Inlägg i kategorin Tävlingsrapporter

Lördag- snabbt in, snabbt ut

Åhhh så bra det är att tävla som idag!

En kvarts körning till tävlingsplatsen, 35 minuters effektiv framridning, jättefin känsla inne på banan och sedan hem igen 🙂 !

Jag ska jobba i natt så det var tur att allt gick så smidigt och just Skabersjö ryttarförening tillhör en av favorittävlingsplatserna.

Jag gillar att det är så nära, vad Vicke gillar begriper jag inte riktigt eftersom han ”borde” finna miljön lite ”glovänlig” med sina mått mätt.

Och visst tittade han på domarkortsidan där 2 av borden var insvepta i svenska flaggor men även om domaren just påpekade att han var tidvis spänd så hade jag en fin känsla under hela programmet.

Jag är så glad att han nu går fram HELA tiden- den tidigare av och på-bjudningen påverkar så mycket till det sämre och det är ju ärligt talat inte heller så kul rent ut sagt att uppleva denna partiella seghet när jag aldrig någonsin känner den på hemmaplan. Då är det ju också svårt att träna bort detta till vardags.

Dagens procent, 67, gjorde att vi låg på placering tills 3 ryttare återstod och vi blev första ekipage utanför placering, sisteplacerad hade 67,571 %.

Vann gjorde Maria Borg, en kvinna jag tidigare tränade för i många år på över 73 %.

Lördag- framsteg

Åh så nöjd jag är med dagens tävling!

Var hos Sydslättens ryttarförening; en tävlingsplats som jag har tidigare dåliga erfarenheter av med Vicke.

Första gången jag var där med honom var allra första gången vi tävlade och då var han så spänd och skumpig att jag satt hela ritten igenom och bara tänkte typ ”snälla…låt det ta slut”.

Andra gången gick det något bättre men då var det en stor reklamskylt på ena långsidan som enligt Vicke skulle äta upp honom om han gick lugnt på spåret så det gjorde han inte…typ.

När jag äntrade banan idag var det ”vegetationen” kring domarborden (en massa plastväxter och småträd) som Vicke menade var livsfarliga och jag hade fullt sjå med att få honom att gå på denna kortsida.

Men; idag satte jag sporrarna i honom och red väldigt bestämt så även om det blev galoppinslag i traven och en massa gloende just där så fick jag honom att gå och att gå FRAM.

Av vissa tävlingars tidigare brist på bjudning fanns inte ett spår och jag hade trots spändheten vid kortsidan en allmänt jättefin känsla och kunde verkligen påverka min lilla häst.

Typiskt nog skulle jag bara rida en klass idag för hade jag ridit en till hade det säkert gått ännu bättre- ju längre in i programmet vi kom desto mer avslappnad blev Vicke och det är också något att glädjas åt- att han blir mer och mer påverkbar.

64% i MSV C:1 var fina procent med tanke på spändheten som domaren också påpekade i protokollet och jag var som sagt mycket nöjd med att jag ändå kunde påverka Vicke så pass bra som jag faktiskt gjorde.

image

Växtligheten på kortsidan var inte uppskattad av herr Vicke!

Lördag- näe

Dagens tävling (MSV C:1) var inget att skriva hem om, flera onödiga småmissar (galopp i mellantraven, galopp i vänsterslutan, dålig ryggning osv) men något kul (6:a på högerslutan som ju är vår absoluta Akilleshäl och 7:or på båda galoppökningarna).

Som vanligt konstaterar jag att det ”bara” är att ta nya tag och försöka rida bättre nästa gång det är tävling.

För att muntra upp mig efter den nedslående ritten tömkörde jag Messy och hon traskade på så fint på utebanan.

Fast efter en kvart var hon jättetrött så hon sover säkert gott i natt vilket inte jag lär göra eftersom jag ska jobba 🙂 .

Söndag- ner som en pannkaka, upp som en sol

mistake

Om jag var såååå missnöjd med förra helgens tävling är jag desto mer nöjd med dagens.

Jag red 2 klasser (LA:3 och MSV C:1) utan en antydan till dålig bjudning medan detta ju var ett jätteproblem förra helgen då det kändes som att rida i sirap.

Förändringen kallas rullsporrar och nu ska de inte lämna mina fötter på tävling.

Jag hade överlag en jättefin känsla i båda klasserna, kunde rida ordentliga vägar och hann liksom reflektera över vad jag gjorde under programmets gång- det var verkligen en enorm skillnad mot förra veckan.

Vid den avslutande uppridningen då gav jag ju Vicke en rejäl skänkelhjälp i ren ilska eftersom han stod emot mer än någonsin men idag flög han fram över samma linje.

Jag hann innan dess tänka ”börja bromsa du..så ska du få se vad som händer” (läs: sporrarna ska genomborra dig) men hästen gjorde som sagt inte en antydan till att ens minska tempot och än mindre försöka stanna.

