Inlägg i kategorin Träningar

Onsdag- egoboost

Inte jag och Vicks men vi gör så gott vi kan 🙂 !

Idag har jag tränat för Birgitta Kjellin- en egoboost de luxe som vanligt 🙂 !

Vi diskuterade ju detta på bloggen för ett tag sedan; känslan efter en träning och för egen del känner jag mig lyckligt lottad med inte bara en utan två tränare som får mig på fantastiskt gott humör efter i princip alla träningar!

Medan Olof är mer lågmäld är Birgitta hans raka motsats; hennes entusiasmerande hojtande hörs över halva bygden och man får verkligen en egoboost.

Jag är ju inte dummare än att jag fattar att jag inte är Charlotte Dujardin och Vicks inte heller är Valegro men jag tror att vi båda mår bra av min namnes positiva attityd och jag tror verkligen inte att hennes gillande av min älskade häst är spelat (precis som jag känner att Olof verkligen gillar Vicke och gillade Kreon som bara en mor kunde älska höll jag på att säga ha ha ha).

Själva träningen ägnades mest åt skolorna i galopp, något vi har fokuserat på ett tag nu och som går bättre och bättre- ett krav om vi ska komma någon vart i de medelsvåra klasserna så det går inte att undkomma.

Tisdag- klinikbesök och piruettgalopp

Idag har jag tillbringat en stor del av dagen på Löberöds veterinärklinik med en häst.

Som alltid på sådana ställen påminns jag om hur otroligt sårbar man är med bara en häst samtidigt som de flesta av oss varken har tid eller råd med fler.

Inte roligt om flera månaders konvalescens väntar tex men vad ska man göra?

Vicke har ridits av Olof idag och jag fick bra inspiration till hur jag kan träna på piruettgaloppen.

Olof red så samlat han kunde, höll tyglarna i en hand och ”småduttade” med spöt på Vickes rumpa och det gav en väldigt bra effekt 🙂 !

Styrkan finns där, nu ska Vicke bara förstå vad vi vill och det verkade han göra.

Fredag- flashback och reminder

Idag har jag varit hos Olof och tränat- vi red igenom MSV C:1 och en del linjer ur MSV B:5.

Innan dess, dvs under framridningen blev jag påmind om Vickes och min första tid ihop- då när jag inte kunde sitta ner på honom mer än 2 meter i taget….typ.

Det tog tid att inse att detta berodde på en i övrigt osynlig spändhet- och när Vicke slappnade av blev han helt normal att sitta ner på och har så förblivit.

Men idag stod vattenspridaren framme och trots att den var avstängd var Vicke helt övertygad om att den skulle mörda honom- och gjorde inte spridaren det skulle några bommar och plank som låg utanför banan göra det.

Han blev jättespänd, flåsade som en blåsbälg med dunkande hjärta och jag var helt slut efter 15 minuter- bara av att försöka sitta på honom.

När Olof kom och tog bort spridaren blev Vicke sig själv igen och jag kunde börja andas normalt och sitta avslappnat.

Man kan ju undra över varför min annars så snälla häst kan få sådana psykbryt- förra året när Olof försökte rida med spridaren på banan (avstängd) slutade det hela med att vi fick ta bort den och jag fick LEDA Vicke runt banan med Olof på ryggen flera varv innan han kunde rida ”utan ledare”.

Ja dessa djur!

Och för 30 år sedan hade jag blivit tokig av ilska och säkert gett Vicke ett rapp i röven eller två men idag fattar jag att det inte tjänar något till alls- tvärtom.

Är man genuint rädd blir man inte avslappnad av stryk….

Fredag-mys

Även om jag numera jobbar på schema och således även helger ganska ofta sitter känslan av ”äntligen fredag” i.

Fast jag vet hur det brukar sluta.

”Man” tänker att helgen ska firas genom att man ska sitta uppe extra länge och så slutar det med att man snarkar i soffan 19.30. Typ!

Känner ni igen det?

Vicke har ridits av Olof och idag blev det lite fokus på travslutorna.

Olof rider annars nästan uteslutande i galopp eftersom vi har velat förbättra denna gångart men nu blev det alltså slutor i trav i allmänhet och vänstersluta i synnerhet.

