Sanning eller myt om diverse hingstar?

På tal om gårdagskvällens inlägg undrar jag idag vilka rykten ni hört om olika hingstar?

Och- tycker ni att de stämmer?

Tycker ni själv att vissa hingstar nedärver vissa egenskaper väldigt tydligt och vilka egenskaper är det i så fall?

Har ni någon ”drömhingst” som ni gärna skulle ha en häst efter och motsatsen: finns det hingstar som ni ALDRIG skulle vilja ha en häst efter? Why?

Själv har jag aldrig varit det minsta intresserad av avel och mina kunskaper måste betraktas som ytterst klena.

Jag har noll koll på de hingstar som verkar i aveln och har tittat extremt lite på detta då jag köpt mina hästar.

Hade Vicke varit utannonserad hade jag dock inte tittat två sekunder extra på just den annonsen- han är ju ren hoppstam rakt igenom och just det hade inte intresserat mig alls utan där hade jag så att säga valt bort individen enbart pga stammen om jag inte hade haft NÅGOT annat att gå på än typ: ”6-årig häst efter Camaro M-Quite Easy säljes” :).

Kul gammal kommentar från en läsare- måtte hon ha fel :)!

Satt och gick igenom några gamla inlägg från lite mer än ett år sedan varav ett handlade om härstamningar. Min fråga var bla om det fanns hingstar man absolut inte ville se i sin tilltänkta hästs stamtavla på vilket en trogen bloggläsare svarade:

Själv vill jag inte köpa något efter Quite Easy – jag vill inte ramla av.

Som ni säkert vet är Vickes morfar just denne hingst 🙂 och JAG har då inte hört att QE:s hästar skulle kasta av sina ryttare lättare/ mer än andra hingstar….men inte vet jag….

Fredag- upp och ner

Idag skrittade jag och Vicke ut i det höstiga vädret.

Jag klättrade också lite med mitt spets-öra, tycker att detta är en jättebra träningsform för hästen utan att man själv behöver anstränga sig särskilt mycket :).

Jag passar fortfarande på och rider över de stubbåkrar som ännu finns här och där- tids nog förpassas man till våra tråkiga grusvägar som jag kan utan och innan eftersom jag även går/ cyklar där med Soya.

Ett kortare tömkörningspass med stallets ponny Rocky har också hunnits med innan jag landade i soffan- nu ska bara maken infinna sig med lite middag så är jag nöjd för idag.

bild(5)

På väg neråt

Personkemi- hur tänker vi?

Idag funderar jag över vad det är som gör att man gillar vissa individer och vill vara i deras närhet trots att känslorna kanske inte alls är besvarade eller man i alla fall av olika anledningar inte ”borde” känna som man gör.

 Jag vet inte om ni har råkat ut för det men i alla fall jag har vid några tillfällen nästan slagit knut på mig själv för att någon ska gilla mig men personen har ändå förhållit sig tämligen kallsinnig trots mina idoga ansträngningar.

 Vad jag än har gjort och/ eller sagt har jag ändå känt någon form av avståndstagande- fast jag ville motsatsen.

 För ett tag sedan såg jag en person som höll på med någon form av ”frihetsdressyr” (?), människan försökte med lock och pock (och kanske en i handen gömd godis?) få en häst att följa efter personen (hästen var alltså lös i ett ridhus).

 Jag, vittnet till detta, tänkte (lite föraktfullt…ska erkännas) ”det där kan jag få Zack att göra any day helt frivilligt…och hur lätt som helst”.

 Att jag tar just Zack som exempel är för att han flera gånger nyligen visat detta ”följa-John-beteende” och ärligt talat har jag på ett sätt liiiite svårt att förstå det.

 Ända sedan jag kom in i Zacks liv så innebär nästan varje minut med mig för honom någon form av  jobb/ ansträngning/ svett/ pust och stånk.

 Ibland har vi knappt kunnat stå på våra respektive ben efter ett pass för att vi (läs Zack) har tjafsat och jag har vägrat att ge mig- efter ett sådant ”slagsmål” skulle jag, om jag var Zack, vilja komma så långt bort från min plågoande som möjligt men icke!

Tjockisen går efter mig som en hund när jag städar ridhuset efter hans bajs i stället för att stå kvar vid dörren (dit jag ändå kommer tillbaka med skottkärran när jag är klar och det dessutom är enda vägen ut) – varför tar han inte chansen att pusta ut?

 Vad gäller min och makens hund Soya är det precis samma sak- trots att maken skulle ge sitt liv för henne är det ändå MIG hon går till om hon måste välja.

Det är maken som tillbringar mest tid med Soya och som också både ständigt pussar och kelar med henne men också matar henne med sådant som snål-Birgitta aldrig skulle köpa till en hund; skink-bitar, hamburgare när maken köper till sig själv på MAX (hon får en junior-burgare fast bara själva köttet) osv.

 Det är jag som gör allt det mindre roliga; klipper klorna, plockar fästingar, badar- ändå är jag förstahandsvalet?

 Ja, lite lustigt är det och det handlar väl säkert vad gäller både människor och djur om ren personkemi som mest kanske och även annat- vad vet jag?

 Är detta något NI känner igen och har ni några teorier?

Mera torsdag- jadå!

Trevligt nog var Vicke mycket mer samarbetsvillig än Zack  idag och vi hade ett trevligt pass i ridhuset.

Där är vi inte allt för ofta än men just idag kom det en del regn och då kunde det vara lämpligt att flytta inomhus tyckte jag.

Idag tränade jag på 10-meters volter i trav, enkla byten, lite förvänd galopp och så kollade jag av rakriktningen genom att rida flera meter innanför spåret.

Vicke var rak som en linjal i både trav och galopp- om man rider rätt. Sitter man och sover kan han mycket väl kännas som en ål i kroppen men så fort man gör rätt får man 100 % rätt svar. Som det ska vara :).

Torsdag- nja….

Vad ska sägas om dagens morgonritt av Zack?

Tja…kanske att den inte precis kändes värd att stiga upp klockan 04.00 för :(.

Jag fick verkligen rida inte bara honom utan mig själv också trött innan jag var nöjd- det finns liksom vissa basic-saker som jag aldrig ger avkall på och där ingår tex att trava och galoppera i form utan att försöka köra upp skallen i det blå.

Idag var det väldigt ”protestigt” att galoppera i vänster varv så lätt som JAG ville och min enda tröst är att det var lika besvärligt i höger galopp för någon vecka sedan vilket var som bortblåst nästa gång jag red.

Så det var nog bara någon liten ”fis på tvären” som hade drabbat Zack men det är också så ibland att när vi väl börjar tjafsa kring något så KAN det bli en stor sak av det hela- nackdelen när 2 envisa personligheter möts.

Och Zack är i mångt ”svart eller vit”- antingen går saker jättelätt eller så är det mycket svårt, det är väldigt sällan sådär mittemellan- på gott och ont.

När han sätter sin besvärligaste sida till är han grymt ”bänglig” och ohyggligt stark- när han går som jag vill kan man rida på en hand och allt känns så otroligt lätt.

Men kvinnans list ska ju överlista mannens förstånd 🙂 så jag brukar hitta vägar att komma runt det besvärliga- tex att byta varv och/ eller gångart så länge som det behövs, sedan prova igen och igen tills det funkar.