Bortsett från förra helgens katastroftävling har jag också haft nytta av Minis ord på träningen dagen efter; jag måste se till att Vicke är mer alert och svarar snabbare på hjälperna för hans periodvisa gloende påverkas i alla fall delvis också av om han inte lyder hjälperna direkt.

Han letar ibland efter saker att låtsas vara rädd för är vår teori och detta för att slippa jobba eftersom det liksom blir en form av avbrott varje gång han ska titta på ”farliga” saker som människor (!!!) i närheten av banan.

Nej, ju mer fokus han har på MIG desto mindre/ mildare är gloendet- det har jag märkt flera gånger nu.

Och detta är en i mångt stencool häst så det där gloendet är nog som sagt mycket rent trams som det nu får vara slut på.

Lördag- bedrövligt

Ja, till dagens inlägg hade jag många rubriker som förslag:

Sämsta ritten ever

Djävla sporrar

När snålheten bedrar visheten

osv osv…

Var och tävlade en MSV C:1 med Vicke och allt kändes bra tills jag skulle rida in på banan.

Jag känner då hur det ”dinglar” runt den ena foten: sporren har gått av och hänger i 2 delar.

Hade det varit mer än dessa 2 minuter innan jag skulle in i ridhuset hade jsg hunnit ta reservsporrarna som låg i bilen men nu var det bara att hoppas på det bästa vilket visade sig vara att hoppas på för mycket 🙁 .

Vicke stod emot som f…n där inne och även med elsporrar hade vi säkert inte fått till en optimal ritt men nu blev den katastrofal.

Jag kan inte minnas när jag hade så många missar i ett och samma program (aldrig?), jag kanade runt i sadeln, Vicke bromsade flera gånger och eftersom ritten ändå var helt förstörd drämde jag benen i honom inför den avslutande halten efter att han hade gått och velat stanna hela uppridninen igenom.

”Onödigt brysk hjälp” skrev domaren men jag kände bara att nu fick det vara nog- dessa inbromsningar har Vicke gjort några gånger tidigare också (men bara på tävling)- inte ok!

Men som sagt hade vi massor av andra missar också, högeröppnan var tex obefintlig och vi raglade bara runt på spåret, i högerslutan ville Vicke bryta av till skritt, den ena enkla bytet föregicks av tusen travsteg osv osv….

Det märktes idag tydligt att det är en bedömningssport jag ägnar mig åt för sett till de andra gångerna jag ridit på 59 % hade JAG gett dagens ritt max 50 %.

”Så klart” gick Vicke som en virvelvind när jag travade några minuter efter avslutad ritt och så tycker jag alltid att det är om det går dåligt inne på banan.

Nu blir det sporrar i rostfritt stål i fortsättningen (hemma rider jag utan)- aluminium är vad det är, billigt men inte hållbart material för detta ändamål- DET har jag i alla fall lärt mig idag…suck!

Lördag- så kan det gå


shit

Dagens tävling hör tack och lov till ovanligheterna- jag valde nämligen att stryka mig från en av mina planerade ritter.

Tanken var att rida LA:n en timme efter MSV C:1 (bara det kändes sådär…) men efter att ha konstaterat att LA-banan, som var placerad parallellt med MSV C-banan hade samma, djupa underlag så strök jag mig alltså.

En stallkamrat som var där som åskådare tyckte att underlaget såg ut som våt cement och tyvärr kändes det exakt så att rida också 🙁 .

Och med en häst där vi jobbar så mycket med självbärighet och bjudning kändes det inte juste att ”utsätta” honom för en klass till.

I MSV C:n blev det mycket 7:or i galoppdelen men travökningarna och framför allt slutorna där han var felställd i båda drog ner rejält så det blev inte mer än 60 %.

Så klart inte vad jag hoppades på idag men underlaget styr jag inte över och jag hade retat ihjäl mig om Vicke hade vrickat sig som lök på laxen, bara för att jag tvunget skulle rida en klass till.

Så det är bara att glömma och gå vidare…

Lördag- bra och dåligt

Jag har ibland hävdat att mitt omdöme inte är att lita på vad gäller dressyrtävlingar och så känns det lite idag.

Vicke och jag var hos Skromberga ryttarförening och red ”våra” sedvanliga klasser med minst sagt skiftande resultat.

I LA:3 hade jag en dålig känsla över lag, Vicke kändes seg och ritten var verkligen låååångt ifrån vad vi kan prestera.

Jag hade ingen bra känsla ens på framridningen vilket är ganska ovanligt och denna blev dessutom lite abrupt av olika anledningar.

Så jag blev ganska förvånad när jag såg våra procent; nästan 66.

Efter denna under-prestation kände jag att jag verkligen inte ville åka hem med en så dålig känsla och faktiskt tyckte jag att det kändes mycket bättre efter avslutat MSV C:1-program.

