke).

Jag har ridit ganska korta ridpass i veckan, delvis pga fysioterapeutbehandlingen men framför allt för att Archie kännts så fin och jag inte anser att jag behöver ”nöta” på honom i onödan.

Inte heller idag blev jag besviken, en mycket generös domare gav oss 72% i LB:2. Tyvärr gav hon flera ekipage ÄNNU högre poäng så det var med nöd och näppe som vi lyckades knipa sistaplaceringen (9 placerade, 36 startande) . Vinnaren hade 78 (!!!!) %, detta var Valeria Varga, själv dressyrdomare och med flera segrar på den långbenta Dionne i bagaget.

LA:3 är ett program som passar oss tämligen dåligt pga de ”långa skänkelvikningarna” (från ena långsidan till den andra), i LA:1 och LA:4 ligger skänkelvikningarna bättre till då man först vänder rätt upp.

Hur som helst så var även denna ritt helt OK (63%) bortsett från vår akilleshäl (betyg 5 på båda skänkelvikningarna). Jag fick till serpentinerna ovanligt bra efter att ha misslyckats med dom vid flera tävlingar (mitt paradnummer annars) och där blev betyget 7 på båda. En 8:a fick vi på skritten.

När jag körde hem låg vi 7:a av 8:a placerade men då återstod ca 15 ekipage varav nästan alla bara skulle rida LA:n (läs: BRA hästar).

Jag måste sorgligt nog bekänna för framför allt Annika (Minstal) att jag har tänkt på mina flygande skänklar HELA veckan och till och med på framridningen men så fort jag kom in på banan glömde jag allt och benen har därför säkerligen fladdrat som lärkvingar som vanligt. Suck…

Lina filmade båda ritterna och kommer att sända över filmerna om någon dag så förhoppningsvis kan vi genemsamt förfasas över varför det ska vara så jäkla svårt att sitta STILLA med benen :=).

Film och bilder från gårdagens tävling

Ett stort tack till Lina för nedanstående material!

En typisk ”Birgitta-grej”: jag ”passar på” och visar Archie en riktig vattengrav, något han aldrig har sett förut (vattenmatta hoppar han lekande lätt sedan 3 års ålder). Så gör jag ofta när jag får chansen, även om det skulle vara på en tävlingsplats, jag visar sådant som jag tänker kan vara bra att ha sett för framtiden :=).

Framridning till LA:n. Jag tror att det är en skänkelvikning jag försöker åstadkomma. Synd med den uppdragna skänkeln, ett inte helt ovanligt ”Birgitta-fel”.

Ännu en framridningsbild.

En ”häftig” nordsvensk travare som jag sett på andra tävlingar också. Hästen heter ”Bork-Olle” och har gjort några starter på (trav)banan enligt ägaren.

Bork-Olle igen.

Nu har vi ridit klart och ska strax köra hem.
 
Film med lite varierande ljus och skärpa från LA:4 finns att beskåda på:
 

Dagens tävling

Den enda av 25 bilder tagna med min mans kamera som öht går att visa. Övriga 24 bilder ser ut att föreställa ett flyende ande-väsen, de är extremt suddiga. Tack och lov hade Lina även med sig SIN kamera så förhoppningsvis får ni se annat än bakdelen på Archie om några dagar.

Idag åkte jag och Arch till Vellinge hästsportförening, en av de klubbar som ligger närmast vår (max 15 minuters körväg) och som satsar stort på tävlingsverksamhet. SM i hoppning hölls hos just Vellinge för bara några veckor sedan.

Anläggningen är som sig bör mycket välskött och med TRE ridhus så det finns gott om ridutrymme.

För ovanlighetens skull hade jag min ena hästskötare Lina med mig och även om jag klarar mig utmärkt på egen hand så var det ändå jätteskönt att ha både en hjälpande hand och lite sällskap i bilen. Lina tog även lite kort som jag kommer att publicera så fort jag får dom av henne.

Jag red LB:2 och LA:4, detta var debut i den sistnämnda klassen.

LB:n var väl inte mycket att skriva hem om, en helt acceptabel ritt utan några ”highlights” och vi blev 4:a av 4 placerade, 1 poäng från 3:an (sorry Fido, jag kollade aldrig vad vinnaren hade för procent, själv hade jag 64).

Fick jättefina priser; det märks att detta är en tävlingsklubb som ”satsar”. Dels fick jag ett 4-pack fleecelindor, ett par ridstrumpor och en handkräm och dels en kartong Toffi-fee till mig själv och ett äpple till Arch.
Vinnaren fick ett täcke, 2:an ett ländtäcke och 3:an ett schabrak.

