Inlägg i kategorin Tävlingsrapporter

Söndag-revansch!

Lyckades tyvärr inte ta några bra bilder på denna mycket vackra tävlingsplats som ligger vid Herrevadskloster.

Skönt att lätta på trycket när man kommer hem….

….och sedan gå och mumsa!

Idag är det framför allt en sak som har gällt: dressyrtävling hos Åsbo Rf med Archie.Uppstigning i ottan och sedan iväg till stallet för att fodra, mocka, fläta och duscha en stycken häst.

Eftersom jag visste att jag skulle iväg tidigt hade jag gjort i ordning alla grejer redan igår och även låst in dom i släpets sadelkammare så lite tid sparade jag på detta.

I Åsbo var jag redan strax innan 8 och efter en timmes bilfärd och 9.30 skulle jag starta.

Tävlingen började lite dramatiskt då domaren ännu inte hade dykt upp 9.00 men 5 minuter senare kom hon hastande och sedan var klassen (LA:4) igång.

Jag tyckte inte att jag hade riktigt lika underbar känsla på denna framridning som vid de två föregående tävlingarna, då kändes Archie jätte-jättefin och nu bara fin 🙂 men inne på banan var jag mycket nöjd med honom och vi ”fick till” i princip allt på ett bra sätt.

Tack och lov visade sig min känsla stämma och domaren belönade oss med 65% och kommentaren ”Väl kämpat på en fin häst. Bra takt och rytm, skulle önska något mer energi emellanåt. Fin sits och hand, väl rörlig skänkel”.

Det ska noteras att Åsbo är den tävlingsplats där Archie i höstas bar sig för mest djävligt åt om uttrycket ursäktas, han var ganska gräslig på en tävling dessförinnan men Åsbo slog alla rekord i ”häst som fullständigt ignorerar framåtdrivande hjälper” så därför kändes det extra härligt att han idag inte verkade minnas något av denna vidriga händelse.

Att vi var 1 poäng från placering (endast 3 placerade i denna klass) var så klart retligt men man kan inte heller gå omkring och tänka ”om inte….” utan jag är i stället glad åt att procenten de 3 senaste starterna varit 63, 64 och 65- kanske kan det bli 66 nästa gång :)?

Inte ett betyg under 6, 7:or på båda travökningarna, den ena bakdelsvändningen och skänkelvikningen åt det svåra hållet visar att övning KAN ge färdighet- detta har ju varit ibland stora svårigheter och jag har inte glömt alla de gånger vi fått usla underbetyg (en gång till och med en ETTA) på just skänkelvikningen för höger skänkel.

En knapp timme efter min start var det redan dags för MSV C:1 där jag red som nummer 2.

Jag gillar inte att rida i början av en klass men det var inget att göra åt detta utan bara att göra sitt bästa.

Jag tycker att jag även här fick till en bra känsla på banan för det mesta och den grövsta missen var egentligen en mellangalopp där Archie ville byta galopp hela tiden och inte öka så där blev betyget 4.

Han har visat dessa tendenser lite hemma också- att börja byta självmant på ”vänd snett igenom” och jag har dumt nog glömt bort detta och inte tränat just detta moment. Dumt av mig.

Skolorna fick idag exakt de betyg de förtjänar, 7 på vänster öppna, 6 på höger öppna och 5 på båda slutorna där jag i och för sig kan få till höger sluta bättre.

Denna domare tyckte att Archie var en ”trevlig häst” och procenten hamnade på blygsamma 61, dock vårt bästa resultat i denna klass hitills.

Så…jag är mycket nöjd med våra insatser!

Hemma hann Archie med några timmar i gräshage vilket han säkert uppskattade och jag strävar ju så mycket jag bara kan efter att hålla honom nöjd och glad.

Efter hagvistelsen kom det första regnet på evigheter känns det som och det var faktiskt både önskat och välbehövligt.

Påsken i bilder, del 2

Glansen har äntligen återvänt till Archies hårrem och jag njuter verkligen av att titta på honom numera- något jag inte gjorde i vintras kan jag säga.

Ängelholms ryttarförenings anläggning.

Ridhuset som vi tävlade i.

Jag tyckte om det mesta- dock inte hur lite strö man hade till flertalet av sina privathästar. Jag antar att strö inte ingår i stallhyran och jag vet att spån är dyrt men liiiite mer kunde man verkligen lägga in i boxarna- tycker jag i alla fall.

Archie relaxar efter sin start. Säga vad man vill- han kan koppla av inom loppet av 5 sekunder och går utmärkt att ha stående lös vid transporten, med eller utan mat.

