I morse var Frenchie och jag och deltog i en liten ”mini-kurs” (läs; träning två dagar i rad) för Nina.

Nina red en stund och det var som vanligt roligt och nyttigt att se och säkert väldigt bra för Frenchie.

Hon fokuserade på vår akilleshäl; den samlade galoppen och fick till den utmärkt även om det kräver sin ryttare och den bortklemade pojken blir lite ”näää….måste jag verkligen” initialt.

Han HAR en bra galopp men har nog inte behövt samla sig så som man behöver för MSV A och uppåt; det anade vi redan innan köpet.

En intressant grej är att högergaloppen KÄNNS mycket ”lättare”; man har mer en känsla av att hästen är en kvadrat och han känns luftigare och lättare i mekaniken än i vänstergaloppen som känns mer rektangulär och mer framtung MEN Nina säger att vänstergaloppen SER bättre ut.

Och vi tycker båda samma sak gällande känsla vs hur det ser ut så därför är det extra bra att hon sitter upp ibland och inte bara tittar på oss.

Efter träningen blev det lunch för både mig och Frenchie; jag nöjde mig dock med att åka iväg och äta med Henke och rullade inte först runt i lera som min fyrbenta älskling 🙂 .

Idag har Frenchie och jag varit och tränat för Nina och innan ni börjar tycka synd om honom som ”måste” träna dagen efter tävling vill jag bara säga att det lilla han rids på tävling motsvarar typ uppvärmingen jag gör på egen hand innan Nina-träningarna. Inte riktigt men inte långt ifrån.

På dagens träning använde vi oss av ett koncept som vi även anammade ibland med Vicke, Nina hoppade upp och red 15 minuter med fokus på den samlade galoppen.

Det är väldigt bra när hon rider tycker jag och det av flera anledningar.

Dels är hon skickligare än jag, dels är det bra för henne att inte bara se utan också känna hur Frenchie är att rida, hans reaktioner osv.

Tex har hon länge sagt att vänstergaloppen ser bättre ut än högergaloppen medan min känsla har varit den helt motsatta.

Och när hon satt i sadeln instämde hon; från hästryggen känns höger bättre än vänster.

Fokus nu är som sagt att få en ännu bättre samlad galopp vilket Nina ansåg var Frenchies största utvecklingsområde (brist låter så negativt) redan när hon såg filmen innan jag köpte honom.

Och det stämmer och den måste bli bättre om jag tex ska göra piruetter.

På bilderna ovan ser ni Frenchie innan avfärd till träningen och det var lite kul att en bloggläsare kommenterade att jag hade ”en underbar ordning och reda” för 99 av 100 bilder jag tar till bloggen är 100% spontana och inte det minsta ”arrangerade”. Med andra ord ser det alltid ut så som på bilderna i mitt stall 🙂 .

I mina trakter har det blåst rejält sedan gårdagen och minsann upptäckte jag EN positivt grej med detta; en majoritet av våra löv har liksom krattat ihop sig själva och ligger nu myyyycket mer samlade än tidigare= mindre jobb för mig och Henrik.

En annan fördel är förvisso att eventuella leriga hagar torkar upp i blåsten men det blir samtidigt rätt mycket kallare vilket jag gärna slipper.

Köpte förresten värmeplåster på apoteket till min rygg efter tips från bland annat bloggläsaren Frida och så här initialt känns det som att detta kan vara ”da shit”. Kan man bli beroende tro 🙂 ?

Sommar vs….

….höst….

Träning för Nina idag och vi fokuserade mest på galoppen, samlingen i denna, bytena och övergångarna skritt-galopp-skritt.

Jag märker stor skillnad bara genom att jag inte ”släpper ut” formen och tempot i skritten utan rider likadant i fattningen som precis innan den- en liten detalj som gör skillnad. Och visar att hästen är rätt utbildad eftersom han svarar rätt direkt när jag gör rätt.

Avbrotten blir fortfarande lite för abrupta; jag måste driva mer än jag tar i honom vilket Nina tjatar ihjäl sig om stackarn.