Travökningarna var precis som i LA:n mycket otillräckliga men skolorna flöt på bra liksom det mesta faktiskt. Och inget gloende i någon av klasserna!

Här blev procenten blygsamma 58,8 så uppenbarligen stämde inte känslan med hur det såg ut.

Lite ironiskt…eller nåt…att domaren önskade bättre bjudning och bärighet över lag. precis det vi övat på nu ett tag.

Nåja..jag kommer inte att grubbla mig sömnlös över de dåliga procenten utan som jag ser det är det bara att träna vidare.

image

Kan man inte vara bäst får man vara snyggast!

Skämt å sido- jag såg ganska många väldigt fina och härligt rörliga hästar i dagens klasser.

Söndag- fler myrsteg

Härmed utnämner jag definitivt Skabersjö ryttarförening till Vickes favorit-tävlingsplats!

Nu har han varit där flera gånger och varje gång skött sig exemplariskt till skillnad från den gången jag var där med Kreon och knappt trodde jag skulle komma hem med livet i behåll (med det är en annan historia…).

Jag tycker att jag ”fick till” bra ritter i både LA:3 och MSV C:1 och just att jag klarade av att hålla fokus under 2 klasser och utan att det kändes som att Vickes ork tröt är jag väldigt nöjd med.

Förra helgen önskade jag mer bjudning och kadens i traven och även om det fortfarande känns bättre på hemmaplan så var det en förbättring idag- så även med vägarna som jag tyckte att jag kunde rida ännu noggrannare.

Galopp-delen i båda programmen belönades med mest 7:or och här tror jag att X:s ”tjatande” om att ha Vicke mer på bakbenen och inte låta honom ge sig av äntligen har börjat bli befäst hos både mig och Vicke.

Jag glömmer inte bort mig och låter honom ge sig av och han accepterar också bättre att inte FÅ ge sig av. Men det är mycket upp till mig för om jag tillåter ”iväggåendet” så är Vicke inte dummare än att han väljer den för honom enklare vägen.

Summan av kardemumman blev 66,9 % i LA:3 och 65,2 % i MSV C:1 vilket jag är väldigt nöjd med eftersom tex våra travökningar fortfarande är av usel kvalité vilket påverkar en hel del.

När jag är på ”felsökar-humöret” tycker jag att vår utveckling går i snigelfart eller med myrsteg men egentligen borde jag nog mer vara tacksam över att det faktiskt går FRAMÅT hela tiden om än ibland med mikroskopisk skillnad till det bättre.

Och det handlar till syvende och sist om MIG och att jag måste rida bättre så jag får väl skylla mig själv om jag inte är nöjd med myrstegen och önskar elefantkliv….

image

INTE Vicks idag 🙂 !

Lördag- rött är sött

Idag var Vicks och jag i Flyinge och tävlade och red precis som förra lördagen bara en LA.

Det var skönt att bara fokusera på en klass särskilt som det var ganska varmt och jag var helt ökentorr i halsen efter ritten.

Förra gången vi var på denna tävlingsplats  (för 1 år sedan) glodde Vicke jättemycket på en människa (!) som stod helt stillsamt i en liten skogsdunge vid banan men idag fanns inga ”monster” där så hela ritten förflöt utan distraktioner.

Och även om jag hade önskat lite mer energi och självgående i traven så räckte ”bara” det faktum att formen nu är korrekt och att jag rider bra vägar utan gloende och missar till procent (65) och placering (4) som jag är nöjd med.

image

På väg till tävlingen.

image

Ni ser ju själva vilket fruktansvärt tillhåll skogsdungen är….klart man måste reagera om det står någon där hälsar Vicke…

Lördag- på rätt väg

Idag återvände Vicke och jag till en av våra ”brottsplatser”- Kågeröds ryttarförening där vi startade första gången efter hans sega hälta förra sommaren.

Tack och lov gick det bättre denna gången- då kom vi inte ens upp i 60 %- idag blev det 66.

På X:s kloka inrådan valde jag att bara fokusera på en klass vilket med facit i hand (mycket varmt väder och det faktum att jag annars hade startat MSV C:n 2 timmar innan LA:3) kändes som ett helt rätt beslut, särskilt som mycket fortfarande inte är tillräckligt befäst i den högre klassen för att jag ska kunna vara med och slåss om några rosetter.

Dagens känsla var ”hyfsad” skulle jag vilja säga- jag hade önskat lite mer bjudning och schwung men en hel del var också bra- formen och vägarna i framför allt galoppdelen där jag tidigare har ridit väldigt avvaktande.

Det märktes faktiskt att jag har ridit linjerna en hel del under de senaste träningarna för Vicke kändes mer säker nu, jag var inte rädd att han skulle byta galopp och red också mer noga.

Nu var det en evighet sedan jag kunde anklaga Vicke för att leta efter saker att glo på och det ska bli intressant att se vad som händer när inomhussäsongen börjar; i olika ridhus KAN man hitta mer att oja sig över om man verkligen vill.