Inlägg i kategorin Veckan som gått

Veckan som gått + spegling + träning

Föregående vecka slog bloggen ”publikrekord” IGEN: 377 läsningar på en vecka (rekordet låg innan på 360 läsningar).

Att fler och fler läser och kommenterar tycker jag är otroligt roligt- det blir ju mer av ett givande och tagande när man får kommentarer/ respons på det man skrivit.

Jag kan inte ensam ständigt hitta på hur mycket som helst som roar/ intresserar läsarna och får man aldrig någon feedback finns ju också risken att man tröttnar.

Varje månad tror jag att jag får minska ner på antalet blogginlägg eftersom jag helt enkelt inte har mer att skriva om men så dyker det upp en kommentar från någon eller en idé från mig själv som gör att det blir lite skrivet ändå. Vi får se hur länge det håller i sig!

Annars har det nog inte hänt så mycket spännande under veckan som gått, inte som jag kan komma på i alla fall.

Jag tävlade på lördagen och det gick jättebra och sedan flyttade vi tillbaka hästarna till ridskolan på söndagen, det var nog det enda som skilde sig lite från övriga dagar.

I morse fick jag äntligen möjlighet att spegla mig till häst och det var efterlängtat :=)! Och det såg bra ut :=)!

Vi har bytt underlag i både vårt stora ridhus och vår tidigare USLA ridpaddock och både bottnarna känns bra så här långt.

Annars är ridunderlagen något som majoriteten av de uppstallade varit mycket missnöjda med, dock inte undertecknad. Jag rider ju alltid när ridhuset är nyharvat och då blir det per automatik annorlunda att rida än om 40 hästar traskat runt i ridhuset i några timmar.

Däremot instämmer jag till fullo i att utepadocken varit näst intill oanvändbar, antingen full av vatten och djup sörja eller snustorr, stum och dammig.

Nu är detta alltså åtgärdat och det ska bli trevligt att kunna rida mer utomhus än vad jag gjort hittills (sa ridhusälskaren nummer 1).

Träningen för Birgitta som alltid sker på tisdagmorgnarna är uppskjuten till morgondagen pga något åtagande som Birgitta hade så rapport kommer tidigast imorgon förmiddag.

Veckan som gått

Under veckan som gått har det inte inträffat något revolutionerande åt något håll, det mesta har gått sin gilla gång och det är ju fullt tillräckligt ibland.

Min sedvanliga tisdagsträning blev inställd/framflyttad till på fredag pga dåligt väder men blev inte av då heller eftersom vädergudarna valde att fortsätta att jäklas med mig.

En av dagarna fick vi äntligen chansen att utvidga vår ridterräng då vi guidades till en underbar bokskog där man verkar kunna rida hur länge som helst. Med facit i hand skulle vi ha tagit reda på detta långt tidigare men nu vet vi detta till nästa sommar i alla fall.

Jag fick ”fint besök” från en ryttarvän och det muntrade som alltid upp mig. Eftersom sommarstallet är mer eller mindre tomt under de veckor vi är där (bara 3 hästar till som rids sporadiskt) så har jag saknat att pladdra på med andra dressyrintresserade.

Stallchefen på ridskolan lär få sår i öronen när vi träffas igen, vi brukar avhandla en hel del under våra morgonrutiner i stallet.

Annars har nerräkningen inför tillbakaflytten börjat, vi stannar ju bara en vecka till.

Det börjar redan märkas att sommaren inte kommer att pågå hur länge till som helst, kvällarna blir mörkare och vädret har varit trist och regnigt flera dagar. Efter en hel dags regnande och blåsande såg min trädgård härom dagen ut som en riktig HÖST-trädgård; full av nerfallna löv och äpplen. Det var en deprimerande syn!

Har vi tur (och det får vi ju hoppas att vi har) så kan det dock blir många fler veckor med varmt och behagligt väder, förhoppningsvis är denna ”höstvarning” bara tillfälligt övergående.

Veckan som gått

Idag är det definitivt slut på min semester; har hunnit vara helt ledig i 4 veckor och jobba halvtid en vecka men nu är det heltid som gäller igen.

Även om jag alltid älskar mina ledigheter så trivs jag så pass bra med mitt arbete att jag inte känner någon större ångest över att återgå till grottekvarnen.

Archie får vänta i ytterligare 2 veckor innan han återgår till sina rutiner; den 17 augusti har vi planerat att flytta tillbaka till ridskolan. Vi har då varit i Yddinge i 8 veckor.

