Lördag- bantad

Ett av mina mål när jag fick hem Zack var att banta ner honom lite grann; han hade precis ”svällt” lite väl mycket av allt frodigt gräs i sin dåvarande hage och ägaren och jag var överens om att ett lite mindre magomfång inte skulle skada.

Och idag när jag tog in honom från en av våra nerbetade hagar kunde jag konstatera att det gått riktigt bra med viktnedgången under de senaste 4 veckorna.

Magen är absolut mindre trots tämligen hyfsad kost; 8 kilo hö och ½ kilo korn (mest som krubbskrammel uppdelat på 3 mål mat).

Jag har alltid vägrat att hårdbanta hästar- i just det fallet tror jag att man kan jämföra dom med människor och hur är man själv när man är hungrig? Inte särskilt glad, samarbetsvillig eller full av ork!

Nej, i stället för att dra ner på maten tll ett minimum och både riskera en ledsen häst och en massa halmätande i stället så har jag ridit på ordentligt och intensivt med mycket galopp även när det har varit varmt ute. Och det har uppenbarligen räckt.

Idag skrittade jag först ut en runda och avslutade därefter i paddocken med våra sedvanliga övningar.

Svetten lackade om oss båda men det finns ju dusch och som sagt så behöver gossen röra på sig.

Dagens (läges)fråga

Ja, hur är läget med er kära läsare?

Har ni liksom jag haft väldigt många, väldigt varma dagar denna sommaren? Rider ni som vanligt? Varför/ varför inte?

Hur ser era beten ut? Har ni mycket insekter?

Som ni har kunnat läsa på bloggen är det ”business as usual” för min del- i alla fall vad gäller ridningen (annars har jag semester sedan 2 veckor tillbaka).

I mina trakter har det varit strålande sol nästan dagligen sedan flera veckor tillbaka så skulle jag låta detta hindra mig hade det inte blivit mycket ridet.

Och dels VILL jag rida och dels hade det ju varit lite märkligt att först låna en häst och därefter strunta i att rida ”för att det är för varmt”.

Läget med våra gräshagar är dystert, det som inte är uppätet är gulnat och även min egen gräsmatta ser inte mycket ut för världen längre.

Mygg och broms har vi lite grann men inte så att man inte kan vara utomhus utan att besväras och det är verkligen skönt så länge det håller sig så.

Fredag- bättre sent än aldrig

Idag har jag i ärlighetens namn inte gjort många knop- det har faktiskt mest blivit en massa solande i trädgården.

Jag var glad att jag hann gå en lång promenad med Soya tidigt på morgonen för sedan hettade det till rejält- bra för solbrännan men man har inte sådär jättemycket energi till annat tycker jag.

När jag kom till stallet kom jag på att jag skulle kunna tömköra Zack som omväxling och för att se hur han egentligen rör sig; ibland kan det ju vara så att det KÄNNS på ett sätt och SER UT på ett annat.

Och det var synd att jag inte fick denna idé tidigare under vår tid tillsammans för det visade sig (så klart höll jag på att säga) att gossen dels är väldigt lätt att tömköra och dessutom jobbade på riktigt bra trots värmen.

Och galoppen såg banne mig mycket bättre ut än vad den känns :)!

Att göra en massa galoppfattningar på töm var också ett smart drag, utan mig på ryggen går det tydligen lättare :).

bild(89)

Upsss…gick visst inte så bra att fota med solen i ögonen och tömmarna i en hand och telefonen i den andra.

Mycket intressant artikel om knivskärningar

Tycker att detta är en mycket intressant artikel som jag kan ”köpa” rakt av.

Jag har tidigare ställt mig skeptisk till all möjlig skrämselpropaganda som matas ut via tex Facebook om ”mystiska män som smyger runt i hagarna” och denna artikel gör mig inte mer benägen att tro på allt man varnas för.

Visst finns det allsköns ”wackos”, absolut, men ibland måste man ändå titta på både sannolikhet och möjlighet innan man drar förhastade slutsatser.

Varför jag inte köper Zack

Flera har frågat mig varför jag inte köper Zack då jag verkar så förtjust i honom på alla vis. Och jag förstår frågan för han passar mig verkligen på så många plan, absolut!

Tja, det korta svaret på den frågan är helt enkelt att hästen inte är till salu :)!

