För ett tag sedan frågade en läsare om hur man tömkör och jag gav en kortfattad introduktion till detta ypperliga sätt att träna och motionera hästar.

Det jag gick igenom då var mer eller mindre grunderna och hur man kan prova på tömkörning om man aldrig gjort det förut.

Idag tänkte jag tipsa om en lite mer avancerad övning som man kan prova på när man själv (och hästen) har blivit lite mer ”varm i kläderna”.

Övningen ”tvingar” hästen att verkligen lyfta på benen och jobba med ryggen och den måste också vara uppmärksam på var den sätter ner benen och kan inte bara ”plöja” eller ”såsa runt”.
Tömföraren måste också vara koncentrerad och verkligen styra hästen samt se till att linorna/tömmarna under inga omständigheter fastnar i ”stöden”, se nedan.

Här har jag ställt upp 3 cavalletti med ett avstånd på ca 1,20 meter mellan varje bom.

Avståndet får man prova sig fram till lite grann beroende på hur stor häst/ponny man har och dess steglängd.

Höjden på dessa cavallettis går att reglera, jag har dom som högst på bilden men man kan också vända på cavallettina så att de blir lägre eller till och med ligger på marken.

Nu HAR vi inte fler än dessa 3 cavallettis, annars kan man ju ta både 4 eller 5 stycken om man skulle känna för det OCH om man har en väldigt ”säker” häst men själv rekommenderar jag det inte faktiskt, inte om cavallettina är så pass höga.

Om hästen kommer fel in i serien är det lättare att ”trassla ur sig” ju färre bommar man har och det är också jobbigare för hästen ju längre serien är (och ju högre bommarna är).

Vill man ha mer än 3 bommar bör man lägga några/ alla på marken- då blir det inte så svårt.

Att ställa bommarna utmed en långsida anser jag vara långt lättare än att placera dom på ett cirkelspår mitt i ridhuset.

På långsidan har du dels väggen på ena sidan som hindrar hästen att springa vid sidan av bommarna och dessutom hinner hästen i god tid se vad det är den förväntas kliva över.

På volten krävs det mer av dig som tömförare då många hästar tar chansen och slinker förbi bommarna om du inte styr exakt rakt på och dessutom driver så att hästen inte stannar framför och/ eller halvvägs in i serien.

Vad gäller mitt eget tömkörningskoncept med bommarna brukar jag göra så här:

Jag börjar med att tömköra i trav och galopp på stora ytor som uppvärmning. Efter det blir det galopp på små volter (max 10 meter men ofta så små att hästen nästan galopperar direkt runt mig) där jag kräver lite samling.

När jag tycker att hästen är uppvärmd (säg efter 15-20 minuter) så låter jag honom vila någon minut medan jag bär fram bommarna (tar max 5 minuter). Efter detta börjar jag med travarbetet över dom.

Jag låter Archie trava över bommarna 15 gånger åt vardera hållet och är noga med att han går ordentligt i form hela tiden och inte försöker köra upp skallen över.

När de 30 travrepriserna är slut får Archie vila igen, se bilderna där han står så lugnt och väntar, medan jag bär bort allt material.

Därefter följer lite tramp-övningar/samlad trav på små ytor och så avslutar jag med några travökningar.

Efter detta tar jag bort inspänningarna och så blir det skritt en kort stund.

Archie brukar inte vara speciellt anfådd eller svettig efter ett sådant här pass och från det att vi kommer in i ridhuset tills vi går ut igen hinner det gå ca 45-50 minuter.

Just Archie har alltid varit väldigt snäll och lydig så honom kan jag utan problem släppa var som helst i ridhuset med tömmarna liggande på marken men detta är inget jag skulle ge som ”allmänt råd”. Vi är dessutom alltid ensamma – finns det andra i ridhuset får man ju tänka på dessa och inte låta hästen gå/ stå var och hur som helst :=).

En, enligt mig, väl beprövad lastningsmetod som fungerar på väldigt många hästar!

Igår var det åter dags att åka och träna (utan stulen kvast denna gången, ha ha) och jag hade bestämt mig för att inte låta Archie hålla på med sin numera sedvanliga ”jag står här och funderar OM jag verkligen ska gå in”-procedur vid lastningen.