Det handlar ju inte om att hästen bara ska tvärstanna med benen utan hela kroppen måste gå med i rörelsen. 

Mycket är självklart men ändå behöver i alla fall jag påminnas…

Hemma konstaterade jag att Molly definitivt har lämnat sitt vår och sommar-mode och är i ett helt annat höst/vinter-mode.

För någon månad sedan skulle hon följa med ut till stallet hela tiden och kunde även gå med till hagarna medan man nu måste böna och be för att hon ens ska masa sig upp ur soffan och DARRANDE (!!!!) krypa ut iförd sitt täcke.

Jag har full förståelse (NOT) för att det är ”svinkallt”…..plus 10 grader minsann men tycker ju ändå att hon borde vilja vara ute mer än 10 sekunder innan hon ställer sig på trappan igen …..

Kolla på den här linslusen va ❤️!

Hans fd ägare ljög verkligen inte när hon påstod att han är väldigt lättfotograferad och jag misstänker att hon har en stor del i detta; hon har säkert tagit en massa kort på sin älskling.

Kortet tog jag efter avslutad träning för Nina där vi gjorde lite mer avancerade saker, bland annat byten i var tredje som jag inte gjort på Frenchie förut.

Jag gör ett stort fel i bytena i allmänhet och serierna i synnerhet; jag sitter inte stilla utan kastar mig ibland åt sidan för att ”hjälpa till”.

Även om också tex Patrik Kittel har denna fula ovana så är det inget att sträva efter och det är INGEN hjälp för hästen alls så där måste jag skärpa mig.

En annan grej jag måste rida mer efter och inte bara förstå i teorin så att säga är bakbenens betydelse och att tex både avsaktningar och igångsättningar börjar ”bakifrån och fram”.

En självklarhet och nu spetsar jag till det lite men det ÄR viktigt att verkligen göra det rätt för det hjälper så mycket annat när hästen redan är på bakbenen så att säga. 

Annars konstaterar jag att det är den fuktiga tiden i Skåne just nu och mitt kallstall illustrerar det ganska bra tyvärr.

Jag har plockat in allt jag inte använder frekvent i min sadelkammare i källaren (som är uppvärmd) för att förhindra att mögel förstör framför allt läder men även tyg.

Nu står en linsgryta för 100 personer och puttar på spisen och det är dags att ta in hästarna om en stund.

Jag vill ju inte ha dom ute i mörker av olika anledningar (om vildsvin rusar förbi tex) och övergången till normaltid kortar ju ner dagen en del på eftermiddagarna.

Frenchie är nog bara glad att komma in tidigare och står ofta demonstrativt vid grinden fast han har gräs och ensilage att roa sig med men den lille är mer obrydd och strövar också omkring betydligt mer på sina 2 hektar. Jättebra så klart eftersom detta är hans enda motion och jag tror det påverkar hans fysik väldigt mycket mot om han skulle stå stilla i en liten grushage tex.

Kolla på den här sötnosen va ❤️!

Hans fd ägare sa att han är väldigt van vid att bli fotograferad och det stämmer säkert för till skillnad från min jätteponny som är totalt ofokuserad på uppgiften så ställer sig Frank med öronen framåt och står så hur länge som helst.

Den lille får man locka och pocka med och sedan snabbt som ögat trycka av den sekund han behagar att ha öronen i någon vettig position.

Anledningen till fotot idag var att jag filmade hela hästen (finns på min Instagram bm6610) för att minnas inför kommande vinter som jag anar kommer att förvandla den numera utsökta hårremmen till en mer långhårig variant.

Och som jag skrev för ett tag sedan så har djuret sett lite lustig ut i pälsen i perioder med enorma solblekta partier och en längre päls än den han helt plötsligt uppvisar nu.

Jag kunde idag också konstatera att Frenchie fyllt ut i sadelläget vilket är jättebra eftersom jag har upplevt honom lite ”tom” där och han trots allt är 10 år.