Jag (och säkert Archie också) kommer att sakna den underbara och enorma gräshagen (som väl i storlek är ca 10-15 ggr större än ”hemmahagen”) och friheten att ”komma och gå som man vill” (jag kan rida vid 06.00 och ha hästarna ute till 20.00 utan problem) men det ska bli skönt att kunna SPEGLA sig igen :=).

Tack och lov bor tränar-Birgitta till och med närmare sommarstallet än ridskolan (tar väl 15 minuter att köra) så träningarna fortsätter som vanligt.

Just idag är jag glad över att Archie har vilodag; regnet har VRÄKT ner sedan jag steg upp och inte ens jag med min disciplin och järnvilja hade ridit i detta vädret.

Sådana här dagar är det en stor nackdel att sakna ridhus! Tänk om tränar-Birgitta sitter i bilen på väg till träningen och så bryter världens regn ut, eller så hinner man träna i 5 minuter! Vad gör man? Det vill jag helst slippa att ta reda på.

Visserligen känns det inte alls speciellt jobbigt att släppa ut hästarna i hagen en sådan här dag, de har gräs att äta och lite skydd av några träd men det är ju ändå främst för att RIDA som jag har häst.

På ridskolan däremot skulle jag nog tveka kring utsläpp när det regnar så här pass häftligt, där finns varken gräs eller lä men där kan man å andra sidan rida i det sköna ridhuset om så himlen ramlar ner.

Ja, det finns för och nackdelar med allt!

Veckan som gått har varit mycket varierande, jag har pysslat med mycket roligt utöver ”hästeriet” och för Archies del har det blivit väldigt omväxlande arbete med både Birgitta-träning, dressyr på egen hand, uteridning, tömkörning över bommar och chambon-longering.

Jag tycker att det mesta fungerar bättre och bättre.

Då jag rider ut är taktandet från i vintras helt borta sedan månader tillbaka. Jag undrar om det (taktandet) helt enkelt inte berodde på att jag red ut ganska sällan vilket i sin tur berodde på att det alltid var mörkt när jag slutade jobbet och jag inte ville rida ut på en så pass ung häst utan att kunna se ordentligt.

Tömkörningen har alltid fungerat mycket bra förutom att Archie tidigare kunde bli lite olydig/ istadig i vänster varv, framför allt när han skulle galoppera. Ibland ville han inte alls gå fram utan gjorde allt för att vända/ byta varv men även detta beteende är fullständigt borta (jag tömkör alltid helt utan inspänningar förresten).

Longeringen med chambon fungerar också mycket bra, Archie söker sig mer och mer riktigt långt ner och det går mycket fortare att komma till bra arbete.

Veckan som gått

I förra veckan började jag rida på Archie så smått igen och det var inga konstigheter. Han var lika snäll som vanligt efter sin vila så det var bara att hoppa upp och rida iväg. Inga rodeo-uppvisningar där inte :=)! Fast det har vi aldrig haft heller (tack och lov).

Jag ska passa på och rida lite kortare och mindre ansträngande pass en tag framöver, hästarna går ute dubbelt så länge här som på ridskolan så rörelse får de tillräckligt av ändå även om de mest står stilla och betar.

Jag har nyligen läst om att vissa hästägare har stora problem med knott och andra flygfän nu under sommaren och att hästarna nästan inte verkar VILJA vara ute och det hade varit mitt mardrömsscenario. Det är ju därför vi har flyttat våra hästar; just för att de ska kunna vara ute så mycket som möjligt.

Och här i Yddinge finns det inga som helst insektsproblem. Visst sitter det några flugor på hästarna vid intag men det är inte så att de verkar störda på något vis (hästarna alltså :=)).

Vår arsenal med insektsmedel och flugluvorna har vi inte behövt använda överhuvud taget och det känns skönt.

Tävlingen igår var ett kvitto på Archie känns lika fin som vanligt och att varken vila eller den värme som rådde påverkade honom negativt.

Idag kommer hovslagaren och som tur är skos både Archie och den lille med samma intervall (7 veckor) så vi kan passa på och göra det samtidigt. Jag vågar inte släppa ut Archie ensam i hagen här och med Birk ståendes i stallet; misstänker att han hade sprungit rejält och kanske till och med försökt att hoppa över det relativt låga strömstaketet. På ridskolan kan han gå ensam (om någon häst går i hagen bredvid) men där är avståndet från stallet så stort att han inte varken ser eller hör hästarna där även om de skulle gnägga åt varandra. Birk är mer förnöjsam och kan lämnas ensam i hagen vilket ju varit bra eftersom jag har varit i väg och tävlat några gånger även sedan vi flyttade till Yddinge.

