I morse hade sur-Birgitta tack och lov gett sig av och trots att samma hinder fortfarande stod kvar i ridhuset, precis som igår, så gjorde inte detta något utan vi koncentrerade oss på att RIDA i stället för att TJURA.

Även Soyis var med och hon blev överlycklig när först NN dök upp och och ännu gladare när NN:s sambo och medföljande doggy, Soyas pojkvän (en av dom….) Charles (MITT smeknamn på denna hund, han heter Charlie Brown ha ha) äntrade ridhuset.

Hundarna lekte väldigt intensivt medan Kreon fick jobba på nästan lika intensivt han och vi hade en väldigt trevlig stund i ridhuset alla.

Jag dristade mig till och med till att SKOJA (näää…inte SKRYTA) med NN:s sambo och ropade till honom:

”Vill du se en 10-mässig galopp” och det ville han ju så klart så då var det bara ”upp till bevis” ha ha.

Nu blev det väl inte riktigt en 10-mässig galopp (nääää????) men hyfsad i alla fall och vi visade också upp lite skol-embryon i trav och förvänd galopp.

Passet avslutades med att jag försökte göra lite travlängningar under lättridning och medan mina försök till ökning under nedsittning än så länge bara resulterar i att Kreon pinnar på fortare och fortare med korta otäcka steg så fick jag till riktigt härlig ”swing” när jag red lätt.

Vad gillar ni min nya slogan: ”I’m on-with Kreon”, snitsig va :)))?

Morgonen inleddes med att NN kvistade förbi vårt ridhus och gav mig ”en halv lektion”- mer tyckte hon inte behövdes för dagen :)!

Redan när hon dök upp erbjöd jag henne att sätta sig lite på Kreon, det var ju några veckor sedan hon red honom.

Och NN hoppade glatt upp men hoppade lika snabbt och glatt av- hon tyckte glädjande nog att Kreon kändes mycket fin och ”förbättrad” så hon tyckte att jag kunde rida vidare själv.

Och det är detta som jag tycker är så roligt med ”unghästridning”- man får ofta väldigt snabba resultat och märker klara förbättringar ibland nästan dag för dag medan det på den mer utbildade hästen sker mer sällan och ibland knappt märkbart för en oinvigd betraktare.

På eftermiddagen efter jobbet blev det en dryg timme i hagen med Rocky och en stor gul sol som sällskap, min bil visade 18 grader klockan sex på kvällen. Härligt!

Även idag blev det lite dressyr i ridhuset- NN tittade förbi och gav mig ”en halv lektion”.

Jag rider ju inte så långa pass än så länge, kanske 30 minuter på sin höjd men är hittills väldigt nöjd med det vi ”producerar”.

Och är man bara nöjd finns det ingen anledning att sitta och nöta på en häst som inte är i full kondition.

En som verkligen är i full kondition är den lilla kinesen Soya som just nu står på huvudet i den andra soffan lekandes med någon fårskinnsleksak.

Henne rastade jag efter jobbet, Kreon före- djuren håller en verkligen sysselsatt :).

Igår träffade Soyis och jag Bodil-bloggläsare och Salli-saluki i Dalby och gick en långrunda men idag höll jag mig i närområdet- omväxling förnöjer :)!

Precis som förra tisdagen skrittade jag i morse iväg till NN:s ridbana för en ny duvning och precis som då började passet med att NN red en stund innan jag svingade mig upp igen.

”Gå på bakbenen”-arbetet fortsatte och det blev en del slutor i galopp, byten (som vanligt bra från höger till vänster och mindre bra åt motsatt håll), piruett-träning och lite trampembryon.

Medan vi red förde vi också intressanta diskussioner om Archies utveckling, mina mål, framtiden osv  och det känns bra att ha någon kunnig människa att prata om mina funderingar med.

NN är fortsatt nöjd med hur vårt arbete med den vackra bruna forstskrider och vi fastställde att jag ska göra ca 10 starter till varefter vi ska utvärdera om jag ska träna på eller börja fundera på ett hästbyte.

Som det känns nu vill jag verkligen inte byta häst men samtidigt måste jag vara realist; om det inte går som jag vill på tävlingsfronten med just Archie så kanske det finns någon annan häst som passar mig bättre i det avseendet och som helt enkelt kommer att göra min hästtillvaro ännu behagligare på alla vis.

Jag har i alla år hävdat att ”ridning är så himla svårt ändå så man behöver inte göra det svårare genom en (för) svår häst”- kanske är det dags att jag börja leva som jag lär?

Eller så är Archie inte alls ”för svår”/ för obegåvad för att ta mig dit jag vill- det får tiden utvisa!

I morse klockan 06.00 skrittade Archie och jag iväg i gryningen och till NN:s utebana.

Även idag red NN en stund varefter jag avslutade ridpasset och jag tycker att det är både nyttigt och kul att NN VILL rida på min lille häst.

Idag ägnades tiden främst åt galopparbete och slutor i trav och galopp och jag passade också på att ”känna in” Equipe-sadeln som jag fick ett gott öga till sist lite mer.

Vi får se hur sadelhistorien slutar- å ena sidan vill jag rida i sadeln ännu lite mer innan jag bestämmer mig och å andra sidan tänker jag att det faktiskt går att byta sadel IGEN om jag inte skulle vara nöjd efter ett tag. Det står ju inte skrivet i sten att jag måste ha varken sadel x eller sadel y under x antal år utan man kan som sagt BYTA (sade den tidigare rigida Birgitta till den Birgitta som håller på att inskolas i att förändringar kan göras utan att världen rasar ha ha).