Jag hade tagit med en stor spann vatten så att jag kunde tvätta av honom och detta kan jag verkligen rekommendera.

Inte så kul att komma hem med en helt svett-intorkad häst tycker jag och när jag väl är tillbaka i stallet vill jag ställa in hästen i boxen direkt (=belöning), inte börja joxa med mockning, tvätt och annat.

Lördag- tävlingsrapport

Idag har jag och Archie varit ända i Ängelholm och tävlat!

Jag brukar sällan åka så långt (ca 10 mil) och det var flera år sedan jag var hos just denna klubb men eftersom vägen dit är utmärkt (i princip motorväg från ”dörr till dörr”) och jag dessutom var nyfiken på deras nya anläggning anmälde jag mig till en klass, LA:4.

Anläggningen var verkligen mycket fin, det är ju ofta så med nybyggnation.

Man har helt andra möjligheter att ordna allt så praktiskt och enkelt för både ryttare och häst än på gamla slitna anläggningar som har ett halvsekel eller mer på nacken.

Här kunde man rida fram i ett ridhus och på 2 utebanor (varav en mycket stor) och som vanligt, höll jag på att säga, red jag i ensamt majestät på den stora utebanan medan alla andra red i ridhuset.

Vad är det med dressyrryttare och ridhus???? Vågar man inte rida fram utomhus?

Det ska ju sägas att solen gassade och att det var riktig sommarvärme så varför man vill trängas i ett ridhus övergår mitt förstånd.

Archie kändes mycket fin på framridningen och gjorde ett absolut godkänt program på banan tycker jag.

Vi fick lite drygt 64% och en 8:a på mellangaloppen!

Tyvärr missar vi ständigt bakdelsvändningarna som Archie KAN göra hur bra som helst om vi får till dom och på dessa fick vi de enda 5:orna i kritiken.

Klassen är långt ifrån slut när jag skriver detta (jag red som nr 3) så något slutresultat kan jag inte ge er.

Men jag är nöjd- det går framåt!

Och Anna- jag lydde ditt tips ang sporrar :)!

Lite mer från gårdagens tävling

Eftersom jag var ganska trött efter en lång dag igår hade jag inte tid att fördjupa mig i något ordentligt tävlingsreferat och det kanske inte är så intressant att läsa om heller (?) men jag tänkte ändå skriva lite mer om en del reflektioner som kommit till mig under tävlingen och efteråt.
 
Om vi börjar med att titta på resultaten så kan jag konstatera att det i den ena Msv C klassen deltog 38 ekipage varav endast 18, dvs mindre än hälften erhöll ”godkända” poäng (60 % eller mer) .
 
13 ekipage, dvs ungefär en tredjedel kom över kvalprocenten 62 %.   
 
I den andra klassen var det också 38 startande där exakt hälften fick godkänt och 15 ekipage fick mer än 62 %. Den som hade sämst resultat red på 42 %, ekipaget därefter hade 48 % och jag som hade så lite som 58 % hade ändå 14 ekipage ”bakom” mig.
 
Vi är ännu bara i begynnelsen av tillämpandet av de nya kvalreglerna osv och det ska bli mycket spännande att se vad dessa kommer att ge för effekt.
 
Förra året klagade jag på att många LA-klasser knappt hade några startande (7-14 stycken ibland) – än så länge i år så ”övervämmas” Msv C-klasserna (som ju egentligen inte är något annat än omdöpta LA-klasser) av startande- troligen för att så många behöver kvala för att för rida Msv B.
 
Kommer vi att få fler eller färre startande ekipage i Msv C-klasserna om säg 1 år?
 
Då har de duktigaste kvalat och lämnat denna nivå men frågan är vad som händer med de som nu rider på 56-60 % gång efter annan (eftersom domarna uppenbarligen har blivit ”strängare”).
 
Kommer de att tröttna och sluta att tävla eller blir det en sporre att förbättra sig? Vi får se….
 
Om vi ska gå över till något på temat ”lite skämt och lite allvar” så såg jag givetvis även på denna tävling en stackars häst som tvingades bära ländtäcke inomhus trots att det väl var typ 15 grader varmt ute och till och med jag kunde släppa termobyxorna.
 
Skulle jag någon gång få något att säga till om när det gäller tillkomst av nya, ONÖDIGA TR-ändringar som bara görs för att förvirra människor så ska jag skapa en regel som säger att ländtäcken på tävling är förbjudna om det är varmare än säg….8 grader ute.
 
Man kommer att kunna ansöka om DISPENS men då ska endast veterinärintyg godtas.
 
Och ”givetvis” kommer alla tävlingsplatser att vara tvungna att köpa in en stor utomhustermometer som ska hänga på en strategisk plats så att alla ska veta vad som gäller. Vad tror ni om det?
 