Preliminärt avresedatum tillbaka till ridskolan är satt till den 17 augusti. Jag hade gärna stannat något längre men vi får bara stanna borta från ridskolan i 2 månader utan att behöva betala full stallhyra (dvs över 3000 för min del) så det hade blivit väl dyrt. Nu betalar vi 2300 i Yddinge + 950 i kallhyra för boxen på ridskolan.

Träningen för Birgitta återupptas imorgon; det var 4 veckor sedan sist och det ska bli roligt att komma igång igen.

Jag vill återuppta bytesträningen (det var ganska många veckor sedan sist; innan vi flyttade ut hästarna) och fortsätta att finslipa på det vi tränade på senast.

Det enda jag saknar i dagsläget är SPEGLAR; har alltid känt mig trygg med detta hjälpmedel och tycker det är lite jobbigt att nu inte kunna SE vad jag gör. Men så vitt jag vet finns det inga speglar för utomhusbruk :=) så jag får tåla mig några veckor till!

Veckan som gått

Inte heller om förra veckan finns det så mycket att rapportera, i alla fall inte vad gäller det ridmässiga eftersom Archies vila fortsatte.

Dock har jag nu börjat rida så smått igen och det var både trevligt och föga förvånande att det efter 2 veckors vila bara var att svinga sig upp i sadeln och rida som om ingenting hade hänt.

Archie var inte det minsta tittig, eller busig eller ”konstig” på något annat vis heller för den delen och även om jag vet att vissa andra ryttare skulle finna en sådan häst TRÅKIG så tycker jag om det förutsägbara, i alla fall när det gäller ridningen. Livet har så mycket överraskningar i beredskap ändå så jag klarar mig gott utan en massa ”idéer” när jag rider. Jag skulle ärligt talat finna det tämligen irriterande om Archie sprang omkring och glodde på grejer, hoppade till för sådant som han sett tusen gånger, försökte bralla iväg eller göra annat som jag sett att andras hästar gör till sina ägares glädje/ rädsla/ frustration/ överseende…..välj själva…

Jag var på Mallorca nästan hela förra veckan och gjorde inte mycket annat än att ÄTA och SLÖA så det känns faktiskt skönt att ha kommit in i lite mer normala rutiner igen. Jag hoppas att Archie tycker detsamma och han ser i alla fall lika fin ut som alltid och känns som sagt bra att rida, det lilla jag har känt på honom.

Någon träning för Birgitta blir det inte denna veckan men förhoppningsvis nästa.

Veckan som gått

Om veckan som gått finns inte mycket att orda eftersom Archie fördrivit denna i total vila.

Han och Birk bytte hage från en med lite gräs till en med desto mer av den varan och det var säkert uppskattat.

Jag har upptäckt att Archie är, om inte direkt svårfödd så i vart fall inte en häst som sväller som en ballong även om han får relativt mycket mat. Förutom ca 10 timmars gräsätande per dag så får han 1 kilo havre på morgonen och detsamma på kvällen samt fri tillgång på hö och ser jättefin ut i hullet.

Vilan fortsätter även denna veckan och jag hoppas slippa annat än positiva rapporter från Lena som är utsedd till ”hästvakt” under min Mallorca-vistelse (vi åkte i lördags och kommer hem på lördagkväll).

Veckan som gått

Kan man bli annat än fullständigt HÄNFÖRD när man ser en sådan här SÖTNOS?

Ehhh…JA!!!! När sötnosen vänder på sig och visar upp sin andra, långt ifrån fläckfria sida! Fy Archie!

Jag har haft semester hela förra veckan och det har varit oerhört skönt och avslappnande. Inte nog med att jag har sluppit att åka till jobbet, jag har sedan flytten till Yddinge även lyxen att få hästen utsläppt i hagen på morgonen vilket inneburit att jag, till skillnad från då Archie bor på ridskolan, inte behövt vara i stallet 06.30.

Under den gångna veckan har jag både mentalt och fysiskt förberett Archie för en kommande viloperiod, mentalt för egen del och fysisk för hans del genom att rida lite kortare och mindre krävande pass.

Annars rullar allting på mycket bra i sommarstallet. Det enda som saknas är mer gräs, torkan gör att det inte växer och jag undrar hur de hästar som är på bete kommer att klara sig. Kanske måste man, liksom förra året, stödfodra på tex ridskolehästarnas bete?

