Hur känslig är du?

Ibland när jag är och tävlar stöter jag på saker som stör mig på ett eller annat sätt och idag undrar jag om det är mig det är ”fel” på, dvs om jag är onormalt känslig eller om även andra hade reagerat?

Och nästa fråga är; om ni skulle störas; skulle ni ”tiga och lida” eller skulle ni säga ifrån- till berörd person eller till någon av de tävlingsansvariga?

Fundera över hur ni hade reagerat i nedanstående exempel och som sagt a) hade det stört er och b) hade ni gjort något åt det?

* Hund bunden vid en hästtransport som skäller hysteriskt (och inte är lämnad ensam).

* Häst som krafsar hysteriskt med frambenen i transporten medan ryttaren står i närheten utan att säga till den.

* Tränare som instruerar sin elev mycket högljutt på framridningen.

* Åskådare som står intill framridningen med ett enormt och uppfällt paraply som din häst är livrädd för.

* Ryttare som vill longera på en ”normalstor” framridningsbana.

* Barn som springer och leker/ väsnas på läktaren.

Ja, detta är bara några exempel.

Huruvida jag skulle säga ifrån eller ej beror på flera faktorer, min sinnesstämning för stunden framför allt om jag ska vara ärlig.

Ibland har jag större tålamod, ibland inte. Men just oväsen i olika former är jag generellt ganska känslig mot liksom mot sådant som kan vara direkt farligt/ utgöra en skaderisk.

Nu har inga av mina hästar (utom Kreon) varit direkt känsliga för NÅGOT i tävlingssammanhang men ibland kanske man inte bara ska tänka på sig själv utan även på andra?

Måndag- jag sitter!

Som jag skrev tidigare så är det med Vicke som med Kreon- jag LÄNGTAR till varje ridpass!

Idag har jag känt mig trött och hängig hela dagen men när jag kom upp i sadeln…då glömde jag allt :)!

Min underbara häst gick som en dröm och vet ni…jag kan nu sitta hur länge som helst på honom så länge jag rider utan stigbyglar :)!

Vid närmare eftertanke är det kanske inte så konstigt- jag har i alla tider varit världsmästare i just ridning utan stigbyglar och har ”alltid” föredragit detta framför att rida MED stigbyglar.

Det var först med Kreon vars rygg var stilla som en död sill som jag tyckte att jag kunde sitta fint med stigbyglar så när jag nu återupptar min (o)vana så känns det ganska hemtamt.

Nu ska jag inte påstå att jag sitter som gjuten i sadeln ens utan stigbyglarna men det ser nog helt ok ut och framför allt så behöver jag som sagt inte bryta av och pusta ut i tid och otid.

Idag red jag i ridhuset, travade runt och varierade tempot och provade lite förvänd sluta och vanliga skolor, galopperade i förvänd och rättvänd galopp och gjorde något enstaka byte.

Åt ena hållet byter Vicke lätt (för lätt ibland…) som en dans så det känns ju lovande inför framtiden.

Många klappar blev det efteråt av en extremt nöjd ägare!

En bra skylt :)!

samarbete

Vilken trevlig skylt och så glad jag hade blivit av att mötas av något liknande.

Jag har genom åren många gånger förundrats över en del människors ovilja till att samarbeta eller underlätta för varandra- det kostar många gånger så lite eller ingenting alls.

Jag har nog berättat om skräckexemplet med en man som stod och klippte i ett träd med en motorsåg när jag och en stallkamrat skulle rida förbi med våra hästar.

Då kamraten rider fram och frågar mannen om han kan stänga av den vrålande motorsågen så att livrädde Kreon kan passera så RYCKER HAN PÅ AXLARNA OCH FORTSÄTTER!?!?!?!?

Tack för den du mannen och tur för dig att jag inte tex ramlade av och hamnade i rullstol.

Kul att veta att man orsakat en sådan olycka helt i onödan…fast jag undrar om en sådan person ens skulle INSE sin del i det hela?

Värvning pågår!

