Förutom tävlandet har vi idag varit på stranden 150 meter från vårt boende samt även åkt tillbaka till ”hundstranden” som vi var på igår.

Vädret har även idag varit strålande, lite för varmt för ridning men hellre det än regn.

Roligt att höra Henriks reflektioner kring en för honom ny värld som jag varit en del av under mer än halva livet; han hade en hel del träffsäkra kommentarer kring hästar och ryttare 🙂 .

Och så dagens bild 🙂 !

Kors i taket- hela familjen är på meeting i Våxtorp hos Björbäcks ryttarförening.

Jag skulle kunna skriva en bok om allt som har hindrat mig från att åka på ett enda meeting de 20 senaste åren och förutom att de hästar jag ägt i perioder varit för unga (man åker ju knappast på ett meeting med en 3-6 åring) så har huvudskälet stavats hälta/ skada hos aktuell häst. Det har verkligen varit som förgjort!

Och så höll det ju på att bli med Vicke också om ni minns hans lilla ”hoppa på 3 ben” för 2 veckor sedan.

Innan vi körde i morse gjorde jag en liten ”vet-check”- det gör jag ofta innan träningar/ tävlingar även fast jag då bara springer med Vicke 10-20 meter efter hagintag tex.

Jag har varit med om att komma till en tävling och först på plats kunnat konstatera att Vicke inte gått rent- en sådan resa kan man tveklöst vara utan….

På tävlingsplatsen finns 3 olika banor eller som min extremt hästokunnige man frågade idag ”vilken HAGE ska du rida i” *ASG*!!!

Jag åker ju alltid ensam till alla tävlingar men det är onekligen skönt med någon som kan serva med dricka tex; idag var det åter väldigt varmt och soligt.

Jag var nöjd med dagens ritt (MSV B:2) även om procenten bara landade på 63,5 och som sagt är jag mest glad att jag ens har kommit iväg.

Vi bor på något som heter Hallandsgården- ganska enkelt som synes men det var vad jag kunde hitta där man får ha hund med sig och som inte kostar skjortan.

Ska försöka ta mer bilder imorgon!

Molly igår

Idag var Vicke och jag på ”Ribban” och tävlade, det är en tävlingsbana inne i Malmö utmed havet.

Miljön är svår om man har en häst som på tävling är ”rädd för människor” (hej knäpp-Vicke), många förbipasserande (på väg till stranden tex) har ingen hästvana och förstår inte att det är olämpligt att tex låta småbarn svinga sig över framridningsstaketet och nästan ramla in på ridbanan.

Skulle kunna skriva mycket mer om detta men samtidigt är det ”spelets regler”- jag känner till tävlingsplatsen sedan innan så det är ju fritt att åka dit eller avstå.

Men idag var jag faktiskt ordningspolis och sa till överdomaren då en person ställde sig mitt på framridningen och höll lektion för en ryttare.

Nog för att framridningen var stor men samtidigt gick 3 klasser på olika banor och dessutom tycker jag att man alltid måste ställa sig frågan ”hur skulle det se ut om alla gjorde så”- i detta fallet tog med en person som skulle stå inne på framridningen?

Personen fick vackert krypa bakom staketet efter att jag påtalade ovan och det kändes bra att överdomaren agerade direkt.

Själv fick jag till en förhållandevis bra ritt med tanke på att en pojke kom bärande på 2 solstolar över huvudet precis vid banan under min ritt (!) och procenten 64,8 blev nästan de jag eftersträvar, dvs 65.

Vi ligger numera ofta på runt 70 % i galoppdelen så där är vi lika säkra som vi är kassa i travrörelserna 🙂 .

Men det går framåt med mikroskopiska steg och det känns bra- ja, inte att det går så sakta men att det trots allt blir förbättringar.

Och konkurrensen är ju vad den är i Skåne, flera på 68 procent blev inte placerade!

Min eländiga hosta till trots åkte jag och tävlade idag och red MSV B:2 och MSV B:5.

Det var samma domare som dömde båda klasserna så det kändes bra att jag lyckades höja den första klassens procent (knappt 62) till 63,4 när det var dags för den svårare.

Nu har jag ju redan kvalat till MSV A annars kunde jag använt den sista klassen som ett kval eftersom gränsen går vid 62 %.

Jag tycker att det mesta flyter på bättre och bättre på tävling- på den här nivån är det inte många meter transportsträcka någonstans, framför allt inte i MSV B:5 som är ett väldigt trevligt program som kommer att passa oss bra när vi blir lite varmare i kläderna hoppas jag.

Nu vill jag bara att den här eländiga hostan ger med sig- det är hur jobbigt som helst att få dessa attacker 5879 gånger om dagen. BLÄ!

Idag var vi iväg på en ”snabbt in, snabbt ut”- tävling, dvs en sådan där inte hela dagen tas i anspråk för ens starter.

Efter knappt 3,5 timme var jag tillbaka i stallet och kunde släppa ut Vicke i hagen för flera timmars utomhusvistelse.

Själv åkte jag hem mycket nöjd; idag blev det ”personbästa” i MSV B:2 på nästan 66 %!

Om ni undrar över rubriken så har Vicke flera gånger varit väldigt spänd kring den ansamling av gröna växter som denna tävlingsplats ofta omger sina domarbord med- ibland har har skyggat så att vi har lämnat MIN tänkta linje med väldigt många meter och det har känts väldigt irriterande.