Hos Nina tränade vi idag på ha galoppen både mer samlad OCH kvickare eftersom jag nämnde att den när vi tävlade i tisdags kändes lång, låg och isär.

Det finns massor att plocka i alla Franks gångarter men som vi alla vet är det främst ryttarens uppgift att få fram detta; få hästar ger liksom sitt yttersta bara av sig själva utan det krävs större eller mindre ansträngning från den som sitter på. Så klart.

Ahhhh…äntligen träning för Nina…känns som att det var en evighet sedan (25 dagar sedan to be exact) och jag har längtat.

Och jag blev tack och lov inte besviken.

Underlaget i Granelundshallen är såååå bra tycker jag och passar Frenchie bättre än tex fibersand och vi fick till ett utmärkt pass.

Nina och jag är helt överens om att jag måste få bytena luftigare, galoppen lite mer ”uppe” över lag och att det går att variera traven rejält och få den riktigt, riktigt flott om jag rider ”som jag ska”.

Att växla mellan passage, samlad trav, arbetstrav och mellantrav hela tiden; ”leka med traven” är en del av ”nyckeln”, att rida fram ur passage är en minst lika stor del.

Frenchie har ju relativt lätt för passage, annars fattar jag att man inte kan ge detta råd som en ”allmän lösning/ förbättringsåtgärd”.

Det är nog inte bara jag, gissar jag, som känner glädje när bensinen ”bara” kostar nästan 20 kronor!?!?

För ett år sedan hade man skrikit i högan sky om man tvingades tanka till denna kostnad….

Bilden är för övrigt tagen på väg till träningen för Nina som gick jättebra.

Ni vet ett sådant där (för mig sällsynt) pass där i princip allt går/ känns jättebra eller i vart fall mycket bättre än för bara någon månad sedan.

Jag har tex mycket bättre samling i galoppen nu utan att det känns som att jag har 30 ton i händerna.

Frenchie har flera växlar i sin trav än vad jag fick fram på Vicke och dessutom kan man växla mycket snabbare.

Det tog mig tex typ fyrdubbelt så lång startsträcka innan Vicke gick i en sämre passage än Frenchie och den sistnämnde har dessutom inga som helst problem att direkt gå över till arbetstrav (det har inte Vicke heller) så man kan ”spela” med traven på ett väldigt fint vis; arbetstrav, passage, arbetstrav, ökad trav, passage osv….

Rubriken syftar på skillnaden i väder mellan gårdagen och as we speak.

Igår kokade det nästan periodvis, även när det kom välbehövliga vindpustar hade man känslan av att befinna sig vid Medelhavet sommartid medan det idag har regnat av och till och rätt rejält ibland.

Gräset behöver regn så jag klagar inte och många har hunnit få in sitt spannmål och rullat ihop sina storbalar med halm vad jag kan se i mina trakter. Jag gissar på ett gott skördeår här och av stråfoderannonserna verkar jag ha rätt?

Jättebra träning för Nina idag även om min initialplanering gick om intet.

Jag ville träna på Granelundshallens utebana med Ninas bil utanför (så som det oftast ser ut när man tävlar utomhus) men regn och rejäla vindar gjorde att jag backade.

Jag får hoppas att Frenchie inte gör allt för stora ögon när han ser en bil utanför en tävlingsbana första gången; när han såg MIN bil utanför MIN utebana för någon månad sedan hade han myyyyyycket att säga om det minst sagt…

Han gick ett par varv utan några större reaktioner och sedan var det plötsligt ”what….där står ett monster i form av en bil…jag tänker never-ever ens närma mig den kortsidan och du kan ju försöka tvinga mig om du kan”.

Long story short…och olikt mig…orkade jag efter många minuter inte tjafsa längre utan flyttade sonika bilen. Ja, ibland får det bli som man inte har tänkt sig.

Tillbaka till dagens träning visade jag upp lite passage för Nina och glädjande nog bekräftade hon min känsla; den är helt good enough!