Just nu verkar ”vissa krafter” för att jag ska byta tävlingsklubb och jag ska villigt erkänna att jag är frestad.

På frågan från en av värvarna vad min klubb sedan mer än 30 år har gjort för MIG (vad gäller tävlingsbiten) måste jag sorgligt men sanningsenligt nog svara:

INGENTING

Jag kan inte minnas när vi hade något lag med i  tex allsvenskan, dressyrtävlingar har vi inte ordnat på ”hundra år” och några träningar för någon kvalificerad tränare har jag inte heller sett röken av på hur många år som helst.

Och ja…jag vet att jag också skulle kunna lastas för detta- man kan inte bara kräva att andra ska fixa och dona utan man får också engagera sig själv men jag har verkligen inte tyckt att intresset har funnits.

Medan jag själv stod uppstallad på ridskolan försökte jag ordna lite träningar tex men det rann ut i sanden- folk tyckte att det var för dyrt.

Att dra igång tävlingar ska jag erkänna att jag varken har ork eller lust till för egen del- jag tävlar för fullt och har inte tid om inte annat.

Så just nu tävlar jag för en klubb som så vitt jag vet har typ 2 dressyrryttare i lätt klass (varav jag är den ena) och det känns väl sådär.

Samtidigt är jag traditionsbunden eller vad jag ska kalla det; jag har någon fjantig föreställning om att jag inte vill ”svika” min klubb även om jag, om jag ska rannsaka mig själv, verkligen kan undra om någon ens skulle bry sig? De förlorar ju knappast en OS-ryttare liksom….

Om jag byter klubb öppnar sig helt andra möjligheter för tex lagtävlande som jag tyckte var jätteroligt på den tiden vi faktisk fick ihop lag.

Så…det tål att tänkas på….

Veckan som gått

Under den gångna veckan har jag delat ut många välförtjänta guldstjärnor- både Zack och Vicke har skött sig föredömligt mest hela tiden.

Vicke har så här långt visat sig var den perfekta kombinationen av alert men supersnäll, inte sååå snäll som Zack  som jag skulle rida genom eld och vatten utan att tveka en sekund men han är å andra sidan nästan onormal eller vad jag ska säga :).

Med Vicke känner jag inte den tryggheten (ännu?) men det är ändå fantastiskt skönt att redan kunna rida ut ensam utan att sitta på helspänn hela tiden och jag är glad att jag har kunnat börja med detta så snart för hur snäll Vicke än är så tror jag att det är en fördel att ha kunnat introducera honom för våra omgivningar medan det har varit soligt och vindstilla hellre än senare i år när det kanske blåser halv storm och ösregnar.

Vi har till och med provat att ha med oss Soya som sällskap och inte heller detta var något som bekymrade honom- skönt!

Träningen för Christina i tisdags får bokföras under mindre lyckad sådan och berodde väl till viss del på att jag har känt mig frustrerad över att inte kunna sitta ner ordentligt på Vicke i traven.

Det blir liksom väldigt svårt att få något vettigt gjort om man samtidigt håller på att skumpa så att man blir totalt anfådd och kommer i obalans hela tiden men nu har jag lösningen på DET problemet- i alla fall temporärt.

Det får bli ridning utan stigbyglar tills jag har vant mig vid Vickes stora ryggrörelser för jag kan (läs: VILL) varken galoppera ett helt pass eller rida lätt.

Men bortsett från detta trav-bekymmer är jag så nöjd med mitt hästköp som man kan bli och jag upplever underbart nog samma känsla som med Kreon: jag längtar ständigt till nästa ridpass :)!

Om Vickes träning inte gick så bra så var Zacks i måndags en desto större succé- jag satt hela tiden och tänkte ”så roligt detta är”.

Och det är det ju om man tycker att man får de ridmässiga förbättringar man önskar vilket jag verkligen har upplevt med Zack den sista tiden.

Det verkar som att vårt nötande av basic-ridning med massor av övergångar där jag fokuserat på formen som varit en stötesten har gett resultat och numera känns liten röd mycket mer på sina bakben och inte alls så ”hemsk-galopperad” som jag tyckte att han var i början.