När jag begav mig till träningen såg det ut som om ytterligare en strålande dag nalkades men jag hann knappt hoppa av hästen och börja köra till jobbet förrän det började regna.

Och sedan regnade det, regnade och regnade lite (läs: mycket) till.

Jag hade sedan ett bra tag tillbaka bestämt med Petra att vi skulle gå 10-kilometersrundan i Skrylle men ju längre tid regnet höll i sig desto mer undrade jag om vi skulle komma iväg.

Petra är tack och lov ingen mes och dessutom lika noga med sin hunds motion som jag så vi fattade beslutet att gå oavsett regn eller ej vilket visade sig vara klokt.

För det var faktiskt uppehåll under i princip hela rundan och vi var mycket nöjda med oss själva och hundarna när vi var färdig-gångna.

Våra tikar kommer väldigt fint överens och sprang mest sida vid sida och nosade på Gud vet vad- jätteskönt att bara kunna koncentrera sig på att gå OCH babbla och slippa hålla reda på djuren.

Skrylle-besöket avslutades som sist i den fina restaurangen innan jag körde hem i nytt regn.

Träning för NN i morse igen och idag tänkte vi lite extra på att det är tävling på söndag.

Så inga byten tex men däremot en hel del förvänd galopp och annat som ingår i de program som jag ska rida, Msv C:1 och Msv C:2.

Som jag sa till NN känns det som att vi än så länge mest agerar klassutfyllnad på denna nivå men jag hoppas att vi efter några fler starter i vår när vi blivit ”varmare i kläderna” och ridit in oss mer på programmen kan få till godkända ritter och i alla fall uppnå kvalgränsen för högre klasser.

Nu, i början på säsongen är Msv C-klasserna fyllda till brädden, även en del namnkunniga ryttare måste kvala några av sina hästar och det gör ju att konkurrensen känns minst sagt tuff men när de väl har kvalat så kommer det ju att lätta både vad gäller motstånd och möjlighet att komma med.

Som det är nu känner man nästan att man ”måste” anmäla sig till alla kvalklasser som går vare sig man säkert VET att man kommer att rida eller inte för väntar man för länge hinner klasserna bli fulla. Så har det inte varit tidigare år i Skåne, i alla fall inte vad gäller dessa klasser.

För att återgå till träningen var den fullt godkänd, Archie kändes riktigt fin emellanåt och jag var väldigt nöjd med honom.

Precis som förra torsdagsmorgonen tillbringades denna i ridhuset med NN.

Och nu börjar jag nästan undra när vårt tränings-flow ska brytas för även denna (kanske den 8:e i rad?) träningen gick jättebra och var precis lika rolig som de föregående.

Jag lyckades få Archie att trava mer eller mindre hela passet på ett lika bra sätt som igår och nu vill jag ”bara” (hah!) att detta blir hans ”standardtrav” som han själv går in i och bibehåller- helt utan min inverkan nästan.

Nu börjar det bli så pass varmt ute (och ljust är det redan) att det snart kan bli läge för att skritta hem till NN och visa upp Archie på hennes utebana.

NN vill gärna se Archie i annat än hans invanda miljö och om han tänder till lite då eller hur han reagerar och det tycker jag är en klok synpunkt som jag gärna tillgodoser.

Efter jobbet åkte jag till My One och inhandlade det som inte fanns i Ullared :), ett
nytt hack (115:-) och ett brunt (!!!) Eskadron-schabrak (269:-).

Mitt gamla hack har blivit rostigt och allmänt fult och jag har dock haft det i ca 7 år och inte varit så rädd om det.

När jag kom till stallet var det soligt och eftersom det numera inte blir mörkt förrän vid sju fick Archie och Rocky gå ut och lufta sig i var sin hage medan jag fixade i stallet och gick på långpromenad med Soyis.

Idag var det åter dags för träning för NN- det var inte så många dagar sedan sist men det är ju så ROLIGT att träna!

Och så länge NN vill dyka upp i ridhuset vid 06.30 så är jag såååå tacksam och glad- det passar mig MYCKET bättre än att köra iväg efter jobbet som jag gjort tidigare.

När jag tränar för NN brukar hon låta oss göra ”lite av varje” under kortare repriser hellre än att sitta och nöta med 1-2 grejer under ett helt pass även om vissa saker kan få mer strålkastarljus på sig- idag slutorna i allmänhet och slutan för höger skänkel i synnerhet.

Det blev också 3 byten- alla rena- 2 åt det lätta hållet och 1 åt det svåra dvs där bytet inte alltid blir rent.

Piruettförberedande arbete hanns också med liksom förvänd galopp och lite tramp (svååååårt) där NN försöker hjälpa till från marken.

Sammanfattningsvis kändes Archie fin och går numera OFTAST fram fullt tillräckligt enligt MIG, måhända sagt utifrån att jag upplevt en mycket segare sida av honom. Någon annan hade kanske fortfarande tyckt att han saknar tillräcklig bjudning men jag anser att man får titta dels på varje individ utifrån dess förutsättningar och dels titta på UTVECKLINGEN och den sistnämna är jag verkligen nöjd med de senaste månaderna.