Jag vet inte om jag ska glädjas åt eller bli besviken över att även Olof fick göra flera försök innan han ”fick till” vänsterslutan- det är ganska stor skillnad i flytet mellan den och den högra om man gör dom diagonalt.

Från marken syns det att Vicke har svårt att hitta takten samtidigt som han går åt sidan och den största svårigheten är att han sätter över en åt höger något enormt.

Jag hade börjat ifrågasätta om det var  mig ”det var fel på” och om jag gjorde något omedvetet men helkonstigt för att hamna i denna position så det var faktiskt en lättnad när Olof upplevde samma sak.

Galoppslutan åt samma håll har blivit mycket bättre efter extremt idogt tränande för Birgitta Kjellin så travditon ska säkert lösa sig på samma vis även om det är lite ironiskt att ha en häst som har lättare för byten i vartannat än slutor ?!???

Idag blev det också tömkörning av ”min” ponny och henne arbetar jag mest i galopp eftersom hon tävlar hoppning.

Då är det viktigt att orka hålla en reglerbar galopp en hel bana och därför är samling det vi nöter när jag är bakom tömmarna.

Ett litet mellanmål efter träningen! Vem kan motstå gräs upp till knäna?

Fredag- inte lördag

Usch jag är helt vilse på dagarna nu när det redan är helg så jag har verkligen fått anstränga mig och inse att det bara är fredag.

Höll nästan på att glömma att jag skulle till Olof idag eftersom jag aldrig är där på lördagarna.

Men jag kom iväg och red ett bra pass med fina skolor tex men inte riktigt lika bra travökningar som igår.

Vi red på utebanan vilket är bra träning nu när utomhussäsongen börjar vilken minut som helst.

Kommer ihåg hur Vicke glodde på allt möjligt när jag började tävla honom utomhus och hur jobbigt det var- förhoppningsvis ett minne blott även denna säsong liksom den förra.

Torsdag- duktiga

Även denna veckan blev det utomhusträning hos Olof.

Idag låg fokus på trav och galoppslutor samt seriebyten, jag fick bland annat se 10 lugna ettor.

Jag tycker att Olof är väldig duktig som lyckas lära och förbättra så mycket hos Vicke genom enbart 30-40 minuters ridning i veckan- guldstjärna till honom (och Vicks faktiskt)!

Fredag- värmebölja

Nåja, allting är relativt men dagens över 15 plusgrader är värmerekord för i år i alla fall och de värmde mycket!

Olof red Vicke på sin för dagen nygjorda utebana (han har lagt på spån) och det var också årspremiär.

Jag blev så glad när jag i ögonvrån såg Olof komma gående mot banan samtidigt som Vicke självmant började gå mot honom (jag skrittade på långa tyglar) med väldigt spetsade öron.

Som jag har nämnt tidigare glädjer det mig att Vicke verkar genuint nöjd när Olof rider trots att han får ta i mer än någonsin.

Idag kunde vi glädja oss åt en mycket väl samlad galopp med dessutom lite ”stuns” i och 8 byten i varje.

”Ska vi bestämma att 15 är målet för i år” frågade jag Olof som utan tveksam antog utmaningen och får Vicks bara vara frisk hyser jag inga tvivel om att dom kommer att klara det!

Onsdag- följa John

Som ni säkert har förstått är jag väldigt förtjust i min fina häst och ibland så gör han mig ännu varmare om hjärtat än vanligt.

Som idag när han var bästa ”lekpappan” åt en pytteshettis i Olofs ridhus.

Ett litet barn skulle rida lite samtidigt som jag red fram och ponnyn, som är en fd lektionshäst ville hela tiden springa till Vicke så det var svårt att styra den pga detta.

Så jag bad barnet att helt sonika trycka upp ponnyn i häcken på Vicks och så kunde hon både trava och galoppera utan bekymmer medan Vicke gick så samlat och fint framför.

Flickan tackade så artigt efteråt och jag blev som många gånger förut stolt över min häst som man kan göra så mycket roligt med!

Jag vet att hans förra ägare lät barn rida på honom så han är van sedan länge 🙂 .

Så det blev guldstjärna redan innan lektionen och ännu en efteråt- min känsla var jättefin under hela passet.

Har de senaste veckorna konstaterat att just Olofs ridhus är det stället där Vicke går bäst och liksom kommer till ro direkt och det har mindre med Olof att göra för han går jättebra från första steget, dvs långt innan Olof ens ÄR i ridhuset.