Tävlingen i går kändes jättebra och jag är över huvud taget mycket nöjd med Zack just nu.

Det som jag kan fundera över är hur det kommer att bli till vintern när vädret är som djävligast.

Det ÄR ett stort minus att hästarna inte står i samma stall och att jag måste lägga både pengar och tid på en massa bilåkande men förhoppningsvis löser sig även detta- jag har lite idéer som kanske går att förverkliga.

Mera söndag- en guldstjärna till

Ja, om Vicke fick en guldstjärna för gott uppförande i morse så ”måste” jag ge en till Zack också- detta härliga lilla djur!

Vi var, som vanligt höll jag på att säga, och red en LB:1 hos en närbelägen klubb och Zack skötte sig precis lika fint som han alltid gör.

Vår ritt renderade 66,2 % och att vi inte blev placerade säger mer om konkurrensen än Zacks prestationer inne på banan- jag var hur nöjd som helst och satt bara och njöt under hela travprogrammet.

Extra glad blev jag för 8:an på mellantraven eftersom jag själv hävdar att den är vårt paradnummer 🙂 (och kul för mig eftersom Zack är den av alla mina hästar som faktiskt ökar bäst).

Även om Zack alltid har gått som bäst inne på banan (tänk om man kunde klona DEN egenskapen) så tycker jag att han är ännu mer uppe i formen nu och det är ju det jag har arbetat så hårt för.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att vi kan fortsätta att tävla framgångsrikt även på liiite högre nivå för jag är övertygad om att inte bara jag tycker att dessa helgutflykter är roliga- Zack springer in i transporten hemma och visar som sagt om inte annat i ridningen att han trivs ”i rampljuset”.

Söndag- Soyas nya häst

I morse tyckte jag att det kunde vara dags att introducera Soya för hennes nya häst.

Hon har ju varit hästlös i ca 2 år stackarn, ända sedan jag sålde hennes Archie som hon hade så roligt med och i stället köpte Kreon som jag aldrig litade tillräckligt mycket på för att våga låta henne stifta närmare bekantskap med.

Visst; hon var ju med och höll lite lektioner för mig i ridhuset när jag red på honom och det gick bra men att rida ut med dom två tillsammans vågade jag inte riskera.

Jag kan ju bara tänka mig hur Kreon hade reagerat om hon hade swischat förbi hans bakben i full fart och hade jag haft henne i lina och han hade valt att göra sina sjuttioelva stopp på en och samma tur hade hon nog somnat av leda (eller blivit trampad på).

Men Vicke kan nog bli en värdig ersättare för Archie tror jag.

Vi började med att rida i ridhuset men eftersom det såg ut som om en elefanthjord hade farit fram där vågade jag inte rida så länge; det var ganska djupt och lite gropigt.

Jag red dock lite trav utan stigbyglar och det kändes faktisk LÄTT (?!?!?!) och jag höll inte på att ramla av av utmattning :).

Jag nöjde mig med kanske 15 minuters trav och 5 minuters galopp och sedan skrittade jag ut med djuren i stället vilket gick hur bra som helst.

Visst tittade Vicke till när Soya vid ett tillfälle kom farande förbi honom men han har liksom inget ont i sinnet när hans ser henne utan visar bara nyfikenhet medan Kreon kunde se ut som att han ville anfalla henne i liknande situationer i ridhuset.

Nu var vi bara ute en kort stund men med risk för att vara tjatig måste jag åter ge Vicke en guldstjärna för gott uppförande.

Dagens (samvets)fråga (hund)

Scenario:

En av dina arbetskamrater blir akut sjuk och måste tillbringa 14 dagar på sjukhus.

Arbetskamraten har en golden retriever och undrar om du kan passa den hemma hos dig i dessa 14 dagar.

Vad gör du?

* Du säger att du gärna passar hunden.

* Du har ingen lust att passa hunden men gör det för att inte göra arbetskamraten ledsen.

* Du har ingen lust att passa hunden och hänvisar till ett hundpensionat du känner till.