Ahhhh….finns det en bättre känsla för en hästmänniska än den efter en lyckad träning? Svårslaget!

Jag lyckades idag med konststycket att visa Nina 5 byten i vart fjärde, 5 byten i vart tredje, 7 stycken tvåor och till och med 6 ettor! Och detta på första försöket.

Jag bad Nina redan för rätt länge sedan att vi inte skulle träna på seriebyten för det hade gått troll i dom på träning för henne; varenda gång jag skulle visa ens 3 byten i vart fjärde så blev det pannkaka av alltihop och jag blev sur och tjurig som en 6-åring. Kanske var det någon form av prestationsångest som sabbade för just seriebyten är något som Vicke har lätt för men oavsett orsak så var det som förgjort. Men inte idag tydligen!

Även annat vi tränade på kändes jättebra så det var en nöjd ryttare som åkte hem.

Det är verkligen en otrolig härlig tid just nu och jag förstår till fullo de som vill pimpa sina trädgårdar/ omgivningar med alla möjliga blommor.

Själv känner jag mig en aning (läs: ganska mycket) begränsad på grund av dovhjortarna; jag har varken lust att servera dom gratis mellanmål eller att hägna in halva Ryhus med massa staket/ nät och annat.

Det jag har vågat mig på och som funkar så här långt är kejsarkrona, tagetes, hortensia, påsk och pingstliljor, pioner och pelargonier, de sistnämnda i alla fall om de står på trappan till ytterdörren.

Delar av förmiddagen har tillbringats i Flyinge med att träna för Nina vilket gick bra.

Vi ska inom kort börja med saxen (galoppslutor med byten emellan) och gjorde en förberedande övning inför det.

Passet avslutades med att jag gjorde 5 byten i vart fjärde, 5 i vart tredje och 7 i vartannat och satte alla på första försöket vilket var lite ”kors i taket”.

Byten i vartannat gör jag mycket sällan och aldrig på träning och seriebytena kan bli hur som helst när jag ska visa upp dom för Nina.

Det är ”så klart” något psykologiskt; att jag plötsligt drabbas av någon knäpp prestationsångest som bara förstör så det har gått så långt att jag har sagt att jag inte vill göra några seriebyten alls på träning (tjurigt önskemål från bebis-Birgitta 6 år).

Hemma är det inga problem och de få gånger Nina själv rider Vicke sätter hon även många (+10) ettor på första försöket och utan någon längre stunds ridning (jag rider ju innan) så detta är ju hästens ”paradnummer” helt klart.

Hästar har ju olika lätt/ svårt för allt möjligt; Vicke har alltid haft lätt för att byta vilket har räddat oss många gånger eftersom han ibland har galopperat som en kratta och varit sned som en banan men ändå klarat av att byta rent- en riktig bedrift enligt Nina som vet vad andra hästar hade gjort i de lägena.

Så att seriebyten inte alltid funkar när jag ska visa dom för henne sitter definitivt inte hos hästen, det är en sak som är säker.

Och att jag kunde visa dom idag är ett tecken på att jag har steppat upp min ridning den sista tiden vilket så klart är jättebra.

På tal om morgonens inlägg förresten!

Fick denna bild av en bloggläsare; alla hästars våta dröm don’t you think 🙂 ?

Idag får ni hålla tillgodo med en gammal bild på det vackra djuret; vädret är för nyckfullt för att det ska vara läge för några fotosessioner utomhus.

På tal om vacker skrev en fd stallkamrat till mig igår och påtalade just detta (att Vicke är så vacker) och ni som har djur vet ju att man aldrig kan höra sådant för många gånger. Och jag har faktiskt hört det en hel del och håller så klart med.

Jag brukar säga att ”Vicke är vacker och Baltis är gullig” för den sistnämnde är lite väl oproportionerlig om man ska bedöma honom med en rent estetisk mall, så tycker jag i alla fall även om tex både min mamma och pappa oberoende av varandra tycker att han är ”såååå gullig” ❤️.

Nog om detta.

Vicke och jag har varit och tränat för Nina och det blev ett mycket bra pass med skolor i trav och galopp, någon fin halvpiruett och lite helpiruetter som var väl stora och lite raka. Men ryttaren var mycket nöjd!

Nu far olika väder omkring ute och om ni undrar varför just april är så nyckfull läste jag nyligen en mycket plausibel förklaring 🙂 :

Lilla April
Någon gång under tidernas morgon kallades alla månader in för att levereras vädret som kom till dem.
Och alla dök upp och de stod alla i kö.
Förutom lilla april, som sprang runt gräset, lekte med fjärilar och svamp i bäcken.
Plötsligt var sceansen över och alla hade sitt väder. Förutom lilla april, och nu var det inget mer väder kvar.
Lilla April blev fruktansvärt upprörd, för vad skulle han göra nu? Inget väder?!
Han var så ledsen och grät så hjärtskärande att andra månader tyckte synd om honom. Så de alla gick med på att dela lite av sitt väder med april så han slapp gå hem tomhänt.

