Skrivet

Skor eller ej?

På tal om föregående inlägg undrar jag hur många av er som har erfarenhet av att regelbundet rida på en vuxen, oskodd häst?

Har ni provat så kallad barfota-ridning/verkning och vad är era erfarenheter?

Varför provade ni detta? Har ni därefter fortsatt att ha hästen oskodd?

Själv måste jag erkänna att jag är så trångsynt (?) att jag, som det känns idag och utifrån hur mitt hästägande ser ut aldrig skulle få för mig att ens PROVA att rida utan skor.

Jag tycker att på tok för lite av det jag tycker mig veta om ridning tex stödjer detta- att det finns hästar som fungerar bra utan skor (och BÄTTRE än med)  och trots att de rids är mycket möjligt men som sagt inget jag skulle få för mig att experimentera med.

För innerst inne så tror jag att majoriteten av alla hästar som rids/ tränas på min nivå går bättre med skor och skulle jag ens överväga att testa min tes så att säga så skulle jag nog behöva vara gift med en hovslagare eller något 🙂 .

Då möjligen hade jag vågat att ta av och på skorna på hästen, jämföra skillnaden och med en kunnig hovslagares hjälp dagligen kunna kontrollera hovarnas status men nej…det känns långsökt.

Just hovarna är så känsliga och det finns väl ett skäl till uttrycket ”no hoofs no horse” och nya hovar växer inte ut över natten precis- snarare tvärtom; det kan ta många, många månader att ”få” nya välfungerande hovar om man utsatt de gamla för någon form av trauma (fång tex).

Jag HAR ju haft hästar som när jag köpte dom som unghästar inte hade skor men jag kan absolut inte nämna en enda som började gå SÄMRE med skor än utan.

Heron gick faktiskt utan bakskor tills han var säkert 6 år- honom satte jag skor på i hopp om att en jättegalla som han hade på det ena bakbenet skulle minska (vilket den inte gjorde utan han hade den resten av sitt liv).

Nu är det mycket möjligt att det jag har LÄST om barfotaverkning och dito ridning inte alls är representativt för hur det ÄR för majoriteten av hästar som går utan skor- det är väl oftast så att saker mest dryftas när något går galet och blir fel men jag ser ändå för egen del ingen som helst anledning att prova att ta av skorna.

Men berätta om era erfarenheter!

Skrivet

Lördag- löshoppning!

Redan när jag igår kväll såg väderleksprognosen för hela lördagen- konstant regn från fredag kväll till lördag eftermiddag bestämde jag mig; jag skulle INTE skritta ut som planerat utan löshoppa Vicke eftersom men skulle ordna detta på vår anläggning under förmiddagen.

För säkerhets skull skickade jag ett sms till Vickes fd ägare och frågade om han hade löshoppat förut och om det i så fall var något särskilt jag borde tänka på och när svaret kom att gossen visste vad han skulle göra och att han gjorde det bra 🙂 så spikade jag detta projekt.

Och nog visste Vicks vad han skulle göra :).

Jag kunde utan svårigheter hoppa honom ensam (utan medhjälpare)  och även om jag kanske inte skulle ge hans teknik det absolut högsta betyget eftersom jag tycker att han hoppar en aningens flackt så var det fullständigt tillräckligt bra för att jag skulle vara mycket nöjd.

Vicke fick hoppa ganska många språng, flera runt 120 och rörde inte en bom och tänkte hela tiden framåt men var rädd om sig och på det kommer man mycket längre än om man har en flashig teknik men saknar den egentliga viljan och engagemanget att hoppa (som min Décima tex vars teknik var ypperlig).

Vi hade ett lågt hinder med vattenmatta under på ena långsidan, därefter 2 små hjälpkryss i svängen till andra långsidan och där var 3 hinder med ett galoppsprång mellan vardera uppställda.

Vicke hoppade som sagt utan några som helst problem; han fick hoppa det tredje hindret som både rättuppstående och oxer och även om han var lätt över så valde jag att inte höja mer och riskera ett bakslag- fingertoppskänslan tycker jag är att sluta medan hästen hoppar på topp och det ser man en del som misslyckas med.