Om ni vill ha en längre utläggning kan jag säga att jag inte hade köpt honom ens om han VAR till salu och detta av främst en anledning: jag tror inte att Zack ”räcker till” för att hävda sig i medelsvår klass.

Utan att förhäva mig är jag tämligen övertygad om att vi hade kunnat bli ett rosettplockande par i lätt klass om jag hade fått rida honom regelbundet i säg ett halvår till men om det var det jag ville; att plocka rosetter på lokala tävlingar, hade jag ju aldrig behövt  sälja Archie till att börja med.

Archie var lika snäll som Zack, i mina ögon jättevacker och så länge man höll sig till ”icke-medelsvåra saker” så var han rolig och lätt att rida på hemmaplan och hävdade sig utmärkt på tävling på denna nivå (hade ju över 20 placeringar och någon seger redan som 5-åring).

Det var när jag började kräva MER som motståndet kom och det blev så jobbigt, främst på tävling men även hemma och då började jag tappa glädjen.

Och för mig är ridningen en så stor del av mitt liv och påverkar mig så mycket att jag inte vill hamna där igen; att ridningen gör mig nedstämd på olika vis för att jag kräver mer än vad min häst har ”lust med” eller inte har tillräckliga fysiska förutsättningar för att utföra LÄTT.

För det är ju det som jag alltid har hävdat; att det ska vara både ROLIGT och i alla fall relativt LÄTT att rida.

Man ska inte behöva rida så det svartnar för ögonen, vara helt utpumpad redan medan ridpasset pågår och man ska inte ofta känna att man pressar hästen till något som den inte verkar bekväm/ nöjd med.

Givetvis ”måste” det komma både motgångar och bakslag IBLAND men det får liksom inte ta över ridningen.

Jag vet att många ifrågasatte hur jag kunde vara så förtjust i Kreon men den ridglädje jag upplevde under i princip ALLA dressyrpass med honom är något av det bästa jag varit med om i mitt ridliv och det var värt så otroligt mycket för MIG- att hoppa av hästen med en sådan lycka i kroppen och redan längta efter NÄSTA gång 🙂 !

Jag har sett så många som kämpar med, enligt mig, på olika vis ”omöjliga” hästar eller så passar man helt enkelt inte ihop och det blir mycket sällan bra i det långa loppet.

Jag hann aldrig tappa ridglädjen HELT med Archie men däremot insåg jag redan medan jag ägde honom att han tex ”förstörde” min sits totalt.

Jag hade sådant sjå med att få fart på honom att jag började sitta sämre och sämre och jag kan inte ens titta på ridfilmer från den tiden….ryyyyys!

Så nej; jag vill inte riskera att hamna där med Zack också.

Att åter börja kräva mer än vad han mäktar med, att bli på dåligt humör för att det inte går som jag vill.

Zack är 13 år och även om jag visst tror att man kan lära gamla hästar att sitta så tror jag att den NIVÅ som jag vill befinna mig på skulle bli för jobbig för honom och jag kan inte alls se vad någon av oss skulle ”tjäna” på att försöka pressa honom dithän.

Givetvis har jag inga garantier för att den häst som jag (väl?) så småningom köper kommer att motsvara mina förväntningar oavsett men jag vill i alla fall känna att jag har gått in med vettiga förutsättningar initialt och det hade jag inte gjort med Zack.

Torsdag- hoppsan!

Idag fick det bli ändrade planer- flera dagars ökenhetta förvandlades i morse till mulet väder och min solstol som jag egentligen hade bokat en date med fick stå ensam i trädgården och vänta på bättre tider.

Om det var lite tråkigt att inte kunna sola var det desto skönare att rida i lite svalare väderlek, Zack fick jobba sig svettig även utan sol.

Jag fortsatte med ungefär samma saker som jag har fokuserat på hela tiden; massor av övergångar mellan skritt och galopp, volter och serpentiner i trav, lite travökningar och kortare sträckor med förvänd galopp.

Tänkte på Christinas förmaningar att inte fastna i ”handridning” och få för kort hals på Zack,  jag måste tänka på att halsen ska bäras framme och uppe även om han vill bli lång och på bogarna och inte bara dra ihop honom.

Även tygellängden fick lite fokus- det var nyttigt att se bilderna med långa tyglar från lördagens tävling :)!