Idag har jag hållit igång precis hela dagen, både med sådant som varit nödvändigt och en del som väl får bokföras på nöjeskontot.

Efter att vi har fått vår nya sadelkammare är jag äntligen färdig med inredningen av mitt skåp och nu har jag allting så som jag vill ha det; lättillgängligt och snyggt och prydligt på sina platser.

Vicke reds i ridhuset det underbara vädret till trots (eftersom jag red ut igår) och värmen (runt 14 grader!!!) gjorde att han var lite löddrig både under tränset, på halsen och mellan bakbenen.

Vi genomförde ett väldigt fint pass där jag fortsatte med samma övningar som sist då vi red dressyr; skänkelvikningar, förvänd galopp och samlad galopp samt tempoväxlingar i trav.

Än så länge är det inga jättevariationer i tempot men det viktiga är att det görs RÄTT.

När jag minskar tempot betyder det således tex inte att hästen ska börja sega sig fram och/eller börja gå på bogarna utan benen ska ändå vara kvicka och formen oförändrad.

Likadant är det viktigt att ett ökat tempo inte blir ”spring spring” där benen trummar iväg snabbare och snabbare, då är det bättre att kräva en mindre tempoökning men där hästen fortfarande vilar på steget.

Jag hoppas verkligen att både Vicke och jag får fortsätta att vara friska så att jag kan fortsätta att spänna bågen mer och mer under vintern- precis som med Kreon längtar jag efter varje ridpass :)!

Idag har jag motionerat 3 djur varav Vicke var först ut på plan.

Honom skrittade jag ut i en timme där han både fick klättra 5 gånger upp och 5 gånger ner i ”vår” klätterbacke och gå på asfalt runt Grevie, förbi hus och gårdar av alla de slag. Han var den lugna 🙂 och skötte sig perfekt.

Därpå följde en av de halvvilda, ponnyn Rocky som jag tömkörde i paddocken. Han rusade omkring som om han hade eld i baken till att börja med men som vanligt när han får dessa tokryck tar galenskaps-bensinen slut väldigt abrupt och därefter går han som ett urverk.

Sist ut var lilla kinesen som även hon sprang för allt vad hon var värd medan jag cyklade i godan ro och bara betraktade henne.

Det är så vackert att se en vinthund springa- de svävar nästan ovanför marken och tar inte ens i- det är både deras tjusning och förbannelse brukar jag säga.

För när/ om hunden sticker iväg efter något tar det inte många sekunder innan den är låååångt borta och ibland till och med utom synhåll- kanske inte så trevligt för ägaren alla gånger (sade hon luttrat….been there, done that…).

Idag kom vi dock hem utan några incidenter och nu ligger vi båda i soffan och slappar :)!