Hejdå Zack!

zack

Min absoluta favoritbild på Zack för den visar honom så som jag tror att han själv vill se sig- vacker och liksom REDO (för Världscupen om man hade frågat honom).  Öronen framåt och bättre inne på banan än både hemma och på framridningen- kan man önska mer av en tävlingshäst?

Som flera av er som känner mig IRL vetat sedan ett bra tag red jag Zack för sista gången i lördags :(.

Jag bestämde mig som sagt för flera veckor sedan och även om det känns ohyggligt tråkigt att ”förlora” en häst som passat mig så perfekt så var/ är det ju mitt eget val så det är inget att gnälla om egentligen.

Det var helt enkelt både min ork och mina pengar som tog slut- jag kände att jag inte ville fortsätta att göra slut på varenda krona av min lön på Vicke och Zack för tro mig….att tävla och träna 2 hästar regelbundet kostar pengar; och kan jag inte tävla och träna- då känns det inte värt att rida.

Att Zack har stått i ett stall så långt ifrån min bostad och Vickes stall (30 minuters körning enkel väg) har varit det som egentligen fällde avgörandet; dels forsade bensinen ur min gamla bil av körningen dit men det har också tagit TID- tid som jag varken längre orkar eller VILL lägga på att sitta i en bil; jag som aldrig gillat bilkörning.

Och tycker man att det är tråkigt att köra bil när solen skiner och det är varmt ute så tycker man liksom inte att det blir roligare när det är beckmörkt ute och man har att se fram emot en kanske snöig vinter med oberäkneligt väglag.

Ytterligare en sak som påverkat mitt beslut har varit att TORSDAGEN, som är den enda dag som Zacks ägare liksom ”måste” ha hjälp med honom har blivit den dag som passat mig å min sida absolut sämst denna höst.

Tidigare år har jag brukat ta semester 10 torsdagar i rad under hösten/ vintern och det hade ju underlättat ridningen till 500 % men när detta inte har gått att lösa eftersom vi numera har veckans viktigaste möte på jobbet just på torsdagarna så har mitt alternativ att rida klockan 5 på morgonen tett sig som den enda lösningen- en fruktansvärt jobbig sådan.

Så TYVÄRR….eftersom Zacks ägare trivs bra i sitt stall och jag trivs lika bra i mitt så såg jag ingen annan lösning än att ”hoppa av”.

Nu sitter ju ingen av oss ”i sjön” så att säga; Zacks ägare har engagerat en medryttare som hon känner sedan tidigare och jag….ja jag har ju min underbara Vicke att lägga tiden på.

Jag kommer alltid att minnas Zack med glädje- han har gett mig mycket och hade mitt liv sett annorlunda ut (och han hade varit till salu) hade jag faktiskt mycket väl kunnat tänka mig att köpa honom och det är stora ord från mig- det vet alla som känner till vilka krav jag ställer på hästar.

Nu får jag minnas alla bra tävlingar vi genomförde och också vara glad att både sista träningen för Hans och sista tävlingen (där vi avslutade med en 8:a på det allra sista momentet) kändes så himla bra och att i alla fall jag tycker att vi slutade med flaggan i topp!

Måndag- regn!

Idag har det regnat så gott som hela dagen så det passade ganska bra med den vilodag jag hade lagt in för Vickes del.

Jag är väl inget fan av att rida/ skritta ut i vanliga fall heller även om jag ändå gör det regelbundet men när det spöregnar och är mörkt kan man definitivt ha det roligare- till och med om man har en sådan snäll sötnos som Vicke :)!

Veckan som gått

DSCN0488

Ett steg närmare Världscupen med kandaret på :)!

DSCN0489

 

Ja, hösten rullar på och vintern närmar sig även om temperaturerna fortfarande är mycket behagliga (runt 10 grader).

I måndags stämde tyvärr väderleksprognosen mycket bra här- den ”utlovade” stormen infann sig och förde med sig en hel del förödelse, tack och lov inte hemma hos oss eller på Vickes anläggning.

Vi fick bara en jäkla massa löv i trädgården och Soya vägrade att gå ut på kvällen men det är ju att betrakta som I-landsproblem minst sagt.

I tisdags tränade jag som vanligt för Christina och det gick hur bra som helst om jag får säga det själv.