Vicke har en miljon goda sidor men en av de dåliga är att han kan bli väldigt spänd beroende på xxx och tex hemma i ridhuset är han i princip spänd 80 % av tiden man rider på den ena kortsidan av ridhuset (beroende på att det står och ligger en massa saker i dess närhet).

Han slappnar nästan aldrig av helt och det spelar ingen roll att jag ignorerar och bara rider vidare.

Så klart är han inte helt oridbar och ibland kanske det inte ens syns att han ÄR spänd men det är han, om än aldrig så lite.

Och det är många gånger denna spändhet som har ploppat upp på tävling, ibland mycket, ibland lite, sällan inte alls och just Sydslättens ”djungel” har tidigare stört Vicks.

Nu, efter att ha tävlat där flera gånger har han tydligen bestämt sig för att växterna inte kommer att anfalla (dessutom var de inte placerade lika nära staketet som vanligt) och det kändes bra.

Jag hade också bra känsla över lag och gladde mig lite extra åt 7:an på den samlade skritten som jag ju ”äntligen” har kommit ihåg att faktiskt  rida hemma samt 7,5 på det ena (svårare!) bytet.

Tävling idag och denna gången red jag två klasser, både MSV B:2 och MSV B:5.

Vicke var lite spänd i den första klassen men jag har noterat att det oftast känns mer än det syns så det är ju bra 🙂 .

Inga direkta missar och procenten blev 62,9 dvs ungefär som vid de 3 föregående starterna.

Det positiva är, tycker jag, att vi gör jämna resultat på 63 % men det negativa är att vi inte når  upp till mitt mål i dagsläget: 65 %.

Och ”misslyckandet” stavas framför allt skolorna men också travökningarna (som faktiskt är helt ok hemma numera).

När vi får lite mer än betyg 5 eller 6 på dessa så kommer vi att komma upp i önskvärda procent.

I den anda, svårare, klassen tyckte jag ändå att jag hade en bra känsla över lag men…..blä….jag fick ett avbrott till trav (!) när jag skulle göra ett galoppombyte och den linjen gick inte att reparera så det blev betyg 0 på bytet som i stället kunde ha gett minst 12 poäng (dubbel koefficient).

Retligt som f..n men jag kan bara skylla på mig själv.

På den här nivån tävlar jag mest mot mig själv faktiskt; även på 65 % får man sällan några placeringar men det är där jag hade varit nöjd för stunden även om jag inte nu heller tycker att vi gör ”dåliga” resultat, herregud…många hobbyryttare kommer inte ens så här långt 🙂 !

Efter ganska exakt 12 timmar med bara hästaktiviteter kan jag äntligen sjunka ner i soffan.

Började morgonen med att fixa iordning Vicke så snabbt jag bara kunde och körde sedan iväg till Hässleholm för att tävla.

Det var evigheter sedan jag var där; brukar sällan åka ”så långt” (harkel….det var inte ens 10 mil dit…) men just nu vimlar det inte av tävlingar.

Glädjande nog hade jag en myyyyyxket bättre känsla än förra helgen, jag red framåt på ett bra sätt och fick inte en enda kommentar om ”mer energi önskas”.

Tyvärr blev procenten ändå bara strax över 63- främst beroende på skolorna.

Jag måste få till dom bättre än de känns hemma, jag skriver känns för jag har ju tyvärr inga speglar att titta i på hemmaplan.

Ska också fokusera mer på skolorna när jag tränar för Olof och be honom att rida dom när han rider Vicke.

Eftersom det är dubbel koefficient på skolorna så blir det ju en del poängtapp om man missar flera av dom.

Men jag var som sagt ändå jättenöjd med ritten och tyckte att det mesta var förbättrat bara på en vecka.

Efter tävlingen körde jag tillbaka till stallet, släppte ut Vicke i hagen och hastade sedan hem där en vän mötte mig för att vi skulle åka och titta på en häst åt henne.

Det var roligt att följa med men jag slipper mer än gärna att själv leta häst så länge det bara går- är sååå förtjust i mitt egna lilla djur!

Dagens Molly

Idag var Vicke och jag hos en grannklubb och red en MSV B:2, väldigt skönt med knappa 20 minuters körning så här i vintertider (ja annars också så klart).

Mindre än en timme efter avslutad ritt körde jag hem från stallet!

Ritten då?

Tja…framridningen kändes jättebra men inne på banan önskade domaren både mer energi och att formen skulle upp och med 2 så grundläggande ”brister” så får jag vara nöjd med de 63,2% jag fick.

Jag kan absolut förbättra både tempo och form så det är bara att tänka på det till nästa gång och inte fastna i rörelserna för funkar det förstnämnda så påverkar det mer än eventuella småmissar.

Jaha…så fick vi då några nästan osynliga snöflingor och tyvärr också minusgrader här- mycket onödigt enligt mig.

Det enda det har resulterat i är en isig gårdsplan och en fastfrusen dörr till släpet typ…

Vicke och jag har faktiskt varit och tävlat; en snabbt avklarad affär hos vår närmaste grannklubb 10 minuters körning från stallet!

Jag red en MSV B:2 på 62,4 % och var nöjd med känslan även om många småsaker drog ner poängen (mest sådant som hade med vägarna att göra och var jag placerade volter, en halt osv).

Så även om procenten inte blev så bra känns det inte som att vi inte ligger i fas med vinterträningen utan det är bara att nöta på.