Precis som jag misstänkte har Frenchie lika lätt för passage som Vicke har för piaff och tvärtom; piaffen är svår för Frenchie och passagen är svår för Vicke.

Ett ytterligare plus var att jag lätt kunde gå in i och ut ur passagen, så fort jag begärde arbets eller samlad trav så fick jag det.

De första veckorna jag red Frenchie fastnade han självmant i balanstrav lite då och då så jag har medvetet inte provat passage förrän nu och det är jättekul att det fungerar så bra medan balanstraven lyser med sin frånvaro.

Jag har så klart inga planer på att tävla några klasser där passage ingår inom en överskådlig framtid om ens någonsin men kan man rida en bra passage (eller piaff för den delen) så är den samlingen både stärkande och kan hjälpa till att förbättra en hel del annat tack vare att hästen kommer så rejält på bakbenen.

Bilden har inget alls med just dagens träning att göra men jag tyckte den var så rolig att jag tom skickade den till Nina 🙂 !

Idag har Frenchie och jag tränat för Nina som instämde i min kommentar att det går framåt på många fronter om ön med små steg. Men bättre det än motsatsen!

Idag lyckades jag tex göra 3 byten i vart fjärde; något som kändes som en omöjlighet tidigare, delvis pga att galoppen då var sämre och delvis för att min egen bana är mindre och jag då inte hinner förbereda oss tillräckligt.

På bilden ser ni dagens tips; dessa saker har jag i princip alltid med mig i släpet sommartid; vatten o vattenkannor/ hink.

På så vis kan jag tvätta av en svettig häst INNAN vi kör hem och slipper således lasta ur en av gammal svett klibbig häst som jag DÅ måste tvätta innan hagutsläpp.

När vi gick ut från ridhuset idag noterade jag EN gigantisk skillnad mellan Vicke och Frenchie, till den sistnämndes klara fördel.

Vicke är av någon outgrundlig anledning paniskt rädd för vattenspridare och även vattenkanoner som han ser/ hör flera kilometer längre bort.

Man kan inte föreställa sig hur en i vanliga fall så snäll och cool häst kan bli totalt oregerlig och rent ut sagt farlig om man inte har upplevt det och det var i princip det enda jag kände att jag verkligen var tvungen att NOGA informera alla potentiella köpare om redan vid provridning.

Och en spekulant avböjde t.o.m. köp med motiveringen att hennes stall låg bredvid en handelsträdgård = frekvent bevattning.

Det skulle vara intressant att veta vad som skapat denna extrema rädsla för vattenspridare för detta är inte något hästar är generellt sååå rädda för och idag kunde jag gå ut ur ridhuset och förbi utebanan där en spridare stod på för fullt utan att Frenchie ens TITTADE.

Med Vicke hade det varit omöjligt att ens passera på håll utan risk för skador….

Nåväl…ett mysterium som jag aldrig lär få svar på och den som köpte Vicke är väl medveten om just denna svårighet och agerar säkert därefter.

Idag på träningen för Nina kunde jag faktiskt förekomma henne!

När jag började passet sa hon något i stil med ” nu kan du, när du tränar hemma börja bli mer precis med var du gör olika saker” på vilket jag svarade ”det har jag redan börjat med”.

Och det har jag. 

Sedan en tid tillbaka tänker jag hela tiden ”vid den staketstolpen ska jag fatta galopp, bryta av till trav eller göra halt” och ”vid det märket i sanden ska jag göra ett byte” så att jag inte bara rider omkring och gör något när ”det är läge” utan exakt på den punkten jag vill.

För så är det ju på tävling (tyvärr…ha ha ha).

Man kan inte, annat än möjligen liiite i kür, vänta på ”lägen”.

Över huvud taget är detta ett bra sätt att träna tycker jag och så gjorde jag med Vicke också.

När jag började rida Frenchie var det svårare med hjälpgivningen i början så satt jag mer och väntade på ”läget” men man ska så klart kunna tex fatta galopp exakt där man vill.