Och det är därför du aldrig vet vilket väder du kommer att få upp till i april månad. Det kan vara junis värme, november regn eller januari snö. För lilla april glömde stå i kö och fick därför inte ett alldeles eget väder.

Morgonen inleddes med Nina-träning och jag tycker att jag får fler och fler insikter i hur jag ska rida och hur det ska kännas- det låter så självklart men alla som ägnar sig åt denna extremt tålamodsprövande sport vet nog vad jag menar.

Den där känslan, ibland väldigt kortvarig, när allt stämmer och man liksom inser hur långt ifrån den man varit tidigare…

I mitt och Vickes fall handlar det mycket om att skapa tillräcklig energi; jag har så länge försökt att uppnå detta genom att som Nina säger ”jaga” hästen i stället för att få honom mer på bakbenen.

När jag kan få den energi jag önskar genom aktiva bakben kan jag rida ganska långsamt men ändå med en härlig känsla, det är när bakbenen såsar som det känns som att vi står stilla och min tidigare reaktion har alltid varit att jaga på med fart. Nina har försökt att inpränta att det inte är farten utan energin som saknas och hur självklart det än låter så är det inte så lätt att få till när man är van att rida på ett visst sätt och dessutom van vid att hästen svarar på ett visst sätt.

Så vi måste tänka om, både Vicke och jag och att bryta gamla mönster är inte så lätt.

Hemma har jag lagt lite tid på att försöka organisera min halm.

Det låter säkert lite lustigt/ konstigt men jag har sedan vi flyttade till Ryhus köpt halm på flera olika ställen och i så många olika omgångar att jag inte har riktig koll på hur mycket halm jag faktiskt har.

En bidragande orsak till detta är att jag har staplat halmen ganska slarvigt i min lösdrift utan att räkna balarna och när det sedan dessutom har gått åt myyyyyycket mindre halm än vad jag räknat med (jag älskar dig min fina ponny….) så insåg jag nyligen att jag inte har en aning om hur många balar jag har.

Idag lyckades jag baxa upp 40 balar på lösdriftens loft; jag fick klänga som en apa för att få upp dom men nu vet jag vad jag har där i alla fall.

Jag har fortfarande ingen aning om hur mycket som ligger staplat på lösdriftens golv- gissningsvis lika mycket och detta tillsammans med 2 enorma rundbalar halm som också ligger där räcker i säkert 2 år om jag bara ska strö till B vilket jag velar kring.

Vicke står ju på ströpellets som jag har köpt billigt men till ordinarie pris blir det mycket dyrare än halm om man strör som jag vill.

Fördelen med pelletsen är att jag tycker att det är mer lättmockat och att det tar mycket mindre plats på gödselstacken så det är egentligen bara priset som jag velar kring.

Jag får se hur jag gör men fortsätter som jag gjort hittills än så länge….

Ny träning hos Nina idag och det går fortsatt framåt- i dubbel bemärkelse; både med vår allmänna utveckling så att säga och med bjudningen generellt som jag ju haft svårigheter med att bibehålla utan att rida med spö.

Nu har jag aldrig spö när jag rider hemma och bara korta stunder på träning, i skolorna och piruetterna främst.

Jag saknar faktiskt inte att inte kunna tävla just nu och är inte ens sugen på att åka på någon pay and ride.

Dels har ju vädret verkligen inte inbjudit till några utflykter och dels vet jag bättre nu vilken känsla jag vill ha och behöver för att göra bra resultat och det är på tok för skört än så länge.

Idag har vi kört till Flyinge och Nina i någon minusgrad; det var kallt när jag lastade ur men jag blev snabbt varm i sadeln.

Jag förstår inte de som rider ”aktivt” i tjocka jackor inomhus; inte ens jag som är frusen behöver detta skydd utan upplever mig tvärtom som begränsad i ridningen. Det känns både klumpigt och varmt.

Dagens pass gick fint; jag blir bättre och bättre på att även fånga upp de små detaljerna, att snabbare stoppa ”smitningar” från en viss man och att också snabbare märka och väcka honom när han stänger av (typ ”oj…jag låtsar att jag faller i sömn när jag skrittat i mer än 10 sekunder”).

Bilden är från stallet jag stod i innan vi flyttade till Ryhus där jag fortfarande har kontakt med både en del inackorderingar och stallägaren.