Att hästen efter ett tag ska börja vägra, bryta ut, trava in mot hinderna för att den är trött eller har tappat intresset vill jag helst inte ska hända samtidigt som man ju ”måste” pressa hästarna liiite om det ska vara någon vits att löshoppa stärkande och för att så att säga spänna bågen.

När man börjar UTBILDA hästen kan man däremot hålla sig till små-hinder men när hästen väl kan hoppa ser i alla fall jag ingen riktig mening med att löshoppa en vettig häst på väldigt låga höjder.

Efter hoppningen och lite försök till fotografering 🙂 fick Vicke faktiskt gå in i stallet och inte ut i hagen igen- jag kände att han hade fått nog med regn på sig under de få timmar han redan hade stått ute.

Som tur var hade jag avtalat med en annan hästägare vars häst dessutom står i sjukhage eftersom den är konvalescent att jag kunde ta in även honom så det kändes skönt att lämna Vicke med sällskap men TORR.

Jag har nu faktiskt tagit in Vicke från hagen mer än en gång i förtid så att säga- jag som verkligen förespråkar utevistelse tycker ändå att det får vara någon måtta med hur länge hästarna ska stå i hällande ösregn och bara glo.

På de timmar jag var i stallet i morse/ förmiddags tror jag inte att jag såg en enda häst ta ett enda steg (helt sant…) i sina hagar-alla stod helt ihopkurade i regnet.

bild(30)

Att löshoppa vattenmatta kan verkligen rekommenderas.

Hästen introduceras på ett naturligt sätt för denna hindertyp och efter att nu ha sett en massa olika hästar (från 1,5 års ålder till erfarna ringrävar) hoppa vattenmatta är jag fullständigt övertygad om att det i den absoluta merparten av fallen då man har problem med vattenhinder beror på en rädd/ för försiktig ryttare.

Idag såg jag en 1,5 åring som bara hade löshoppat en gång tidigare flyga över mattan utan den minsta eftertanke och den gjorde det flera gånger i rad.

bild(34)

3 hinder i rad även om skärpan inte är den bästa.

bild(32)

Försök till att visa hur fin Vicke är i hullet just nu. Att han råkade bli halshuggen…tja…

bild(31)

…här är hela gossen i alla fall :)!

bild(33)

”Matte du fååååår inte fotografera mig har jag sagt”!

Skrivet

Är du ett träd?

Nej, själv tycker jag INTE att jag är ett träd eller något annat för hästar lämpligt att klia sig på men Vicke verkar inte hålla med.

Jag får knuffa bort honom ganska hårdhänt ibland då jag varken har lust att bli puttad på eller nersölad av svett/ spott/ foderrester.

Men vad säger ni läsare om denna ”kärleksförklaring” (läs: dominanshandling):

Låter ni hästarna klia sig på er? Tycker ni att det är gulligt, irriterande eller bryr ni er inte ?

träd

Skrivet

Fredag- det SYNS också!

Efter en mycket lugn arbetsdag (det var inte många människor som var ”igång” idag och det märktes tydligt) hastade jag iväg till stallet för att träna för Christina- av förklarliga skäl (läs: julafton) var tisdagens träning framflyttad till idag.

Vi gjorde inget nytt utan tränade vidare på våra skänkelvikningar, den samlade traven, övergångarna till skritt från galopp och den förvända galoppen.

Jag tycker att jag bara på en vecka märker att övergångarna har blivit liiite bättre, de är fortfarande för bryska men det går som sagt åt rätt håll och jag märker också hur jag genom min egen sits, genom att liksom ”sitta ner” Vicke från galopp till skritt kan hjälpa honom.

Det bästa idag var att Christina självmant påpekade att traven har blivit mycket bättre- nu är den direkt i början av passet så fin som den var först mot slutet av passen för ett tag sedan.

Jag har ju själv tyckt mig känna en stor skillnad så det är verkligen roligt att det syns också så att jag inte bara inbillar mig ha ha!

Jag minns ju hur det var med Kreon- hans trav kändes mycket mäktigare än vad den faktiskt VAR- inte så roligt att bli varse när man satt och kände det som att man red på Totilas nummer 2 🙂  !