Det problemet behöver inte jag tänka på eftersom Archie kan äta ”hur mycket som helst” från det att han tas in från hagen vid 18-20-tiden och tills han släpps ut igen vid 8 nästkommande morgon.

Min plan (om man nu ska våga sig på att planera) är att låta Archie vila helt någon vecka samt att därefter rida lite mindre än vanligt under ytterligare någon vecka.

Jag har alltid föredragit flera kortare viloperioder framför en längre av olika skäl. Dels hinner hästarna inte tappa så mycket kondition och bli feta (om de går på bete) och dels så är det svårt att ge hästen en längre viloperiod utan att flytta den från ridskolan. Eftersom vår hagtillgång där är så begränsad (Archie och Birk går oftast inte ute mer än max 6 timmar/ dag) blir det långa dagar att bara stå i stallet och ”hänga” utan någon annan motion (våra hagar inbjuder inte till någon ”rastning” över huvud taget).

Visst skulle jag kunna passa på att ge Archie en lång vila nu när jag har ett så bra sommarstall men samtidigt så tycker JAG att sommaren är den bästa tiden att rida på och jag vill gärna utnyttja både min semester och de långa dagarna till att faktiskt RIDA.

Så det får bli en kortare vila nu och sedan minst en vila till omkring november/ december. Då finns inga tävlingar, det är mörkt och kallt och långt mindre inbjudande till ridning.

Tyvärr har ju hästar dessutom en benägenhet att SJÄLVA ”ordna” viloperioder pga hältor eller andra skador så det är inte heller alltid bara vila när hästägaren vill :=(.

Veckan som gått (skryt, skryt, skryt)

Jag har under förra veckan flera gånger slagits av hur ”vuxen” Archie har blivit, inte bara rent ”kroppsligt” där han nu troligen är färdigvuxen (ca 168 cm) och långt ifrån den lille (163 cm), smäckre 3 åring jag köpte för 2 år sedan.

Jag betraktar honom inte alls som en unghäst längre, vilket i sig är fel, men så som han beter sig är det inte heller så konstigt.

Archie har alltid varit väldigt snäll och ”långt framme” för sin ålder, folk har reagerat på att han är så väluppfostrad och lydig och jag har ibland undrat vad det säger mest om: de som kommenterat hans ”snällhet” eller Archie själv.

För i min värld så SKA hästar vara som Archie. De ska inte hålla på med ¨ifrågasättande” och en massa protester av olika slag, säger jag GÅ så ska hästen GÅ och säger jag STANNA så ska den STANNA, typ.

Men nu är det så till och med jag reagerar!

Archie är så stabil, harmonisk och lätthanterlig och jag är mycket stolt och nöjd med honom.

Jag har, bara för att ta några exempel, helt slutat att fundera över om han tex kommer att bli rädd för något vid uteridningar eller om det kan bli besvärligt att åka ensam till en tävling.

Vistelsen i Yddinge har verkligen öppnat även mina ögon för hur duktig Archie är, tidigare har jag tagit mycket för givet eftersom vi varit i vår invanda hemmamiljö.

Att Archie stod i Yddinge förra sommaren bidrar säkert mycket till att han accepterat allt där så bra även om jag bara red 4-5 gånger då. Men jag kan ju nämna att gamle, stensäkre Birk har fått en del ”idéer” sedan HAN kom till Yddinge även om han också var med förra sommaren. Han kan mycket väl titta till och ibland även HOPPA TILL för saker som han tycker ser konstiga ut.

Förra veckan tränade jag för Birgitta, jag red ut ensam och i sällskap med Birk, jag hopptränade (för första gången utomhus) och allt gick som en dans. Archie var stabil som en klippa trots att det rimligen BORDE vara skillnad på att rida i trygga ridhuset på MCR mot att rida utomhus, i hård vind (en av dagarna) och/ eller med en massa ”konstiga” saker som hela tiden dyker upp, hörs eller syns: lös hund, katter, en anka som är överallt (även i hans box ibland), fladdrande ensilageplast, traktorer och andra jordbruksmaskiner, en mängd hästar (även föl) som han aldrig träffat förut mm mm.

Jag inser, som så många gånger förut, hur fort tiden går och hur kort tiden är mellan ”rå unghäst” och en häst som man kan göra i princip ALLT med.