Med minusgrader följer ofta vackert väder; så även idag!

Kolla himlen på bilden ovan som föreställer B som väntar på att hans kompis ska komma hem från en Nina-träning.

På tal om träningen kunde jag idag konstatera att jag dumt nog blir superstressad om Nina ber mig göra seriebyten eftersom jag så sällan tränar på dessa själv.

Vicke är vanligtvis stensäker i bytena och hemma kan jag göra dom bra men så fort jag liksom ska ”visa upp” dom för Nina blir det ofta inte alls lika bra.

Jag tror att jag helt enkelt få ta tag i detta hemma och befästa bytena ännu mer så att det inte blir en så big deal när det blir skarpt läge.

Och det handlar absolut om mig och inte hästen; det är när jag inte är tillräckligt snabbt i hjälpgivningen som det fallerar och det kan jag knappast lasta hästen för. Och denna kvickhet med hjälperna måste som sagt bli mer befäst hos mig vilket den inte blir om jag så sällan tränar på just detta. Note to self!

Jag började morgonen med att åter vittja en av mina två musfällor i stallet och kunde konstatera att dessa är väldigt effektiva om man sätter fast betet ordentligt. Och man behöver inte göra sig till och använda ost tex (så som man alltid ser i tecknade filmer) utan det går bra med en väldigt liten bit bröd tex. Men tricket är att verkligen trycka fast betet så att musen inte lätt kan komma åt det innan fällan smäller igen.

Ja, detta är inget jobb för blödiga, det är en sak som är säker för även om mössen sällan är just blodiga så ser det ju inte precis trevligt ut med en söt liten mus som har stryps till döds.

Tänkte visa er en tom fälla vid tillfälle så att ni kan se vilken sort jag rekommenderar men idag får ni i stället titta på bilden ovan som jag tyckte var jätterolig.

Jag vill inte påstå att den heeeelt återger mina tankar om mig själv som ryttare men liiite kul var den allt.

Och absolut märker jag skillnad på när Nina rider mot när jag själv sitter i sadeln och det är ju också därför hon rider en stund varje pass, så även idag.

Nu fokuserar vi på att Vicke ska ”hoppa in under sig som en hare med bakbenen” i den samlade galoppen; det är den energin som behövs i piruetterna tex.

Nog för att jag bor bredvid en skog med en miljon superfina julgranar så långt ögat kan nå men jag kan ju knappast ge mig ut med en såg och förse mig för det 🙂 !

Däremot kunde jag idag såga lite bakom mitt ridhus och det blev både en pyttegran och lite granris:

Lite annat julpynt blev det också: enklaste möjliga eftersom jag slängde och skänkte bort nästan allt när vi flyttpackade vilket jag faktiskt ångrar nu (inte alls likt mig att ångra sånt….).

Dagens ridpass ägde rum i Flyinge där vi tränade för Nina som också red en stund.

Ett nytt aha-moment blev det när Nina påtalade att jag måste tänka på att lyfta inte bara Vickes mage när jag rider utan framför allt hans bröstkorg.

Det syns väldigt tydligt när hon själv rider hur hållningen påverkas av mer lyft bröstkorg och detta påverkar även bjudningen.

Att ”lyfta bröstkorgen” låter kanske flummigt och jag skulle enklast förklara det med att man rider mer samlat och med bilden av att fronten ska sträva mer uppåt vilket man (förhoppningsvis) uppnår genom lätta impulser med skänklarna samtidigt som man har en stadig kontakt i handen så att hästen inte faller framåt och/ eller ökar tempot. Hästen ska således gå mer uppåt än framåt i sin rörelse när skänklarna ger impulser.

Ju mer lyft bröstkorg hästen har desto mer kommer den naturligt på bakbenen där vi ju vill ha den och även om jag inte kan förklara det bra så ser jag det i alla fall hur tydligt som helst vilket hjälper mycket.

Det här tyckte jag blev ett fint kort, visst?

Precis hemkommen efter träning för Nina som också red en stund.

Jag konstaterade som många gånger förut hur lätt Vicke har för en del objektivt sett mycket svåra saker medan han har långt svårare för sådant som andra hästar gör ”med vänsterhanden” (hoven).

Nina gjorde 6 jättefina tvåor följt av 9 lika korrekta ettor och detta ”bara sådär”, hon har bara gjort treor och fyror tidigare och typ 2 gånger på sin höjd. Och själv har jag inte tränat på varken ettor eller tvåor på säkert ett halvår om inte mer…

Ja dessa djur….det blir aldrig tråkigt med dressyr i alla fall och jag längtar oftast redan till nästa pass 🙂 !