Nu har vi faktiskt haft enstaka minusgrader och med lite eller mycket vind på det så har jag vissa dagar varit helt genomfrusen när jag kommit hem.

Då har det varit skönt att sätta på det bärbara värmelementet vid soffan, vira in sig i en tjock filt och dricka te.

Fast jag förundras ändå över dom som rider med tjocka vinterjackor i ridhuset- dels för att jag blir varm av att rida och dels för att det skulle kännas på tok för bylsigt.

Såg på en tjejs blogg att hon ALLTID, även på vintern rider i t-shirt i ridhuset- DET skulle jag däremot aldrig klara av.

Jag har i tidigare inlägg berättat hur jag noterat att det ibland kan vara en väldigt stor skillnad på hur det ser ut hemma hos en hästmänniska och hur det ser ut i stallet hos samma person.

Medan hemmet kan vara hur stökigt som helst kan all utrustning vara minutiöst skött och upphängd/ förvarad och hästen och boxen kliniskt rena.

Jag har också noterat att skillnaden även kan bestå i hur man sköter de EGNA sakerna i stallet och det som så att säga är allmänt.

Här kan jag ta mig själv som ett exempel för medan jag alltid har varit noga med mina saker så var jag långt mer slarvig med allt runtomkring medan jag stod på ridskolan- ett beteende som jag har ändrat ganska mycket.

Nu försöker jag att hålla en god ordning överallt, i stallet, i sadelkammaren, på gödselstacken och kan mycket väl gå och ”plocka” även med sådant som inte är mitt eget.

Inte så att jag lägger mig i hur andra sköter SINA EGNA saker men om papperskorgen svämmar över så tömmer jag den i stället för att vänta på att stallägaren ska göra det och om det är dammigt på hyllan där vi har våra mineraler så kan jag mycket väl torka av den. För att ta några exempel.

På ridskolan fanns när jag köpte egen häst för över 25 år sedan en annan mentalitet som även jag anammade- där tyckte ”man” att det fanns betald personal som skulle fixa med allt och folk orkade knappt sopa stallgången efter att deras häst hade lagt en jättehög där.

På den tiden märkte man direkt om någon var ny i stallet- den personen stack oftast ut genom att just sopa noga tex något vi andra slöfockar alltså överlät till personalen för det mesta.

Idag skulle jag inte drömma om att lämna stallgången osopad eller låta bajs ligga kvar  på stallgången ens några minuter- dels stör det mycket i ett så litet stall som vårt och dels tycker jag att jag liksom har en annan mer…ska vi kalla det familjär känsla för detta stall.

Men alla är vi som sagt olika och jag har genom åren sett folk sköta sina egna saker sååå noga medan man kunnat lämna både gödselstack och annat i bedrövligt skick utan en sekunds eftertanke.

Något ni känner igen?

Scenario:

Du följer med en kompis som åskådare då denna rider i ridhuset.

Du står nere i manegen och tittar på och när din kompis häst ”lägger en hög” går du dit med en grep för att ta bort den (upp-plockningstvång råder).

När du närmar dig högen ser du att det ligger en ANNAN hög väldigt nära den hög din kompis häst lagt- du har ingen aning om vem som är skyldig till denna.

Hur agerar och resonerar du:

* Eftersom jag inte har något annat för mig än att stå och hänga tar jag givetvis bort den andra högen också- herregud…så ansträngande är det verkligen inte!

* Jag tar BARA bort kompisens hög- jag är väl ingen betjänt heller! Folk får faktiskt lära sig att plocka upp efter sina hästar.

* Ha ha ha…jag tar varken bort den ena eller den andra högen- jag har följt med för att titta! Kompisen får faktiskt städa efter sin häst själv.