Det enda jag SÅ KLART fortfarande inte kräver av Archie är att han ska utföra vissa dressyrrörelser som han inte är fysiskt och psykiskt färdig för, inte heller kräver jag den samling och schwung som jag är övertygad om kommer att komma med TID och träning.

Så…nu får det vara färdig-skrutet om Archie för idag (fast någon gång kan man väl få kosta på sig det också :=)?

Veckan som gått

* Till min stora överraskning befinner sig Archie och jag nu på en mycket högre ”platå” i våra bytes-tränings-försök än vad jag hade förväntat mig med tanke på hur lite och hur få gånger vi övat på detta.
Från att ha hoppat omkring i förvänd eller lika gärna kors-galopp hur långa sträckor som helst och utan en tanke på att i vart fall försöka byta gör Archie nu mer eller mindre helt rena byten, dvs de sker på hjälpen och utan föregående bakutsparkar eller dylikt. Framför allt byten från höger till vänster är i vissa fall mycket bra (utifrån VÅRA förutsättningar- de är inga ”tävlingsbyten” så klart) medan bytena från vänster till höger fortfarande sker något efter hjälpen och med något ”knixande” med bakbenen innan själva bytet sker.
Men som sagt: jag tycker att framstegen är enorma och kommer absolut att nöja mig med detta under en lång tid framöver.
Och spöhjälpen behövs absolut inte mer!
Nu är det ofta så att Archie blir lite uppspelt efter1-2 byten så sedan försöker HAN byta lite ”hipp som happ” dvs även INNAN jag ens hunnit ge någon hjälp, detta även på raka spår, dvs på långsidorna.
Jag ser inte detta ”förekommande” som något problem utan tycker bara det är bra att han är alert.
Och vid något tillfälle då han gjort typ 3 byten på en långsida (seriebyten på ett 5 åring…..hmm….) så har jag gett honom lång tygel en stund, skrittat i några minuter och sedan ridit serpentiner i förvänd galopp utan att Archie gjort en ansats till att fortsätta sina seriebyten. DET tycker jag faktiskt är väldigt duktigt av honom!
Men visst: jag är självutnämnd världsmästare i just förvänd galopp :=) så mina hästar har aldrig haft några problem med detta. Att byta med så stensäkra ”förvänd-galopp-hästar” har däremot varit svårt för mig, kanske just pga denna säkerhet?
Archie kunde redan som 4 åring gå i en mer balanserad förvänd vänster galopp än jag sett många vuxna tävlingshästar göra!

*Vi flyttade ut till Yddinge farm i lördags; en efterlängtad förändring som jag hoppas och tror är uppskattad av inte bara mig och Birks ägare utan också av hästarna.
Jag blir aldeles varm om hjärtat när jag ser våra två odjur stå och beta som högst 10 meter från varandra, detta trots att hagen är enorm. Precis så var det förra året också; där Archie stod stod också Birk och vice versa. De går inte många meter från varandra….någonsin…

*Insekterna lyser fortfarande med sin frånvaro och jag är förundrat tacksam. Inte en fluga i sikte och inte heller andra, långt mer irriterande flygfän.

* Grästillgången är verkligen reducerad om jag jämför med förra året, säkerligen pga långvarig torka. Mina mikroskopiska farhågor om tex fång lär inte kunna besannas om så hästarna betar dygnet runt och inte heller tror jag att jag behöver bekymra mig om min något större farhåga att Archie ska bli (för) tjock av att äta gräs hela dagarna.

Veckan som gått

*Bytesträningen fortsatte och det går lite, lite bättre för varje gång.

* Pga ett viktigt möte på morgonen hann jag inte hoppa mer än några få (6-8 kanske) språng på min sedvanliga hoppträning- men vilka språng! Duktig gosse!

* Archie har nu provat på att tävla på gräs och resultatmässigt gick det utmärkt även om jag är tacksam över att det vanligtvis inte ordnas tävlingar på detta underlag.

*Archie har också provat på att tävla 2 dagar i rad och även detta gick hur bra som helst. Och dagen efter tävlingarna (idag) skrittade han med raska, spänstiga steg ut i hagen så jag tror inte att det stenhårda gräset påverkade honom negativt tack och lov.

* Jag lyckades (tack vare Archie så klart) för första gången i mitt liv vinna ett segertäcke.

*Jag har fått flera mycket positiva kommentarer om att läsare finner stort nöje i att läsa min blogg. Detta glädjer mig oerhört! Jag önskar mig bara ännu fler läsare och kommentarer från dessa.