LA:4-debuten var mer än godkänd tycker jag. Fick betyg 6 på båda skänkelvikningarna, en 7: a på den ena bakdelsvändningen och en 4:a på den andra. I den ena förvända galoppen fick jag ett AVBROTT (!!!…vad är detta….sådant händer aldrig MIG :=)) så där blev betyget 4. Summa summarum 61% och jag TROR inte att vi var alltför många poäng/ ekipage från placering (jag åkte innan klassen var slut).

Lite typiskt är det att det inte finns fler LA:4 klasser att rida på lokala tävlingar i mina ”krokar” och jag löser varken regional licens eller åker långväga när det bara återstår 2 månader på säsongen.

När vi inte var färdiga för denna nivån fanns det rätt många tillfällen att rida LA: 4 lokalt men nu är det som sagt slut för i år.

Jag har en stark känsla av att detta program kommer att passa oss PERFEKT när vi har fått ridit det ett par gånger och fått bättre rutin. Programmet, tycker jag, är väldigt lämpligt för ryttare av min sort; vi som inte har några super-gångartshästar men vars ridning kännetecknas av precision och lydnad. Programmet måste verkligen RIDAS, det händer ”grejer” hela tiden och man kan inte bara segla omkring och visa flotta gångarter. Precis som det ska vara tycker jag :=).

Kort tävlingsrapport (det rimmar)

Idag åkte jag och Archie till Skurupbygdens hästsportförening, en klubb som tydligen inte har någon egen anläggning utan hyser in sig hos andra.

Idag ägde tävlingen rum på Skönabäcks säteri utanför Skurup, med ett nybyggt ridhus som framridning och en utebana utanför där vi tävlade.

Som estet njöt jag verkligen; ett mer tilltalande ridhus har jag sällan sett, mycket vackert och med en perfekt botten dessutom. Även utebanans underlag var utmärkt.

När jag red LB:3-programmet försökte jag att tänka på det som jag fick kritik på första gången jag red detta program; domaren tyckte då att Archie hängde lite i handen/ blev tung framtill (som ”ursäkt” kan jag säga att vi red i hällande ösregn och på en vattenfylld bana).

Nu gjorde jag fina övergångar och hela ritten kändes överhuvudtaget mycket bra.

När jag kom in på banan höll jag dock på att få en CHOCK; min iskalla dressyr-MASKIN som jag har skrutit om inte tittar på något (sådant är livsfarligt att säga- det straffar sig alltid) blev jätterädd för domar-bilens gnisslande vindrutetorkare. Det var han förvisso inte ensam om och jag lyckades faktiskt manövrera honom fullt acceptabelt runt det skrämmande området.

Trots en mycket bra ritt blev vi ”bara” 6:a av 7 placerade. Inte för att jag klagar på något vis men det visar tycker jag hur konkurrensen hårdnat sedan tidigt i våras då jag lätt hade vunnit på en likartad ritt med den konkurrens som var DÅ.

Procenten blev något över 65, vinnaren hade 70 tror jag.

I LA:3 gjorde vi en av de bättre ritterna på denna nivå och ledde faktiskt klassen när ca 10 ekipage hade ridit men sedan kom en handfull ryttare som bara skulle rida denna klass + några fina hästar som ridit båda klasserna och när jag körde hem hade siste-placerade ryttaren 197 poäng, jag hade 194 (63 % TROR jag) och 3 ekipage återstod.

Hemma var vi efter 30 minuter och möttes av Travderbyt som var i full gång. Vi har pga detta evenemang inte kunna släppa ut våra hästar i hagarna på 3 dagar (de används som parkering under denna tid…stööön…..) så det ska bli skönt när allting återgår till det normala i kväll.

Senare samma dag:

Ser att resultaten nu finns på:

http://www.sbhf.nu/tavling/tavling_filer_dress_2008/Resultat_SbHf_6-7_sept-08.html

Vi blev andra ekipage utanför placering i LA:n, bara 3 poäng fattades. Kul!

Vita ridbyxor blir….GENOMSKINLIGA! (tävlingsrapport)

I ett tidigare blogginlägg berättade jag om hur mina vita ridbyxor blev gröna av att jag sprang omkring ute på en potatisåker jagandes en främmande människas häst.

Senare berättade jag om hur ridbyxorna blev röda och bruna av att jag först red i regn och i en vinröd sadel som färgade av sig och sedan ramlade pladask i leran samma dag.