I onsdags tränade jag ännu lite mer dressyr fast på egen hand och hittade en väldigt fin trav som jag faktiskt har lyckats få med mig ganska mycket under resten av veckan.

I torsdags red jag både Zack och Vicke- den förstnämnde fick dressyrjobba som vanligt då jag rider honom och den sistnämnde blev utskrittad för att klättra lite. Soya fick en långpromenad i skogen med sin kompis Vilja och jag fick prata av mig med Åsa :).

Fredag och lördag tränade jag åter dressyr även om jag inte gjorde det så länge eller ställde så stora krav och denna dag var det också dags för Zack att debutera i MSV C:1 vilket jag tycker att han gjorde med den äran.

Jag var rädd för att han kanske skulle bli så där hetsig som han kan bli ibland på banan vilket också gör det väldigt svårt att som ryttare bestämma tempot i galoppen tex men jag hade inte behövt att oroa mig- det kändes nästan som att det är MSV C Zack SKA gå (för då har man kandaret att hänga sig i ha ha ha) och inte de lättare klasserna.

På söndagen var det Vickes tur att tävla och han känns bara bättre och bättre att rida på tävling även om procenten än så länge är blygsamma. Att han tex blir väldigt spänd i första klassen kostar- då blir han svår att få att gå korrekta vägar och han står också emot, något han inte gör hemma.

Men, jag är vid gott mod och vill bara träna, träna, träna- tävlandet får nog ligga nere till våren misstänker jag då vinterväder inte är så roligt att ge sig ut i alla gånger.

Söndag- bättre och sämre

Även idag var det tävling och denna gången var det Vickes tur att lufta sig.

Det är så skönt när man har en tävlingsplats till vilken det tar en kvart att köra- idag var jag hemma hos mig själv en timme efter att jag hade startat (!) och då hade jag hunnit lämna av Vicke, städa transporten OCH sätta in alla saker i sadelkammaren.

Tävlingen då?

Tja, Vicke fortsätter på sin inslagna bana; sköter sig så perfekt som bara är möjligt med precis allting kring tävlandet utom inne på banan där han i första klassen verkar tro att domarbordet och antingen ena hörnet i dess närhet eller båda ska DÖDA honom om han närmar sig.

Det är så att man känner paniken komma när man rider in på banan och han inte ens vill närma sig domarbordet utan ålar sig flera meter därifrån.

Hade man fått…säg 5 minuter inne på banan innan startsignal kan jag lova att våra resultat hade sett helt annorlunda ut, i alla fall i dagsläget.

Nu blev det för spänt i LB:n, Vicke girade och sneddade, stod emot på vissa ställen vilket gjorde att jag fick bearbeta honom för mycket med skänklarna vilket domaren också påpekade.

När vi gick in i LA:3-an var det också som på tidigare tävlingar- då hade Vicke ”glott av sig” och det blev helt annan ridning.

Tyvärr fick vi ett omslag i den förvända galoppen på båge vilket jag inte lyckades korrigera så betyget där blev 1 (ETT!!!!) och med dubbel koefficient så kostade detta i varje fall 10 poäng och påverkade ju även helhetsintrycket.

Så dagens procent, 62, 3 och 59, 1 var inte mycket att hänga i julgranen men min KÄNSLA….den blir banne mig bättre och bättre.

Betänk att jag för 3 veckor sedan skumpade runt som en jojo på hästen med HEMSK känsla- nu sitter jag hur obehindrat som helst på framridningen och nästan lika bra inne på banan och den förbättrade traven hemifrån (luftigare, mer energisk)  är MED OSS i stora delar!

Att jag tjatar så mycket om detta med traven är för att jag på fullt allvar  för ett tag sedan i alla fall TÄNKTE TANKEN att jag kanske skulle bli tvungen att sälja hästen eftersom den var så otroligt jobbig att sitta på.

Ridning ska ju både vara kul och relativt behagligt, inte jobbigt och besvärligt och det var det verkligen de första veckorna.

Så att vi har kommit så här långt på 2 månader känns verkligen hoppfullt för givetvis är inte mitt mål att agera klassutfyllnad som vi gör nu utan jag tror och hoppas att det ska bli bättre även procentmässigt när vi har lärt känna varandra ännu bättre.