Hemma har vi ju den berömda kortsidan med halmen där han spänner sig ständigt (liksom 9 av 10 hästar men det hjälper ju inte mig) även om han ”så klart” går bra på hemmaplan också.

Men Olofs ridhus är alltså tydligen favoritplatsen (hans utebana inte så mycket) och detta är mest bra men lite ”missvisande” också.

För även om det är bra att vi får ut maximalt av träningen så måste jag berätta för Olof att det han ser ändå är ”Vicke at his best” så att han liksom inte tror att hästen alltid går så för i skenet av det skulle tex våra tävlingsresultat te sig väldigt konstiga.

Men det är det jag strävar efter nu; samma känsla var jag än är som i Olofs  ridhus; det är målet 🙂 !

Tisdag- åt rätt håll

Min förhoppning att min förkylning hade nått sin peak igår stämde- jag mår tack och lov mycket bättre idag,

Bättre är det ständigt när Olof rider Vicke också- det är så roligt att se från marken.

Vi pratar ofta om lite allt möjligt medan han rider- idag tex om vilka tränare som är ”drömtränarna”- vår diskussion på bloggen härom dagen.

Kul att Olof bekräftade att Carl Hester och Kyra (mina drömtränare) är suveräna att träna för- han har haft förmånen att prova båda.

Som jag nämnt tidigare är det också kul att se sin egen häst jobba på så fint och positivt trots ansträngande jobb- inte för att jag vill gå så långt som att påstå att Vicke hellre tränar än går i hagen men han ser allt bra nöjd ut under passen 🙂 !

Annars har Vicke blivit skodd idag och jag ”kollade läget” med min hovslagare som vanligt så att vi tänker lika.

Framhovarna ser fortsatt bra ut så till vida att Vicke dels har en bättre vinkel på dom (trakterna har kommit upp lite vilket är bra, framför allt som aluminiumskor kan ”äta” horn) och dels verkar han tåla att gå utan flytsulor vilket vi alltså ska fortsätta med- att inte använda dom alltså 🙂 .

Jag är otroligt glad för att dels har hittat dessa aluminiumskor med kil som är en bidragande orsak till en förbättrad hovvinkel och dels slippa de extremt dyra flytsulorna om det går- det är en sak mindre som liksom inte bara kan vara en (dyr) hjälp utan även påverka horn/ hovar/ egna sulor negativt eftersom man trots allt stänger in sulan.

Jag hoppas bara behöva använda flytsulorna vintertid när det är väldigt ”knöggligt” i marken- det var ju på detta underlag jag märkte hans tidigare sulömhet.

Annars fortsätter jag att promota aluminiumskor- DET mina vänner tror jag tex mer på än att maniskt följa en analys som vi diskuterade för några dagar sedan 🙂 .

Lite skämt och lite allvar men jag har svårt att förstå att kostnaden (som min hovslagare tror är skälet) hindrar en från att använda aluminiumskor i stället för järnskor då kostnaden (typ det dubbla mot järnskor)  enligt mig är ”en piss i Nilen” om man ser till hur mycket avlastning lättare skor kan ge hästen under en livstid och således öka dess hållbarhet.

Det begriper väl vem som helst att det är bättre att träna i gymnastikskor än kängor även om det så klart kan göras med båda 🙂 ?

Sedan så kan inte alla hästar ha aluminiumskor- det fattar jag också men att inte PROVA eller i alla fall diskutera det med sin hovslagare ser jag som….tja…mycket dumt!

Gammal bild på aluminiumskor som Vicke skos med. Som ni kan se är skon en aaaaningen högre i trakterna (därav KIL-sko) vilket ändrar hovvinkeln lite grann. Detta hade varit omöjligt med järnskor eftersom skon då skulle väga för mycket med den extra tjockleken. Eller…omöjligt är det inte…man kan svetsa på kilar på järnskor (säljs inga järnkilskor) men med Vicke som redan har haft problem med hovlederna är det viktigt med så lite vikt som möjligt på skorna och inte det motsatta.

Fredag- träning

Ännu en lat semesterdag lider mot sitt slut.

Liiite aktiv har jag i alla fall varit; Vicke och jag fick en rolig lektion hos Olof.

Vi visade linjer ur MSV B:2-programmet och det kändes bra.