Inlägg i kategorin Tillbakablickar

Tillbakablickar: Hur jag träffade min man

Bilden är tagen då Micke och jag gifter oss i vår trädgård.

En sak som jag och min man Mikael definitivt inte har gemensamt är mitt hästintresse. Ändå har jag på sätt och vis detta intresse att tacka för att vi över huvud taget träffades. Tänk som det kan bli!

Micke och jag ”träffades” till att börja med genom att vi började chatta på Internet sommaren 2002. Ganska snart skrev Micke att hans dotter var väldigt hästintresserad och att han sökte efter någon ridskola där hon kunde börja rida. Jag var inte sen att rekommendera ”min” ridskola MCR där jag hade Décima uppstallad och föreslog lite lagom slugt att vi ju kunde träffas i stallet för att han skulle kunna bilda sig en uppfattning om ridskolan.

Väl på plats föreslog jag en långpromenad i solskenet med Décima som förkläde med tanken att om Micke verkade trist eller knepig så kunde jag snabbt avsluta det hela med att säga att Décima ville gå hem till stallet igen! Promenaden blev mycket trevlig, vi hade mycket att prata om och satt länge efteråt på en restaurang och diskuterade allt mellan himmel och jord. När Micke körde tillbaka mig till stallet där jag hade lämnat min bil undrade han om jag inte skulle ta en promenad med Décima nästa dag IGEN och jag som ALDRIG brukade gå ut på några längre vandringar med hästen överhuvudtaget (fast det visste ju inte han, ha ha) svarade blixtsnabbt att ”javisst, SJÄLVKLART ska jag och Décima gå ut på promenad imorgon igen” och Micke var sååå välkommen att följa med.

Ja, ibland är det tur att inte djur har talförmåga för Décima hade nog frågat vad jag sysslade med där vi 2 dagar i rad lullade runt med Micke i släptåg.

Men….vandringarna lönade sig i alla fall…..Micke och jag förlovade oss efter 9 månaders bekantskap (då hade vi redan hunnit köpa vårt hus) och gifte oss på min 40-årsdag den 7 oktober 2006.

Tillbakablickar: Hur jag började rida

Ovan: mitt första medlemskort. Det har blivit en del genom åren…..

Jag började rida relativt sent, jag var redan 14 år gammal då jag anmälde mig till en av nybörjargrupperna på Malmö Civila Ryttareförening som jag förblivit trogen som medlem sedan dess.

Jag har alltid haft ett stort djurintresse och långt innan jag började rida hade jag haft en rad olika husdjur i familjens lägenhet på Kirseberg. Fåglar, hamstrar, fiskar, en sköldpadda och en kanin hann passera revy innan jag frågade mina föräldrar om jag kunde få börja rida.

Redan innan jag började ta ridlektioner så hade jag i något års tid regelbundet köpt ”Min häst”. Jag minns vilken högtidsstund det var då jag gick bort till kiosken och kunde konstatera att ett nytt nummer låg i tidningshyllan. Jag hade också slukat mängder av hästböcker (Svarta Hingsten, Britta och Silver, Jill-böckerna och många många fler) så jag kunde en hel del om hästar redan innan jag satte foten i stigbygeln första gången.

Att det blev just Malmö Civila Ryttareförening som fick äran att lära mig att rida berodde på att jag hade en klasskamrat, Charlotta Araldsson, som redan hade ridit på MCR i många år.

Jag var först tveksam till om jag skulle bli utskrattad för att jag var så ”gammal” när jag skulle lära mig att rida, jag trodde att alla andra skulle vara flickor i kanske 7-8 årsåldern men Charlotta försäkrade mig om att ingen skulle tycka att det var konstigt med en 14-åring som ville lära sig att rida.

Det jag minns bäst från min första tid på ridskolan var att jag alltid var så oerhört nervös inför varje ridlektion. Jag förstår i efterhand inte VARFÖR eftersom alla på klubben var snälla och hjälpsamma och det aldrig skedde några ”incidenter” när jag red. Men varje gång jag satt på bussen till ridskolan flög tusen fjärilar genom magen men så fort jag hoppade av hästen efter avslutad lektion så var min första tanken ”åh…när är det dags för nästa lektion”. Veckan kunde inte gå fort nog!

Mitt pinsammaste minne från denna nervösa tid var då jag skulle sadla den häst jag skulle rida, detta var kanske andra eller tredje gången jag red.

Jag var alltså hypernervös och hade sadlat hästen då en äldre kille (han var kanske 18 år, jag 14…en jätte-åldersskillnad på den tiden) sa med snäll röst:

”Hoppsan…du har satt sadeln BAK OCH FRAM” ?!?!?!? Jag trodde jag skulle DÖ, DÖ, DÖ så pinsamt var det :=).