Och på tal om ”onödiga regler”- vad ska man egentligen tycka om regeln att ett dressyrspö bara får ha en viss längd?
 
Tror ni att det för hästens del EGENTLIGEN spelar någon roll om spöt är 100, 120 eller 140 centimeter långt?
 
Om man fick rida med longeringspiskor- skulle någon komma på tanken att göra det?
 
Gör det PER AUTOMATIK mer ont om man får en dask av ett längre spö?
 
Ja, inte vet jag och någon måste ju få lön för att skapa regler som vi andra ska rätta oss efter så till nästa år bjuder jag helt gratis på min ländtäckesregel för jag lär nog själv aldrig få möjlighet att förverkliga den.

Söndag – usel och bra tävling

Idag har jag varit och tävlat de båda Medelsvår C-klasserna hos Torns ryttarförening och det gick som rubriken säger både uselt och bra:).

Procenten 57 och 58 % kan inte betraktas som annat än just usla men det som kändes bra, mycket bra till och med, är att Archie inte visade en mikrotendens till att inte lyda framåtdrivande hjälper inne på banan.

Hade han gjort DET vet jag inte vad jag hade tagit mig till, många ryttare har vittnat
om att deras hästar fick just denna olat under sin tävlingskarriär men ingen jag pratat med kunde trösta mig med att det gick att jobba bort.

Så nu ska jag ”bara” träna på våra brister, skolorna främst, och hoppas på bättre resultat allt eftersom.

Jag insåg också efter första klassen att jag ridit för passivt och lamt och redan till andra klassen hade jag förbättrat detta lite i alla fall.

Nästa tävling blir redan på lördag och jag är taggad och vill verkligen komma igång nu.

Söndag- orginal-Archie är tillbaka!

Nyss hemkommen från dagens tävling kan jag lättat konstatera det som rubriken säger:

Den hemska, jag skulle nästan vilja säga istadiga hästen som jag tävlade de sista klasserna med under senhösten (den som fullständigt dog inne på banan och vägrade att ta framåtdrivande hjälper) är borta, förhoppningsvis för gott, och Archie sådan han var när han var sig själv har återvänt!

Kanske förstod Archie att inträdet av hans långt segare stand-in riskerade att separera våra vägar för alltid?

Oavsett vilket är jag som sagt lättad och nöjd- det hade ju inte hjälpt att han i flera månader bjudit fram fint hemma om han vägrar att röra sig inne på banan.

Banan ja…

Första klassen var LA:4 och där tyckte jag att vi fick till en ritt utan missar men där man hade önskat ännu korrektare utförande av mycket. Vi hade liksom inga ”blänkare” och det hade vi behövt för att bli placerade.

Nu blev vi 7:a, 4 fick pris.

I MSV C:2 som var debut för vår del var det väl lite samma sak och domaren skrev också ”flera småmissar” eller något sådant.

Öppnorna fick betyg 6, slutorna 4 och 5, de enkla bytena 6 och 5 (för få skrittsteg). Allt sådant drar ju ner mycket och här kom vi 4:e sist av 17 ekipage.

Om vi nu ska prata procent hade jag för ett par år sedan hängt mig i närmaste träd 🙂 men som jag redan har varit inne på i tidigare blogginlägg ser ”dagens resultat” ganska annorlunda ut utifrån min erfarenhet.

I LA:4 LEDDE jag klassen på 59 % när 5 ekipage hade ridit! Av 16 startande hade 11 stycken mindre än 60 %, dvs två tredjedelar fick inte ens godkända poäng?!?!

I MSV C:2 fick 8 av 17 ekipage under 61% och 10 stycken (dvs mer än hälften) nådde inte kvalgränsen 62%.

Nu ska jag inte säga att jag såg alla ekipage inne på banan men de jag såg (kanske knappt hälften) var verkligen inga ”kassa” ryttare och/ eller hästar, tvärtom.

På denna nivå ser man långt färre och inte så grova missar som i tex LB- LA:1 där jag ibland tycker att vissa ekipage verkligen borde tränat mer innan start och så tänkte jag inte om en enda häst idag.

Många var dessutom väldigt rörliga och flög fram i ökningarna tex även om detta givetvis inte är allt.

Summa summarum: mina procent 59 och 56 var så klart trista att få men jag var i gott sällskap och min känsla är ändå att jag ser med tillförsikt på kommande tävlingar.

Archie kan pusta ut- ingen annonsering vankas och vi tränar vidare!

Lördag- haren överlevde!