Idag vill jag berätta att jag nu även har ridit i GENOMSKINLIGA ridbyxor och anledningen är att det i mina trakter har regnat, regnat och regnat (och gör så fortfarande).
Mina ridbyxor blev alltså så våta till slut att de var genomskinliga. Sexigt!

När jag vaknade i morse 05.00 regnade det.

”OK” tänkte jag ”då lär det ju knappast hålla i sig tills 11.30 då jag ska rida min första start”.

Ack vad jag bedrog mig! Hade jag vetat det jag vet nu är frågan om jag ens hade åkt iväg till tävlingen.

Det regnade OAVBRUTET och MYCKET med en paus då det bara kom världens minsta duggregn i kanske 15 minuter, precis då jag skulle börja rida fram till den första klassen (tur för mig).

Framridningen var som en gyttjig sjö och där red jag bara i några minuter eftersom det var djupt och dessutom lite stenigt.

Jag försöker ofta hitta alternativa framridningsställen när jag tävlar och fann även denna gången en kortare grusstig som jag travade fram och tillbaka på.

Det dressyrarbete jag gjorde igår med en hel del samlande och lösgörande arbete verkade ha gjort susen för så fort jag tog tyglarna så kändes det jättebra och jag red fram i kanske 15 minuter till den första klassen och 10 minuter till den andra.

Eftersom klubben (Tågarportens ryttarförening) är en ”fälttävlansklubb” fanns det flera fasta hinder, stockar och häckar framför allt, kring banor och framridning men som vanligt skänkte Archie dom inte en blick utan var mycket fokuserad, det hällande ösregnet till trots.

Båda klasserna, LB:2 och LB:3 reds på samma bana och underlaget där passade Archie perfekt. Det var av förklarliga skäl mycket blött inne på banan men ändå sviktande och jag kunde verkligen rida fram en bra trav hela programmen.

Fick faktiskt betyg 8 på gångarterna i LB:3, tror aldrig det har hänt förut (Archie är ingen gångartshäst precis).

Jag har tidigare aldrig ridit LB:3 med Archie, sist jag red det var för typ 10 år sedan och då var programmet helt annorlunda mot hur det är idag efter omarbetning 2007.

Båda ritterna kände MYCKET bra och jag var för ovanlighetens skull näst intill säker på placering i LB:2. Mycket riktigt blev vi 8:a av 9:e placerade, bara 2 poäng från 5:an och 1 poäng från de som blev delade 6-placerade).

I LB:3 blev vi 4 av 4:a placerade.

Jag kan nu lägga ytterligare en ”lustig” (hmmm….) sak till min samling av ”konstiga saker jag fått i hederspris”.

I LB:2 fick jag nämligen ett HOPP-spö av enklaste sort, det kan inte ha kostat mer än max 20 kronor.

Då jag dristade mig till att fråga om man verkligen fick ge så billiga priser (jag brukar faktiskt INTE kommentera priserna i vanliga fall) blev svaret att ”Ja” det fick man och ”nu kan du ju börja hoppträna med din häst”?!?!?!?! (Som ni bloggläsare vet har jag hopptränat med Archie sedan han var 3 år gammal).

Ja, ja…man tävlar definitivt inte för PRISERNA på denna nivån :=)!

Tävlingsrapport

Idag var det åter dags att besöka Trolleholms ryttarförening; det var inte alls länge sedan jag var där och tävlade, i slutet av juni närmare bestämt.
Vissa klubbar är ju mer aktiva med tävlingar än andra och Trolleholm tillhör tydligvis de mer tävlingsengagerades skara.

Jag var lite osäker på dagsformen då vi kom dit eftersom jag har tagit det ganska lugnt med Archies dressyrträning under de 2 månader vi varit i Yddinge, delvis medvetet (med inplanerad vila) men även förmodligen lite omedvetet. Jag kan inte påstå att vi gjort några större framsteg under denna tid samtidigt som man kanske inte heller kan eller ska begära att det alltid, alltid går framåt (så länge det inte går BAKÅT). Någon gång måste man få vila på den nivån där man är men jag känner ändå att jag kommer att ”ta tag” i träningen på lite större allvar när vi kommer hem (kräva lite mer).

Hur som helst så gjorde Archie mig inte besviken, det gör han ju nästan aldrig då vi tävlar, och det blev en 7:e placering (10 placerade) i LB:2. Ritten kändes helt acceptabel även om vi säkert hade kunnat prestera ÄNNU bättre.