Tillbakablickar!

Jag kommer under en tid framöver att skriva lite om hästar och händelser som går lite längre bakåt i tiden, sådant som hänt för uppemot 20 år sedan.

Dessa inlägg kommer att ha rubriken ”Tillbakablickar”.

Håll utikik, första inlägget kommer snart!

Tillbakablickar :kända tävlingskonkurrenter

Även Décima har lyckats ”bräcka” en godkänd hingst, om så med en ynka poäng, se ovan.

Fördelen (???) med att bo och tävla i Skåne är att man får chansen att tävla mot många av våra mest namnkunniga ryttare och hästar i både hoppning och dressyr. Många är de godkända hingstar som Heron mött (och slagit) genom åren (Uskudar De Malais, Vermuth, Eighty Eight Keys mfl) liksom hästar som sedermera gått en långt framgångrikare karriär till mötes, som tex Ulla Håkanssons Bobby.
Eight Eight Keys tävlade jag faktiskt mot första gången han tävlade (Heron slog honom). Jag minns att jag då tänkte att det var det vackraste fullblod jag någonsin sett.

Tillbakablickar: kvalitetsbedömning 1999

Som synes gick det bra för min DRESSYR-häst på kvalitetsbedömningen (hon blev även 9:e bästa dressyrhäst). Lite kul att titta tillbaka på vilka hästar som deltog! Bronx vann sedermera hela rikskvalitetstävlan vilket förvånade oss som såg honom föga (vilken fin häst!!!!…) Hästen Olympia är numera boxgranne med Archie och ägs fortfarande av min vän Jimmy Norstedt. Matilda var den häst som jag valde mellan då jag skulle köpa Décima, båda stod i samma försäljningsstall. På kvalitets var Décima överlägsen till min stora glädje men med facit i hand blev Matilda en framgångsrikare tävlingsindivid, i alla fall under de år jag såg henne kamma hem rosett efter rosett.
Macbeth visades av en träningskamrat, Peter Bengtsson som jag inte kände DÅ men som flera år senare introducerade mig för min fantastiska tränare Birgitta Nilsson. Macbeth exporterades flera år senare till Dubai efter att ha haft flera framgångsrika säsonger upp till MSV dressyr. Och så slutligen Miss Tiford som kom som lektionshäst till vår ridskola efter några år och som fortfarande finns kvar.

 

Tillbakablickar: min första häst, Menelli

 

Min första häst Menelli med vilken jag inledde min tävlingskarriär. Bilden är tagen 1988 på Örestads Ryttarsällskap där vi tävlade dressyr. Menelli ägde jag i ca 1½ år och hon slaktades 1989, 8 år gammal pga strålbenshälta. Samma år köpte jag Heron, då 4 år gammal.

Tillbakablickar: gamla tävlingsresultat

Lite tävlingsresultat som jag hittade i mina gömmor.

Förr förde jag noggrann statistik över tävlandet (se delar av Herons statistik för 1991 och notera antalet starter. Vi låg inte på latsidan precis men hans jämna resultat över året visar, anser jag, att tävlandet inte tröttade honom precis).

 

Tillbakablickar: min tredje häst, Décima

Hästen jag hade innan Archie; Décima. Décima är e. Zephyr u. Dinah ue. Rex och mäter 170 cm. Décima är född 1995 och uppfödd hos Stig Ohlsson i Vollsjö.
 
Décima köpte jag som 3 åring direkt av uppfödaren (tillika ägaren till Zephyr) och sålde i maj 2006.

Décima har ca 10 helsyskon varav hennes 1 år yngre bror Donovan är den som uppnått bäst resultat (tävlar svår dressyr med framgång, se separat blogginlägg daterat 18 maj).
Décima blev bedömd som både lovande hopp och dressyrhäst vid kvalitetsbedömning i Dagstorp där hon blev 4:e bästa hopphäst.
 
Décima och jag tävlade med placeringar upp till MSV dressyr och 1 m i hoppning.
 
 
 
 
På tidningsurklippet ovan syns redan det som skulle bli vår akilleshäl under våra 8 år tillsammans, Décimas tungfel som tyvärr inte blev bättre trots mycket arbete för att försöka få bort denna ovana och tillika anledningen till att jag slutligen valde att sälja henne.
 
 
På tidningsurklippet är Décima 4 år och har tagit sin 4:e raka placering i dressyr (på 4 starter) så vi fick verkligen en flygande start på vår tävlingskarriär tillsammans.