Som ni kan se verkar hästarna inte störda av den mygginvasion vi drabbats av sedan några dagar. Och tro det eller ej- Archie hade inte en ”bula” på hela kroppen vid hagintag idag, om det sedan berodde på tjockt täcke och 2 liter Renons på kroppen eller att hans björnpäls inte släppte igenom ens den ettrigaste myggan låter jag vara osagt.

Här poserar Samuraj, en av stallets dressyrhästar.

Dressyrbanorna i Trolleholm- en omtyckt tävlingsplats av många av vad jag hört.

Nej då….Soyis har inte varit ute på något tjuvjakt om det var det ni trodde av rubriken att döma.
I stället syftar jag på uttrycket ”nära skjuter ingen hare” för så kan man väl sammanfatta dagens tävling (LA:4) i Trolleholm.

Det var 5 placerade; jag blev 6:a, nerpetad av SISTA ekipaget- har vi hört den förut?

Jag brukar säga att om jag hade fått en rosett för varje gång jag kommit första utanför placering så hade jag nog haft minst 100 till- så ofta har detta retliga drabbat mig.

Ritten var väl inget att skriva hem om även om domaren faktiskt skrev ”prydlig” om….MIN SITS!!!

Ja, liiite förbättrad var den kanske; jag försökte i alla fall att koncentrera mig på att hålla skänklarna stilla på framridningen och TROR att jag lyckades :).

Nu fanns det inga speglar som jag kunde kolla detta i och jag hade inte heller någon med mig och det kändes inte riktigt som läge för att be någon utomstående ”kolla så att jag inte flaxar iväg med benen” :).

Om ni undrar varför jag, lite olikt vissa andra dressyrbloggare aldrig kommenterar domarens eller mina medtävlares ”insatser” annat än om jag har något väldigt positivt att skriva så beror det på, som jag redan nämnt en triljon gånger, att häst-Skåne är så litet.

Jag vill inte att någon ska kunna lista ut vem som åsyftas i en eventuellt ofördelaktig kommentar och de få gånger jag berättat om något mindre trevligt anser jag att ingen kunnat VETA exakt vem jag menat.

Jag hade inte själv velat bli utpekad i negativa ordalag i någon annans blogg och så som man önskar bli behandlad får man behandla andra anser jag.

Tävlingsrapport

Sådär ja; nu kan jag äntligen relaxa i min kära soffa, nyduschad och ombytt. Det var verkligen skönt att få av sig den svettiga tävlingsmunderingen, vädret idag har varit minst sagt varmt.

Under förmiddagen medan maken och jag tog en cykeltur med Soya var det ganska mulet vilket passade oss alla bra, Soya blir lätt flåsig så fort solen börjar steka sin superkondis till trots, men sedan steg temperaturen snabbt.

Jag var på tävlingsplatsen i god tid vilket visade sig vara mycket klokt eftersom en del ekipage hade strukit sig i sista stund.

Min ritt genomfördes redan strax efter 19.00 och jag kände mig ganska nöjd när jag skrittade ut från banan.

Underlaget var lite stumt (och hemskt dammigt) så travökningarna blev ganska blygsamma men annars tyckte jag att det mesta flöt på bra. Archie fick också bra ”plats” inne på banan, ibland känns 20x 40 sååå trångt för honom och ibland inte alls.

Min vana trogen lastade jag snabbt in hästen i släpet och drog av mig stövlar, hjälm och ridjacka men det skulle jag inte ha gjort.

Fick reda på att jag ledde när det var ett ekipage kvar och de 3 bäst placerade skulle infinna sig på prisutdelningen till häst.

Väl där fick Archie ett mörkblått fleecetäcke och jag en pall (bild kommer imorgon).

Och nu ska ni höra denna dagens sammanträffande vad gäller mina priser:

Vad gäller täcket så fastnade Archie med det täcke han vann senast när vi åkte till träningen i tisdags så det gick sönder så ett nytt dito passade ju bra.

Och pallen…. ja, när jag kom fram till tävlingsplatsen såg jag ett ekipage som hade med sig en egen lite träpall (de som säljs på IKEA och som finns i många stall).

”Ja…en sådan skulle man kanske köpa sig” tänkte jag när jag såg den, jag som inte suttit upp på ”traditionellt” vis de senaste 20 åren.

Inte för att jag inte KAN men en pall eller dylikt (släpets lastlucka tex) är mycket skonsammare för både häst, ryttare och stigläder.

Så ni förstår att jag var nöjd med mina priser liksom givetvis med själva placeringen och procenten (70%). Vi fick flera 8:or och det är ju alltid kul tycker jag.

http://www.sbhf.nu/tavling/tavling_filer_dressyr_2010/Resultat_dressyr_100606.html