LA:3 var en av de bästa jag ridit, hade en väldigt bra känsla under nästan hela ritten, de jäkla skänkelvikningarna undantagna :=)!

Sedan ska man INTE utnämna sig själv till VÄRDSMÄSTARE I FÖRVÄND GALOPP som jag gjorde för ett tag sedan för OTROLIGT nog fick jag ett omslag i den ena serpentinen vilket väl inte inträffat NÅGONSIN med NÅGON häst jag ägt :=).

Jag tror att jag vet varför det hände faktiskt.

Flera gånger under den gångna veckan har nämligen samma sak inträffat då jag tränat, Archie har bytt galopp från höger till vänster i serpentinträningen.

Jag har inte bytestränat alls i veckan men däremot dessförinnan och just från höger till vänster byter han nu relativt lätt, i alla fall om man jämför med byten från vänster till höger (dessa byten föregås ofta av ”hoppa kråka”).

Och jag VET att något av det mest naturliga då man börjar med bytesträning är att man under en tid får lite oönskade byten i tex den förvända galoppen men eftersom det aldrig drabbat MIG så blev jag lite överraskad.

Hur som helst så fick jag alltså ett omslag i LA:n och fick bryta av och fatta ny galopp.

Domaren skrev i omdömena längst ner:

”Trevlig uppvisning på fin häst. Härlig balans och takt. Lite svårt för skänkelvikningarna. Miss i en serpentin. Bra kämpat!”

Hade i princip bara 7:or på allt utom skänkelvikningarna (betyg 4 på den ena och betyg 5 på den andra- den som han fick 5 på KAN han göra 7-mässig, den dåliga är väl värd en 5:a eller som bäst 6 i sina bästa stunder just nu).

Jag tröstar mig med att skänkelvikningarna ÄNDÅ fungerar bättre och bättre på träning, faktiskt. Har ju tjatat om detta i en evighet känns det som, det ska bli intressant att se när (om?) de blir riktigt bra.

Annars var det stekhett idag efter många dagar av varierat väder och höstkänsla långa stunder. Nu är sommaren tillbaka på allvar och jag dröp verkligen av svett efter mina ritter.

Archie går i hagen tills i kväll medan jag pustar ut efter en intensiv och svettig dag. Imorgon har Archie vilodag och vi packar ihop och flyttar tillbaka till ridskolan.

Duktig gosse (som alltid)

Idag var det tävlingar hos en klubb nästgårds (3 mil från Yddinge) och jag passade på att ge Archie lite omväxling från hemarenan genom att åka dit och rida en LB:2.

Vädret var minst sagt…HETT och jag dröp av svett innan jag ens hade börjat rida. Så är det när man åker utan hästskötare och ”måste” sätta på sig hela tävlingsmunderingen innan man sitter upp (många red av naturliga skäl fram i t-shirt el dylikt).

Tack och lov verkade inte Archie besvärad av hettan och det känns som att jag nu har ”utsatt” honom för ”allt” i tävlingsväg.

Vi har ridit i snöstorm, hård blåst, ösregn, stekande sol, inne, ute, på gräs, grus, i små mörka och stora ljusa ridhus, ensamma på framridningen och med mängder av ekipage osv osv och inget verkar kunna rubba Archies goda sinnestämning.

Jag kan bara hoppas att detta inte enbart beror på att vi än så länge tävlar på en för Archie lättsam nivå och att han kommer att fortsätta att vara lika oberörd även då vi kommer upp i klasserna och det blir lite jobbigare för honom.

Hur som helst så ”vann vi framridningen”; Archie gick så himla bra och med den ”nya traven” som jag har försökt att rida i några veckors tid innan vilan och efter densamma.
”Den nya traven” innebär alltså att jag inte längre bara ”åker häst” utan verkligen försöker att rida fram en mer schwungfull trav med ett större svävmoment; som passage fast i arbetstravstempo. Det känns i alla fall som att traven har förbättrats men tyvärr har jag inga speglar som kan bekräfta eller förneka om jag bara inbillar mig.

Inne på banan kändes det inte fullt lika bra men detta berodde snarare på att framridningen kändes FANTASTISK medan banridningen bara kändes fullt godkänd så ingen skugga över Archie på något vis. Dessutom kändes det som att underlaget på framridningen passade honom så himla bra (konstigt för det var dammigt och verkade nåååågot stumt), bättre än ridhusunderlaget som i sig var mycket bra.