Som jag nämnde i ett inlägg för några dagar sedan har gossen börjat ”fundera” innan han ska gå in i släpet när vi kör hemifrån, aldrig någon annanstans, och även om det inte tar många minuter för honom att komma på att han trots allt ska gå in i transporten och inte stå utanför som ett frågetecken så tycker jag att det är onödigt med dessa kontemplativa vilostunder från hans sida.

Eftersom jag vet det 100%-iga botmedlet mot ”begrundande framför lastluckan” vad gäller i alla fall Archie och faktiskt många andra hästar också plockade jag igår fram en longeringslina, ställde Archie framför lämmen, gick bakom honom med linan, drog lite i den och vips så var hästen i transporten.

Alltså….VAD är det med många hästar och LINOR?!?!?

Jag vet som sagt många hästar som bara behöver SE en lina för att flyga in i transporten medan de utan linan är som fastfrusna!

Jag har länge tyckt att det vore bra om Soya kunde utföra lite vettigt arbete i stallet i stället för att bara flumma runt och det kanske är detta som kan bli hennes nya uppgift? Stå bakom Archie med en longeringslina i munnen?
Han hade absolut gått in- det är jag säker på!

Förresten:

Minns ni den dumma hästen på ridskolan som jag fick i uppgift att lastträna för kanske ett halvår sedan?

Jag har haft kontakt med ägarna många gånger sedan dess och hästen fortsätter att traska in i släpet utan tvekan.

Jag fick själv möjligheten att bevittna en lastning för en kort tid sedan och hästen nästan sprang in i transporten, till och med utan de linor som vi använde i början. Väldigt bra tycker jag och kan säkert ge mig någon ny kund som har problem med lastningen :=).

Nåväl…detta om detta med lastning…

För att gå vidare till själva träningen så höll jag på att förfrysa fötterna redan innan jag satt i sadeln.

Det var ca minus 10 grader utomhus och även om ridhusets saltade botten var i utmärkt skick så märktes kylan även inomhus.

De två ryttarna som red när jag kom in i ridhuset hade båda mössor och vinterjackor på sig trots intensiv ridning och jag valde också att behålla mössan på även om jag inte kunde rida i min Michelin-jacka utan fick nöja mig med en täckväst.

Fötterna var som sagt bortdomnade ett tag men när vi väl kom igång så tinade de upp tack och lov.

Igår fick jag rida skänkelvikning utmed spåret (framdelen på spåret,bakdelen innanför) och på diagonalen, öppna utmed långsidorna och sedan samma saker i galopp (dock inte skänkelvikning på diagonalen).

Jag har nog aldrig fått till högeröppnan så bra i varken trav eller galopp tidigare då Archie mest velat vika halsen och fortsätta att gå utan minsta böjning i bålen.

Ebba tyckte att jag själv måste förbereda ingången till öppnan mycket bättre genom att verkligen rida igenom hörnet innan jag börjar så att jag får lite ”automatisk hjälp” av att hästen formas i hörnpasseringen och att jag inte bara slarvrider igenom.

Annars tyckte Ebba att det är stor skillnad på hur vi utförde alla gårdagens övningar nu och för bara ett tag sedan och själv tror jag att det beror mycket på att hon också börjat rida hästen regelbundet, även om det bara skett 2 gånger hittills.

Det borde ju rimligtvis underlätta att Archie, genom en skickligare ryttare rider, verkligen får de rätta direktiven för hur han ska göra och även bli korrigerad när han gör fel.

Får han inte jobba sig igenom det som han tycker är svårt kommer varken han eller jag för den delen aldrig att ”få till det” och han kommer inte att kunna bli stark (i bemärkelsen vältränad) i det han gör.

Så det känns väldigt bra och kul med träningarna (som alltid) och det är bara att ”köra på” så här tror jag.

Nu vräker förresten snön ner i mina trakter så för en gångs skull hade jag ”tur” med vädret igår trots att det var så kallt. Hade träningen varit planerad till idag hade vi utan tvekan fått ställa in.