Summa summarum: 69% och en tredjeplats (av ca 35 startande) så jag kan inte annat än vara mycket nöjd. Segraren hade 76 % (hon har radat upp en del vinster på senare tid), 2:an lite mindre så det kändes inte som att jag hade kunnat rida ihop så många poäng till för att vinna och det strävade jag inte efter heller. Är fullt nöjd med mina poäng och framför allt 8:an på VÄGARNAS rätta ridande (det som kallas ”korrektheten i uppvisningen). Just detta moment har ju alltid varit lite av mitt signum, dvs att rida bra vägar så det är roligt när det betalar sig.

I pris fick jag 4 blå elastiska lindor som jag snabbt bytte bort mot ett blått schabrak. Jag börjar bli lite av pris-bytar-mästare men jag kände att jag verkligen inte hade någon som helst nytta av ytterligare lindor då jag redan har hur många par som helst som ligger oanvända i mina skåp. Archie har aldrig haft minsta tendens till att stryka sig så det är inte ofta jag rider med lindor och de gånger jag har gjort det har det i ärlighetens namn mest varit för att det ser mer estetiskt tilltalande ut (tycker jag).

En timme efter avslutad ritt skuttade Archie in till Birk i hagen, rullade sig, drack lite vatten och torkade sedan munnen på Birks bakdel. Jag kan inte se mig mätt på dessa två kompanjoner som så tydligt gillar varandra. Det är så skönt att två så snälla hästar kan njuta av varandras sällskap i total harmoni.

Dagens tävling

Idag gjorde Archie sin sista tävlingsstart innan vi båda unnar oss en liten sommarsemester.

Vi red en LA:1 hos Trunnerups ryttarförening och precis som förra året lyckades vi inte få med oss någon rosett hem trots att jag var nöjd med ritten som enligt mig var utan några större anmärkningar. Archie är en riktigt klippa! Han störs aldrig av något men denna gången fanns det förvisso inte heller något direkt att störas över.

Däremot var det oerhört kvalmigt och varmt; jag dröp av svett redan innan jag hade BÖRJAT rida.

Eftersom tävlingsplatsen ligger mycket nära (kanske 3 mil) från sommarstallet kunde jag återföra Archie till Birk i hagen mindre än en timme efter avslutad ritt och var själv hemma kort därefter (jag bor ca 6 minuters körväg från Yddinge).

Det är verkligen skönt att bo i Skåne med nära till så många tävlingsplatser. Tänker med fasa på en väninna som tidigare bodde i Kiruna och som ibland körde långt över 30-40 mil för att tävla. Själv tycker jag att det är JÄTTELÅNGT om körningen tar mer än 1 timme:=)!

Dagens tävling…..

…ägde rum hos Trolleholms ryttarförening och fick mig än en gång att inse hur himla fort tiden går.

När jag kom dit kändes det som att jag hade varit där ganska nyligen men jag fick inse att det var mer än 2 år sedan och då med Décima.

Skåneryttarna verkade ha ett uppdämt behov av att tävla trots (eller tack vare?) sommarledigheter för många, till LB:2 hade över 70 ekipage anmält sig och klassen fick delas. Även till flera andra klasser var listan på reserver lång.

Archie skötte sig som vanligt bra men fick inga rosetter med sig hem, varken från LB:2 eller LA:3.

I LB:2 närde jag en förhoppning om att kanske bli 7-8:a (det var 9 placerade om jag minns rätt) men domaren var av en helt annan uppfattning och gav oss mycket lägre poäng (typ 20) än vad vi brukar ha i denna klass. Kritiken bestod i att domaren tyckte att jag skulle ha Archie mer böjd i volterna och hon tyckte dessutom att han hade en ”stram överlinje”. Själv var jag som sagt nöjd och det är ju huvudsaken.

I LA:3 gick det bättre än sist vi red detta program så bara det gjorde mig glad. Skänkelvikningarna på tävling fungerar fortfarande inte men tex serpentinerna och halterna ur galopp var förbättrade.

Efter tävlingen körde jag tillbaka Archie till Yddinge och släppte direkt ut honom till Birk som såg mycket nöjd ut över att få återförenas med sin kompis.

Jag ser med spänning fram emot i vilket tillstånd jag ska finna Archie när jag åker ut för att hämta in dom i kväll. Igår var Archie kliniskt ren på ena halvan av kroppen och fullständigt insmetad med lera på den andra. Som tur var hade jag hästskötaren Lina med mig som fick ge Archie en välbehövlig varmvatten-dusch. Jag hoppas dock att jag slipper göra detsamma idag.

(Gossen var REN!!!! när jag kom 20.00. Tack för det!)